JA37 Programutveckling och modifieringar på EP-12

 Av Håkan Algefors

Uppdaterad 2017-04-29

Innehåll

Programutveckling och hårdvarumodifieringar i EP-12 för JA37 Viggen på FFV.

Bakgrund

Programutveckling i JA37 Viggen

Utprovning av en ny edition i EP-12

UTB-inspelning av EP-12

Hårdvarumodifiering i VG

PPU och Yttre Minne

Sysim, T/T-prov

T/T-prov

Flera skalor på TI i JA37

Färgindikator till JA37 Viggen TI 237 och JAS39 Gripen

Prototyper till TI 237

Projektstart

Första flygningen med JA37

Seriebeställning

Underleverantörer

Färgpresentation

Flygprov

Problem

Risker

Övrigt 

Mer att läsa

 

 

Film 1   Utvärdering av en ny radarpresention i JA37 Systemsimulator.

Film 2   Flygning med en JA37 med TI 237

 

Programutveckling och hårdvarumodifieringar i EP-12 för JA37 Viggen på FFV

Bakgrund

Svenska Radioaktiebolaget, SRA, Stockholm hade sedan J35 Draken tillverkat och levererat presentationsutrustning till det svenska Försvaret.
Under slutet av 1970 och till början av 1990 levererade man presentationsutrustning för AJ37 och JA37 Viggen till det svenska Försvaret.
Presentationen på indikatorerna i JA37 Viggen; Målindikatorn, MI, Taktiska indikatorn, TI och Siktlinjesindikatorn, SI, genererades i en enhet som benämndes Vågformgeneratorn, VG. Den innehöll bl. a. två olika genereringsdelar; den som kommunicerade mot den Centrala Datorn, CD 107, benämnd Symboldataenheten, SDE. Denna hade till uppgift att presentera symboler på de tre indikatorerna. Från början innehöll denna en minnesdel på 8 Kbyte, ROM-kretsar. EP-12, VG, var det första digitala presentationsystem som infördes i det svenska flygvapnet. Den andra genereringsdelen som innehöll 4 Kbyte minne, ROM-kretsar, Måldataenheten, MDE, kommunicerade mot radar PS-46. Den hade till uppgift att korrelera ekon, presentera störbäringsinformation och ekon för att sedan sända över detta till Symboldataenheten för presentation av dessa symboler. I VG:n  fanns också ett antal kretskort som benämndes vektorgeneratorn och ritenhet. Där fanns funktioner för att generera tecken på indikatorerna och slutligen digital/analog-omvandlare för de tre indikatorerna MI, TI och SI. VG:n var uppbyggd av logikkretsar, TTL. VG:n var konstruerad enligt Von Neuman-modellen; en minnesenhet, en styrenhet, en aritmetisk enhet och slutligen en datorenhet/styrenhet. Hela systemet benämndes EP-12.

MI
visade Målpresentation, såsom ekon, störbäringsinformation, egen fart, höjd och uppgift om målet samt radarns sökvinkel.
TI
presenterade en elektronisk vektorritad karta som täckte Sverige. Förutom denna presentation presenterades orter kopplat till flygplanets position, ett rutnät; latitud- och longitud och det viktigaste; presentation av en eller flera eventuella
fientligt flygplan som fanns i lufthavet.
SI
visade banvinklar, höjd, fart, kurs och siktesinformation för flygplanets Automatkanon.

I slutet av 1970-talet började Regering & Riksdag fundera på
en ersättning för 37-systemet.

Saab hade tillsammans med SRA börjat studera hur en eventuell ersättning för 37:an skulle se ut. En modell som senare benämndes var B3LA som senare blev JAS39 Gripen. SRA fick ett antal beställningar från Försvarets Materielverk, FMV, hur ett eventuellt presentationssystem i JAS39 Gripen skulle kunna utformas.
I samband med detta tog då
chefen för Elektronikavdelningen på FFV i Arboga, Holger Hedberg, upp diskussioner med FMV om ett eventuellt övertagande av programutvecklingen i JA37 från SRA till FFV i Arboga.

Det blev bestämt att FFV skulle ta över programutvecklingen i EP-12 från SRA.


