PS-16/F var i likhet med
Radarstation PJ-21, tillverkad av den engelska firman MARCONI i
Chelmsford. Flygförvaltningen anskaffade 1949 dessa stationer i fem
exemplar. Den engelska beteckningen var Type 960.
PS-16 var, med avseende på
sin långa räckvidd, avsedd att bli flygvapnets första storradar. Den var
även flygvapnets första fortifikatoriskt skyddade radaranläggning.
Stationen ansågs mycket hemlig och omgavs därför med sträng sekretess.
Marinförvaltningen
anskaffade genom det engelska marinministeriet 1948 tre 960-stationer
som installerades på kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon samt på
skolfartyget Prins Carl.
Som luftbevakningsstation
inom flygvapnet uppfyllde PS-16 väl sin uppgift som fjärrspaningsradar.
Den hade en räckvidd mot flygplan på upp till 250-300 km, men för den
andra uppgiften - jaktstridsledning - var stationen mindre lyckad.
Antennen hade en lobvinkel på ca 40 gr i horisontalplanet.
Flygplansekona kom därför att presenteras som långa ”korvar” på
indikatorn. Operatören hade därför svårt att bestämma bäringen till
målet vilket även resulterade i problem att hitta målet på
höjdmätarradarn.
PS-16 var den första
markradarstationen som var utrustad med skydd mot aktiv störning men
störskyddets effektivitet var mycket tvivelaktig.
Stationen arbetade med
markreflektion och krävde därför stora vatten- eller landytor inom
närområdet som reflektorer. Antenndiagrammet bestod av en bred huvudlob
samt en eller flera ovanför huvudloben liggande smala vertikallober.
Antennhöjden var ca 20-25
meter över havet.
Som sändarrör användes ett
oscillator- och ett förstärkarsteg vilka vardera utgjordes av två st
triodrör (CV240). Rören var luftkylda och pulseffekten var 400-500 kW.
Sändarfrekvensen var avstämbar mellan 80-90 MHz. PRF var 250Hz och
pulstiden 5 alternativt 15 microsekunder.
Källa:
Radarspaningsstation PS-16/F Historik, erfarenheter. (FHT-dokument i pdf-format 3,6 MB)
Skrivet av Kalle Gardh AEF
Senast uppdaterad 2019-10-12
|