Förord
Under 1960-talet byggdes stomnätet i FFRL (Försvarets
Fasta RadioLänknät) ut med radiolänkutrustning RL-81, en helt rörbestyckad
utrustning på 7 GHz bandet, som levererades av Selenia i Italien. RL-81 kom
att utgöra stommen i FFRL och senare FTN (Försvarets Telenät) under 30 år.
RL 81 var en av de första högkapacitetslänkarna som anskaffades bl.a.
för utbyggnaden av Stril 60.
Radiolänkutrustning RL-81 består av följande huvuddelar:
-
Radioutrustning bestående av stativ som
innehåller sändarenhet, mottagarenhet, kraftenheter, filter,
isolatorer och cirkulatorer.
-
Vågledarsystem mellan radioutrustning och
antenn.
-
Antenn.
-
Övervakningsutrustning och
omkopplingsutrustning i samma stativ.
Allmänt
RL-81 är en
frekvensmodulerad bredbands radiolänkutrustning avsedd för ett
länksystem med flera ingående länkstationer. Den arbetar på frekvenser
inom området 6845-7405 MHz och kan överföra en bredbandsinformation
såsom radardata med mer än en videokanal, bäringsinformation osv.
Sändarens uteffekt är ca 1 W, mottagarens brusfaktor är bättre än 13 dB.
Uppnåelig räckvidd bestäms i hög grad av antenner, antennplacering,
mellanliggande terräng, lokala störningar mm. Räckvidden är i allmänhet
något över optisk räckvidd. Antennen är gemensam för sändare och
mottagare för förbindelse i samma riktning.
Konstruktion
Allmänt
RL-81 radiostativ
består av fyra enheter
-
Kraftenhet
sändare
(S)
-
Sändarenhet
-
Mottagarenhet
-
Kraftenhet mottagare
(M)
Parabolantenner,
mellankopplingskablar, vågledare, vågledarkomponenter samt skåp utgör tillsammans med
huvudenheterna ovan ett komplett RL-81-system. I denna beskrivning
beskrivs alla ingående delar till och med vågledarkomponenterna dvs. inte
vågledare och antenner.
RL-81 är en utveckling av en
bärbar
länkutrustning Raytheon KTR-1000 G
där radioenheterna
alltid används med ett visst avstånd till sina kraftenheter. Antennerna
är därvid
direkt
monterade på radioenheterna och kablar förbinder dem med
kraftenheterna.
RL-81-enheterna
är monterade i skåp
enligt bild med kraftenhet till vänster och radioenhet till
höger. I skåpet kan upp
till sex system få rum, d.v.s. sex mottagarsystem eller sex sändarsystem eller en blandning
av sändar-
och
mottagarsystem. Stativen benämns t.ex. SM 23 som
består av 2 sändar- och 3 mottagarsystem. Vid t.ex. 6 sändarsystem
benämns
skåpet SM 60. I skåpen placeras vanligtvis
sändare
överst och
mottagare under.
Mottagare och sändare frekvensparas i
vertikalled på de olika länkpunkterna så, att sändarna alltid numreras från
ena hållet och mottagarna på motstationen från andra hållet.
Vanligtvis är sändare system 1 den
översta,
system 2 den
näst översta
osv., på
motstationen är mottagare system 1 underst, system 2 näst underst osv. Detta
gör att signalens väg genom vågledarkomponenterna blir lika lång för
alla system.
Skåp
Skåpen är matt gråblå. De är
av pressad plåt och har två dörrar. Alla fogar är skruvade ihop vilket
underlättar
isärtagning
och
sammansättning. Skåpen är täta med
undantag för ett uttag upptill och ett intag nedtill för
luftventilering.
Skåpens mått är höjd
2,15, bredd 1,96 samt djup 0,80 m.
Enheterna är
fastsatta i skåpet med skruvar och fasta ankarmuttrar. Vid service inuti
enheterna måste de tas ned. Dock kan alla rör, mätpunkter och manöverorgan nås
på frontpanelen, varvid omfattande felsökning kan göras innan enheterna
måste tas ut ur skåpet. Avståndet mellan skruvhålen är standard 19 tum.
Enheternas stommar har måtten 52 x 33 cm.
Den djupaste
enheten, kraftenheten, är 38 cm djup från frontpanelen. Enheterna har
kraftiga handtag, se bilder.
Till skåpen med
sändare
hör en
hållare för en lös ratt, som används till trimning av
sändarklystronen. Hållaren är placerad
på lämplig
plats.
I skåpen finns
borrade hål med ankarmuttrar för fastsättning av cirkulatorer.
Kraftenhet sändare
Denna enhet består
av likriktare for sändarens kraftförsörjning,
kontrollkretsar för basbandet, betjäningsorgan och mätkretsar.
Normala
betjäningsorgan samt instrument PROV och AVSTÄMNING sitter på enhetens
stomme och är
lätt
åtkomliga.
Betjäningsorgan
är omkopplarna BASB NIVÅ och MOD PROV, potentiometern REFL SP FIN,
omkastaren NÄT samt en mätinstrumentomkopplare.