Programutveckling i JA37 Viggen

När FFV tog över programutvecklingen för JA37 ingick EP-12 presentationsprogramedition, Ed 11/16. Senare kom edition 18/22, 24/26, 30, 32, 34 och slutligen edition 36. Ett antal ”koloneditioner” skapades och levererades också.
För att generera och skapa ny symboler på presentationen i JA37 var man tvungen att assemblera detta i en dator som då skulle genera en Hex-kod som sedan programmerades in i VG:s minneskretsar, ROM.
Hur som helst så installerades assemblatorn i en av datorerna på Simulatorkontoret på FFV, (jag vill minnas att det var) en SEL-dator, 32- bitars.
Instruktionerna för att generera nya symboler var ganska enkla, totalt var det ca 30 st. instruktioner. T.ex. så betydde POS XY att placera en symbol på någon av indikatorer för ett specifikt värde som man hade skrivit innan i ett format i EP-12-koden. Man styrde ut CRT-strålen till POS XY där aktuell symbol skulle börja ritas.
Från början tog det rätt lång tid om man ville få ut en fullständig lista på den assemblerade koden, inklusive en korsreferenslista. Det var lagom att starta upp en assemblering av 512 Kbyte innan man gick hem för dagen. Hårdvaran var uppbyggd av ett antal ROM-kretsar på 512x8, detta var vad man kunde assemblera. När man kom dagen efter till jobbet kunde man skriva ut listan.
FFV tog upp detta med långa assembleringstider med FMV. Frågan ställdes till dåvarande SRA om det fanns möjlighet att skriva om koden och att assemblera EP-kod i en PC istället.
SRA erhöll en beställning från FMV att skriva om källkoden för att generera EP-12 maskinkod. Den nya koden skrevs i C++. Efter att programmet hade verifierats hos SRA levererades den nya programvaran till FFV. Detta skedde då VG:n var modifierad, se Kapitel  ”Hårdvarumodifiering i VG”.

När man startade en assemblering på en PC och man begärde en Korsreferenslista tog det ca 5 minuter att få ut en lista på 4096 Kbyte! En häpnadsväckande skillnad.
I början var programmet som genererade presentationen på indikatorerna inlagt i ROM-kretsar. Detta innebar att om en eller flera nya symboler skulle presenteras var man tvungen att skicka in VG:n till SRA, för utbyte av de ROM-kretsar som var påverkade; ett mycket omfattande och kostsamt arbete. Detta innebar att man var tvungen att löda bort minneskretsar, programmera och löda dit nya minneskretsar på kretskortet. Varje ROM-krets innehöll 512x8 byte.
När en ny edition för JA37 skulle tas fram så kallade Saab/Linköping personal till ett s.k. PM-möte. Representanter på detta möte var oftast deltagare från Saab, där var och en ansvarade för sin ”apparat”; CD 107, EP-12, PS-46, Styrautomaten, m.m. Övriga deltagare var flygförare från FMV:Prov, numera FMV:T&E, ingenjörer från Ericsson i Mölndal, FFV och FMV. Vid PM-träffarna fördes en diskussion som låg inom totalflygplanet med inriktning på presentation och manövrering av systemfunktioner. Saab presenterade då olika förslag till en ny presentation/manövreringsfunktion. Oftast fick Saab igenom sina förslag och resultatet blev att Saab skulle ta fram en specifikation.

De chefer som då var ansvariga på Saab, Linköping under 1980 och 90-talet avseende Presentation & Manövrering var i kronologisk ordning, Sune Andersson, Per Carlsson och Anders Wickman.

Det förekom även möte på Ericson i Mölndal där det diskuterades radarproblematik, dessa möten benämndes SAMSAS. Deltagare vid dessa möten var personal från FMV, Flygstaben, Saab, SRA och FFV.
Det förekom även möten på FFV i Arboga där diskuterades diverse testfrågor och underhållsfrågor.
En specifikation som berörde EP-12-presentationen levererades från Saab till FFV och. Man skall komma ihåg att programutvecklingen för de operativa bitarna i CD 107 och PS-46, radar, bibehölls på Saab, Linköping respektive hos Ericsson i Mölndal hela JA37:s livstid. Endast testprogrammen för CD 107 och PS-46; FK (Funktionskontroll) och IPK (Intern Prestandakontroll) överfördes till FFV.
Specifikationen för EP-12, var ganska enkel, oftast ledde detta till ett antal frågor till Saab, Linköping. Till saken hör att under de år, 1980 fram till 1996 som jag var verksam på FFV, så förekom inte några programändringar i kretskort Programminne MDE som hade förbindelse med Radar PS-46. Tack och lov får man väl säga för att eventuella programändringar i detta hade varit mycket svårt.

