FFV telesatsningar på civila marknaden.

Genom åren utvecklade CVA påtagligt sina kompetenser och resurser inom elektronik-, regler- och datateknik och man befarade att försvaret, som enda kunden, inte skulle komma att ge tillräckligt utrymme för framtida expansion. När så CVA 1968 överfördes till FFV-U var ambitionen, att i den nya företagsmiljön, kunna komplettera underhållsverksamhet för försvaret med tekniska tjänster och produkter för både militär- och civil marknad. 1981 bildade FFV-U division Compro (Commercial products) för satsning på civil marknad.

Första kapitlet här ”Civil produktion inom underhållssektorn” kommer från framlidne FFV-U chefen Elmer Axelsons handskrivna manus, som Lars-Göran Oskarsson 1985 fått för genomläsning och kommentarer. Beskrivningen skulle ingå i en övergripande historiebeskrivning av FFV. Lars-Göran Oskarsson, som svarade för verksamheten ”Mät- och reglersystem” i Compro, beskriver i de följande kapitlen mer detaljerat om den verksamheten.

Avdelningen Autotestsystem utvecklade, tillsammans med avdelningarna Elektronikutveckling och Elektronikproduktion i FFV-U, testsystem för automatisk provning av motor- och telesystem i flygvapnets flygplan. Det och dess anpassning för civil marknad kommer att beskrivas i en separat skrift på AEF webbsida.

Verksamheten i Compro, som krävde stora satsningar på marknadsföring, gav ingen vinst och avvecklades 1984 då affärsområdena såldes ut.

Bl. a. såldes Motorprovning till ASE Europe och Mät och reglersystem till Vanadis El.

1. Civil produktion inom Underhållssektorn

Skrivet av Elmer Axelson, sektorchef 1973 - 1982

Under den tid dåvarande centrala flygverkstäderna ingick i flygvapnet och senare i flygförvaltningen utfördes där endast i blygsam omfattning arbeten åt civila kunder. Det gällde enbart arbeten av samma slag som åt flygvapnet, dvs. underhåll av flygmateriel. Exempelvis av hela flygplan, propellrar, instrument och apparater. Någon produktion av varor förkom alltså ej.

Efter verkstädernas övergång 1967 och 1968 till FFV fanns i FFV ledning tankar på att dessa skulle komplettera sin underhållsverksamhet med produktion av varor för såväl militärt som civilt bruk. Emellertid blev utvecklingen under 1970-talet inom det traditionella verksamhetsområdet sådan att tillgängliga resurser fick utnyttjas så gott som helt inom detta. Någon satsning på nyproduktion av varor som tänkt blev det alltså inte.

I samband med att dåvarande Svensk Flygtjänsts dotterbolag AB Svenska Flygverkstäderna (ASF) i Malmö i början av 70-talet skulle flytta från Bulltofta till Sturup togs frågan upp om ett samarbete eller någon sorts samgående med FFV för att i en verkstad bedriva underhåll av flygvapnets transportflygplan och civila flygplan. De senare skulle förutom Svensk Flygtjänsts flygplan kunna vara Linjeflygs, Transairs, eventuellt SAS charterplan och vissa rederiers eventuella fraktflygplan. Resultatet av gjorda utredningar blev att FFV ej engagerade sig i Sturupsverkstaden. Den kom att bli ASF egen och med en relativt begränsad verksamhet.

I anslutning till dessa utredningar studerades inom FFV frågan om en satsning vid FFV verkstäder på underhåll av civila småflygplan. Därvid framkom att det av flera skäl inte var något för FFV att ägna sig åt.

