|
Operativ Tidsperiod |
|
Flygradiostation Fr typ VI (Fr VI, FR-6) Notis 2 |
|
|
FR-6 sändtagare utan kåpa.
FR-6 installation i fpl
|
TR-1464 var inte speciellt konstruerad för ensitsiga flygplan utan mottagarens lågfrekvensdel kunde även fungera som flygplanstelefonförstärkare i flygplan med flera besättnings-medlemmar. Alla kunde dessutom ha medhörning och även modulera sändaren via var sin sändarknapp. Normalt var stationen
avsedd för kommunikation på telefoni En enhet i stationen med särskild antenn och manöverknapp kunde användas för s.k. blindlandningshjälp BA (beam approach).
För att kunna få så många kanaler som möjligt inom frekvens-bandet 100 – 124 MHz strävade man att få minsta möjliga kanalavstånd. För att nå detta mål skulle styrkristallerna ha så hög frekvens som möjligt. Kristaller med en frekvens över c:a 8 MHz var svåra att få fram varför man valde frekvenser mellan 5 - 7 MHz för denna station. Då behövdes en multiplicering med 18 gånger för att hamna inom frekvensbandet. Med hänsyn till slipningsnoggrannhet och andra faktorer valde man ett avstånd av 10 kHz mellan de olika kanalkristallerna vilket gav 180 kHz kanalavstånd. Detta kanalavstånd var inte möjligt att erhålla utan kristallstyrning eftersom det i konventionella fallet skulle ske betydligt större frekvensdrift vid temperaturvariationer.
På frontpanelen var plats för åtta kristaller, en omständighet som gjorde att man i vissa tabeller t.o.m. från England, angav att stationen hade åtta kanaler. Det är emellertid fel, det är bara fyra. Både sändare och mottagaroscillatorerna var kristallstyrda men på grund av konstruktionen skulle mottagarkristallens frekvens vara sändarkristallens frekvens minus 540 kHz, d.v.s. en skillnad på 9,72 MHz lika med mellanfrekvensen (MF) i mottagaren. Detta gjorde att det måste vara åtta kristallplatser för fyra kanaler. Ett annat bevis för detta var att kanalväljaren endast hade fyra knappar för frekvensval.
Den mekaniska konstruktionen var optimerad för minsta vikt. Chassi och frontplatta var tillverkade av mjuk doppförtent stålplåt. Skärmplåtarna var av samma material och var lätta att buckla till varför man manade till varsamhet vid hanteringen. Det lätta utdragshandtaget på frontkåpan fick inte användas som bärhandtag utan stationen skulle bäras i fästremmen så snart detta var möjligt. En annan egenhet hos utrustningen var att alla rör måste vara isatta innan stationen kopplades in annars kunde en del rörs glödtrådar skadas eftersom glödtrådarna var kopplade i tre parallella grupper som i sin tur var seriekopplade.
Skrivet av K-G
Andersson
Läs mer: Provisorisk beskrivning Fr VI (Pdf-fil 32MB)
|
