PN-794/793           IKS/PN-794  IKS
     /-----------------------/----------/----2005
---|----|----|----|----|----|----|----|----|--
  1960      1970      1980      1990      2000

Igenkänningsutrustning Fpl 32 och Fpl 35

IK-radar PN-794, PN793 och IK-transponder     Notis 2

Apparater PN-793 fpl 35
Större bild

Apparater PN-794 fpl 32
Större bild

Allmänt

1949 beslutades att ett helsvenskt IK-system skulle utvecklas gemensamt för FV, Armen A och Marinen M.

Systemet fick grundbeteckning PN-79.

Den operativa markutrustningen ingick bland annat i stridsledningens spaningsradar samt mark- och sjöbaserade luftvärnspjäser. Dessa och flygplanens testutrustningar bestod delvis av flera nästan identiska apparater som den flygburna. Markutrustningarna var konstruerade med mycket stor redundans och operativa driftsuttaget för dessa utrustningar var större än 99,99%.

PN-794 och PN-793 uppbyggnad och konstruktion

Radarn bestod av en Pulsenhet med Tillsatsenhet, en Högfrekvens- HF-enhet och en Manöverenhet samt en Effektdelare. Dessa var gemensamma för Fpl 32 och Fpl35. På Fpl 32 var monterat två Antenner medan Fpl 35 hade tre Antenner. Dessa hade strategisk placeringar på flygplankroppen för optimal verkan runt om hela flygplanet oberoende av aspektvinkel.

Pulsenhet, Tillsatsenhet och HF-enhet var placerade framför förarkabinen i Fpl 32 och ett apparatrum, åtkomst via noshjulsutrymmet i Fpl 35 och på olika monteringshyllor. Manöverlåda var placerade till vänster i förarkabinen i Fpl 32 och till höger i Fpl 35.

HF-enhet

HF-enheten bestod av Mottagare med detektor och Sändare med modulator samt SM-växlare och en Likriktarenhet för anpassad elförsörjning till hela utrustningen.

Mottagaren och Sändaren frekvensavstämdes mekaniskt med rattar vars värde kunde avläsas på ett räkneverk, endast åtkomliga av markpersonalen.

Likriktarenheten omvandlade med hjälp av transformatorer och likriktare flygplanets växelströmsförsörjningen till likspänningar av olika storlek samt anpassade glödspänningar för distribution internt samt till Pulsenheten. Dessa var monterade direkt på chassiet för direktkylning genom termisk värmeavledning.

Pulsenhet

Pulsenheten innehöll all elektronik för signalbehandling av fråga och svar. Denna utgjordes av olika typer av kretsar för pulsbehandling där bland annat en relälogik ingick för avkodning av detekterade frågesignalen samt för kodning av svarssignalen till sändarens modulator. Enheten innehöll även en testlogik som initierades från utrustningens Manöverlåda.

 
Tillsatsenhet         Antenn

Tillsatsenheten innehöll tre omkopplare för inställning av flygplanets identitet. Dess lägen som inställdes av markpersonal förmedlades elektriskt till Pulsenhetens relälogikkretsar via ett trycktätt skarvdon när enheten monterades på Pulsenhetens front.

Antennerna var av svärdstyp i miniatyr och avpassade till den höga frekvens som systemet arbetade på.

PN-793 Manöverenhet
Fpl 35

Manöverlådan innehöll dels de nödvändiga omkopplarna för igångsättning och för operativa inställningar samt för test av radarn och dels en lampa för testindikering. Omkopplaren för start av anläggningen hade tre lägen, FRÅN, BER (förvärmning) och TILL och den operativa kodomkopplaren hade elva lägen varav endast läge ett användes i fredstid.

Testomkopplaren märkt KONTROLL hade tre lägen varav två var testlägen.

Installationen i flygplanet

IK utrustningens olika enheter anslöts till varandra via flygplanets elkablaget med skiljbara skarvdon av olika typer och kraftförsörjdes med två faser 115V, 400Hz samt 29V= från flygplanets kraftnät.

För att förhindra elektriska överslag i Pulsenheten och HF-enheten var de trycksatta med c:a 1,5 Atö (kp) luft som torkats via speciell torkpatron samt hade båda för intern kylning en fläkt. HF-enhetens mantel kyldes med returluft från flygplanets kabinluftsystem.

S32C Lansen

J35D Draken

PN-974 införande i A32, S32, J32 från 1962.

Utfördes vid Centrala Verkstäderna i Västerås CVV i samband med annan modifiering på flygplanen.

PN-793 införande i J35B/D från 1964.

Utfördes i samband med komplettering av den taktiska utrustningen vid SAAB för respektive version.

PN-793 införande S35E från 1965 och i J35F från 1966.

Utfördes i samband med nytillverkningen av flygplanen vid SAAB för respektive version.

PN-793 införande J35A från 1966

Utfördes vid Centrala Verkstäderna i Västerås CVV i samband med annan modifiering på flygplanen.

PN-793/4 blockschema
Större bild

PN-79 svarsfunktion.

HF-enheten

Frågesignalen från marstationen var modulerad med regelbundet återkommande pulsgrupper. Signalen upptogs av antennerna och summerades i effektdelaren samt anlände Mottagaren genom den öppna SM-växlare. Signalen passerade ett bandpassfilter och blandades sedan med signalen från mottagarens Lokaloscillator LO. En signal som utgjorde skillnadsfrekvensen förstärktes sedan optimalt i en Mellanfrekvensförstärkare MF varefter den omvandlades i en detektor till lämplig pulsform och matades till Pulsenheten för utvärdering.

