Elevhemmet vid CVA

Skrivet av Ulf Edén, elev vid yrkesskolan 1957 - 1961

Delar av elevhemmet.

De elever i yrkesskolan som inte var bosatta i Arboga med omnejd behövde ha någonstans att bo. Redan den 3 april 1949 insände KFUM i samråd med CVA ett förslag till FF på uppförande av ett elevhem för lärlingar. Ett område vid Karlslund förordades. Av detta blev intet, men man kunde bereda plats för ett 20-tal elever i en av radhuslängorna på området Ekbacken, den bebyggelse som uppfördes för att hysa en del av de arbetare som byggde CVA. Alltså kunde de elever som inte var bosatta i Arboga eller dess närhet nu få sitt nya hem i radhuslängan Ekbacken 8.

Hemmet drevs av KFUM som hade stor erfarenhet av elevhemsdrift från Västerås där ett liknande elevhem fanns för elever vid Flygförvaltningens verkstadsskola. För skötseln svarade inledningsvis fröken Anna Wallin men i januari 1948 tillträdde Manfred Åberg som elevhemsföreståndare. I mars samma år började vår högt uppskattade Tekla Isaksson sin verksamhet som husmor.

Werner Larsson anställdes vid Flygförvaltningens Flygverkstad i Stockholm (FFVS) den 1:a juni 1945. Han kom sedan till CVA och började på personalavdelningen med anställningsnummer 96. Den 16:e augusti 1949 lämnade Werner Larsson sin tjänst på CVA och iklädde sig rollen som föreståndare för elevhemmet.

                                               Husmor Tekla Isaksson               Föreståndare Werner Larsson

Därmed var grunden lagd till 13 fantastiska elevhemsår! Werner tog god hand om pojkarna och svarade för deras fostran och trivsel, och Tekla sörjde för stillande av unga grabbars hunger och deras välbefinnande i övrigt. Och som någon elev sa: "Båda var väl lämpade för uppgiften!" Till sin hjälp hade dom en kokerska av högsta klass samt två ekonomibiträden som svarade för väckning, bäddning, städning, hantering av tvätt och förnödenheter samt övriga allmänna göromål.

Minnen från Elevhemmet i Ekbacken

Många elever har minnen från Ekbacken och flera berättelser finns. Här är en till.

I september 1957 steg en 16-årig pojke av tåget vid Arboga järnvägsstation. För ett par månader sedan hade han i samma stad genomgått en lämplighetstest ledd av lärlingsskolans föreståndare Holger Mörk. Mörk berättade att han bland fler än 200 sökande hade valt ut 40 ungdomar som nu samlats för testning. Förmiddagen ägnades åt teoretiska frågor och eftermiddagen användes för praktiska uppgifter.

Han som steg av tåget hade blivit godkänd för en prövotid på 6 månader vid Centrala Flygverkstadens yrkesskola. Han bar på en resväska bl.a. innehållande en necessär och allehanda kläder. Han var nämligen på väg till nämnda elevhem och var lite orolig för hur alltsammans skulle bli. Vägen till elevhemmet visade sig vara ganska lång så det var en trött pojke som så småningom kom fram till baksidan (!) av elevhemmet. Där stötte han på en boende som med all önskvärd tydlighet visade att han var en av "de äldre" eleverna. Han visade dock artigt den nykomne tillrätta och livet som yrkesskolelärling kunde börja!

Alla nya, vi var 6 pojkar, hälsades välkomna av Werner och husmor Tekla. Så småningom blev vi också presenterade för "flickorna i köket" kokerskan fröken Anna-Greta Karlsson och ekonomibiträdena Kerstin och Viveca. Radhuslängan Ekbacken 8 hade 5 entréer med 3 rum och ett badrum vardera. En av lägenheterna var ändrad så att den omfattade en matsal med plats för samtliga elever. I anslutning till matsalen fanns två motliggande kök som fick fungera som ett, men det måste ha varit tungarbetat eftersom man hade en källarnedgång att passera då man skulle gå från den ena lilla spisen till den andra. Köken hade var för sig dessutom med nöd och näppe plats för 2 personer. Grabbar i den åldern ägnade inte en tanke åt köksutrymmen, men nu i efterhand undrar man hur i hela friden man kunde laga mat morgon, middag och kväll till ett 20-talet elever i dessa trånga utrymmen! Kokerskan klarade det antagligen rätt bra för att hon var av den mindre dimensionen.

I matsalen fanns också ett piano och en TV som var svartvit på den tiden. Eleverna bodde vanligtvis två eller tre på varje rum, Jag placerades i ett tvåmansrum och fick som rumskamrat Rune från Katrineholm. Vardagen på elevhemmet inleddes okristligt tidigt, klockan 6, med ett brutalt uppvaknande orsakat av centralt utplacerade ringklockor som något ekonomibiträde hade startat. Själv hade biträdet varit igång sedan klockan 5! Nu hade vi en timme på oss att tvätta oss, (vi var 6–7 elever att samsas om ett badrum) klä oss, äta frukost i matsalen och promenera eller cykla till CVA där vi skulle vara på plats klockan 7:12.

