|
”Linktrainer” ”The blue box” med instruktörsplats
(Krabban saknas på fotot)
Större bild
Västerås flygmuseum
J35F2-simulator
ur F10 50 år
J35F2 simulator
Instruktörsplatsen
Större bild
Västerås flygmuseum
Förarplats i modifierad J35A simulator
Större bild
Västerås
flygmuseum
JA37-simulatorns instruktörsstation
ur F16 50 år
Flygsimulatorer kan man se och flyga på flera svenska museer
Bland andra
Robotmuseet i Arboga
http://www.robotmuseum.se
Eller
Västerås flygmuseum
http://www.flygmuseum.com
|
Ändamål
Flygträningssimulatorns roll är att effektivisera utbildningen
och möjliggöra övningar i nödsituationer som skulle vara för riskabla
att öva i luften. Vidare att under kontrollerade förhållanden öva in
komplicerade taktiska uppträdanden. Genom dessa simulatorövningar
blev
flygpassen bättre förberedda och därmed sparas den betydligt kostsammare
egna flygtiden. Även målflygning mm effektiviseras.
Förutom högre kostnadseffektivitet medgav simulatorer försedda med
taktiska delar stora fördelar ur säkerhetssynpunkt.
Som exempel kunde övningar, för att träna piloter i uppträdande i störd
miljö genom simulerad avancerad störning mot flygplanradarn, genomföras
utan risk för fientlig framgång med signalspaning.
”Link trainer”
Tidigare associerade många
flygsimulator med ”linktrainern” som
företaget Link Aviation Inc. utvecklade i början på 1930-talet.
”linktrainern” var inledningen till en ny era med tekniska hjälpmedel
för den generella flygutbildningen. Dessa kom att användas civilt och
militärt i Sverige ända in på1960-talet.
J35 Draken
Dessa simulatorer avsåg ett nytt flygplan med sina speciella
egenskaper och utrustning som i stor utsträckning var specifik för detta
flygplan och i vissa avseenden, mycket avancerad för sin tid. Det hela
komplicerades ytterligare av de olika versionerna av 35:an.
1959 beställdes sju simulatorer från Curtiss-Wright Corp. i USA. Under
perioden 1962-1966 levererades följande simulatorer: Två
J35A, en
J35B, en
J35D och tre
J35F1 .
Dessa installerades initialt på F16,
F18, F13 och
F1.
Speciellt J35F1-utförandet, med sitt avancerade vapensystem tangerade,
eller gick rentav utöver, vad simulatortekniken då kunde åstadkomma.
Från analoga till digitala simulatorerna
De levererade 35-simulatorer från Curtiss-Wright Corp. var
analoga av ett mycket komplext utförande. Simulatorn bestod av
rörförstärkare med totalt 2-3000 rör, ett par hundra servon och något
tusental reläer etc.
Datortekniken utvecklades emellertid snabbt och utlovade lindring i det
svåra problemet att få fram kvalificerade simulatorer som också var
underhållsvänliga.
När Flygvapnet hade behov av ytterligare tre simulatorer med utökade
instruktionsfunktioner var tiden mogen att gå över till digitala
simulatorer.
Singer-Link valdes 1966 att utveckla och leverera tre digitala
J35F2-simulatorer med utökade
instruktörs- och taktiska funktioner. Dessa levererades under 1969 till
F13, Fl0
och F12.
Mera om simulatorerna till Draken hittar du här.
AJ37 simulatorn.
Det nya med AJ37 var att det i
flygplanet fanns en dator starkt kopplad till det övriga systemet och
särskilt till de nya elektroniska indikatorerna.
Den största utmaningen var dock främst att AJ37 var avsedd för
lågflygning och anfall mot mål på marken och havet.
Man måste alltså kunna simulera sikt ut genom huven och radarekon från
terräng och mål på havet och kom alltså direkt in på de svåraste
simuleringsområdena.
Efter utredningar, analyser, studiebesök och överväganden med
Flygstaben, var specifikationen för AJ37-simulatorn klar i början av
1969. Även för detta uppdrag valdes Link, efter grundlig prövning, som
leverantör.
AJ37 simulatorerna levererades i september 1972 till F7, och till F15 i
januari 1973. Den tredje simulatorn levererades i mitten på 1974 till
F13. Denna konverterades under 1975 till SH-utförande.
JA37 simulatorn
Med JA37 nådde
funktionskomplexiteten hos speciellt avioniksystemet nya höjder. Här
fanns nu åtminstone sju större delsystem, med egna datorer i ett starkt
integrerat totalsystem och med en datoriserad styrautomat som var
kopplad till det centrala datorsystemet.
Lägg därtill en mycket intrikat pulsdopplerradar och ett starkt utökat
elektroniskt presentationssystem med bl a elektronisk kartpresentation
och man förstår att med denna omfattning var detta ett mandomsprov ur
simuleringssynpunkt.
På den visuella sidan fanns krav på viss jaktstridssimulering som visade
sig möjlig att uppfylla med ny teknik och till hanterbara kostnader.
Totalt sett fanns nu möjligheter att utveckla en simulator med en ny
grad av realism, samtidigt som instruktionsfunktionerna kunde lyftas
ännu ett steg. Konsten var bara att kunna förena alla goda egenskaper i
en sammanhållen leverans till ett överkomligt pris.
Specifikationen var klar i mitten av 1976. I den anbudstävling som
följde valdes Singer-Link för simulatorn, medan McDonnell Electronics
valdes för det visuella systemet.
Tre simulatorer levererades under april - september 1980 och en fjärde i
mars 1982. Simulatorerna installerades initialt på
F13, F4,
F21 och F17.
Väsentliga funktionsändringar och funktionstillskott som införts i
flygplanen kommer efterhand att införas även i simulatorerna, vilket
kommer att ytterligare öka deras användbarhet för avancerad taktisk
utbildning.
Källor:
Notisen baserad på
- Avsnittet simulatorer i Det bevingade verket FMV
huvudavdelning för flygmateriel 1986.
- Simulatorer, Artikel i SFF 2005 av Ingemar Nilsson
Redigerat och anpassat till www av AEF
Senast uppdaterad: 2010-01-24/Hz
|
