Bakgrund
I början av 70-talet
hade dels kapacitetsbehovet i FFRL ökat, dels de äldsta utrustningarna
uppnått sin bortre livstidsgräns. Utvecklingen av elektronikkomponenter
lämpliga för digital funktionsrealisering i kombination med
kostnadseffektiva tillverkningsmetoder för dessa komponenter, ledde till
att tankarna på digital transmissionsteknik låg nära tillhands när det
blev dags för materielomsättning av bl.a.
RL-41.
Efter några studier där
bl.a. olika digitala modulationsprinciper (PCM och deltamodulering),
kostnadsbild på lång sikt, störhållfasthet etc. belysts, fastställdes att
materielomsättningen i FFRL skulle ske med PCM-teknik.
Försvaret hade
redan 1973 för prov på fysikaliska ledare inköpt ett antal PCM
30-kanalsystem från CIT-Alcatel Frankrike. För prov inköptes också ett
deltamodulerat system från Philips.
Första digitala
utbyggnaden i länknätet
Vid tidpunkten för den
första digitaliseringen av stomnätet var det, i syfte att effektivisera
verksamheten inom FMV, påbjudet att genomföra upphandlingar som "paketköp"
(huvud-leverantörsansvar). Detta innebar att leverantören av
radiolänkutrustningarna också skulle svara för erforderliga
vågutbredningsberäkningar och därmed stråkdimensionering ur kvalitativ
och tillgänglighetssynpunkt.
Avhemligade markprofiler ställdes till leverantörens förfogande och den
normala nätplaneringsverksamheten vid FMV medverkade ej inledningsvis.
Två "paket" beställdes
1974 efter en utvärdering av ett antal anbudsgivare. Beställningen gick
till Telettra i Italien. Det ena "paketet" omfattade ett stråk med 9
radiolänkhopp varav några var nära 80 km långa. Det andra "paketet"
omfattade också 9 hopp. Båda stråken gällde radiolänkar i 2 GHz-bandet.
Efter en första planeringsomgång presenterade Telettra sina beräkningar
beträffande stråkdimensionering. Nätplaneringsdetaljen vid
transmissionsbyrån var skeptisk till det presenterade materialet och
genomförde egna beräkningar, som visade att ett antal nödvändiga
kompletteringar erfordrades för att en godtagbar tillgänglighet skulle
uppnås.
Bl.a. föreslogs:
Frekvensplanering i
efterhand gav också problem som bl.a. resulterade i att ett radiolänkhopp
måste bytas till 7 GHz-bandet.
Den nya digitala
tekniken medförde även en del förändrade krav på installationsteknik,
vilka (tillsammans med redovisade dimensioneringsproblem och vissa
tillverkningsproblem från fabrik) resulterade i att driftsättningen av
de två första digitala stråken skedde först i mars 1979, två år senare
än planerat.
Efter dessa försök med "paketköp" enligt
huvudleverantörsprincipen, återgick FMV till tidigare tillämpade
anskaffningsrutiner för nätutbyggnad.
Digitaliseringen av FTN
skedde därefter i relativ snabb takt. Metoder för stråkdimensionering av
digitala stråk, med hänsyn till våra svenska radiometerologiska
förhållanden och den frekvensselektiva fädningen, utarbetades.
Fenomenet med
frekvensselektiv fädning och dess konsekvenser för denna typ av
överföring (34 Mbit/s) började successivt att beskrivas i litteraturen
vid denna tidpunkt.
Källa: "Försvarets
Fasta Radiolänknät Försvarets Telenät Ett historiskt perspektiv"
utgiven av FMV 1996. Läs även: FFV-U medverkan i digitaliseringen Dokument som beskriver händelser där FFV-U från början av 1970-talet medverkat i större eller mindre omfattning. Skrivet av Hans-Göran Johansson AEF som deltog i specificering, leveranskontroller, utprovningar, driftsättningar mm under hela detta viktiga teknikskifte.
|