En produkt (vara) från början enbart avsedd för civilt bruk som man kom att arbeta med i början av 70-talet vid CVM var en ”maskin” för spridning av gödningsämnen på åkrar. Konstruktionen av den köpte FFV av dess uppfinnare. Försök med den gjordes först vid CTV. På grund av bristande kapacitet där till följd av nya torpedbeställningar kom det fortsatta arbetet med spridaren att flyttas över till CVM. Där kom 15 exemplar att tillverkas. Av dessa kom enbart några stycken att säljas till lantgårdar. Det framkom nämligen ett intresse att med hjälp av denna maskin sprida urea på banorna på flygplatser och flygfält för smältning av is och snö. Luftfartsverket köpte därför flertalet av spridarna och flygvapnet en. Priset var ca 17000 kr/st. Någon ytterligare tillverkning blev det dock inte vid CVM, då FFV sålde en licens för tillverkning för Europamarknaden till ett danskt företag. Av olika skäl annullerades efter en tid licensavtalet och FFV sålde tillbaka spridaren till dess uppfinnare.

I början av 70-talet startades vid CVA ett projekt med civil tillämpning av automatiserad provning, s.k. autotest. Vid CVA hade då under ca ett decennium byggts upp ett avancerat kunnande om automatisk provning av telesystem i flygplan och komponenter i dessa system med hjälp av datoriserad utrustning. En beställning erhölls från Volvo på framtagning av en utrustning för automatisk provning av vissa funktioner vid slutkontroll av bilar. Efter leverans av en sådan blev det dock ingen fortsättning av denna verksamhet. Volvo valde att gå vidare med den egna organisationens resurser.

I mitten av 70-talet sattes som mål för underhållssektorn upp en satsning på den civila marknaden inom områden ”autotest”, underhåll av helikoptrar, underhåll av telemätinstrument och reparation av vissa komponenter (detaljer) i jetmotorer.

Vad gäller satsningen inom området autotest, gjordes under 1977 först en marknadsundersökning för att utröna inom vilket användningsområde satsningen främst borde ske. Denna ledde till att sektorn våren 1978 startade ett projekt kallat ”Mät- och reglersystem”. Utifrån i sektorn befintligt kunnande och resurser inom elektronik-, regler- och datorteknik skulle man utveckla och marknadsföra datoriserad styr-, regler- och övervakningssystem för energi- och klimatanläggningar i byggnader.

Den tekniska systemutvecklingen gick snabbt och 1979 installerades den första pilotanläggningen i en ny kontorsbyggnad vid CVA. Den första sålda anläggningen gick till Materiallaboratoriets nya byggnad vid CVM 1980. Den egentliga marknadsintroduktionen ägde rum våren 1980 genom demonstrationer och seminarier samt mässdeltaganden.

Verksamheten fördes den 1 juli 1981 in i den då för civila produkter bildade avdelningen Compro som affärsområdet ”Mät- och reglersystem”. Ett antal externa entreprenader erhölls de första åren, varav två mycket stora med Byggnadsstyrelsen som kund. Den största av dessa gällde Kungl Tekniska Högskolan i Stockholm, där ungefär hälften av de ca 35 byggnaderna inom högskolans område försågs med datoriserade system i en första etapp. Ordersumman var 5,2 Mkr.

Fram till 1 apri11984 hade investerats drygt 10 Mkr i teknisk och marknadsmässig utveckling. Orderingången till dess var 14,4 Mkr fördelat på 12 entreprenader. Marknadsandelen var vid den tiden 5-10 %.

Redan i ett tidigt skede av marknadsplaneringen ingick att man måste söka en samarbetspartner, när huvuddelen av den första utvecklingen genomförts och ett antal referensanläggningar erhållits. Utredningar under 1983 ledde fram till att ett samarbete skulle inledas med elinstallationsföretaget AB Vanadis Elektriska ingående i Ahlsellkoncernen. Resultatet blev att den 1 april 1984 bildades bolaget AB Vanadis Styrteknik med Vanadis Elektriskas moderföretag Förvaltningsaktiebolaget Elektrounion som ägare av 60 % av aktierna och FFV av 40 %. FFV kom dock snart att gå ur bolaget och den 1 oktober 1984 blev bolaget helägt av Elektrounion.

