Operativ Tidsperiod

 

        J30   J33
      /----/------/

--|----|----|----|----|----|----|----|----|----|--
      1950      1960      1970      1980      1990

 

 

 

 

 

PS-20 Indikator, Mottagare och Manöverenhet

Större bild

 

 

 
SCR-720 installerad i P-61 Black
Widow USAAF
Större bild

 

 

 

 Antennenhet med koaxmatad dipol
Större bild

 

Flygradarstation PS-20  PS-20/A 
Spaningsradar                                                 
Notis 2

Ursprungsbeteckningar:
USAAF: SCR-720/B,
RAF AI Mk X
 

Historia
Radarstationen SCR-720 utvecklades under 1941-1942 i USA av Radiation Laboratories vid Massachusetts Institute of Technology som ett brittiskt amerikanskt projekt.
Utrustningen tillverkades av Western Electric Company.

SCR-720 installerades i amerikanska och brittiska tvåsitsiga jaktplan och utgjorde ett markant framsteg i utvecklingen av radar för nattjaktflygplan. På det Europeiska slagfältet hade nattjaktflygplanets förmåga stor betydelse, då operationer i mörker tillämpades under fem år av båda sidor.
 
SCR-720 ansågs speciellt betydelsefull genom sin förmåga att operera i en miljö störd av remsor (Windows) anpassade till störning av de tyska radarsystemen som opererade inom UHF området.
Mosquito försedda med SCR-720 var operativa i RAF från våren 1943 ofta som målmarkerare.

 

Tekniska data

  • PS-20 arbetade på frekvensen 3 GHz (ca 10 cm våglängd) med pulseffekten 70 kW.

  • Räckvidden på medel och hög höjd var 13-16 km vid spaning mot flygplan.

  • Avståndsområden: 7,5, 15, 30 och 150 km.

  • Höjdvinkeltäckning: -20 till +50 grader.

  • Sidvinkeltäckningen: 180 grader.

PS-20 i J30 och J33
Radarnavigatören satt till höger om föraren något bakom och lägre. Hans radarutrustning bestod av Indikator, Mottagare och Manöverenhet
På Manöverlådan och Mottagaren fanns alla tillgängliga
manöverorgan.

Indikatorn hade två radarindikatorer (bildrör). Den vänstra var av typ C som indikerade riktning och höjdskillnad till målet. Den högra var av typ B och indikerade avstånd och riktning. Navigatören kunde lägga en horisontell avståndslinje över utvalt måleko, som också visades på förarens radarindikator.


Antennen som var flygplanfast, var monterad under en radom i flygplanets nos. Den roterade kontinuerligt med en hastighet 360 varv/min. Antennen kunde tiltas i höjdled inom området -20 till +50 grader och genomföra en långsam kontinuerlig avsökning som dessutom kunde avgränsas med omkopplare på manöverenheten. Antennens strålningslob var 10 grader bred.

Bildspel

AEF har tagit fram ett 10 minuter långt bildspel om PS-20 med ett 20-tal bilder och speakertext. 

AEF bildspel PS-20.


Källa:
Beskrivning PS-20 Flygvapnet

Skrivet av Alf Gustavsson
 
Senast uppdaterad 2022-10-26