Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 


Operativ Tidsperiod
 

 

1933------------------------------------------------
--|----|----|----|----|----|----|----|----|----|--
      1950      1960      1970      1980      1990

 

 

Provning och utvärdering av flygande materiel

Årtal och händelser

1933 Vid Centrala Flyg-verkstaden i Malmslätt bildades en speciell försöksavdelning.

Flygplan S6B

1934 Prov av girmätare fpl S6B: ”Instrumenten slutade att fungera vid 5000 meters höjd och -20 grader C temperatur. Den här framkomna otillförlitligheten hos girmätaren försvårar eller omöjliggör höjdflygningar med därefter följande nedgång genom lågt liggande moln”

 

1936 Försökscentralen, FC blir direkt underställd flyg-förvaltningen för utprovning av nya flygplantyper, utrustning och beväpning.
North American NA-16-4M

1937 Ett North American NA-16-4M kommer till FC för ut-provning. 135 licensbyggdes senare av ASJA/Saab under FV-beteckning Sk14.
 

1939 Tysktillverkade skidor provas på B3. Bra funktion och tillfredsställande flygegenskaper. Problem att komma loss efter parkering.

Reggiane Re 2000 Falco, J 20

1941 De två första av 60 Reggiane Re 2000 Falco, J 20, godkänns av Försökscentralen efter typutprovning
 

1944 FC flyttar till egna lokaler vid Noby i Linköping

Saab-utvecklad Rb310

1945 Vid FFK, Försvarets Prov-plats Karlsborg, påbörjar marinen prov med en Saab-utvecklad Rb310 inspirerad av V1

 

Prov med raket-beväpning till B18 och J21

1946 FFK, Prov med raket-beväpning till B18 och J21.
18 cm raket provskjuts

 

1948 FFK, den första skjutningen av ”Lufttorpeden” Rb 302 från T18B

Utprovning av startraketer

1951 Framgångsrik utprovning av startraketer för att förkorta startsträckan för J21 och J29.
Tp80, Avro Lancaster

Tp80, Avro Lancaster används som flygande provbänk för STAL:s jetmotor "Dovern" avsedd för A32.

Prov med Rb 304

1955 FFK, prov med Rb 304 påbörjas med fällning från J29.
Vid flertalet av skotten bärgas provroboten med hjälp av fallskärm

Flygmedicin
Undertryckskammaren som anskaffats för höghöjdsprov av apparater utnyttjas för fysiologiska prov med försökspersoner. Denna primitiva u-kammare liknade rymdfartens kapslar fast mindre och utan fönster

 

1957 Utprovning av EBK till RM5 för J34 Hawker Hunter. Konstruktionen införs inte i flygplanen.

Flygplan 35 flygs till maxfart och max höjd. Mach 2 eller 20 000 meter är vardagsmat. Förar-utrustning och motor verifieras.

 

1956 RFN, Robot Försöksplats Norrland etableras inför utprovningen av flygrobotar, inledningsvis RB 27 och RB28.
Blir huvudprovningsplats för robotsystem

Flygplan J33

1958 RFN, den första av fyra J33, överförs till Svensk Flygtjänst för målflygning

Målflygplanet RB01 Jindivik

1959 RFN. Målflygplanet RB01 Jindivik, Sveriges första förar-lösa flygplan, i luften.

 

Beväpningssystemet för J35F provas i samarbete med Saab och LME. I proven ingår skjutning av ett stort antal jaktrobotar RB27/28.

Luftvärnsrobot RB67 Hawk

1964 RFN, målrobot RB02 ersätter RB01. Den första skarpa skjutningen med luftvärnsrobot RB67 Hawk.
 

FC, SK35C försedda med antispinnfallskärm provas och verifieras. Utbildningsprogram för piloter läggs upp, överförs senare till F16 i Uppsala

Kontrollskjutning av RB68 Bloodhound

1968 RFN Kontrollskjutningar av RB68 Bloodhound inleds.

J32B Lansen

J32B Lansen civilregistreras på Svensk Flygtjänst, Används för målgång och målbogsering.
 

1974 FMV-PROV bildas. Avser FC och försöksplatserna FFK i Karlsborg och RFN i Vidsel
 

1977 Delar av ett för flygplan B3LA tänkt beväpningssystem provas i SK37. FLIR och holografisk siktlinjesindikator är de stora tekniska nyheterna. Flygplanet används senare för prov med viss elektronik för JAS39

Målrobot RB06

RFN, Målrobot RB06 operativ
 

1981 FC, Pansarvärnshelikopter för Armén. Utvärdering genom tekniska och taktiska prov med ett antal olika helikoptertyper slutförs. System och skjutprov med det svenskutvecklade siktessystemet

 

1982 FC, apparater som skall ingå i Marinens sjömålsrobot RBS15M provas. Liksom vid tidigare sjörobotprov flygs robotlika flygbanor med en A32.
RFN, Arméns luftvärnsrobot RB 77 provskjuts

 

1985 FC, inför projektarbete för radarflygplan till Flygvapnet (PS-890) genomförs flyg-egenskapsprov i USA, med en METRO III, med antennattrapp monterad på ryggen.