I början efter övertagandet av programutveckling i EP-12 hade FFV ett visst stöd av SRA vid programmering av vissa symboler eller funktioner.
Jag kommer ihåg att SRA hade en mycket duktig programingenjör som hade varit med att skapat hela MDE programvara i EP-12, som arbetade mot PS-46 under 70-talet. Denna person var FFV behjälplig att hjälpa till en programändring i Måldataenheten strax efter att FFV hade övertagit programutvecklingen från SRA. Tyvärr dog Roland Bodin strax efter i cancer.
Jag kommer ihåg vid ett tillfälle, tror att det var vid framtagning av Ed 24/26, då EP-12 skulle kunna generera flera mål på MI och TI. Detta var i samband med att jaktlänken infördes i JA37,man skulle generera ett visst mål på TI med en pil. Detta mål skulle vara resolverat, d.v.s. det skulle kunna vrida sig 360 grader. Vid en viss vinkel så ritades pilspetsarna i totalt fel vinkel. Vid detta fall så fick jag hjälp av en ingenjör på SRA, Mats Sundgren, som löste problemet. Fel i koden naturligtvis!
 

Utprovning av en ny edition i EP-12

När man ansåg att nya funktioner och symboler var införda i minneskretsarna vidtog utprovning. För detta hade FFV byggt en enkel CD- och Radarsimulator på labbet i By 31. Om allt fungerade, d.v.s. att nya symboler/funktioner tändes upp enligt specifikationen så tog man med ett speciellt kretskort med RAM-kretsar, till JA37 Testrigg på FFV där det skruvades fast på den VG som fanns i riggen. FFV hade inte någon möjlighet att byta PROM-kretsar på kretskortet och att ladda ny maskinkod.
Testriggen hade då fått det senaste CD-programmet från Saab så man kunde testa de nya funktioner/symboler som skulle presenteras vid rätt tillfälle.

Bild 1.Till sin hjälp vid utprovning av nya program har EP12-gruppen med fr v Tomas Larsson, Martin Hermansson och Håkan Algefors en CD/Radarsimulator som kan presentera symboler i dynamisk form. Med hjälp av den kan de kontrollera kvaliteten och att programmet verkligen fungerar som det ska.
 

Medel för programverksamheten på FFV bekostades av FMV:FlygEL4,
Chef på denna byrå var Knut Modig.

 

UTB-inspelning av EP-12

 

Bild 2 Markutrustning UTB

 

 I samband med att nya funktioner/presentation skapades var det viktigt att UTB-presentationen fungerade. För detta så laddades ett UTB-band i JA37 Testrigg i samband med att utprovning av EP-12 ägde rum. I riggen kunde man starta UTB-inspelning helt autonomt. På Simulatorkontoret fanns en UTB-anläggning, där kunde man se att de nya funktionerna/symbolerna hade spelats in på UTB-bandet och presenterats vid rätt tillfälle.

Presentationen på indikatorerna i EP-12 spelades in vid vissa tillfällen operativt; start, osäkring, avfyring, landning, m.m. UTB innebar att man sedan kunde utvärdera och titta på en flygning i ett markbaserat system som fanns på FFV och på varje JA37-förband. Alla EP-12:s indikatorer visades på UTB-stationen. Man använde även UTB för utbildningsanalys. Man satte in det inspelade bandet från flygplanet i UTB-stationen.
Senare byggde FFV ett komplement till UTB-stationen så att man kunde spela upp flera pass från olika JA37. På detta sätt så kunde man se flygplanens position i förhållande till varandra och vilken höjd dom flög. Ett stort lyft! Systemet benämndes UTA.

 

Bild 3 UTA-presentation, visar två JA37 i luften.
 

Hårdvarumodifiering i VG

I början på 90-talet kom det fram minneskretsar som kunde raderas och omprogrammeras elektriskt, s.k. E2-minnen. FMV skickade då ut en offertförfrågan att modifiera VG:n till E2-minne. Dessutom skulle Symboldataenhetens minne, som hade kommunikation med den Centrala Datorn, CD 106, från 8 kbyte till 64 kbyte, två st. minneskretsar och Måldataenhetens minne, som hade kommunikation med radarn, PS-46 utökas från 4 kbyte till 32 kbyte, en minneskrets.

