Studier, strukturell
utformning
För moderniseringen av
luftbevakningssystemet var givetvis telekommunikationerna väsentliga.
Redan i slutet av 40-talet gjordes försök med radiolänkförbindelser
Lgc-Ls.
Försöken gav goda resultat och radio-Is
utbyggdes under 50-talet i stor omfattning framför allt till öar i
Stockholms skärgård. Dessa direkta förbindelser Lgc-Ls ersatte från
Televerket förhyrda förbindelser (Ls-abonnemang).
En för ändamålet ombyggd Motorola landmobil radio i 150-MHz-bandet, benämnd
RL-01, utnyttjades för denna
"Ls-radio".
För säkerställande av samband för luftbevakningen i stort
påbörjades planeringen av radiolänkförbindelser även för Lfc, Lgc och
radiostationer etc. Dessa förbindelser avsågs komplettera från
Televerket förhyrda trådförbindelser.
En första
plan för ett radiolänknät för luftbevakningen utarbetades 1950 - 51.
Planen avsåg ett sammanhängande länknät för luftbevakningens behov,
täckande väsentliga delar av landet. Nätet planerades sammanbinda de
viktigaste organen
i luftbevakningssystemet.
Länknätet planerades med en stomme av huvudstråk förbindande Lfc i skilda sektorer (kapacitet 12 - 24 telefonikanaler) samt med bistråk
anslutande objekt (kapacitet 2 till 6 telefonikanaler).
Förmedling av trafik förutsågs ske i manuella växlar
i Lfc.
Planen innefattande i en första etapp ett
provnät inom
dåvarande
sektorerna 01, 02, W5.
Provnätet planerades mera i detalj och offerter
infordrades på utrustningar för detta.
Nätet skulle
innefatta flerkanallänkar för telefoni,
fjärrskrift och telefax.
Även överföring
av PPI-bilder förutsågs.
Förberedande prov utfördes under
övningar bl.a. i Norrköping
1950. Ett mera omfattande prov
planerades och genomfördes med en provsträcka Stockholm-Norrköping. Samtidigt med
materielanskaffningen planerades den
geografiska sträckningen.
Ytterligare provnät planerades på
västkusten mellan
Marstrand och
Strömstad. En ny 1-kanals radiolänk,
(RL-02), primärt utvecklad för radio-Is,
utnyttjades även i provnätet.
Provnät för sektorerna 01, 02 och W5
Det på ett
tidigt stadium planerade provnätet realiserades i form av ett huvudstråk Stockholm -
Norrköping, innefattande tre framtida noder och en relästation och med
anslutningar till respektive Lfc i berörda sektorer.
Utrustningar
För detta anskaffades provutrustningar av
ett flertal fabrikat, Siemens, GEC,
STC, Storno. Dessa tidigare
utrustningar betecknades med RLX (RLX-51 etc).
I ett första skede byggdes provnätet inklusive anslutningslänkar till Lfc i metervågsteknik (GEC frekvensmodulerad, 2- och 5-kanal FDM) Provisoriska byggnader uppfördes (hyddor) och antenner monterades
i stagade master.
Provnätet
kompletterades med Siemens decimetervågslänk (RLX-51 och
multiplex TM-3) till kapaciteten 23 kanaler (puls-tid-modulering och
tidsdelningsmultiplex).
Nu byggdes torn som antennbärare. Antennerna för
denna Siemens dm-länk var av typ linsantenn, stora tunga antenner,
där linsen var uppbyggd med profilerade metallskivor, ställda i ett horn
med kvadratisk öppning.
Denna länk byttes senare ut mot en liknande
Siemenslänk RL-41, vilken med
multiplex TM-4 gav en kapacitet på 60
kanaler.
Ytterligare ett provnät anordnades senare, detta på västkusten.
Här byggdes med STC 6-kanal i "dubbel-FM" teknik, dvs. multiplex och radiomodulering med FM. En mycket bandbreddskrävande
teknik.
Källa:
FMV publikation ”Försvarets Fasta Radiolänknät Försvarets Telenät ett historiskt perspektiv.”
pdf-format 2,5 MB
Sammanställt av Roland
Persson AEF
Uppdaterat 2017-05-29
Hans
Franzén, "Mr FFRL", ledde den tekniska utvecklingen och utbyggnaden
av FFRL under 25 år. 1971 skrev han en översikt av FFRL som finns
inskannad i
pdf-format här. |