Satsningen på helikopterunderhåll kom att inriktas på den norska marknaden, där ett förhållandevis stort antal civila helikoptrar fanns i bruk. Dessa var också till stor del av liknande slag som den sektorn arbetade med åt svenska försvaret, nämligen av typ Agusta Bell. Den störste operatören i Norge var Helikopter Service A/S. Detta företag har en egen underhållsverkstad, men var intresserad av att lägga ut arbeten i samband med utökning av flygverksamheten i stället för att bygga ut de egna resurserna. Underhållsarbetet började komma igång vid CVM och faktureringen blev under senare delen av 70-talet 2-3 Mkr per år. Efter en tid beslöt dock Helikopter Service att fortsätta arbetena i den egna verkstaden beroende främst på att flygningarna med berörda helikoptertyper blev av mindre omfattning än planerat. En del arbeten på andra norska operatörers helikoptrar kom också att göras. 1983 kom sedan FFV:s köp av Ostermans Aero AB med följd att detta företag skulle ha hand om arbeten på Bell/Agusta Bell-helikoptrar.

Underhåll av telemätinstrument åt civila kunder som komplement till underhållet av försvarets instrument startades 1973. De mest förekommande typerna är oscilloskop, frekvensmätare och voltmetrar. Omsättningen har successivt ökat till en fakturering 1983 på ca 3 Mkr. De större kunderna var då Bofors, Bofors Aerotronics, Siemens-Elena och SJ.

Det fjärde området som sattes upp för civil satsning var reparation av vissa komponenter eller detaljer i jetmotorer. På grund av att den tillgängliga kapaciteten vid motorverkstaden vid CVA måste utnyttjas för det militära underhållet under 70-talet och början av 80-talet kom dock inte denna satsning tillstånd. Visst underhåll på civila helikoptermotorer av en typ som försvaret har görs dock sedan mitten av 70-talet. Den årliga faktureringen av detta arbete låg i början av 80-talet på 3-4 Mkr.

Vad avser underhåll av civila motorer träffades 1983 ett avtal med tillverkaren av motorn till det nya passagerarplanet Saab-Fairchild 340 (SF 340) General Electric om rätt till underhåll av denna motor och motorer av samma typ (CT 7) i andra flygplan och en del helikoptrar. Under 1984 tecknades kontrakt med flygbolag till ett beräknat värde av ca 50 Mkr under de närmaste åren.

Inom motor- och flygplanavdelningarna utvecklades under 1970- talet datoriserade system för mätning, registrering och bearbetning av värden vid provkörning av turbojet- och turboaxelmotorer. Sådana system installerades i de egna provhusen och såldes även till flygflottiljerna. Under senare delen av 1970- talet inleddes en satsning att även marknadsföra systemen på den militära exportmarknaden och den civila marknaden i Sverige och utlandet. Ett samarbete påbörjades för utlandsmarknaden med de engelska företagen i branschen Froude Engineering Ltd och Environmental Elements Corp. Detta hann dock knappt komma igång, då FFV 1981 köpte det amerikanska företaget Aero Systems Engineering Inc. och sektorn i stället inledde ett samarbete med detta.

Affärsområdet Motorprovningssystem kom att ingå i avdelning Compro från dess början. Satsningen på den civila marknaden kom först att inriktas mot svensk bilindustri, främst Volvo men även i mindre utsträckning Saab-Scania. Några affärer med dessa har det emellertid inte blivit fram till 1984. Ett system levererades dock 1980 till United Stirling i Malmö för användning vid provning av deras motorer. Priset var 2,2 Mkr.

Verksamheten med motorprovningssystem överfördes den 1 juli 1984 till det nybildade bolaget ASE Europe.