FFV räknade och funderade på en lösning och lämnade sedan in en offert till FMV. Priset har jag idag ingen aning om! Hur som helst så vann Saab Avitronics, dåvarande SRA upphandlingen och fick således en beställning på modifiering av alla VG:n som fanns ute operativt.
FFV tillsammans med FMV deltog i ett antal Projektmöten på Saab Avitronics, eftersom tanken var att den ”nya” VG:n skulle laddas med ny EP-kod på FFV JA37 Testrigg och att det skulle samordnas med en ny programedition, bl.a. ett s.k. BOOT-program, mer om detta senare.
Tiden gick och projektet blev naturligtvis försenat, detta p.g.a. av att Saab fick så kallade delamineringsproblem på de nya mönsterkorten. Saab utnyttjade då en mönsterkortfabrik, Ericsson i Kumla.
Så småningom dök det upp en prototyp på FFV i Arboga för en första utprovning. Det gick naturligtvis inte så bra! Saab hade problem med ett s.k. Bootprogram. De första 1000 adresserna i resp. minne, 0-1000 var skrivskyddat, i dessa adresser låg kod för att radera det gamla programmet och att börja skriva in ny kod. Eftersom projektet var försenat och tanken var att modifieringen skulle ske samtidigt som en ny programedition skulle införas i JA37, tror att det var Ed 26, på EP-språk 24/26 så hade Saab kniven på ”strupen”
Jag kommer ihåg att ett antal lördagar tillbringades på FFV tillsammans med SRA för att reda ut problemen. Så småningom löste SRA problemen och kunde påbörja modifieringen av VG.

 

PPU och Yttre Minne

När FFV fick tillgång till en modifierad VG med E2-minne så kunde laddning och utprovning av en ny EP-edition påbörjas. Gången var den att EP-avdelningen på FFV levererade ett band, tror att det var en eller flera kassetter till PPU-avdelningen på FFV. På PPU-avdelningen skapades ett ganska stort kassettband, YM-band.
Kassettbandet installerades sedan i en relativt stor bandspelare på Testriggen på FFV, benämnd Yttre Minne. Därefter kunde laddning av ny EP-kod i VG:n starta och utprovning av nya funktioner/symboler kunde starta.
Påpekas kan, senare i tiden kunde även Styrenheten i PS-46 laddas på motsvarande sätt. Styrenheten innehöll den operativa programvaran i PS-46.
 

Sysim, T/T-prov

När FFV ansåg att en ny EP-edition var leveranskontrollerad utifrån ett programmässigt perspektiv, levererades en YM-kassett till Saab tillsammans med ett leveransmeddelande.
Senare blev FFV kallade till en Flygsäkerhetsgranskning, FSG, på Saab/Linköping.
FSG ägde rum på Saab:s JA37 Systemsimulator, SYSIM i Linköping. Deltagare vid denna FSG var FMV, förare och provingenjörer från dåvarande FMV:Prov, numera FMV:T&E, Saab-personal, FFV, ibland piloter från något JA37-förband och oftast personal från Ericson i Mölndal. Syftet med en FSG var att samköra och testa nya editioner av CD107, PS-
46, EP och eventuellt någon ny Styrautomat, SA 07-edition.
Sysim bestod av en fullständig JA37-kabin med möjlighet att presentera en viss omvärld. Flygplanlik hårdvara var EP-12-systemet, CD 107 och en Styrautomat SA 07. PS-46 bestod till en viss del av flygplanhårdvara, resten simulerades i en Radarsimulator. Vid operatörskonsollen kunde man lägga ut mål vid olika avstånd och i sida. Det fanns även en Taktisk indikator och en Målindikator vid operatörskonsollen.


Se en film när P-O Almstedt, pilot från dåvarande FMV:Prov, numera FMV:T&E, utvärderar en ny radarpresention på Saab/Linköping, JA37 Systemsimulator.
Man ser Målindikatorns presentation med ekon och pålåsning av ett eller flera mål och radarsvep. Sysim hade till uppgift att granska en ny programedition innan den levererades till FMV:Prov för flygprov.
Filmen är 16 minuter 12 sekunder lång och i wmv-format.

Det fanns även möjlighet att utföra en UTB-inspelning.
Om en FSG ansågs uppfylla kraven ur ett säkerhetsmässigt- och ett flygsäkerhetsperspektiv så beslöts att den nya proveditionen skulle levereras till FMV:Prov.
Vid FMV:Prov verifierades funktionsändringarna/proveditionen i ett eller flera JA37-flygplan av piloter från dåvarande FMV:Prov.
 

