Syrien Bekaadalen 1982
 

Flertalet bilder klickbara till större format


Karta över Libanon.
Bekaadalen var ett mycket begränsat operationsområde på ca 4000 kvadratkilometer.



SA-6 i skydd i Bekaadalen





Radarstyrtluftvärn ZSU-23
Effektivt kanonluftvärn
4x23 mm





E-2C Hawkeye central för hela operationen. Härifrån styrdes alla UAV (Unmanned Aerial Vehicle)





UAV Scout med högupplösande videokamera styrd från Hawkeye
Max flygtid 7h, fart 175 km/h,
höjd 4,6 km






UAV Mastiff med ungefärligen
samma data som Scout





F15 Eagle på parad. Vissa med segersymboler i rött.





F16 Fighting Falcon




AGM-45 Shrike
Antiradaroboten viktig del av beväpningen för Luftvärnsjägarna



Mig 21 (Nato Fishbed)





Mig 23 (Nato Flo)

Israeliska flygvapnet slår ut syriska robotinstallationer och neutraliserar det syriska flygvapnet.

Denna operation hade en historisk betydelse då det var första gången som en integrerad luftförsvarsorganisation med tillgång till luftvärnsrobotar neutraliserades av anfallande flygstridskrafter.
Denna förmåga hade ifrågasatts sedan Oktoberkriget 1973

Bakgrund

Under det libanesiska inbördeskriget återtog Syrien delar av Golanhöjderna. I april 1981 påbörjade Syrien installation  av luftvärnsrobotbatterier 2 st. SA-2, 2 st. SA-3 och 15 st. SA-6 samt luftvärnssystem ZSU-23.
Anledningen till dessa utplaceringar var att Bekaadalen var av central betydelse ur kommunikationssynpunkt inom Libanon. Ett eventuellt framtida israeliskt anfall måste därför säkerställa kontrollen av Bekaadalen.

Anmärkningsvärt var att de mobila SA-6 systemen placerades i fasta positioner som noggrant kunde lokaliseras och mätas in. Vidare övades det ofta med radarstationerna aktiva. Detta möjliggjorde noggrann mätning av aktuella frekvenser för de olika systemdelarna.

Israel som noggrant bevakade uppbyggnaden av dessa robotsystem, bland annat genom frekventa överflygningar med UAV:er utnyttjade denna information för att noggrant planera för ett eventuellt framtida anfall.
 
Under tolv dagar i maj-juni 1982 blev 60 civila israeler offer för artilleri och raketbeskjutning från baser i Bekaadalen.
Detta blev signalen till ett starta, en sedan flera år utvecklad plan, Operation Mole Cricket 19, för att attackera och oskadliggöra robotinstallationer och vitala delar av det syriska luftförsvarssystemet i Bekaadalen.
Därmed skulle luftrummet över Bekaadalen frigöras för det israeliska flygvapnets stöd till invaderande israeliska markförband.

Planen i 5 steg:

1 Initial gruppering

• Boeing 707, försedd med störnings-  och kommunikationsutrustning, parkerad på hög höjd över operationsområdet.

• Hawkeye på plats för att kontrollera och styra hela operationen och operera UAV:erna vars högupplösta videoinspelning överfördes i realtid till den operativa flygvapenledningen i Tel Aviv.

• Ett stort antal jaktflygplan (F-15 och F-16) på plats som skydd för attackflygplanen från angrepp av syriska MIG-21 och MIG-23

• Luftvärnsjägare i luften inriktade på att bekämpa SA-6 och ZSU-23 installationer som orsakat stora problem under Yom-Kippur kriget

2 Inledning av attacken

•   UAV:er startar och uppfattas av de syriska robotförbanden som israeliska attackflygplan. Genom att robotsystemens radarstationer målföljde och belyste drönarna, kunde radarstationernas data verifieras genom signalspaning.

• Boeing 707 förmedlar dessa radardata till luftvärnsjägarna.

• Boeing 707 inleder bakgrundsstörning för att störa ut kommunikationen inom det syriska stridsledningssystemet. Dessutom förhindra kommunikation mellan flygplan.

3 Luftvärnsjägare anfaller

Denna speciella styrka, med namn från Vietnamkriget, var speciellt inriktade på att störa och anfalla luftvärnsinstallationer och radarstationer med speciellt utvalda vapen, främst antiradarrobotar.
Dessa flygplan medförde dessutom avancerad störutrustning.

4 Robotinstallationer bekämpas

I flera anfallsvågor med attackflygplan bekämpas robotinstallationerna med olika typer av vapen, inklusive traditionella järnbomber.
Genom överflygning med UAV:er kunde resultatet av anfallen videofilmas. Denna bildinformation överfördes direkt via Boeing 707 till den operativa ledningen i Tel Aviv som bedömde behovet av ytterligare anfall.
Dessa anfall styrdes i realtid genom instruktioner till enskilda flygplan/piloter.
Under denna första anfallsvåg förstördes 17 av de 19 robot installationerna
 

5 Eliminering av det syriska stridsledningssystemet

Slutligen attackeras olika enheter inom det syriska stridsledningssystemet för att under lång tid förhindra effektiv ledning av det syriska flygvapnet.
 

Dessa operationer var i sin helhet avslutad efter någon
timme utan några israeliska förluster.

De följande dagarna

UAV:er typ Scout bevakade flygfälten i Syrien och videofilmade startande syriska stridsflygplan. Denna information länkades vidare i realtid till den operativa ledningen.
Vid luftstriderna under de följande dagarna, var de syriska flygplanen förlorade. Utan stödet från det utslagna stridsledningssystemet och inte ens möjligheten till förbindelse mellan andra syriska flygplan.

Dessutom saknade de syriska flygplanen radarvarnare som kunde detektera anfall från sidorna.
Detta var känt och utnyttjades av de israeliska piloterna genom att attackerade de syriska planen från sidan. Detta var möjligt genom att de anföll med den senaste versionen av Sidewinder robotar, som kunde avfyras från alla målvinklar. Syrien förlorade under dessa strider cirka 80 flygplan, flertalet angripna med Sidewinder robotar.
Israel förlorade ett fåtal flygplan.

Skrivet av Stig Hertze

Referenser:
 Intervju med dåvarande israeliske flygvapenchefen David Irvy 25 år senare.

  Även i Sovjetunionen uppmärksammades de alarmerande rapporterna som klart visade den amerikanska materielens överlägsenhet.

  Operation Mole Cricket 19

Senast uppdaterat 2017-05-15