Halvledarintroduktion i radiolänk genom RL-42Av Hans-Göran Johansson
AllmäntRL-42 anskaffades från Selenia Italien under 1964 med start av leverans från Selenia Neapel 1966Det fanns tre varianter av analogt basbandA: 6-108 kHz 24 kanaler,B: 60-552kHz 120 kanaler och 60-1300 kHz 300 kanalerDet fanns även en kanal på 6-8 kHz avsedd för planerat övervakningssystem. TM-10 levererades samtidigt från en underleverantör (Isler?) till SeleniaRL-42 får betraktas som ett utvecklingsprojekt eftersom detta var den första radiolänken på 2 GHz (1,9-2,3 GHz) som var helt bestyckad med halvledare.RL-42A gjordes endast för 1,9-2,1 GHzGenereringen av 2GHz-signalen skedde i flera steg. Grundfrekvensen på oscillatorn (pumpen) låg på en frekvens runt 60 MHz med en hög effekt på ca 10 W. Oscillatorn var FM-modulerad med basbandet.Signalen från "pumpen" multiplicerades genom en olinjär krets innehållande en varaktordiod för alstring av övertoner. Multipliceringen gjordes i två steg, först 8 ggr därefter 4 ggr d.v.s sammanlagt 32 ggr.Effekten ut från sändaren var ca 1WPå mottagarsidan alstrades en 2 GHz signal på samma sätt för nedkonvertering av inkommande signal till standard mellanfrekvens på 70 MHz.Sveptrimning krävdes av varaktorkedjorna till aktuell frekvens med viss bandbredd. Separata HF-filter fanns på såväl ut som ingång till antennen
VaraktordiodenFrån Wikipedia "Varaktorn är egentligen en spänningsstyrd kondensator, även kallad kapacitansdiod eller varicap. Den används bl.a i spänningsstyrda oscillatorer, parametriska förstärkare och frekvensmultiplikatorer. En frekevensmultiplikator är en elektronisk krets som genererar en utsignal som är en multipel av insignalen. Frekvensmultiplikatorn består av en ickelinjär krets som distorderar inmatad signal och följaktligen genererar multiplar av insignalen. Ett bandpassfilter filtrerar ut den önskade multipelfrekvensen och tar bort icke önskvärda multiplar."
LeveranskontrollKontroll på fabrik hos Selenia i Neapel startade i början på 1966 och genomfördes enligt föreskrifter från leverantören. Vi övervakade och utförde kompletterande mätningar.Utrustningen var vid leverans intrimmade till aktuell signalfrekvens och färdiga för installation och driftsättning.Eftersom detta var den första halvledarbestyckade utrustningen med möjlighet för upp till 300 FDM kanaler krävdes en del ny mätteknik såsom NPR-testning (NOISE POWER RATIO). Kallades senare vitbrusmätning.Sista kontrollen gjordes i maj 1967.UtbyggnadUtbyggnaden startade omgående efter leverans. De första installationerna gjordes inom RAPRI-nätet (RL-42A) samt som anslutningslänk till RGCDriftsättningUtrustningarna var "i princip" klara för att tas i drift direkt på platsen. Inställda på rätt frekvens. Det var "bara" att starta upp utrustningar och rikta in antennerna. Vad jag kommer ihåg var uteffekten på sändarna för låg. Nya enheter beställdes. Under semestern 1967 var jag själv i Norra Sverige för att driftsätta en anslutning till ett RGC. Fungerade ej. Beställde nya enheter från förrådet .Efter semestern började diverse undersökningar och disk med i första hand med Magnetic AB som var representant för Selenia.Problem från driftsättningTyvärr visade det sig vid driftsättningen att det fanns stora problem med stabiliteten. Det konstaterades att varaktor-kedjorna inte var stabila, åldrings- och temperaturkänsliga.
Lågspaningsradarn PS-15
levererades från Selenia i Neapel under samma tid som RL-42.
|