|
Muren innan utbyggnaden
En folkpolis flyr innan det är för sent
Alla dödade vid muren hedras
Muren
öppnas 9 nov 1989
Fakta efter 50 år
Större bild |
Mellan åren 1947 och 1961 flydde ca 2,5 miljoner
östtyska medborgare till Västtyskland. Mer än hälften flydde via Berlin.
Bara under de första sju månaderna 1961 flydde 160 000 människor till
väst, rädda för att flyktvägen västerut skulle spärras.
Den östtyska ledningen sökte vägledning från Moskva. I ett radiotal i
augusti 1961 meddelade den sovjetiske generalsekreteraren Chrusjtjov att
flyktvägen genom Berlin måste stängas.
Den östtyska regimen handlade snabbt. På kvällen den 12 augusti 1961
började östtysk polis och militär att stänga av gränsen till Västberlin.
De stängde alla gränsövergångar utom några få. Människor som bodde i
husen vid gränsen mellan Öst- och Västberlin tvingades flytta. Fönster
och dörrar i byggnaderna murades igen. Brunnslocken till avloppssystemen
blockerades och telefontrafiken avbröts.
Allt bevakades av tusentals poliser och militärer och extrainkallade
folkpoliser. Statsledningen var uppenbarligen rädd för att avstängningen
skulle leda till liknande protester och gatustrider som under
folkupproret 1953.
Från officiellt håll hette det, att man byggde en antifascistisk
skyddsvall medan muren i själva verket var nödvändig för att stoppa den
massflykt, som riskerade att tömma Östtyskland på dess produktiva
befolkning.
Berlinmuren fick sitt slutliga utförande först i slutet på 1970-talet,
då muren var 165 kilometer lång och fyra meter hög med vakttorn.
Taggtråd, elstängsel och stridsvagnshinder kompletterade muren. Denna
gick tvärs genom Berlin och fortsatte sedan runt hela den västra delen
av staden.
Den kompromisslösning som eftersträvats av västmakterna för att lösa
Berlinfrågan visade sig nu vara onödig. I januari 1963 förkunnade
Chrusjtjov att framgången med Berlinmuren gjorde en ny uppgörelse om
Berlin överflödig. Muren gjorde slut på såväl avtappning av folk från
öst till väst som på de sovjetiska försöken att driva ut västmakterna ur
Berlin.
Muren uppnådde det som Sovjet och den östtyska stadsledningen hoppats
på. Den stabiliserade den östtyska staten, som därmed inledde en
ekonomisk återhämtning som förbättrade levnadsstandarden inte till
västtysk nivå, men till en mycket högre nivå än man hade haft tidigare.
Under 1989 skärptes den östtyska statens inställning mot oppositionella
från freds- och kyrkogrupper. Bakgrunden till denna fredliga revolution
i DDR som följde, började med att Ungern under 1989 öppnade gränserna
västerut. Detta gav de östtyska medborgarna, för första gången sedan
1961, möjlighet att resa till väst genom Ungern. Detta utan att staten
kunde göra någonting åt det. Tusentals människor utnyttjar denna
möjlighet, andra tog sin tillflykt till västtyska ambassader i andra
östländer och kunde fortsätta till väst därifrån.
Det står nu klart för de flesta, att staten hade förlorat greppet om
medborgarna i DDR. De oppositionella grupperna organiserade
massdemonstrationer och anklagade statsledningen som ansvarig för
massflykten. Man krävde omfattande politiska reformer.
När massdemonstrationerna fortsatte och den östtyska ledningen insåg att
de inte kunde räkna med något stöd från Sovjetunionen, nu under ledning
av Michail Gorbatjov, skedde ett snabbt sönderfall av maktstrukturen.
Denna utveckling kulminerade med att den östtyska regeringen den 9
november 1989 lät öppna gränserna.
Hundratusentals DDR-medborgare strömmar in i Västberlin. Under de
fortsatta demonstrationerna höjdes krav på ett återförenat Tyskland.
Efter fria val, blev detta en realitet genom återföreningen som ägde rum
den 3 oktober 1990.
Vill du veta mera om viktiga händelser under det kalla kriget,
klicka här.
2011 var det 50 år efter murens tillkomst.
Läs hur TT rapporterade
detta |