T/T-prov

Slutvalidering av editionsuppdateringen skedde i form av tekniskt/taktiskt prov, T/T-prov, med deltagare från Flygvapnets JA37-förband och förare från FMV:Prov. Även andra typer av flygplan deltog i dessa prov såsom SK 60 och helikoptrar. Syftet med dessa omfattande prov var:

  • att säkerställa att införda funktionsändringar var riktiga och användbara (funktionssäkerhet).

  • att ge säkrare grund för typgodkännande genom mängdprovning (programsäkerhet).

  • att underlätta serieinförande av de nya datorprogrammen genom att deltagande förbandsförare tidigt lärs upp i de nya programfunktionerna och att sedan bistå vid utbildning av det egna förbandet.

  • att ge underlag för uppdatering av utbildningsanvisningar.

Flera skalor på TI i JA37

Från början hade den Taktiska indikatorn, TI i JA37 endast en skala; 1:250 000. FFV upptäckte under -90 talet att med en mycket enkel modifiering i VG:n kunde man utöka antalet skalor till fyra st. 1:3,2 milj, 1:1,6 milj, 1:800 000, 1:400 000 och 1:200 000.  Detta innebar ett ganska stort lyft för JA37!


Färgindikator till JA37 Viggen TI 237 och JAS39 Gripen

Under 1990 pågick förberedelser inför konstruktion av JAS39 C/D-variant som bl.a. skulle få kraftfullare datorer, Presentationsprocessorn, PP12 skulle bli kraftfullare och dessutom skulle JAS39 Gripen få färgindikatorer i stället för katodstrålerör som JAS39 A/B hade.
1995 startade Flygvapnet och FMV, tillsammans med ERA, f.d SRA en studie genom bl.a. besök i USA hos ett antal leverantörer av färgdisplayer för att få fram en tålig färgindikator med hög prestanda till JAS39 Gripen och JA37.
Tidigare presenterades informationen på monokroma (”gröna CRT-skärmar”, katodstrålerör) i båda flygplanen. Senare skedde det på högupplösta AMLCD, (Acive Matrix Licuid Crystal Display), Färgindikatorer. I JAS39 fick tre indikatorer bytas ut på instrumentpanelen. Något som inte var helt okomplicerat då varje millimeter i kabinen i princip var utnyttjad. För att få plats med de nya färgindikatorerna togs de mekaniska instrumenten bort, 4 st. och man var tvungen att ta bort delar från den vänstra respektive högra delen av instrumentpanelen i kabinen.
Efter analyserat resultatet av studier i USA så bestämde sig Saab Avitronics för ADC som leverantör av färgindikatorn till JAS39 och JA37.

FMV fick, efter hårt motstånd internt FMV, igenom att JA37 skulle var med i programmet som provplattform för att sedan återanvändas från 37- till 39-programmet. Tyvärr gick inte detta helt planenligt p.g.a. olikheter och erfarenheter från 37-programmet.


Prototyper till TI 237

Diskussioner ägde rum med FMV: MSL37 om antalet prototyper som skulle beställas. Dåvarande FMV: FlygEA var ganska enig om att man behövde ett stort antal prototyper, detta beroende på att det finns ett stort antal utprovningsstationer såsom Sysim, Puts respektive JA37 T-rigg, dels också att tiden från projektstart fram till införande i FV av färgindikatorn var ganska kort. Till slut bestämdes att 10 st. prototyper skulle beställas för JA37.

 

 

Bild 4. Färgindikator TI 237

 

Projektstart

Projektstart ägde rum mars 1997, vid detta tillfälle instituerades det första projektmötet. En Projektplan utarbetades av FMV.

Augusti 1997 beställdes Typarbete inklusive framtagning av 5 st. prototyper hos Saab Avitronics. Efter dialog med FM och internt FMV beslöts att ytterligare 5 st. prototyper skulle beställas. Detta visade sig senare som ett bra beslut, då ett mindre felutfall på indikatorn erhölls, ny teknologi. Ett behov fanns i början av att uppgradera enheterna, både maskin- och programvarumässigt.

Leverantör av prototypen var Saab Avitronics i Kista. Indikatorn innehöll förutom den nya LCD-tekniken också återanvända processorkort från de två Presentationsprocessorerna PP1 och PP2 i JAS39 A och B.
TI 237 var en ”intelligent” indikator innehållande en egen processor till skillnad från JAS39 som ”bara” var presentationsyta utan processor!

