|
Före och under andra
världskriget i takt med radarutvecklingen ökade även utvecklingen av
olika typer av motmedel genom radarstörning.
I Sverige togs inom
Flygvapnet fram enklare och senare mer avancerade utrusningar för
övningsändamål mot
flygradar PS-42
i flygplan
J32B och mot PS-02,
PS-03 och
PS-01 i
J35A,B,D och F
samt mot PS-46 i
JA37.
Bakom utvecklingen
stod KFF och senare FMV tillsammans med LME.
En enklare typ av aktiv utrustning benämnd SUNE kom fram
under 1960-talet och utvecklades på uppdrag av KFF vid Försökscentralen
FC i Linköping. Den inneslöts i en kapsel med fram- och bakåtriktade
antenner och kunde hängas i målflygplanets beväpningsbalk. Utrustningen
kunde endast störsända på markvald fast frekvens i form av kontinuerligt
brus eller vilseledande fast bruspuls.
Läs mer om Sune
En mer avancerad typ av aktiv utrustning benämnd PETRUS
utvecklades under 1970-talet av LME på uppdrag av FMV. Även denna
utrustning inneslöts i en kapsel med runt om riktade antenner. Den var
den mer omfattande i sin teknik och hade både mottagare för inmätning av
radarfrekvensen och en störsändare som var avstämbar och kunde sända
smal- eller bredbandigt kontinuerligt brus eller vilseledande bruspulser
med varierande lägen och antal. Kapseln hängdes i en vingbalk på
J32E
och de olika störformerna manövrerades via en speciell installation från
en manöverenhet av en operatör i baksits på störflygplanet.
Läs mer om Petrus
Vid passiv radarstörning användes s.k. remsor. Utrustning för
remsfällning utvecklades parallellt med aktiva dito och utgjordes av
kapslar med speciell utformning för spridningen av remsorna samt
arrangemang för fällningsportioneringen.
En utrustning Box 3
utvecklades av Arenco på uppdrag av KFF.
En efterföljare Boz
3 kunde hängas i en vingbalk på
J32E
och nyttjades vid olika övningssammanhang inom flygvapnet.
Skrivet av Göran
Hawée
Senast uppdaterad 2011-04-12
|
