Effektförstärkare 204
 

Effektförstärkare 204

Förstärkardel

Förstärkarsteg

Bakgrund

När flygvapnets radiosamband krävde fler frekvenser började UHF-bandet att användas. 1970 beställdes radiostation Fmr-18 med frekvensområdet 225-400 MHz och något senare radiostation Ra-730 med samma frekvensområde. För att möjliggöra ett erforderligt täckningsområde för radiosändarna med uppskattat störhot behövdes ett effektsteg på UHF-bandet.

Beställning och leverans

1973 beställer FMV en prototyp av SRT för en UHF effektförstärkare till en kostnad av 355 000 kr.

Effektförstärkaren skulle vara heltransistoriserad, bredbandig över hela frekvensområdet och kunna ge en uteffekt på 2 000 W.

Den 15 januari 1977 beställdes tillverkning av 113 st. Effektförstärkare 204 hos Standard Radio & Telefon AB (SRT) med referens till specifikation F:LR 44/77 till en kostnad av 26 387 000 kr.

1978 beställer FMV av SRT ett MTBF prov för 220 000 kr samt genomförande av ett MTTR-prov till en kostnad av 25 000 kr/månad.

Den 26/2 1980 kommenterar SRT att effektförstärkaren inte uppfyllt alla krav för MTTR-testen. Sannolikheten för reparation skulle vara 74 minuter för alla fel med undantag för 1% av de uppgivna felen. SRT önskar ett undantag för detta krav mot att de förlänger MTBF tiden med 100-200 tim.

Den 10 april 1981 utskickades en anbudsförfrågan om installation av effektförstärkarna som besvarades av FFV-U och SRA Communications. Skillnaden mellan de offererade kostnaderna var 6 000 kr! Det föranledde FMV att infordra skiljebud från de två anbudsgivarna. Detta gjordes per telefon den 17/6 och svar begärdes till den 23/6 1981. Prisskillnaden blev nu 5 000 kr. FMV begärde därför in nya priser vilket föranledde SRA att sänka sitt pris med 50 000 kr vilket sågs som det för staten förmånligaste.

Leveranserna av Effektförstärkare 204 startade 1982.

Utveckling och tillverkning

Effektförstärkaren skulle vara heltransistoriserad och bredbandig över hela frekvensområdet samt kunna ge en uteffekt på 2 000 W.

Detta var en helt ny teknik för såväl leverantören som för kunden. Man bestämde sig för att med hybridteknik koppla samman ett antal förstärkarsteg. Ett stort problem var att hitta lämpliga halvledare till förstärkarstegen. Spridningen mellan transistorerna var för stor för SRT:s kretslösning vilket resulterade att personal från SRT fick besöka Motorola i Frankrike och själva matcha fram användbara halvledarpar. Då fasgången hos halvledarna var olika fick de matchas med kondensatorer.

Effektförstärkaren innehöll tre kaskadkopplade förstärkardelar som var uppbyggda med identiska förstärkarsteg. Förstärkardelarna benämns Lågeffekthybrid, Mellaneffekthybrid och Högeffekthybrid. Enheten innehåller också kretsar för effektreglering och övervakning.

Under utvecklingsarbetets gång visade det sig att den tekniska lösningen med hybrider inte medgav en uteffekt av 2 000 W utan uteffekten fick begränsas till 900 W för FM.

Effektförstärkaren är ansluten till 380 V trefas som med en strömförsörjningsenhet omvandlar spänningen till 28 v Ls som ansluts till förstärkarstegen.

Hybridlösningen innebar stora effektförluster i enheten vilket löstes med ett kylvätskesystem bestående av expansionskärl, kylvätskepump, värmeväxlare och rörsystem. Från expansionskärlet trycks kylvätskan ut i kylsystemet med hjälp av en pump till kylslingan som är ingjuten i förstärkarenhetens kylplatta och består av fyra seriekopplade kanaler. Kylluften pumpas in i effektförstärkaren från stativets ovansida och sugs ut ur stativet med en fläkt från dess undersida. Med referens till uteffekten 900 W och strömförbrukningen 5,8 kVA (5,8 kW) framgår de stora effektförluster som måste evakueras från stativet.

Utvecklingen av prototypen var krävande och innebar en mycket stor arbetsbelastning och den följdes med stort intresse av SRT:s ägare ITT i USA.

FFV Underhållssektorn:s roll

FFV var tekniskt stöd till FMV samt utförde prototypkontrollen av effektförstärkaren. Utvecklingen blev avancerad då en mängd oförutsedda tekniska problem ständigt uppstod. Utvecklingen tog nio år innan serieleverans kunde påbörjas och detta medförde stora arbetsinsatser från FFV markradiosektion.

FFV utförde leveranskontroll av effektförstärkarna samt tog fram installationsunderlag och driftsatte utrustningen.

FFV var Centralverkstad för effektförstärkarna där det bland annat ingick att ta fram underhållsföreskrifter och att vara tekniskt underhållsstöd till förbanden.

Teknisk data.

Skrivet av: Arne Larsson AEF

Källor:

Dokument vid Krigsarkivet och personliga minnen

Senast uppdaterad: 2015-03-11