De betjäningsorgan
som används
sällan har
axlar med skruvmejselspår.
Instrumentet PROV
mäter nätspänning, likspännlngar, moduleringsinnehåll, klystronström och
relativ uteffekt.
I läge FJÄRRMÄTN
ansluts alla mätpunkterna till ett extra skarvdon, J8209, där driftdata
tas ut för fjärrkontroll.
Instrumentet
AVSTÄMNING ger indikation om klystronens frekvens. De två instrumenten
tillsammans med avstämningsrattarna tillåter komplett avstämning av
sändaren. För att förenkla avläsningarna är de flesta utslagen anpassade
så att de normalt faller inom en grön sektor på instrumentets skala.
Komponenterna är
uppbyggda i två plan varav det ena är uppfällbart om två skruvar lossas.
Sändarenhet
Denna enhet består
av modulationsförstärkare innehållande mikrovågsdel, klystronoscillator
med fläkt samt vågledarsystem med en avstämbar vågmeter.
Klystronen är
en Varian VA244. Den har en rund vågledarutgång av spartyp och kyls av
en fläkt.
En tidigare termostatstyrning av fläkten har kopplats bort.
Kåpan över klystronen har en mikroströmställare, som bryter spänningen
till klystronen, när kåpan tages bort. Mekanisk avstämning sker direkt
på klystronens avstämningsaxel med en losstagbar ratt, som normalt
förvaras i en hållare i skåpet.
Mikrovågsdelen
består av två 24 dB korslagda riktkopplare, två detektorkristalldioder
och en kalibrerad, inställbar vågmeter. Riktkopplarna kopplar en del av
klystronens uteffekt till detektorkristalldioderna, av vilka en används
för relativ effektmatning och den andra för frekvensmatning.
Mottagarenhet
Denna enhet består
av mikrovågsdel med lokaloscillatorklystron, MF-förstärkare,
fasutjämnare, diskriminatorenhet och AFC-kretsar (AFR, automatisk
frekvensreglering).
Lokaloscillatorklystronen i mikrovågsdelen är av typ
5976. Utspänningen från klystronen kopplas genom en 15 dB korslagd
riktkopplare till blandarkristalldioden, där den blandas med den
inkommande signalen och där blandningsprodukten 130 MHz tas ut såsom
MF-signal. Mottagarenheten har rund vågledaringång av spårtyp.
Utspänningen från
lokaloscillatorklystronen till blandarkristallen kan ändras med en
inställbar dämpare i vågledaren. Mekanisk avstämning av klystronen sker
med ett nedväxlat vred på klystronugnens högra sida.
En liten del av
lokaloscillatorsignalen sänds till dels en vågmeter av absorptionstyp,
dels en frekvensdetektor-kristalldiod.
Vågmetern har en
skala av mikrometertyp. Det på skalan avlästa värdet jämförs med en
tabell placerad på vågledarsystemet. Tabellen ger de aktuella
frekvenskanalerna. Se bild 7.
Signalen 130 MHz
leds direkt till MF-förstärkaren, som består av ett lågbrusigt
ingångsteg av kaskadtyp och följs av åtta förstarkarsteg. En
koaxialkabel leder utspänningen från MF-enheten till en fasutjämnarkrets
och därefter till diskriminatorenheten. I diskriminatorenheten omvandlas
MF-signalen till en detekterad basbandssignal, som kan tas ut i ca 75
ohms koaxialutgång, BASB UT. En AFC-krets (AFR, automatisk
frekvensreglering) håller lokaloscillatorns frekvens exakt 130 MHz under
den mottagna signalen.
Kraftenhet mottagare
Denna enhet består
av likriktare för mottagarens kraftförsörjning, basbandförstärkare,
mätkretsar samt betjäningsorgan.
Basbandsförstärkaren
består av tre steg och är föregången av ett brumkompenseringsnät, (t.v.
infört på 100 enheter), en kabelutjämnare och en dämpare, vilka samtliga
är inställbara.
Koaxialintaget är direkt anslutet till kabelutjämnaren,
som kan kompensera för upp till 200 meter per system av
mellankopplingskabel mellan radioenhet och kraftenhet. Denna utjämnare,
vars vred benämns KABELUTJÄMNARE GROV, används dock icke i RL-81, där
radioenhet och kraftenhet alltid är monterade tillsammans. Den är
kontinuerligt varierbar och tillåter enkel kompensering av den inverkan
som mellankopplingskabeln ger på basbandkurvan.
En annan kontroll,
benämnd KABELUTJÄMNARE FIN, ändrar på basbandkurvans karakteristik men
mest vid 3,6 MHz. Kontroll av mottagarkretsarna kan göras med två
instrument på enhetens stomme.
Ett instrument, benämnt PROV,
kontrollerar alla likspänningar, nätspänningen, klystronströmmen,
blandarströmmen samt inspänningen till mottagaren. I läge FJÄRRMÄTN
anslutes alla mätpunkterna till ett extra skarvdon, J8209, där driftdata
kan tas ut för fjärrkontroll.
