Israeliska
flygvapnet slår ut syriska robotinstallationer och neutraliserar det
syriska flygvapnet.
Denna operation hade en
historisk betydelse då det var första gången som en integrerad
luftförsvarsorganisation med tillgång till luftvärnsrobotar
neutraliserades av anfallande flygstridskrafter.
Denna förmåga hade ifrågasatts sedan Oktoberkriget 1973
Bakgrund
Under det libanesiska
inbördeskriget återtog Syrien delar av Golanhöjderna. I april 1981
påbörjade Syrien installation av luftvärnsrobotbatterier 2 st.
SA-2, 2 st. SA-3 och 15 st. SA-6 samt luftvärnssystem ZSU-23.
Anledningen till dessa utplaceringar var att Bekaadalen var av central
betydelse ur kommunikationssynpunkt inom Libanon. Ett eventuellt
framtida israeliskt anfall måste därför säkerställa kontrollen
av Bekaadalen.
Anmärkningsvärt var att de mobila SA-6 systemen placerades i fasta
positioner som noggrant kunde lokaliseras och mätas in. Vidare övades
det ofta med radarstationerna aktiva. Detta möjliggjorde noggrann
mätning av aktuella frekvenser för de olika systemdelarna.
Israel som noggrant bevakade uppbyggnaden av dessa robotsystem, bland
annat genom frekventa överflygningar med UAV:er utnyttjade denna
information för att noggrant planera för ett eventuellt framtida anfall.
Under tolv dagar i maj-juni 1982 blev 60 civila israeler offer för
artilleri och raketbeskjutning från baser i Bekaadalen.
Detta blev signalen till ett starta, en sedan flera år utvecklad plan,
Operation Mole Cricket 19, för
att attackera och oskadliggöra robotinstallationer och vitala delar av
det syriska luftförsvarssystemet i Bekaadalen.
Därmed skulle luftrummet över Bekaadalen frigöras för det israeliska
flygvapnets stöd till invaderande israeliska markförband.
Planen i 5 steg:
1 Initial gruppering
-
Boeing 707, försedd med
störnings- och kommunikationsutrustning, parkerad på hög höjd över
operationsområdet.
-
Hawkeye på plats för
att kontrollera och styra hela operationen och operera UAV:erna vars
högupplösta
videoinspelning överfördes i realtid till den operativa
flygvapenledningen i Tel Aviv.
-
Ett stort antal
jaktflygplan (F-15 och F-16) på plats som
skydd för attackflygplanen från angrepp av syriska MIG-21 och MIG-23
-
Luftvärnsjägare i
luften inriktade på att bekämpa SA-6
och ZSU-23 installationer som orsakat stora problem under
Yom-Kippur kriget
2 Inledning av
attacken
Den syriska
flygvapenledningen återkallade alla flygplan till sina baser för att
frigöra luftrummet över Bekaadalen för robotbekämpning av de
anfallande israeliska flygplanen.
Den syriska ledningen var så säker på sin överlägsenhet, att de inte
ville riskera att något syriskt flygplan sköts ned av misstag, av de
egna robotförbanden.
-
UAV:er startar
och uppfattas av de syriska robotförbanden som israeliska
attackflygplan. Genom att robotsystemens radarstationer målföljde
och belyste drönarna, kunde radarstationernas data verifieras genom
signalspaning.
-
Boeing 707 förmedlar
dessa radardata till luftvärnsjägarna.
-
Boeing 707 inleder
bakgrundsstörning för att störa ut kommunikationen inom det syriska
stridsledningssystemet.
Dessutom förhindra kommunikation mellan flygplan.
3 Luftvärnsjägare
anfaller
Denna speciella styrka, med
namn från Vietnamkriget, var speciellt inriktade på att störa och
anfalla luftvärnsinstallationer och radarstationer med speciellt utvalda
vapen, främst antiradarrobotar.
Dessa flygplan medförde dessutom avancerad störutrustning.
4 Robotinstallationer
bekämpas
I flera anfallsvågor med
attackflygplan bekämpas
robotinstallationerna med olika typer av vapen, inklusive traditionella
järnbomber.
Genom överflygning med UAV:er kunde resultatet av anfallen videofilmas.
Denna bildinformation överfördes direkt via Boeing 707 till den
operativa ledningen i Tel Aviv som bedömde behovet av ytterligare anfall.
Dessa anfall styrdes i realtid genom instruktioner till enskilda
flygplan/piloter.
Under denna första anfallsvåg förstördes 17 av de 19
robot installationerna
5 Eliminering av det
syriska stridsledningssystemet
Slutligen attackeras olika
enheter inom det syriska stridsledningssystemet för att under lång tid
förhindra
effektiv ledning av det syriska flygvapnet.
Dessa operationer var i
sin helhet avslutad efter någon
timme utan några israeliska förluster.
De följande dagarna
UAV:er typ Scout bevakade
flygfälten i Syrien och videofilmade startande syriska stridsflygplan.
Denna information länkades vidare i realtid till den operativa
ledningen.
Vid luftstriderna under de följande dagarna, var de syriska flygplanen
förlorade. Utan stödet från det utslagna stridsledningssystemet och inte
ens möjligheten till förbindelse mellan andra syriska flygplan.
Dessutom saknade de syriska flygplanen radarvarnare som kunde detektera
anfall från sidorna.
Detta var känt och utnyttjades av de israeliska piloterna genom att
attackerade de syriska planen från sidan. Detta var möjligt genom att de
anföll med den senaste versionen av Sidewinder robotar, som kunde
avfyras från alla målvinklar. Syrien förlorade under dessa strider cirka
80 flygplan, flertalet angripna med Sidewinder robotar.
Israel förlorade ett fåtal flygplan.
Skrivet av Stig Hertze
Referenser:
Intervju
med dåvarande israeliske flygvapenchefen David Irvy 25 år senare.
Även i Sovjetunionen uppmärksammades
de alarmerande rapporterna som klart visade den amerikanska materielens
överlägsenhet.
Operation Mole Cricket 19
Senast
uppdaterat 2017-05-15
|