Ett annat underhåll av civil flygmateriel som sektorn kommit in på i början av 80-talet är underhåll av komponenter (apparater, instrument och dylikt) till passagerarflygplanet Fokker F28. I början av 1980 träffades avtal därom med Linjeflyg för deras flygplanspark och omfattande ca 500 olika typer av komponenter. Den 1 januari 1982 togs underhållsansvaret över och arbetet startade. Årsomsättningen blev första året ca 9 Mkr och 1983 18 Mkr. Andra operatörer av samma flygplanstyp utomlands har också börjat sända komponenter till sektorn. Målet har satts att F28-underhållet 1988 ska ge en fakturering på ca 55 Mkr.

Under 1983 träffades sedan ett avtal med Saab-Fairchild om underhåll av komponenter till SF 340. Omfattningen av detta beräknas i fakturering bli 9 Mkr 1986 och 11 Mkr 1987.

Under andra hälften av 70-talet gjordes satsningar på underhåll av utrustningar av mekanisk art inom industrin och komponenter till dessa. Som pilotområde kom FFV dåvarande tvätterier att väljas. Flertalet av tvätterierna kom att införa nya underhållssystem och servicepersonal från sektorn utförde vissa underhållsåtgärder på plats. Marknadsföring skedde sedan mot industrin.

I första hand kom verksamheten att avse uppläggning av datorbaserade underhållssystem, men även underhåll av vissa mekaniska (hydrauliska) komponenter utfördes. Faktureringen var i början av 80-talet ca 2 Mkr per år. I samband med ändringarna i verksamhetsinriktningen för underhållssektorn och koncentration på området flyg i första hand överfördes industriunderhållet 1984 organisatoriskt till FFV Elektronik för att samordnas med liknande verksamhet där.

Vid Östersundsverkstaden påbörjades också mot 70-talets mitt satsningar på den civila marknaden. Till att börja med var det fråga om underhåll av specialfordon av samma slag man underhöll åt försvaret. Det gällde främst brandfordon hos kommuner. Några nämnvärda resultat har dock inte uppnåtts. I samband med arbeten på flygvapnets flygfältsbelysningar kom man in på konstruktion och tillverkning av nya belysningssystem. Detta ledde till att sådana system i början av 80-talet började marknadsföras även till civila flygplatser. En första beställning erhölls 1983 till Trollhättans flygplats och värd 4,5 Mkr.

Satsningen på flygplatsbelysning utvecklades till att omfatta flygplatsteknik. Produktområdet har utökats och innefattar vid 1984 års slut flygplatsbelysning, strömförsörjning, utrustningar och väderinformation.

En annan satsning vid CVÖ på det civila området är ett system för uppvärmning av byggnader som baserar sig på att energin i sjöar, älvar och åar tas tillvara. Projektet avsåg ursprungligen i mitten av 70-talet att söka alternativa metoder för att bekämpa halka på start- och landningsbanorna på flygvapnets fält. En metod som därvid provades gick ut på att med en värmeväxlare nedsänkt i ett vattendrag ta energi från vattnet, höja denna sedan med en värmepump och därefter leda ut på detta sätt uppvärmt vatten eller annan värmebärare i ett ledningssystem under banytan som på så sätt värms upp.

Med erfarenheter från en försöksanläggning för detta ändamål påbörjades en utveckling av ett liknande system för uppvärmning av byggnader. De första leveranserna av sådana skedde 1981. Det gällde några mindre system, bl.a. för uppvärmning av en skola. Åren 1982 och 1983 levererades allt större system. Det största är på 1,5 MW och priset något över 4 Mkr. Verksamheten överfördes den 1 juli 1984 till ett nybildat bolag FFV Sjövärme för att underlätta den kommersiella satsningen.

Inom avdelning Elektronik gjordes vissa arbeten under 70-talet och 80-talets början åt civila kunder med en årlig fakturering av 2-3 Mkr.

Av mera intressanta beställningar kan nämnas utrustningar och installationer av dessa till Sveriges Radio och Sveriges Television.

Inom avdelning Tillverkning har under många år bedrivits en legotillverkning av mekaniska detaljer åt industriföretag. Faktureringen har legat på ca 5 Mkr per år i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.

