Vietnamkriget
 

Några bilder klickbara till större format


S-75 DVINA  NATO SA-2

Entusiastisk SA-2 bemanning




SA-2 robot avfyrad




Radarutrustning för SA-2




Radarstyrt mobilt luftvärn
ZSU-23-4 



AGM-45B Shrike den första amerikanska luftburna roboten för att bekämpa radarstationer. Inledningsvis byttes sökarhuvudet, beroende på vilken typ av radarstation som skulle bekämpas.

Luftvärnsrobotar en dominerande faktor.

Vietnamkriget var det första moderna kriget där radarstyrda luftvärnsrobotar på allvar utmanade mycket avancerade överljudsflygplan.
Det skulle också vara den första gången som USA med de mest moderna strids- och bombflygplanen konfronterades med senaste och mest moderna luftvärnsteknik utvecklad i Sovjetunionen.

Inledningsvis överraskades USA av det avancerade markbaserade robotsystemet SA-2 som var verksamt upp till 20 km höjd.
Vidare radarstyrt kanonluftvärn ZSU-23-4 4x23mm, ofta mobila, orsakade betydande förluster för lågt flygande flygplan..

Statistik från åren 1965-1968 över förlorade F-105 Thunderchief, som var det vanligaste attackflygplanet under Vietnamkriget.

Denna statistik visar klart den sekundära effekten av SA-2 förbanden. Attackflygplan för bekämpning av SA-2 installationer eller för att undkomma risken att bli bekämpade, valde ett låghöjdsuppträdande, där de blev offer för radarstyrt kanonluftvärn och finkalibrig beskjutning.

Sovjetunionen levererade under kriget över 7000 SA-2 robotar till Nord Vietnam som avfyrade 5800 av dessa.
Antalet amerikanska flygplan som gick förlorade genom nordvietnamesiska luftvärnsrobotar anges till ca 200.

Det amerikanska flygvapnet led under de första åren svåra förluster mot ett alltmer integrerat nordkoreanskt luftförsvar.
För att möta detta nya läge utvecklades en taktik som blivit känd som SEAD, Suppression of Enemy Air Defences, SEAD omfattade all verksamhet som temporärt eller permanent hindrar motståndarens luftförsvarssystem från att verka.

För detta ändamål tillskapades speciella flygförband med kodnamnet ”Wild Weasel” som åtföljde de offensiva flygförbanden.
Wild Weasel förbanden hade tillgång till speciella vapen och utrustningar bland annat signalsökande robotar för bekämpning av aktiva radarstationer.

Framgången med denna nya taktik framgår tydligt av att 1965 behövde de nordvietnamesiska robotförbanden avfyra 15 robotar för varje nerskjutning av större bombflygplan. 3 år senare behövdes 50 robotar varje nedskjutning.

SEAD begreppet skulle utvecklas till nya höjder i Bekaadalen

Skrivet av Stig Hertze

Senast uppdaterad 2017-05-15

Referenser:

•   A COMPARATIVE ANALYSIS OF USAF FIXED-WING AIRCRAFT LOSSES