 

1986 FC, Provflygare deltar i utvecklingsarbetet med JAS39 i de simulatorer som utnyttjas. Stora delar av styr- och presentationssystemen kan "torrflygas" på ett realistiskt sätt.
Prov genomförs med vapen-, sambands- och spaningsutrustning samt motmedel.

FFK, Miljöprovanläggning

1989 FFK, Miljöprovanläggning klar. Stridsvagnar kan frysas ner till -40 och sedan värmas till +40.
FMV Test and Evaluation

Större bild

2010 De kvalificerade resurser och den kompetens som byggts upp under årtionden är numera organiserade i
FMV Test and Evaluation
 

 

 

 

I flygets tidiga barndom bör sannolikt varje uppstigning ha varit att betrakta som en provflygning. Modifieringar gjordes ofta på känn, ibland utan avsedd verkan, ibland med olyckliga bieffekter. Även sedan konstruktionsnormer och beräkningsmetoder etablerats och förfinats var praktisk flygutprovning det enda sättet att till slut få fram en ändamålsenlig produkt. Erfarenheterna på vägen dit var ibland dyrköpta.
I dagens läge är provningens roll i huvudsak att verifiera beräknings- och simuleringsresultat.
Behovet av en egen kompetens inom flygvapnet uppkom för att prova:

  • Nya flygplan i samband med anskaffning

  • Modifieringar av flygplan

  • Tillkommande utrustningar och beväpning

Att samla erfarenheter och resurser för flygutprovning i en organisation var en naturlig åtgärd.

 

 

 

Exempel på flygutprovning

Flygutprovning, i en eller annan form, har genomförts med praktiskt taget samtliga flygplan, helikoptrar, utrustningar och vapen som anskaffats av FMV-F och dess föregångare.

Provning sker inte bara av ny materiel. Moderna flygsystem är i tjänst under lång tid och det är många systemförbättringar som införs och som kräver provning. En annan orsak till provning, av materiel som är i tjänst, kan vara haverier eller andra driftstörningar. Där kan provning krävas, för att definiera problemet, och verifiera vidtagna åtgärder.

FC arbetar huvudsakligen på uppdrag från FMV:s olika sakenheter. Även andra kunder utnyttjar FC kompetens.
Bland andra, Flygtekniska Försöksanstalten (FFA) och Försvarets Forskningsanstalt (FOA). Härigenom har ett antal viktiga forskningsprojekt kunnat genomföras.
 

 

 

Flygprov är inte bara flygning

 Själva flygprovet är egentligen en mycket liten del av provflygverksamheten. Innan en ny apparat kommer upp i luften har mycket hänt, exempelvis:

  • Planering av verksamheten

  • Projektering och genomförande av installation i provflygplanet

  • Konstruktion och installation av mätsystem

  • Analys av säkerheten för personal, ingående materiel och tredje person

  • Utarbetande av flygprovprogram

  • Iordningsställande av målplats eller förberedelser vid försöksplats där inmätning skall ske

  • Klargöring av flygplan och provobjekt

  • Genomgångar med berörd personal

Om utrustningen fungerar och vädret är gynnsamt tar sedan provflygningarna i regel inte så lång tid.

Därefter ska:

  • Flygplan tas om hand

  • Ingående personal delta i eftergenomgång

  • Mätregistreringarna tas om hand

Så småningom utvärderas mätdata, besättningen skriver protokoll, alla erfarenheter från provserien sammanställs, bearbetas och diskuteras.
Allt utmynnar slutligen i en rapport som anger resultat, slutsatser och rekommendationer.
Tiden i luften var kanske 1/2 procent av alla mantimmar som lagts ned.

 

 

 

Teknisk utveckling/speciella resurser

När utprovning av flygmateriel påbörjades var provflygarens egna observationer det enda underlaget för bedömningar och rapportering. Noteringar gjordes på ett knäblock och kompletterades efter flygning med förarens känslomässiga uppfattning av flygningen. Några markutrustningar, annat än handkikare
och stoppur, fanns inte. Fotografering och i enstaka fall filmning, skedde exempelvis av bombbrisader.

