Under inledningen av det kalla kriget ökade Sveriges behov av information om vårt närområde i huvudsak Östersjön.
Järnridåns norra del gick de facto över hav, av Sovjetunionen hävdade 12 nautiska mil (22 km) norr om Östtyskland och Polen öster om de ockuperade baltiska staterna in i Finska viken.
Utanför denna gräns var det internationellt vatten, tillgängligt för alla i luften, till sjöss eller under vattenytan. Detta internationella vatten kom helt naturligt att utnyttjas av flygvapnet och marinen för foto- och signalspaning.
Flygvapnets enda spaningsflottilj F11 behövde ombeväpnas i avvaktan på S29C spaningstunnan. Kraven på prestanda på spaningsflygplan ökades efterhand och då spaningsflygplan normalt var obeväpnade, var höghöjdsprestanda och hastighet primära egenskaper.
Valet föll på Spitfire PR Mk XIX
50 stycken anskaffades från England 1948. “PR” står för Photo Reconnaissance (fotospaning).
Fotoutrustningen bestod av tre kameror, en för snedbildsfotografering och två för lodbildstagningar. Motorinstallationen på 2055 hk gav en maxfart på 720 km/h. S31 blev därmed Flygvapnets snabbaste propellerdrivna flygplan.
Tryckkabinen tillät spaningsuppdrag över 13000 m höjd.
S31 avvecklades 1955.
Vill du veta mera
| 
