Bakgrunden till kalla kriget
Vid Jaltakonferensen 1945 framkom
tydligt de maktpolitiska och ideologiska motsättningarna mellan
segrarmakterna
Med det långa telegrammet 1946
klargjorde George Kennan vid amerikanska utrikesdepartementet sin syn på
hur han ansåg Sovjetunionen uppfattade omvärlden. Detta telegram
påverkade i hög grad USA:s omvärdering av sin tidigare bundsförvant i
kampen mot Hitlertyskland.
Venona projektets resultat under 1946 gav insyn i den sovjetiska
spionoffensiven
under åren som USA och Sovjetunionen var vapenbröder. Detta blev en
ytterligare anledning till en total omorientering av den amerikanska
utrikes- och säkerhetspolitiken.
Trumandoktrinen 1947 ,
Marshallplanen 1947 och NSC-68 var direkta
resultat av denna omvärdering. Inledningen
Sovjet fortsatte att konsolidera sin ställning i Östeuropa enligt, vad
Moskva ansåg, överenskommelserna i Jalta, med konsekvenser som
Pragkuppen 1948 följt av
Berlinblockaden 1948-49. Båda dessa
var sovjetiska markeringar hur de avsåg att hantera sitt intresseområde
i Östeuropa.
En hel värld var skakad.
Detta följdes av krossandet av
folkupproret i Östberlin 1953, Ungernrevolten 1956 och Järnridåns
fullföljande i Berlin med
Berlinmuren 1961.
Med Kubakrisen 1962, stod de två
kärnvapenförsedda stormakterna mot varandra med fara för om en öppen
konfrontation. Ett tredje världskrig med kärnvapen. Tövädersperioder
Tövädersperioder med minskade spänning mellan blocken inträffade.
Den första efter Stalins död 1953. Då blev Österrike 1955 åter en
självständig stat, Kominform upplöstes
och Sovjet lanserade begreppet “fredlig samexistens”. Perioden
avslutades med bland annat Ungernrevolten och
Zuezkrisen1956
Nästa töväder kom efter Kubakrisen 1962
och varade till tiden efter den Europeiska
säkerhetskonferensen, ESK i Helsingfors 1975, (dock störd av
Pragvåren 1968 och
Brezjnevdoktrinen 1968).
Under denna töperiod upprättades bl a en telefonförbindelse, heta
linjen, mellan Vita huset och Kreml. Avtal som förbjöd
kärnvapenprov i atmosfären 1963 och icke-spridningsavtalet 1968.
Ett avtal om begränsningar av strategiska kärnvapensystem (SALT 1)
undertecknades 1972.
Avspänningen under denna tövädersperiod nådde sin kulmen vid
ESK-konferensen i Helsingfors1975. Då accepterade deltagarländerna den
sovjetiska dominansen i Östeuropa och de av Stalin framflyttade
sovjetiska gränserna. Sovjetunionen accepterade som motprestation att de
mänskliga rättigheterna med bland annat rätten till fri information skrevs in i
avtalet.
Med Charta 77 kom mänskliga rättigheter upp på dagordningen i Östeuropa
Ny sovjetisk offensiv i Europa
Den tredje heta perioden i det kalla kriget påbörjades 1977 när
sovjetiska medeldistansrobotar med kärnvapenspetsar SS20, började placeras ut
i Östeuropa. Dessa nådde hela Europa och var konstruerade att undgå SALT
1 avtalet som stipulerade en undre räckvidd. Dessa robotar utgjorde
inget hot mot USA, varför man har övervägt om de var avsedda att testa
USA:s vilja att försvara Västeuropa och i förlängningen splittra Nato
Den sovjetiska
invasionen av Afghanistan i december 1979 medförde att motsättningarna
ökade.
Ronald Reagan blev president 1981. Därmed inleddes en amerikansk militär
rustningsperiod.1983 påbörjades utplaceringen av amerikanska
medeldistanskärnvapen i Västeuropa som motdrag till
SS-20 robotarna i Östeuropa.
Samma år tog USA beslut om ett nytt högteknologiskt rymdförsvar SDI,
”stjärnornas krig”.
En ny kapprustningsperiod inleddes. Början till slutet
Michail Gorbatjov tillträdde1985 som sovjetisk partichef.
Det stagnerande sovjetsystemet hade inte ekonomisk kapacitet att möta
USA:s upprustning. Gorbatjovs strävan att reformera systemet gjorde
dessutom en militär avspänning nödvändig.
Resurser behövdes för nödvändiga satsningar på det civila sovjetiska
samhället.
Det har beräknats att Sovjetunionen i början av 1980-talet
använde ca 14-15% av sin BNP till krigsmakten medan proportionerna för
USA:s del under 1970- och 1980 talen varierade mellan 4-6%
USA och Sovjetunionen undertecknade i december 1987 INF-avtalet, vilket
innebar att samtliga medeldistansraketer i Europa skulle skrotas. Slutet på det kalla kriget
Vid ett besök i Bonn i juni 1989 lovade Gorbatjov att varje stat skulle
ha oinskränkt rätt att fritt välja politiskt och socialt system. Inom
loppet av några månader hösten 1989 föll Berlinmuren och hela det
sovjetiska säkerhetssystemet samman.
Vid ESK-mötet i Paris 1990 fastslogs att demokrati skulle vara det enda
styrelseskicket och att konflikter ska lösas med fredliga medel.
Samtidigt undertecknade Nato och Warszawapakten ett långtgående
nedrustningsavtal för de konventionella styrkorna i Europa
(CFE-avtalet).
Året därpå upplöstes Warszawapakten och det sovjetiska kommunistpartiet
och därpå hela Sovjetunionen.
Kalla kriget var över.
Här finns mera om
viktiga händelser under det kalla kriget |