Klockan 11 hade vi lunchrast, promenad till elevhemmet, äta lunch och vara åter på arbetsplatsen klockan 12. Arbetsdagen avslutades klockan 16:12 och när vi återvände till elevhemmet väntade dukade bord med en oftast mycket välsmakande middag. (De ojämna tiderna berodde på att arbetstimmen var indelad i 10 perioder på vardera 6 minuter.)

På torsdagarna kvitterade vi ut vår lön och då satt Werner på plats i matsalen för att ta betalt för mat och husrum innan vi hunnit slarva bort slantarna på killespel eller andra nödvändiga nöjen. Om vi av någon anledning tillfälligtvis inte klarade av hela summan kunde Werner låta oss häfta i skuld till efterföljande torsdag, dock accentuerat medelst ett kraftigt rött streck under skuldbeloppet.

På kvällarna åkte Werner hem till sin lägenhet i staden. Om man då befann sig på Kungsörsvägen, en parallellgata till E18, kunde man se honom susa fram på sin vespa med halsduken fladdrande och sjungande för full hals. På nätterna lämnades vi ensamma att sköta oss själva, det fanns inga bestämmelser när man skulle vara hemma. Det generella kravet var att man skulle sköta skolgången och uppträda så att man fick fortsätta utbildningen.

MC-vård i källaren

Några av eleverna ägde bil eller motorcykel som krävde underhåll. I änden på radhuslängan

fanns ett källarutrymme som var ägnad åt sådan verksamhet och utnyttjades flitigt. I källaren hade vi också ett bordtennisrum där vi utkämpade många kamper både i singel och dubbel.

Jag fick uppfattningen att Werner tog alla anledningar till att anordna samkvämskvällar, det var mycket trevliga aftnar då vi alla drack kaffe med dopp. Werner spelade piano och vi sjöng allsång typ "Bär ner mig till sjön". Jag funderar ibland på om allsång i dag skulle fungera som programpunkt på en träff med tonårskillar men på den tiden sjöng vi ofta och gärna vid alla samkväm på elevhemmet.

Det ordnades flera fester, examensfiranden, kräftkalas, födelsedagskalas och framåt jul bjöds till stor fest med julgröt. Då bjöds de stora herrarna in (ja, det var ont om höga damer då), bland dem styresmannen Anders Högfeldt, personalchefen Folke Ericsson, skolrektorer och från Västerås alltid KFUM-sekreteraren Erik Thunås.

På den här bilden kan man se ljusstaken som pryder hela väggen i bakgrunden.
Den var tillverkad av eleverna och skänkt till elevhemmet.

Det hände ibland att några elever blev festsugna en vanlig vardagskväll. Då utsågs den mest festsugne att införskaffa lämplig festföda. Han cyklade då in till staden, ofta till konditori Sture där en alldeles utmärkt Borgmästarlängd salufördes. Till måltiden krävdes förstås en lämplig dryck. Invid matsalen fanns en mjölkpall med en stor flaska med mjölk avsedd för morgondagens behov. Vi tyckte att tidpunkten för förbrukningen kunde justeras något, och därmed var den saken löst.

I källaren fanns ett utrymme som inte hade någon användning. 1958 beslutade eleverna i samråd med Werner att ett musikrum skulle iordningställas. Rummet inreddes med en mjuk soffa och bekväma fåtöljer placerade på en mjuk heltäckningsmatta. Allt gavs en nedtonad mysig belysning. I skivaffären Folkes musik på Nygatan valde eleverna lämpliga skivor som sedan kunde avnjutas på den nya fina stereoanläggningen. I skivsamlingen fanns bl. a. dansmusik, calypso, modern jazz och lite klassisk musik också. Vi lyssnade till allt från Billy May's härliga storbandstoner till There's a Hole In the Bucket med Harry Belafonte.

Å sen var det det där med flickor. Vi gjorde väl vad vi kunde i erövringssyfte men ofta stötte vi på motstånd från Arbogapojkarna som inte såg elevhemsgrabbarnas offensiv med blida ögon. Men vi hade en strategisk fördel i form av att vi med Werners hjälp kunde anordna samkvämskvällar på elevhemmet och då fick möjlighet att bjuda in stadens flickor. En hel del av de utomsocknes komna eleverna fann faktiskt sin livspartner i Arboga.

På natten den 27 juni 1959 var det ingen i Ekbacken 8 som sov. Då lyssnades det nämligen på Radio Luxemburg. Det var då som Ingemar Johansson blev världsmästare i tungviktsboxning på Yankee Stadium i New York inför 30 000 åskådare. Vi tillhörde de över tre miljoner svenskar som med oerhörd spänning följde dramat då Ingemar slog ut Floyd Patterson efter två minuter och tre sekunder av den tredje ronden.

Segeryra på Ekbacken

Man blev så småningom äldre och sökte alltmer nöjen utanför hemmet. Vi cyklade till stan om kvällarna och blev med tiden bekanta med grabbar och tjejer från Arboga. Men vi från Ekbacken höll ofta ihop då vid besökte någon av biograferna Sture, Ringen eller Folkan, fikade på kafé Centrum eller Saga eller spelade minigolf på Törnberget.

