Avionikens uppgifter var i
princip att samla in, bearbeta och presentera information för
flygföraren och att automatiskt styra ett antal funktioner
J35A avsågs
alltså att bli det svenska flygvapnets första systemflygplan i
Drakenfamiljen. Så blev det dock inte p g a att flera underleverantörer
av delar i avioniksystemet ej kunde få fram utvecklade utrustningar i
god tid före leveranserna av flygplanen från Saab. Alternativa
utrustningar, i vissa fall ”hyllvara”, som anskaffades från andra länder
fick därför integreras i J35A avionik.
Trots detta kunde de olika systemenheterna till viss del samordnas till
ett avioniksystem i en enkel central integrationsenhet - en analog
datacentral.
På detta sätt kunde man till vissa delar uppnå ett på flygföraren
fokuserat presentations- och manövreringssystem för flygplanets totala
funktion.
Denna första version av Draken
blev trots allt utformad för
att kunna flyga i alla väder samt taktiskt verka även i mörker med
hundkurveanfall med jaktrobotar och jaktkurveanfall
med automatkanoner.
Detta
krävde en enkel typ av siktesradar utformad för spaning och inriktning
och med avståndsföljefunktion samt ett relativt avancerat sikte för både
dag och mörkerinriktning.
Avioniken i J35A moderniserades efter hand i flera omgångar med
modifierad styrautomat, med reservradio och igenkänningsutrustning samt
ny navigeringsutrustning och stallvarningssystem.
Vill du veta mera?
Se även
Avionikutvecklingen i Flygvapnet 1936-1990
Skrivet av Göran Hawée
Senast
uppdaterad 2010-01-20
|