Inom Materiallaboratoriet har till civila kunder sålts tjänster av liknande slag som de som utförts åt försvaret. Årsomsättningen har i början av 1980-talet legat på 2-3 Mkr.

Sammantaget har produktionen inom underhållssektorn av tjänster och varor på det civila området lett till en årlig fakturering av från 73/74 ca 6 Mkr en successivt stigande till ca 50 Mkr 1983

2. Beskrivning av verksamheten i avdelning COMPRO

Inledning

Under senare delen av 70-talet hade ett antal teknikområden vuxit fram, som man började inse skulle kunna användas även för den civila marknaden om än i något modifierad form.

Texten i avsnitt 1 ovan skrevs 1985 av den då pensionerade chefen för underhållssektorn Elmer Axelson 1985. Jag har kvar en kopia av hans manus, vilken jag hade fått för genomläsning och kommentarer angående affärsområdet ”Mät- och reglersystem”, som även det behandlades i hans dokument.

Elmer Axelsons avsikt var, enligt vad jag vill minnas, att dokumentet efter införande av mellanrubriker, skulle ingå i någon mer omfattande historiebeskrivning av FFV. Den bör alltså finnas att tillgå någonstans. (Kanske någon läsare av detta vet?)

Verksamheten i COMPRO

Här nedan ska jag endast behandla de områden, som kom att ingå i den för civila produkter bildade avdelningen COMPRO.

Det var tre verksamheter/projekt inom FFV Underhåll, vilka hade startats upp under mitten/slutet av 1970-talet, som kom att föras in som affärsområden i det nybildade COMPRO:

Även ett utvecklingsprojekt, som ännu inte var något affärsområde, fördes in, nämligen Energiåtervinning (Värmepumpsystem mm.).

8900 COMPRO	Hans Hållén
8910 Energiprojektering
8913 Energiåtervinning	Gösta Kylbring
8920 Produktutveckling	Lars Campner
8930 Installation
8940 Mät- och reglersystem	Lars-Göran Oskarsson
8950 Motorprovningssystem	Stig Eriksson
8980 Industriunderhåll	Ingmar Svensson

Alla områden utom 8980 Industriunderhåll hade sin personal i Arboga. Industriunderhåll höll till i Linköping (Malmslätt).

COMPRO-personalen i Arboga var utspridda i fem olika byggnader. För att samla alla på ett ställe, byggdes ett nytt kontor. Det placerades utanför inhägnaden vid gamla Kungsörsvägen bortom Elektronikbyggnaden för att dels markera den civila satsningen och dels göra det lättare med besök av kunder.

Hösten 1983 till våren 1984 kom att bli splittringens tid för COMPRO, vilket slutade med att COMPRO lades ned 1984, och alla affärsområden såldes eller fördes över till annan huvudman.

Orsaken till att COMPRO lades ned, var enligt min mening inte att utvecklingen varit för dålig i förhållande till förväntat, med tanke på den korta etableringsfasen, som dittills varit.

Nej, orsaken var krafter på en ”högre” nivå inom FFV. Efter att ny GD för FFV tillsats, skulle förstås hela verksamheten inom FFV ses över. Man tyckte att FFV var allt för diversifierat och ville rensa i verksamheten. Konsultföretaget SIAR anlitades sommaren 1983. Jag tror att det var så många som 11 områden inom FFV, som ifrågasattes och som man alltså skulle titta närmare på.

Ett av dessa områden var FFV Underhålls civila verksamheter, alltså i huvudsak COMPRO.

Deras förslag blev, att FFV Underhåll enbart skulle inrikta sig på flygområdet, om man skulle ha någon civil verksamhet. Annan verksamhet ansåg man inte att FFV var strukturerat för.

3. Kort historik om FFV:s civila satsning på ”Datoriserad fastighetsövervakning”

FFV Underhåll har under de senaste åren utvecklat ett mycket avancerat datorstyrt system för energi- och klimatstyrning i byggnader. Systemet kallas FFV 8000.

