|
Allmänt
Radiolänkutrustning RL-61 är avsedd för överföring av den information
som erhålls från en normal spanings- eller höjdradarstation till en
långt avlägsen punkt (högst ca 250 km) för direkt återgivning med
standard PPI (typ 802).
Överföringen sker med en amplitudmodulerad bärvåg inom frekvensområdet
3600-4200 MHz (motsvarar våglängdsområdet 8,3-7,1 cm). Detta höga
frekvensområde medger användning av effektiva riktantenner med hög
förstärkning och smal strålbredd (halvvärdesbredd c:a 1,50)
men fordrar viss grad av hinderfrihet mellan sändar- och
mottagarantenner. När höga punkter i terrängen utnyttjas och normala
antennhöjder (20 - 40 m) används, medger utrustningens
överföringsegenskaper förbindelseavstånd upp till 40-60 km mellan
sändare och mottagare. Längre förbindelser uppdelas i flera "hopp" á 40
- 60 km genom mellanliggande relästationer. På grund av de försämrade
överföringsegenskaper (bandbreddsminskning, brusökning m m) som följer
med varje adderat hopp måste dock antalet hopp begränsas till högst 5,
vilket med en medellängd av 50 km per hopp svarar mot en totalsträcka av
250 km. Det är av största vikt att den totala sträckan planeras med
tillräcklig marginal för fading.
Sändarutrustningen ställs upp i omedelbar närhet av radarstationen.
Masthöjden begränsas i största möjliga utsträckning så att inte
radarstationens läge röjs. Masten kan även användas för andra antenner,
exempelvis radiolänk för talöverföring, stridsledningsradio etc.
Beroende på radarstationens karaktär uppställs utrustningen antingen
fast på platsen eller transporteras dit tillsammans med
radarutrustningen vid mobilisering eller vid övningar. Fast installation
är att föredra med hänsyn till att utrustningen är omfattande och
komplicerad.
Relästationsutrustningen är alltid fast installerad tillsammans med
annan radiolänkutrustning i speciella radiolänkstationer.
Mottagarutrustningen är alltid fast installerad tillsammans med annan
radiolänkutrustning i omedelbar närhet av lfc (eller den plats där
PPI-bilden önskas). Inbyggda fördelningsenheter i mottagarutrustningen
medger matning av högst sex PPI-indikatorer samtidigt.
Tekniska data
Radiotransmission
|
|
Frekvensområde |
3600 - 4200 MHz |
|
Moduleringssystem |
Negativ AM |
|
Sändareffekt utan modulering |
300 mW |
|
Mottagarens brusfaktor |
14 ±3 dB |
|
Mottagarens bandbredd |
6 MHz (-1 dB) |
|
Antennförstärkning (över halvvågsdipol *) |
32 dB |
|
Strålbredd E-plan (1900 mm diam på antennen.) |
1,50 (-3 dB) |
|
Strålbredd H-plan (1900 mm diam på antennen.) |
1,50 (-3 dB) |
|
Sidolober i H-plan på ±80 |
-18 dB |
|
Effektiv vindyta |
ca 1 m2 |
|
Frekvensområde för antennen |
3900 - 4200 MHz |
|
Normalt kanalavständ |
32 MHz |
|
Maximalt antal förbindelsehopp |
5 |
|
Varje förbindelsehopp dimensioneras för praktiskt taget fri
fresnellzon vid 4/3 jordradie |
Videotransmission
|
|
Radarstationens pulsfrekvens |
200 - 2000 Hz |
|
Tillåten drift av pulsfrekvensen |
±100µs |
|
Videobandbredd för ett hopp |
3 MHz (-3 dB) |
|
Videobandbredd för fem hopp |
1 MHz (-3 dB) |
|
Radarantennens rotation, vinkelnoggrannhet |
±1° |
|
Signalbrusförhållande i videobandet vid 50 km fri rymdutbredning |
ca 40 dB Vid signalbrusförhållande under ca 16 dB inträffar
synkstörningar. |
Kraftförsörjning
|
|
Nätspänning |
110-120 V och 200-250 V i steg på 10 V |
|
Tillåten nätspänningsvariation |
±5 % |
|
Nätfrekvens |
45 - 65 Hz |
|
Tilllåten nätfrekvensvariation |
±5 % |
*)
Med dipol avses i denna beskrivning en symmetrisk, mittmatad antenn.
Utrustningen är gjord för kontinuerlig drift och har hög driftsäkerhet
under förutsättning att stativen ställs upp i väl ventilerade lokaler,
där
såväl höga temperaturer som stora temperaturvariationer undviks.
Konstruktion
Radiolänkutrustning RL-61 omfattar som tidigare framgått tre olika
utrustningstyper.
-
Sändarutrustningen utgörs av en HF-enhet S/R (sändardel), en
riktantenn samt en modulatordel.
-
Relästationsutrustningen utgörs av en HF – enhet S/R (sändardel), en
HF-enhet M/R (mottagardel), två riktantenner samt en regeneratordel.
-
Mottagarutrustningen utgörs av en HF-enhet M/R (mottagardel), en
riktantenn samt en demodulatordel och en bäringsomformardel.
För
nätanslutning och sammanbindning av HF-enheterna med den övriga
utrustningen finns s k yttre kabling.
Riktantennerna
Riktantennerna utgörs av en stavformad dipolenhet samt en parabolisk
reflektor av lamelltyp och är fästa på samma kåpor som innehåller
HF-enheterna. Halvvågsdipolen är elektriskt förenad med HF-enheten i
kåpan genom koaxialkabel. Såväl dipolenheten som reflektorn är vridbara
kring symmetriaxeln så att önskad antennpolarisering kan erhållas.
Antennstativen är vidare så konstruerade att hela antennerna kan vridas
i höjd- och sidled för finjustering av riktningen.
Källor:
Bearbetat av Roland Persson
Senast uppdaterad 2013-03-14
|