Under 1940-talet började oscillografer att användas. Dessa registrerade elektriska förlopp på fotopapper.
Detta medgav flera och noggrannare observationer, dessutom avlastning av besättningen.
Fotografering av flyginstrument, blev under slutet av 1940-talet en allt vanligare registreringsmetod.

I samband med att raketer och robotar infördes som beväpning uppkom krav på filmning av utskjutningsförlopp, siktpunkt etc. vilket medförde att speciella kamerakapslar eller kamerainstallationer i flygplan utvecklades.
Skjut- och bombfällningsplatserna fick möjligheter till baninmätning av flygplan och vapen. Från början endast enkla kikare försedda med kameror, för fotografering av höjd och sidskalor, senare genomanvändning av kinoteodoliter.
En annan registreringsmetod som utvecklades för såväl flygplan som robotar var telemetri, där mätdata från olika givare överförs genom radiosignaler till en markstation. Under 1970- och 1980-talen har mät- och registreringsutrustningarna utvecklats i takt med övrig teknisk utrustning.

För inmätning av flygbanor finns numera mätradarstationer och TV-teodoliter som automatiskt och samtidigt kan följa flera flygplan, robotar, till och med artilleriprojektiler. Telemetritekniken har utvecklats till krypterad sändning av mätvärden och sensorbilder.
I takt med att registrering av data förändrats har även utvärderingen utvecklats från manuell bearbetning till nästan uteslutande databehandling. Numera kan provledaren/provflygaren vid dataterminaler få tillgång till 10 000-tals mätvärden efter varje prov, vilket ger en helt annan och säkrare grund för slutsatser och bedömningar än som tidigare varit fallet.

Kraven på provning av den alltmer komplicerade försvarsmaterielen har även medfört behov att anskaffa speciella provningsresurser, som laboratorieflygplan och laboratoriehelikoptrar. Dessa har förberetts för provning av olika apparater och utrustningar, genom en grundinstallation omfattande såväl registreringsutrustning som möjlighet till olika placeringar av provobjekt. FC disponerar flera flygfarkoster för dessa ändamål.
Fördelen med dessa resurser är att provning av nya objekt kan genomföras utan tidsödande nykonstruktioner och installationer. Laboratorieflygplanen har vanligen längre aktionstid och större utrymme för operatörer/observatörer än krigsflygplan.
 

 

 

Provflygarens roll

När Försvarsmakten anskaffar ett flygplansystem sker detta normalt efter det att en teknisk-taktisk-ekonomisk målsättning (TTEM) upprättats av respektive försvarsgrensstab. TTEM omsätts sedan i tekniska termer i form av en specifikation. Flygutprovningen av aktuellt system sker mot de krav som anges i specifikationen.
Många av de taktiska och operativa krav som anges i TTEM kan vara svåra att uttrycka i konkret tekniska termer. Det är bland annat därför som provflygarens subjektiva uppfattning och bedömning av systemets funktion vid flygprov är utomordentligt viktig.
Han skall inte bara kunna svara på frågan om systemet fyller angivna krav, utan också bedöma om det är vad respektive försvarsgrensstab egentligen tänkt sig.
Provflygarna rekryteras till största delen från flygvapnets divisioner, eller helikopterförare från Armén och Marinen för att alla försvarets flygande system skall kunna utprovas av förare med rätt taktisk bakgrund.
 

 

 

Risker

Definitionsmässigt innebär provning alltid ett visst mått av osäkerhet.
Syftet är ju att undersöka om provobjektets funktion och prestanda är de förväntade. Ett tämligen ofta förekommande utfall av provning är att så inte var fallet.
Hur riskabel är då provflygning?
Under de gångna decennierna har haverier inträffat under flygprov, en del med omkomna besättningsmedlemmar. Statistiskt sett bedöms dock inte frekvensen ha varit högre än för annan militär flygning.
Det kan noteras att under de senaste decennierna har inget haveri orsakats av felaktig provuppläggning, något som vittnar om framsynthet och säkerhetsmedvetande hos berörd personal.
Det må tillstås att incidenter och tillbud inträffat och som vid all flygning, kan marginalen mellan ett haveri och en lyckligt genomförd flygning vara liten.
 

 

 

Samarbete med industrin

FC kontaktytor gentemot flygindustrin har varit och är helt olika beroende på om aktuell anskaffning inneburit en nyutveckling hos industrin, exempelvis flygplan vid Saab, eller om den varit ett köp av redan färdigutvecklade typer exempelvis helikoptrar.
 