Genom att ansluta systemet till en byggnads VVS- och elanläggning får man en flexibel styrning, reglering och övervakning av byggnadens funktioner. Marknadsintroduktionen har varit framgångsrik, men man är nu inne i en tung fas av marknadspenetration och expansion.

Helt nyligen (den 1 april 1984) har därför verksamheten ombildats till aktiebolag - AB Vanadis Styrteknik. Det är ett samgående mellan FFV och AB Vanadis Elektriska, som snabbt bör kunna flytta fram positionerna för verksamheten.

Bakgrunden

Baserat på en marknadsundersökning utförd hösten 1977 startade FFV våren 1978 ett projekt kallat ”Mät och Reglersystem”. Utifrån befintligt kunnande och goda resurser inom elektronik-, regler- och datorteknik beslöt man att utveckla och marknadsföra datoriserade styr-, regler- och övervakningssystem för energi- och klimatanläggningar. Andra förekommande benämningar på samma verksamhet är ”Datoriserade styrentreprenader” och ”Datoriserad fastighetsövervakning”.

Satsningen var helt i linje med FFV Underhåll 's dåvarande strategiska plan som bl.a. innebar satsning inom energiområdet.

Projektfasen

Till projektledare utsågs Lars-Göran Oskarsson, som tidigare bl.a. arbetat som projektledare för underhållstekniska arbeten för flygplan JA37. Han placerades direkt under sektorchefen Elmer Axelson för att förkorta beslutsvägarna och påskynda utvecklingen. En beslutsgrupp med sektorchefen som ordförande bildades och avrapportering skedde ungefär var tredje månad.

Den tekniska utvecklingen avancerade snabbt och 1979 installerades den första pilotanläggningen inom FFV's anläggningar i Arboga. Denna praktiska erfarenhet blev värdefull både på hård- och programvarusidan och den första sålda anläggningen gick till FFV’s materiallaboratorium i Linköping 1980. Den egentliga marknadsintroduktionen ägde rum våren 1980 genom demonstrationer och seminarier samt mässdeltaganden.

Efter drygt 3 år var projektet så långt kommet, att verksamheten tillsammans med några andra affärsområden, fördes in i den då bildade civila divisionen COMPRO som affärsområdet ”Mät- och reglersystem”.

Etableringsfasen

Från den 1 juli 1981 till den 1 april 1984 fanns affärsområdet inom division COMPRO.

Det stod ganska snart klart att en inbrytning på en ny marknad med en verksamhet av den här komplexiteten och omfattningen inte bara krävde omfattande teknisk utveckling och marknadsutveckling, utan även innebar att man som ny mer eller mindre måste köpa sig in på de första objekten. Visserligen såg konsulter och kunder positivt på att ett nytt seriöst företag kom in i branschen, men när det kom till kritan så gällde att man måste vara ett gott stycke billigare för att kunna erhålla de första externa objekten. Med tanke på att rutiner och hjälpmedel för rationell produktion dessutom ännu ej hade hunnit skapas, blev de allra första externa referensanläggningarna dyra.

Under perioden i division COMPRO lyckades man ta ett antal externa entreprenader, varav två mycket stora med byggnadsstyrelsen som kund.

Den största av dessa gällde KTH i Stockholm där ungefär hälften av de ca 36 byggnaderna inom KTH-området datoriseras i en första etapp. Ordersumman var 5,2 Mkr.

Expansionsfasen

Redan i de tidigaste marknadsplanerna för verksamheten insågs att man måste söka en samarbetspartner när huvuddelen av utvecklingen var genomförd och ett antal referensanläggningar var skaffade. Det gällde ju då att expandera samtidigt som lönsamhetskrav kunde börja ställas.

Att sköta en expansion helt i egen regi var en alltför tung om inte oframkomlig väg. Våren 1983 ansåg man att rätt läge förelåg för att aktivt börja söka efter partner.