Svarssignalens pulsgrupper, som alstrats direkt efter rätt svarsdekodering i Pulsenheten, inkom till HF-enheten och matades till Sändarens modulator. I modulatorn förstärktes och anpassades pulserna till Sändarens drivförstärkarsteg. I denne avstämdes utsignalfrekvensen varefter den matades till sändarens oscillator och slutförstärkare. Den pulsmodulerade signalen passerade sedan med hög uteffekt den för sändning omställda SM-växlaren ut till effektdelaren som fördelade utsignalen lika till alla antenner.

Likriktarenheten omvandlade flygplanelkraften dels till glödspänningar 6,3V och dels till anodspänningar inom spannet -150V till +2500V till elektronikkretsarnas elektronrören i HF- och Pulsenheten. Likspänningarna kopplades dock inte ut förrän glödspänningen varit inkopplad i 60 sek vilket styrdes av ett termorelä.

Pulsenheten/Tillsatsenheten

De inkommande detekterade frågepulsgrupperna från HF-enheten anpassades i en Katodföljare KF och matades till en Transformator T3. Pulserna var av microsekunders längd och hade en inbördes tidsdifferens som var bestämda av kodningen som valts av den operativa ledningen. Grupperna innehöll två uppgifter, dels flygplanets identitet och dels en krypterad kombination för identifiering vid olika tidsrymder vilka också bestämdes av den operativa ledningen.

Pulserna från T3 påfördes en fördröjningsledning i Tillsatsenheten för utvärdering av flygplan identitet. Identiteten var inställd m h a de tre kodväljarna S1, S2 och S3 och tillät endast fortsatt utvärdering av den krypterade kombinationen när flygplanidentiteten var rätt. De krypterade pulserna utvärderades av en relälogik som kunde programmeras i elva kombinationer av flygföraren med en omkopplare på Manöverenheten. Vi överensstämmelse även här startade omedelbart programmering av svarspulsgrupper, en för varje rätt utvärderad frågepulsgrupp. Svarspulsgrupperna, som var av samma typ som de frågepulsgrupperna och bestämda av kodningen för flygplanindividen och den inställda krypteringen som föraren valt, anpassades sedan i en KF och matades dels ut till HF-enhetens modulator och dels till en kontrollampa på Manöverenheten.

Test av systemet initierades från en strömställare som manövrerar tre testreläer, K2, K3 och K4. Testresultatet sändes till en kontrollampa.

I ena testläge drar reläerna K2 och K3 och alstrar en testpuls som passerar hela kodsystemets utvärderingskretsar och i det andra testläget drar även relä K4 och skapar ett fiktivt fel.

PN-794 Manöverenhet
Fpl 32

Manöverenheten

Styrning av IK utrustningens olika funktionstillstånd gjordes från en Funktionsväljare enligt nedan.

• FRÅN. Anläggningen frånslagen.

• BER.   Anläggningen värms upp.

• TILL.     Anläggningen i funktion. Om väljaren vrids direkt från FRÅN – TILL dröjer det 20 sek (fpl32) alt 60 sek(fpl35) innan anläggningen är i full funktion.

Den krypterade kodinställningen gjordes med ett reglage Kodväljare med elva (11) lägen. Den måste tryckas ned för att kunna ställas om. Den var alltid inställd på läge 1 och plomberad i detta läge under fredstid.

En begränsad test av systemet initierades med strömställaren Kontroll och utvärderingen av testet gjordes på Kontrollampan.

I neutralt läge, dvs systemläge är utrustningen operativ varvid lampan lyser när svarspulser sänds ut.

I kontrolläge I skall vid rätt funktion Kontrollampan lysa.

I kontrolläge II skall vid rätt funktion Kontrollampan vara släkt.

Övrigt

Inställning av sändar- och mottagarfrekvens utförs på HF-enheten av markpersonal efter order från operativa ledningen. Flygplanets identifieringskod inställdes på Tillsatsenheter med speciellt verktyg av särskilt godkänd markpersonal. Detta blev aktuellt vid apparatbyten eller ändrad flygplananropssignal eller när flygplan bytte förbandsbeteckning.

J35J Draken

Förändringar i PN-794 och PN-793 från 1972

En Programpropp representerande flygförbandets anropsbokstav införes i systemet och ansluts till Tillsatsenheten för att utöka möjligheten till fler sifferkombinationer i förbandskodningen. Som exempel fick flygplanen vid F1 proppar programmerade för och märkta ”A” och F16 fick proppar märkta ”P”.

Övriga förändringar.

Inför planerade frekvensändringar i hela PN-79-systemet var samtliga HF-enheter, mark- och flygbundna vid Centrala Flygverkstaden i Arboga CVA för kalibrering och inställning av sändar- och mottagarfrekvensernas inställningsorgan.

Den sista frekvensändringen gjordes i december 1985.

Förändringar i J35J från 1986.

IK-transponder utgjordes av en helt ny IK-transponderenhet som ersätter tidigare HF-, Puls- och Tillsatsenhet.

Uppbyggnad

PN-793 ingående enheter utom Manöverenheten och antennsystemet ersattes av en uppgraderad och vidareutvecklad enhet kallad IKS eller IK-transponder. Den var konstruerad med modernare teknik med digital signalbehandling som gjorde att programändringar underlättade snabba systemförändringar. Den utnyttjade befintligt elkablage i flygplanet varför införandet var relativt enkelt att utföra.

IK-transponder
Fpl 35J

PN-79 Antenn med absorbationskåpa med testuttag.