Inledning Katodstråleröret, som är avsett för omvandling av elektriska signaler till en synlig bild, utgör den mest allmänna tillämpningen av avböjningsstyrning och avlänkning. Katodstråleröret uppfanns 1897 av Ferdinand Braun men blev vanligt först på 1930-talet. I katodstråleröret låter man en smal elektronstråle träffa en fluorescerande skärm, varvid en lysande punkt bildas. Med hjälp av elektrostatiska fält styrs strålen så att den förflyttar sig i horisontell resp. vertikal led. Katodstråleröret (Cathode Ray Tube, förkortas CRT) kan indelas i oscillografrör och bildrör. Oscillografröret används i oscilloskop, spektrumanalysatorer och övervakningsskärmar. Bildröret används i TV- mottagare (”tjock-TV”) och bildskärmar for datorer (”tjock-bildskärmar”). Katodstrålerörets uppbyggnad Katodstråleröret består av fyra huvuddelar, för det första en elektronkanon för alstring och fokusering av en elektronstråle, för det andra ett avlänkningssystem (elektrostatiskt), för det tredje en luminiscerande skärm, som alstrar ljus på de ställen där den bombarderas med elektroner samt slutligen ett evakuerat glasrör (glasbehållare), där hela elektrodsystemet är inneslutet. ElektrodsystemetElektronkanonElektronkanonen består av glödtråd och katod. Glödtråden arbetar som värmekälla vid indirekt upphettad katod. Då katodplattan är isolerad från glödtråden och indirekt upphettad, kan glödtråden tillverkas av metaller, som har hög smältpunkt som volfram och titan. Tråden är spiralformad och har vanligtvis en diameter 0,1-0,25 mm. Den placeras i en nickelhylsa, som också utgör hållare (monteringsstag) för katodplattan. Katoden är den elektronemitterande elektroden, som är indirekt upphettad och består vanligtvis av ett bariumoxidskikt, som ger lämplig emission . Eftersom katodplattan k är isolerad från glödtråden, kan potentialen mellan dessa vara åtskild. Katodens elektriska isolering medför en viss värmeisolering från glödtråden. Detta medför att det erfordras en tid för katoden att uppvärmas vid start. GallerGallret g är utformat som en cylinder ”bländare”, med ett litet cirkulärt hål som bidrar till att koncentrera elektronstrålen och tjänar på samma gång till att avlänka snett infallande elektroner. Genom att lägga på gallret g en negativ spänning i förhållande till katoden k får man möjlighet att reglera elektronströmmen och härigenom ljusintensiteten på skärmen. AnoderMed anoderna a1 och a2 accelereras elektronerna i riktning mot skärmen. Genom lämplig utformning av anoderna a1 och a2 och med rätt spänningsförhållande mellan dessa verkar fältet mellan dem fokuserande på elektronstrålen. Genom att ändra spänningen på anoden a1 kan man fokusera strålen och variera punktstorleken på skärmen. AvlänkningsplattorElektroderna D1 och D2 är elektronstrålens avlänkningsplattor. När elektronstrålen S passerar genom det elektriska fältet mellan de två avlänkningsplattorna avlänkas den i olika riktningar. Genom att placera de två avlänkningsplattorna D1 och D2 vinkelrätt mot varandra, kan man åstadkomma två oberoende avlänkningar i x- och y-led. Bildskärm, ”lysskärm”Bildskärmens insida är täckt med ett fluorescerande material t.ex. zinksulfid , som ger ett gulgrönt ljus. Skärmen kan också beläggas med kalciumvolframat, som ger violett ljus och dessutom har kort efterlysningstid. Den emitterande ljuspunktens ljusstyrka och koncentration (fokusering), justeras genom finreglering av spänningen på respektive styrgaller g och fokuseringselektrod a1. Skärmad glaskolvFör att förhindra inverkan av störande yttre elektriska fält är insidan av glaskolven (sånär som på ett isolerande mellanrum invid skärmen) täckt med ett ledande kolskikt G. Kolskiktet står i elektriskt förbindelse med anod a2 för att få bästa skärmverkan. Den isolerande bildskärmen antar då en stabil potential, som understiger kolskiktet genom att avge en sekundärelektronström till detta. Denna ström inställer sig så att den är lika stor som elektronstrålens ström. AvlänkningskänslighetAvlänkningskänsligheten definieras som förhållandet mellan ljuspunktens förflyttning på skärmen och den mellan plattorna pålagda spänningen. Avlänkningen för ett typiskt rör, Philips DG7-31/32 med ca 7 cm skärmdiameter och 500 V accelerationsspänning, till 0,35-0,43 mm/V. Vid presentation av snabba engångsförlopp är det nödvändigt att använda höga accelerationsspänningar (10-30 kV) för att få tillräcklig ljusintensitet. Vid höga frekvenser är de normala tilledningarna från sockeln till avlänkningsplattorna ogynnsamma på grund av kapacitanser mellan dem. För sådana applikationer finns specialutföranden med genomföringar rakt ut genom glaskolven invid plattparen. Avlänkningshastigheten avtar också vid höga frekvenser på grund av löptiden i avlänkningsfältet. |