Operativ Tidsperiod
 

 

1938 -1945
--|----|----|----|----|----|----|----|----|----|--
      1950      1960      1970      1980      1990

 

 

Flygradioutvecklingen i tyska flygvapnet
Under andra världskriget


Standardpentod RV12P 2000

Standardpentod RV12P 2000
16 miljoner tillverkades 1938-45


Avstämning med induktanser.
Avstämning med induktanser.
Notera keramer, kondensatorer och järnpulverkärnor.

Större bild


FuG10 med 4 fasta inställbara frekvenser 

FuG10 med 4 fasta inställbara frekvenser

 

FuG 10 sändare

FuG 10 sändare

Större bild

 

FuG 10 mottagare

FuG 10 mottagare

Större bild

 

FuG 16 med fjärrkontroll
FuG 16 med fjärrkontroll

 

 

Under andra världskriget använde det tyska flygvapnet förutom radio även pejlar och IK utrustningar för kommunikation med marken. Merparten av denna utrustning fick det allmänna prefixet FuG för FunkGerät, radioutrustning.


Allmänt om den radiotekniska utvecklingen 1930-1939

Läget 1939 var i generella termer att den tyska radiotekniska utvecklingen var avsevärt före den brittiska och amerikanska. Detta var ett resultat av en tidig utveckling inom ett antal tyskajföretag som efter 1935 samordnades i en målmedveten utveckling för den tyska krigsmakten.

 

Bland de teknikområden av speciell betydelse kan nämnas:

  • Pulvermetallurgi- grunden för järnpulverkärnor för höga frekvenser. Detta ledde fram till unika variabla induktanser.

  • Keramer för höga frekvenser för en mängd tillämpningar inom VHF området. Detta följdes av keramiska kondensatorer med helt unika egenskaper.

  • Dessa båda teknikområden tillsammans blev grunden till LC- kretsar med oöverträffad frekvensstabilitet, som i huvudsak eliminerade behovet av styrkristaller av kvarts - en tysk bristvara. VHF utrustningar upp till 50 MHz och med planering för 200 MHz med denna teknik.

  • En samordnad utveckling av elektronrör i glas av ett fåtal typer. Industrin var tvingad att anpassa sig till beslutade rörtyper. Detta förenklade avsevärt tillverkning och materielunderhåll.

  • Pressgjutning av lätta legeringar med små toleranser som lade grunden till modulär uppbyggnad av elektronikutrustningar. Genom den höga mekaniska stabiliteten, uppnåddes höga radiotekniska prestanda. Dessutom stor förenkling av underhåll och reparationer.

Den allierade exempellösa satsningen på elektronikområdet vid bland andra TRE (The Telecommunications Research Establishment) i Storbritannien och vid Rad Lab (Radiation Laboratory) i USA medförde att den tyska elektronikutvecklingen definitivt kom efter den allierade utvecklingen under 1943.

Den tyska utvecklingen kom därför under åren 1943-45 att i huvudsak styras och reagera på den allierade utvecklingen.

 

 Aktuella typer av flygradio

FuG I Var en tidig sändare/mottagare tillverkad av Lorenz. Frekvensområdet 600 - 1667 kHz. Uteffekt 20 till 100 W, beroende på installation.

 

FuG II Variant av FuG 1, även med frekvensområdet 310 - 600 kHz.

 

FuG 03 Stuttgart, var en mottagare/sändare som användes i bombplan. Frekvensområde 1,250 - 1,400 kHz.

 

FuG 7 Kompakt mottagare/sändare med frekvensområdet 2,5 - 7,5 MHz. Uteffekt 7 W. Var fram till 1942/43 installerad i alla jaktplan Messerschmitt Bf 109 och Focke-Wulf Fw 190. Räckvidd upp till 50 km. 

 

FuG 10 En serie av sändtagare för både tal, A3 och telegrafi, A1. FUG-10 omfattade två sändare och två mottagare för frekvensområdet 300 - 600 kHz och 3 - 6 MHz. Uteffekt cirka 70 W vid A1

FuG 10 utvecklades Lorenz med början1936. Leveranser påbörjades 1939 för installation i flygplan med telegrafist.
 

FuG 16 Z, ZE och ZY VHF stationer för ensitsiga stridsflygplan.  Frekvensområde: 38,5 till 42,3 MHz. Fanns i flera varianter med funktion för pejlfix, pejling och stridsledning. I produktion från 1942, ersatte FuG 7.

 

Källor:

Skrivet av: Stig Hertze


Senast uppdaterad: 2011-05-03