Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 

 

Operativ Tidsperiod

 

 

 

Spanings- och siktesradar PS-37/A

 

 

 

 

PS-37/A Parabol med fast matare

Större bild


PS-37/A utvecklades av LM Ericsson i Mölndal i samarbete med FMV, Försvarets Materielverk under 1960-talet.
Första leverans till flygvapnet 1970.
Radarn som var uppbyggd med analog halvledarelektronik, var avsedd för enhetsflygplanet Saab 37 Viggen, initialt i rollen som attackflygplan, AJ37 mot mark- och sjömål.
I den planerade rollen för Viggen som jaktflygplan, förutsågs behovet av att byta radarstation. PS-37 konstruerades därför som en ”patronradar”, som lätt kunde bytas genom infästning i främre skottet med endast 4 bultar.

PS-37 var en icke koherent spaningsradar av monopulstyp med låg PRF och en x-bands magnetronsändare med 200 kW uteffekt.

Räckvidd på 120 km.

Effektförbrukning: 1800 W AC och 300 W DC.
Vikt: 225 kg

Antennen som hade hela 70 cm diameter hade fast matare och manövrerades i sida och höjd av ett hydrauliskt vridbord.
Den mycket komplexa mikrovågsmottagaren som hanterade monopulsradarns tre kanaler, summakanal och skillnader i höjd och sidled var placerad på parabolens baksida. Därigenom uppnåddes en mycket fördelaktig konstruktion där komponenter med begränsad tillförlitlighet kunde undvikas.

Spaningsradarns resultat presenterades för flygföraren på centralindikatorn CI, valbart som sektor PPI eller som B-skop med flyglägessymboler.

PS37/A användes operativt för:

  • Navigationshjälp, kartritning

  • Spaning mot mark och sjömål

  • Hinderindikering, inmätning av hinder på egen flyghöjd

  • Avståndsinmätning vid attackanfall mot mark- och sjömål.

  • Avståndsinmätning vid anfall mot luftmål.

För spaningsversionen av Viggen SH37 och SF37 modifierades PS-37/A för att få en längre räckvidd. Denna fick beteckningen PS-371/A

För anpassning till nya vapen i AJS37 skedde vissa modifieringar av PS-37/A.

I PS-37 frångicks den äldre uppbyggnadsprincipen från PS-03/PS-01 med små byggblock till större funktionella enheter som grupperades till 13 utbytesenheter.
 

Tillförlitlighet

Tillförlitligheten av ett så kritiskt system som PS-37/A ägnades stor uppmärksamhet. Predikteringen av MTBF utfördes enligt gällande MIL normer vad avser metodik, felfrekvenser för komponenter mm.

PS-37/A bestod av 5248 komponenter däribland:

Integrerade kretsar

5

Transistorer

516

Dioder

858

Motstånd och potentiometrar

1970

Kondensatorer

1237

Transformatorer

61

Spolar

109

Kontakter

226

Reläer

173

Fläktmotorer

4

Mikrovågskomponenter

31

Elektronrör

14

Övrigt

45

Totalt

5248

 

Värt att notera är de 5 integrerade kretsarna.
I den efterföljande flygradarn PS-46 för JA37 som utvecklades 10 år senare, när den digitala revolutionen slagit till med full kraft, ingick 3213 integrerade kretsar av totalt 9609 komponenter.


Baserad på tre metoder av prediktering specificerades Medel Tiden Mellan Fel (MTBF) vid normal flygning till 90 timmar.
Vid normal operativ profil är detta ekvivalent till en Medelflygtid mellan fel (Mean Flight Hours Between Failures, MFHBF) på 40 timmar.

Detaljerad genomgång av tillförlitlighetsfrågor framgår av bilagda dokument ”The Viggen Aircraft Radar Reliability Achievement” varur följande figur är hämtad.

 

Uppnådd Medelflygtid mellan fel MFHBF per år för
PS-37/A 
Större bild

 

Ur detta diagram kan man dra ett antal slutsatser:

  1. Den med tiden allt bättre tillförlitligheten var ett resultat från ett framgångsrikt samarbete mellan FMV, Ericsson och huvudverkstaden i Arboga under många år.

  2. Ett mycket framgångsrikt underhållsystem för AJ37. Den funktionella orienteringen av utbytesenheter bidrog till detta och säkerställde rationella tester av avioniksystemet och därmed och snabba åtgärder.

  3. Det automatiserade testförfarandet genom autotest, på kompaninivå, parat med autotest på B-nivå säkerställde en väldefinierad återmatning av händelser och fel som kunde ligga till grund för åtgärder i förebyggande syfte.

  4. Tillgången av en komplett AJ37-rigg, senare AJS37 rigg, vid huvudverkstaden i Arboga möjliggjorde djupgående analyser under verkliga förhållanden. Intermittenta fel kunde ibland identifieras först efter dagar av kontinuerlig uppföljning.

Skrivet av Stig Hertze

Källor

Tillförlitlighetssiffror och diagram hämtade från föreläsning av G Markling och G Holmberg, Ericsson Radio Systems vid Euredata Conference 1986 "Reliability Data Collection and Use in Risk and Availability Assessment".

The Viggen Aircraft Radar, Reliability Achievement
 

Senast uppdaterad 2016-06-07