Instrumentet AVSTÄMNING med mittindikering
ger en kontinuerlig indikation om mottagarklystronens avstämning och kan
kopplas om mellan lägena DISKR och VÅGM. Avläsningen på instrumentet
PROV förenklas av en grön sektor, inom vilken de flesta utslag hamnar om
matningen är korrekt.
Klystronen kan
avstämmas från kraftenheten med en kontroll benämnd REFLSP FIN på
kraftenhetens stomme. Korrekt klystronfrekvens indikeras av instrumentet
AVSTÄMNING i läge VÅGM. I läge DISKR indikerar instrumentet avstämning
om mottagaren ligger korrekt i frekvens i förhållande till sändaren.
Instrumentet indikerar därvid mittutslag.
Komponenterna är
uppbyggda i två plan, varav det ena är uppfällbart om två skruvar
lossas.
Drifterfarenheter mm Bengt Eliasson:
Rörbestyckad, c:a 15
rör i MF stegen. Italientillverkad, Raytheon fick inte sälja till
Europa. Motstånd som i originalet var på 6W hade 2W i Italienversionen.
Speglar väl deras sätt att tänka. Mycket problem med jordning under
rörsocklarna. Plåtens ytbehandling isolerade, borde slipats bort. Byte
av motstånd vanligt. Rören höll rätt bra. Usla lager i fläktarna.
Att köpa en Fiat har aldrig fallit mig in.
Kenth Kindström:
När det gäller
huvudstråksmaterielen så var det RL-81 som gällde inledningsvis. Stora
tunga varma blå skåp som skapade väldigt mycket underhållsarbete. Bra
tyckte man som planeringsansvarig. RL-81 bar antingen video eller
talkanaler (300-grupp). Alltid försedda med diversitet och automatisk
omkoppling till reserv i huvudstråk. Ursprungligen en amerikansk TV-länk
som licenstillverkades i Italien. Användes brett i STRIL60 för
anslutning av ledningscentraler och radarstationer. Var faktiskt en
möjliggörare för STRIL60. När SBÖ kom försvann behovet av
videoöverföring och RL-81 kunde börja ersättas med ”mindre”
utrustningar.
Tekniska data
Allmänt
Frekvensområde |
6845-7405
MHz |
dock
med samma klystroner avstämbar
inom |
6575-7425
MHz |
med
olika varianter av klystroner inom |
5925-8400
MHz |
Antal
kanaler uppdelade i två raster |
29 st. |
Duplexavstånd |
280 MHz |
Kanalavstånd
samma stråk |
40 MHz |
Kanalavstånd
skilt stråk |
20 MHz |
Modulationssätt |
FM |
Maximal
deviation |
±5 MHz |
Innivå vid
max sving, till sändaren |
1,0 V (topp till
topp) |
Utnivå vid
max sving, från mottagaren |
1,6 V (topp till
topp) |
Modulationsbandbredd |
100 Hz - 10
MHz |
Tolerans
basbandet 100 Hz (200 KHz referens) |
-1.5 ±0,5 dB |
Tolerans
basbandet 1 kHz |
0 ±0,3 dB |
Tolerans
basbandet 10 kHz |
0 ±0,2 dB |
Tolerans
basbandet 100 kHz |
0 ±0,1 dB |
Tolerans
basbandet 500 kHz |
0 ±0,1 dB |
Tolerans
basbandet 1 MHz |
0 ±0,15dB |
Tolerans
basbandet 2-4 MHz |
0 ±0,2 dB |
Tolerans
basbandet 5-6 MHz |
0 ±0,3 dB |
Tolerans
basbandet 7 MHz |
-0,5 ± 0,5
dB |
Tolerans
basbandet 8 MHz |
-1 ±0,5 dB |
Tolerans
basbandet 10 MHz |
0 ±0 dB |
In - ut –
impedans Basbandsanslutning |
75 ohm |
Kraftförsörjning |
Enfas
växelström 189-253 V
Omkopplingsbar 220, 220, 230 V 50-60 Hz |
Effektbehov |
Mottagare |
340 W |
Sändare |
330 W |
Klimat under
drift |
Temperatur |
20° C till +
50° C |
Fuktighet |
95 , max |
Klimat under
förvaring (packad) |
Temperatur |
- 40° C till
+ 70° C |
Fuktighet |
95 % max |
Nerläggning
Fredagen den 3 april 1992 stängdes den sista RL-81-stationen vid en
ceremoni vid F16/det. Händelsen finns beskriven i
TIFF nr 2 1992.
Källor:
Läs mer: Se även Hans Brobergs
artikel
"En italiensk historia" där han ger återblickar kring
prototyp- och leveranskontroller, installation, underhåll samt om CVA
som huvudverkstad.
Kontrollerna skedde i Italien och Hans, som svarade för huvuddelen av dessa, berättar i artikeln om tekniska problem, kulturkrockar och andra episoder i samband med resorna.
Sammanställt av Roland Persson
Senast uppdaterad 2016-03-02 |