Bakgrund
Framtagningen av den tvåsitsiga
drakenversion hade sin grund i den nedslående haverihistoriken från
tidigare svenska jaktflygplan där typutbildningen skedde direkt till
ensamflygning. Exempel var när J29 Tunnan
skulle introduceras i flygvapnet.
Efter olika turer och uppfattningar inom flygvapnet togs beslut redan
1954 om att tillverka ett antal SK35C att användas vid typinflygning av
Drakenförare. En tvåsitsig föregångare till SK35C och som hade givit bra
resultat när omskolning till jetflygplan skedde i Flygvapnet var
De Haviland J28C.
SK35C var konverterad ur J35A
och skulle användas som första Drakenflygplan vid Typinflygningsskolning
TIS 35 av blivande Drakenförare. Dessa skulle sedan utbildas vidare på
de olika jaktversionerna samt spaningsversionen. I SK35C satt förarna
bakom varandra i var sina sitsar, vilket var den enda möjliga tekniska
konstruktionslösningen för att bevara grundflygplanets prestanda. Detta
var, skulle det visa sig, en ur handhavandesynpunkt mindre bra lösning
och incidenter uppstod där ingen av förarna visste vem som försökte
flyga flygplanet.
I J28C och senare Saab SK60 satt förarna sida vid sida och kunde iaktta
varandra och lösa ev. handhavandekonflikter på ett enkelt sätt. Ett
annat dilemma var den starkt begränsad sikten framåt från baksitsen och
ett periskop monterades för att ge nödvändig sikt vid landning.
Flygplan 35 Draken hade, med sin
aerodynamiska utformning en benägenhet att i vissa flygfall lätt hamna i
överstegrat tillstånd, s k ”superstall”. Flygläget var dock
kontrollerbart och kunde hävas med rätt hantering av styrsystemet om
tillräcklig flyghöjd fanns tillgänglig. För att utbilda flygförare i
denna hantering infördes i 4 flygplan extra spinnfenor under vingarna
samt en s k antispinnskärm som i nödfall kunde utvecklas för att
stabilisera flygplanet om inte en medveten ingång i ”superstall” kunde
hävas.
Tillverkning och leveranser
Serieprototypen av SK35C flög första gången 30 december 1959.
Mellan maj 1962 och juni 1963 levererade Saab 24 SK35C till Flygvapnet
som då tillfördes F16. Flygplanet serietillverkades i 25 exemplar men
ett havererade innan leverans från Saab.
Basering
|
Flottilj |
Tidsperiod |
|
F16 |
1962-1986 |
|
F10 |
1986-1998 |
Beväpning
Skolversionen av Draken saknade helt beväpning. I utrymmet där
automatkanonerna suttit fanns i stället extra bränsletankar om 110 liter
vardera. Flygplanet kunde medföra en kroppsmonterad Fälltank FT.
Eftersom SK35C var ombyggda J35A och endast framkroppen ändrats fanns
all mekanisk och elektrisk beväpningsinstallation intakt i bakkroppen
och vingarna. Det framfördes förslag från flygförare och tekniker vid
olika tidpunkter att modifiera SK35C för yttre beväpning men detta
avslogs p g a att under 1970-talet blev ändå tillgången på
vapenutrustade Drakar tillgodosedd när förband började läggas ned.
Avionik
I SK35C var avioniken minimerad för att dels ge plats åt
en flygförare till samt för att endast utrustningar för själva
flygningen behövdes. Det hade dessutom ärvt den något undermåliga
avioniken från de första J35A där bl a flyglägesanläggningen och
styrautomaten skulle bli något av sorgebarn. Avioniken hade dock utökats
med vissa dubbleringar av instrument och indikatorer samt hade speciellt
Interkom- (internkommunikation) system.
Kompletterande information, se
Avioniksystem SK35C
Avveckling.
SK35C var som skolflygplan operativ i flygvapnet under 36 år och
avvecklades helt 1998. Under denna period hade antalet flygplan
successivt avvecklats allteftersom efterfrågan på nya Drakenpiloter
minskade under 1970- och 80-talet samt p g a haverier och försäljning
till Finland.
Individer finns
bevarade bl a på FVM i Linköping och andra privata museer.
Skrivet av: Göran Hawée
Senast uppdaterad: 20010-01-18
Externa länkar:
Tillämpliga
TOMT (Medlemskap krävs)
Källor:
-
Det bevingade verket FMV Huvudavd flygmateriel 1986
-
Draken, Bo Widfeldt, Air Historic Research 1995
-
Aktuella beskrivningar, förarinstruktioner och tekniska order.
-
Dessutom en
mängd personliga anteckningar
|