Verksamheten ledde så småningom fram till en luftvärdig färgindikatorprototyp som kunde installeras och driftsättas i en modifierad JA37. Därefter vidtog ett ganska omfattande markprov på FMV:Prov. Bland annat så testade man störegenskaper från TI237, jag kommer ihåg att vi fick utfall på att TI237 störde Flygradio FR-31 vid vissa frekvenser.

På den nya färgindikatorn skulle färglagd taktisk presentation presenteras för piloten. Informationen bestod i botten av en elektroniskt genererad karta som presenterade vägar, sjöar och orter. Överlagrat på denna information erhöll piloten information om luftvärnsområden, var olika typer av luftfarkoster befann sig, EW-hot, brytpunkter mm.

Med den nya tekniken möjliggjordes presentation av olika symboltyper i olika färg. Detta för att öka pilotens situationsmedvetenhet. Färgerna skulle dock användas sparsamt. Indikatorns yta var större, ”6 x 8 vilket utgjorde grunden för beslut om införande.

Studier hade visat att max 4-5 färger var optimalt. Färgsättning togs fram genom ett intimt samarbete mellan TU JA37 (Taktisk utprovning), FMV:ProvPF, (piloter från FMV), Saab och TU JAS. Även Saab Avitronics var med i studier och utprovning i Saab:s ljusrigg i Kista.
Den nya indikatorn blev framtagen för att passa i både JA37 och JAS39. Endast kretskorten i indikatorn skilde sig åt. Detta möjliggjorde återanvändning i JAS39, den dag JA37 avvecklades.

Införandet i provflygplan för JA37 låg ca 1 år före JAS39. Alla de erfarenheter som erhölls inom JA37-programmet kom därför JAS-programmet till nytta. Allt för att spara pengar åt FV och Svenska staten, något som behövdes i besparingens tidevarv.

Den nya indikatorn var större, 6 x 8”, än den tidigare JA37 taktiska
indikatorn, 5 x 4”, och JAS39  A/B-versionen, 5 x 6”.
 



Bild 5 visar hur den nya indikatorn är installerad i JA37:s kabin.

 

Flygvapenledningen beslutade 1997 om införande av en ny indikator i JAS39 Gripens delserie 3. För båda flygplanen innebar detta omfattande förändringar på instrumentbrädan. I JA37 fick Vapenpanelen och Systemtablån utgå. Dessa funktioner styrdes sedan av 24 stycken knappar placerade runt den nya indikatorn.
En förutsättning för att genomföra detta projekt var att samma indikator skulle kunna utnyttjas i både 37:an och 39:an. Man var inte beredd från Försvarsmaktens sida att betala typarbete två gånger, detta var man ganska tydlig på!

Vissa JA37-flygplan genomgick en stor modifiering, mod D. Modifieringsarbetet gjordes ute på förbanden F17 och F16. Det var i dessa flygplan på dessa förband den nya färgindikatorn infördes i.


Första flygningen med JA37

Den första flygningen i JA37 med TI 237 ägde rum från Saab-fältet i flygplan 37.415 som var det första flygplanet som modifierades till JA37 D-standard. Förare var Jerry Pousette från FMV:Prov. Flygningen ägde rum 1999-03-11. Flygpasset varade i ca. en timma och allt gick bra.

Se en film där Vanje Brännström, pilot från FMV:Prov, flyger en JA37 med TI 237 installerad. Filmen är 6 minuter 30 sekunder lång och i wmv-format.


Seriebeställning

En lång dialog ägde rum mellan FMV och Högkvarteret avseende hur många serieenheter som skulle beställas, detta var FMV tvunget att beställa relativt tidigt, beroende på att ett stort antal underleverantörer fanns som levererade olika produkter till TI 237. Till slut bestämdes i alla fall att 34 st. enheter skulle beställas.
Mars 1999 beställdes 34 st. enheter, den första enheten levererades 2000-10-17 och den sista enheten levererades 2001-11-15. 

 

Underleverantörer

De underleverantörer som levererade delar till TI 237 var följande:

  • Saab Avitronics: Deltog i symdesignen tillsammans med leverantören, bestyckade enheten med D80-kretskort från PP1- och PP2-datorer, Kartminne, leveranskontrollerade och utförde en komplett test på TI 237.

