Klicka här för att komma till AEF:s startsida

 

 

Digitalisering av transmissionsnätet med
Radiolänk RL-44 och Multiplex TM-24

 

  
RL-44 och TM-24
från Telettra Italien


Bakgrund

I början av 70-talet hade dels kapacitetsbehovet i FFRL ökat, dels de äldsta utrustningarna uppnått sin bortre livstidsgräns. Utvecklingen av elektronikkomponenter lämpliga för digital funktionsrealisering i kombination med kostnadseffektiva tillverkningsmetoder för dessa komponenter, ledde till att tankarna på digital transmissionsteknik låg nära tillhands när det blev dags för materielomsättning av bl.a. RL-41.

 

Efter några studier där bl.a. olika digitala modulationsprinciper (PCM och delta­modulering), kostnadsbild på lång sikt, störhållfasthet etc. belysts, fastställdes att materielomsättningen i FFRL skulle ske med PCM-teknik.

 

Försvaret hade redan 1973 för prov på fysikaliska ledare inköpt ett antal PCM 30-kanalsystem från CIT-Alcatel Frankrike. För prov inköptes också ett deltamodulerat system från Philips.

 

Första digitala utbyggnaden i länknätet

Vid tidpunkten för den första digitaliseringen av stomnätet var det, i syfte att effektivisera verksamheten inom FMV, påbjudet att genomföra upphandlingar som "paketköp" (huvud-leverantörsansvar). Detta innebar att leverantören av radiolänkutrustningarna också skulle svara för erforderliga vågutbredningsberäkningar och därmed stråkdimensionering ur kvalitativ och tillgänglighetssynpunkt.


Avhemligade markprofiler ställdes till leverantörens förfogande och den normala nätplaneringsverksamheten vid FMV medverkade ej inledningsvis.

 

Två "paket" beställdes 1974 efter en utvärdering av ett antal anbudsgivare. Beställningen gick till Telettra i Italien. Det ena "paketet" omfattade ett stråk med 9 radiolänkhopp varav några var nära 80 km långa. Det andra "paketet" omfattade också 9 hopp. Båda stråken gällde radiolänkar i 2 GHz-bandet.

Efter en första planeringsomgång presenterade Telettra sina beräkningar beträffande stråkdimensionering. Nätplaneringsdetaljen vid transmissionsbyrån var skeptisk till det presenterade materialet och genomförde egna beräkningar, som visade att ett antal nödvändiga kompletteringar erfordrades för att en godtagbar tillgänglighet skulle uppnås.

 

Bl.a. föreslogs:  

  • Pulsregenerering i samtliga mellanstationer

  • Höjning av några torn

  • Nya torn i vissa fall och införande av rymddiversitet för de tre längsta hoppen.

 

Frekvensplanering i efterhand gav också problem som bl.a. resulterade i att ett radiolänkhopp måste bytas till 7 GHz-bandet.

Den nya digitala tekniken medförde även en del förändrade krav på installationsteknik, vilka (tillsammans med redovisade dimensioneringsproblem och vissa tillverkningsproblem från fabrik) resulterade i att driftsättningen av de två första digitala stråken skedde först i mars 1979, två år senare än planerat.

 

Efter dessa försök med "paketköp" enligt huvudleverantörsprincipen, återgick FMV till tidigare tillämpade anskaffningsrutiner för nätutbyggnad.

 

Digitaliseringen av FTN skedde därefter i relativ snabb takt. Metoder för stråkdimensionering av digitala stråk, med hänsyn till våra svenska radiometerologiska förhållanden och den frekvensselektiva fädningen, utarbetades.

 

Fenomenet med frekvensselektiv fädning och dess konsekvenser för denna typ av överföring (34 Mbit/s) började successivt att beskrivas i litteraturen vid denna tidpunkt.

 

Källa: "Försvarets Fasta Radiolänknät Försvarets Telenät  Ett historiskt perspektiv" utgiven av FMV 1996.

 

 

Läs även:

FFV-U medverkan i digitaliseringen

Dokument som beskriver händelser där FFV-U från början av 1970-talet medverkat i större eller mindre omfattning.

 

Skrivet av Hans-Göran Johansson AEF som deltog i specificering, leveranskontroller, utprovningar, driftsättningar mm under hela detta viktiga teknikskifte.