 

 

Nyutveckling

I fallet att FMV-F beställer nyutveckling av ett svenskt flygplan innebär detta att FMV-F och FC nära kan följa och delta i industrins arbete. Framför allt har det visat sig att definition av kabinutformning, presentation och manöverlogik krävt stora insatser i attrapper och simulatorer samt vid skriv- och konferensborden. Återföring av aktuell, praktisk och taktisk erfarenhet till typutvecklingsarbetet har varit mycket lönsam och svenskutvecklade krigsflygplan är i dessa avseenden mycket väl föraranpassade, även vid en internationell jämförelse.
När flygplansystemet i huvudsak är färdigutvecklat och snart skall introduceras på förband, genomförs normalt teknisk taktiska prov vid FC. Avsikten är att så realistiskt som möjligt verifiera systemet i så taktiskt riktig miljö som möjligt. Samtidigt utvecklas den teoretiska taktikansats som redan tidigare satts på pränt och riktlinjerna för kommande förarutbildning i FV dras upp - ett ansvar som också åligger FC.
När systemet introducerats i Flygvapnet genomför normalt den först utbildade divisionen en taktisk utprovning, där taktik och stridsteknik ytterligare förfinas. Framför allt kan förbandsuppträdande utvecklas vidare, eftersom detta normalt inte kan provas vid FC.
 

 

 

Anskaffning av "hyllvara"

Vid anskaffning av andra flygplansystem än krigsflygplan är det redan färdigutvecklade typer som kommer ifråga. I upphandlingsprocessen ingår normalt en flygutvärdering av aktuella typer där deras egenskaper värderas gentemot specifikationen. Utvärderingen är i regel avgörande vid beslutet om vilken typ som skall väljas.
Ofta integreras system som är unika för Sverige i aktuell typ. Utprovningen av dessa genomförs normalt i samarbete mellan aktuell industri och FC.
 

 

 

Inte bara flygplan

Provningsavdelningen har genom åren tagit på sig en mängd uppgifter som inte direkt har med anskaffning och vidmakthållande av flygplansystem att göra. Att så skett torde bero på att metodik och arbetssätt, som utvecklats vid flygutprovning, med fördel kunnat tillämpas även på andra teknikområden.
Två exempel på detta är tillkomsten av resurser för provning av skydd mot elektromagnetisk puls, EMP som uppkommer vid vissa typer av kärnvapenexplosioner.
Vidare placeringen av en mycket kvalificerad radarsimulator vid FC.
Den organisatoriska samordningen av flygplan- och robotprov vid RFN med provning vid FFK har också varit ömsesidigt utvecklande och lärorik.
 

 

 

Försöksplatser

FFK, Försvarets Försöksplats Karlsborg och RFN RobotFörsöksplats Norrland underställdes FMV:PROV vid 1974 års omorganisation efter att tidigare ha ingått i FMV Robotbyrå. Samarbetet mellan organisationerna förändrades inte så mycket genom denna åtgärd, men på sikt var det lyckligt att alla FMV provresurser samlades i en avdelning inom FMV.
FFK och RFN är på många sätt väldigt lika och samtidigt väldigt olika. De har tillgång till var sitt skjutområde, FFK norra Vättern och RFN ett område i Lapplands inland.
Båda försöksplatserna disponerar system för inmätning av flygplan och robotar, baserade på radar och optiska- eller
TV­ teodoliter.
Verksamheten vid FFK går tillbaka till 1910- talet då som provplats för Arméns ammunitionsprovning.
Sedan 1940-talet utbyggd för utprovning av Flygvapnets och Marinens sjömålsrobotar i samarbete med FC. Resurserna har dessutom med fördel kunnat utnyttjas för många andra flygprov, både av FC och SAAB.
RFN byggdes upp i slutet av 1950-talet med sikte på kommande jaktrobotutprovning. Resurserna har därutöver kunnat utnyttjas för attack- och luftvärnsrobotprov. RFN område 70x35 km - är Europas största skjutfält över land.

För jaktrobotutprovning vid RFN engagerades initialt Svensk Flygtjänst för att ha hand om flygande mål. Målrobotar kan flyga i flygplanlik envelop och utgör realistiska mål vid jaktrobotprov. Normalt ska de inte skjutas ner utan landas på ett kontrollerat sätt för återanvändning.
Det nordliga läget gör RFN till en lämplig plats även för att prova materielens funktion vid sträng kyla.
Båda försöksplatserna har sina speciella geografiskt betingade förhållanden och problem.
Vid FFK störs provningen ibland av fritidsbåtar och yrkesfiske i Vättern.
Inom RFN skjutområde, som kringgärdas av ett 165 mil långt renstängsel, bedrivs rennäring av samer som vid vissa skjutprov måste evakueras med helikopter. Vid renskiljning och renslakt förekommer avtalsenligt ingen provverksamhet i området.
 

 

Källor:

Sammanställt av Stig Hertze

Senast uppdaterad: 2012-02-04