  • L3/Atlanta/USA: Tillverkade höljet, satte ihop enheten, ansvarig för en del programvara i färgmatrisindikatorn.

  •  APC/Atlanta/USA: Satte ihop LCD-glasen och diverse filter. Fäste LCD-glaset mot Bezelramen.

  • LCD Lightning Inc./USA: Levererade lampan till enheten. 

 

Bild 6. TI 237 med innehållande kretskort.

 

Färgpresentation

Tanken från början på presentationen på indikatorn var att man skulle utnyttja JAS39 Gripens taktiska presentation. Eftersom det s.k. Jaktlyftet på 39 dröjde i tid, beslutades att man skulle utnyttja JA37:s befintliga presentation så mycket som möjligt.
I ett tidigt skede diskuterades mellan Saab och FMV färgsättning av presentationen. Bestämt blev att man skulle utnyttja en s.k. VAPS-utrustning på Saab. Vid denna utrustning satt Saab:s ingenjörer tillsammans med TU JA37 Bength Larsson och förare från FMV: Prov och ”färglade” presentationen. Denna metod visade sig vara ett lyckat drag eftersom förarna kunde sätta sig i Systemsimulatorn på Saab nästan vid ”ett dukat” bord.
Efterhand blev det många uppdateringar av både färg- och symbolpresentationen då flygproven drog igång.

 

Flygprov

Från början fanns det enbart ett modifierat flygplan: 37.415 som var försedd med TI 237. Flygproven på FMV:Prov startade våren 1999. Ett provprogram för TI 237 utarbetades av FMV:Prov. Senare levererades flygplan 37.326 till FMV:Prov.
De synpunkter som framfördes av provflygarna vid presentationen var bl.a. följande:

  • Reflexer från indikatorns yta upplevdes ibland som störande.

  • Kontrasten vid olika externa ljusförhållanden var ojämn.

  • Färgsättningen upplevdes som ”svag” vid starkt solljus.

Totalt flögs ca 400 st. flygpass, inklusive T/T-prov på FMV:Prov under tiden 1999 - 2001.
2002-01-17 var TI 237 i operativ drift genom att två JA37D lyfte från F21.
Totalt installerades 34 st. TI 237 i JA37.
 

Problem

Vilka problem råkade man då ut för?

  • Projektet han knappt starta förrän ADC blev uppköpta av L3 Communications, d.v.s. ADC delades i två delar, den civila delen behölls av ADC, den militära övertogs av L3. Ett flertal av ingenjörerna på ADC anställdes av L3. Detta bidrog till förseningar av prototyper till Saab.

  •  Ett stort antal projektledare på ADC resp. L3 kom och gick, påverkade sannolikt leveranser av prototyper till Saab.

  • L3 hade från början ingen stor och bred ingenjörskunskap, detta ökade sedan personal från ADC anställdes på L3.

  • I samband med leveranser av ny programvara till TI 237 från Saab Avitronics till FFV Aerotech i Arboga upptäcktes mycket felaktigheter i programvaran av FFV Aerotech. Där fick FMV relativt ofta gå in och medla. Denna process snabbades senare upp.

  • I samband med test av modifierade flygplan uppstod det då och då en brist på ”kvalificerade” prototyper. Serieenheter hade vid detta tillfälle ännu inte ännu levererats. Detta fick till följd att enheter fick sändas kors och tvärs över Sverige.

  • I samband med några felutfall som man fick på indikatorn, var det nödvändigt att sända den till USA för reparation. Detta påverkade leveransplanen.

 

Risker

De risker som vi såg i projektet var ett antal:

  • Den leverantör som Saab Avitronics utnyttjade, ADC i Atlanta USA kunde komma att inte klara av leveranser av displayhuvud.

  • Saab Avitronics kunde komma att få integrationsproblem i enheten i och med att man utnyttjade ”gammal hårdvara”, från PP1 resp. PP2.

Övrigt

Projektet präglades en stor entusiasm, högt i tak bland alla berörda, intressant projekt som kunde bidra till att göra ett bra flygplan bättre; JA37, korta beslutsvägar, homogen projektgrupp, kort tid från beslut om införande av programvaruändringar till att ändringen var införd i indikatorn.

 

Mer att läsa:

Elektronisk Presentation EP  JA37  Indikatorutrustning EP-12

Artikel, skriven av Göran Hawée, som mer ingående beskriver samarbetet mellan olika enheter i systemet.