Hos tillverkaren
Agusta Bell i Italien beställde försvaret 1960 12 stycken Agusta Bell
204 till armén och 7 stycken till flygvapnet. Helikoptertypen fick
beteckningen HKP3. Samtliga var utrustade med den brittiska
gasturbinmotorn Rolls-Royce Gnome. De första 6 maskinerna, HKP3A,
levererades till Helikopterskolan i Boden åren 1962 – 1963. Resterande 6
maskiner utrustades med en starkare motorversion och levererades från
slutet av 1964 och fick modellbeteckningen HKP3B. Åren 1965 – 1968
utrustades de 6 först levererade maskinerna med den starkare motorn
vilket innebar att de värsta motorproblemen undanröjdes.
1969 levererades 3
helikoptrar utrustade med en 48-fots huvudrotor vilket förbättrade
fartprestanda och ökade max startvikt. Övriga 12 maskiner, vilka hade
44-fots huvudrotor, byggdes om till 48-fotsstandard redan åren 1966/67
och samtliga 15 helikoptrar fick nu beteckningen HKP3C.
Med början 1994
modifierades samtliga HKP3 för att kunna flygas med NVD. Utrustningen är
en slags kikare som med elektronisk förstärkning av natthimlens
bakgrundsljus ger piloten en monokrom bild av terrängen och möjliggör
flygning på lägsta höjd även i mörker. Arméflygbataljonen AF1 blev det
första svenska förbandet att utnyttja denna teknik operativt.
1985/86 köptes tre
utrangerade Agusta Bell 204 av det österrikiska flygvapnet för att
utgöra reservdelar. Maskinerna återställdes dock i luftvärdigt skick
varav en standardiserades och placerades vid AF1. FMV:s behov av
helikoptrar för test- och verifieringsverksamhet kunde därmed också
tillgodoses. Sverige blev det land som haft denna helikopterversion
längst i tjänst - nästan 40 år.
HKP3 användes för
transport av materiel och människor. Den rymde upp till åtta utrustade
soldater. Flygvapnet använde den som flygräddningshelikopter.
Brandbekämpning var ett annat område liksom sjuktransporter.
Avionik
– Flygradio FR12,
FR23 och
FR44, flygradiopejl FRP5, radio RA01, RA02.
HKP3 utrangerades
2000
Källa:
Skrivet av Göran
Svanborg
Senast uppdaterad
2023-02-19
|