En specifikation av kraven på en samarbetspartner skrevs och med denna som grund vaskades 12 svenska företag fram som tänkbara. Efter kontakter med de mest intressanta kvarstod tre stycken företag som mycket intressanta. I detta läge sommaren 1983 hade konsultföretaget SIAR på uppdrag av FFV börjat syna och föreslå åtgärder för ett flertal civila satsningar inom FFV, däribland denna verksamhet. SIAR kom till samma slutsats, nämligen att en partner måste skaffas, om verksamheten skulle ha någon framtid. Det var därför med enad kraft som slutförhandlingar kunde påbörjas med de tre företagen. Formerna för samgående var däremot öppna. Förespråkare för alla olika former fanns såsom köp, försäljning, samarbetsavtal.

Bland de tre företagen fanns AB Vanadis Elektriska, som man dessutom redan hade kontakter med, genom att de var underleverantörer till FFV för installationsarbeten i KTH-projektet.

Det visade sig att ett samgående med Vanadis El var det som såg bäst ut. Det fanns ett stort intresse till samarbete på båda sidor. Vanadis El arbetade aktivt på att skaffa sig kompetens på Styr- och reglersidan för att indirekt skapa mer installationsjobb och FFV behövde en samarbetspartner med stor geografisk spridning att utnyttja för marknadsföring, installation och lokal service. Vanadis El uppfyllde helt dessa krav. Dessutom fanns inga dubblerande funktioner som måste skäras av.

Den 1 april 1984 bildades därför ett fristående bolag - AB Vanadis Styrteknik vari Vanadis El’s moderföretag Elektrounion, tillhörande Ahlsellkoncernen, äger 60 % och FFV 40 %.

Så gott som alla inom ”Mät- och reglersystem” följde med till det nya bolaget. Tekniskt centrum och huvuddelen av verksamheten ligger i Arboga, där Lars-Göran Oskarsson är teknisk chef och platschef. VD är Gösta Edenfäll, som tidigare var regionchef i Vanadis El. Han är placerad i Stockholm där bolaget också har sitt säte.

Bolaget svarar själv för utveckling, marknadsföring, entreprenadledning, systemarbete, projektprogrammering, driftsättning, intrimning, dokumentation och kundutbildning. Från Vanadis El köps, förutom installationsarbeten, apparatskåpstillverkning, driftsättning och lokal service, även administrativa tjänster såsom fakturering, redovisning etc. Från FFV Underhåll köper bolaget elektronikkonstruktion, systemprogrammering och central service. Tills vidare hyr man också lokaler från FFV Underhåll. Från andra företag köper bolaget elektroniktillverkning, OEM-materiel samt givare och ställdon.

Läget

Totalt har FFV före bolagsbildningen investerat drygt 10 MSEK i teknisk och marknadsmässig utveckling.

Marknaden för datoriserade STYR-entreprenader i Sverige har ökat snabbt de senaste åren och den utvecklingen förväntas fortsätta. Inom några år kommer marknadens storlek att vara nära sitt maximala värde på ca 400 MSEK/år.

FFV8000 är nu känt bland de flesta VVS- och el-konsulter och erkänt som en produkt med höga kvalitetsegenskaper. Bra relationer finns med stora kunder som t.ex. Byggnadsstyrelsen.

Det nya bolaget bör ha möjligheter att inom några år få ett fast fäste i branschen och ge lönsamhet inom en inte alltför lång framtid

FFV-U telesatsningar på civila marknaden.

INNEHÅLL

0. Inledning

1. Civil produktion inom Underhållssektorn

Skrivet av Elmer Axelson, sektorchef 1973 - 1982

2. Beskrivning av verksamheten i avdelning COMPRO

Inledning

Verksamheten i COMPRO

3. Kort historik om FFV:s civila satsning på ”Datoriserad fastighetsövervakning”

Bakgrunden

Projektfasen

Etableringsfasen

Expansionsfasen

Läget

4. Ny verksamhetsform