Att man skulle lära sig dansa var på den tiden en självklarhet. En danskurs hade startat i IOGT:s lokaler på Storgatan där alla killar som gick kursen fick betala avgift medan flickornas deltagande var gratis, dom kunde av någon mystisk anledning redan dansa. Efter genomförd utbildning kunde vi med nyvunnen självsäkerhet äntra dansbanorna i Folkets park eller Folkets hus eller ute på Släta festplats.

I september 1959 kom en handfull nya elever och man kunde skapa nya platser genom att införliva delar av radhuslängan Ekbacken 6 i boendet. Dit flyttade även jag och fick en ny rumskompis. För min del hade nu tiden för militärtjänstgöring kommit efter tre år på yrkesskolan. Året i lumpen räknades in i skolutbildningen så att de fyra åren blev fullt genomförda. För min del var nu vistelsen på Ekbacken ett avslutat kapitel.

De tre åren har naturligtvis gett mig oförglömliga minnen som genomgående präglades av ett fantastiskt gott kamratskap i en miljö av varm och trygg hemkänsla. Någon form av mobbing eller särbehandling fanns inte på kartan under mina år på elevhemmet.

1961 fick yrkesskolan en ny rektor. Bertil Söderberg med hustru Gerd och sin då ettårige son Lars-Johan hade valt att bosätta sig i en av radhuslängorna på Ekbacken. När familjen på nyåret anlände till Ekbacken stod Tekla och Werner och välkomnade dem till Arboga, de blev inbjudna på middag tillsammans med elever och personal.

Werner slutar.

Nya lärlingar kom de följande åren och elevhemslivet fortsatte i vanlig ordning men 1962 var det så dags för vår Werner att sluta sin tjänst som elevhemsföreståndare. Han avtackades med pompa och ståt 30 juni 1962 men kvarstod i tjänsten under juli och någon vecka in i augusti då han efterträddes av Sten Westerman. Werner hade under årens lopp sett mer än tvåhundra pojkar som sina skyddslingar. Werner-eran hade nått sitt slut. Livet på elevhemmet fortsatte, men man kan nog inte säga som vanligt.

Sällskapet beundrar en av gåvorna, en modell av Draken.

En av eleverna skrev i Bergtrollet: ”Elevhemmet gästades i november 1963 av FFV:s elevhems orkester och spexargäng som bjöd på god musik och framförde några självskrivna sketcher. Kvällen avslutades med att Sten tog upp "Blott en dag, ett ögonblick i sänder", som vi något snopna föll in i. Vi var ju vana vid Werners klämmiga avslutningsbitar.”

Det nya elevhemmet.

Den sedvanliga julmiddagen gick av stapeln den 18 december. Gästerna var ett tjugotal bl.a. med flygdirektörerna Högfeldt och Dahlin med fruar, samt KFUM:s sekreterare Erik Thunås. När Högfeldt tackade för maten vände han sig till Thunås med ett litet leende då han talade om den nya lärlingsskolan som nu tagits i bruk och undrade var det nya elevhemmet fanns.

Som nämndes inledningsvis så ville man redan 1949 bygga ett nytt elevhem. I och med att yrkesutbildningen vid CVA utvecklades så växte även behovet av inkvarteringsutrymmen och detta har hemmet tillgodosett genom disposition av fler och fler lägenheter i bebyggelsen vid Ekbacken. Ett problem var dock omöjligt att lösa i de befintliga byggnaderna, nämligen ett tidsenligt kök med ekonomiutrymmen och matsal samt utrymmen för en större fritidslokal.

Nu efter 15 år hade man efter att ha diskuterat olika lösningar fattat beslut om uppförande av en ny byggnad vid Ekbacken i anslutning till huslängan Ekbacken 7. Dessutom planerades plats för 20 elever i vardera längan Ekbacken 5, 6 och 8. Nr 7 var avsedd att disponeras helt som personal- och arbetslokaler. I samtliga källarutrymmen skulle finnas förråds- och hobbylokaler.

1964 byggdes det nya elevhemmet och onsdagen den 9 december hade representanter för Arboga stad, flygvapnet och KFUM m.fl. samlats utanför elevhemmet på Ekbacken för invigning. Bland de närvarande märktes flygöverdirektör B Westergård, avdelningschef P Jurander, CCVA verkstads-direktör A Högfeldt, avdelningsdirektör Å Thorén, CUHF överingenjör K Hultman, kommunalrådet N Brodin och rektor O P Runsten m.fl. Sällskapet vandrade genom de nyrenoverade och helt moderniserade bostäderna. Därefter fortsattes till den 65 m långa nybyggnaden, som var praktiskt och trivsamt inredd, hade ett inventiöst och modernt kök, en rymlig matsal, TV- och sällskapsrum, föreläsnings- och sportrum samt bastu. Tillkomsten av elevhemmet i dess nuvarande form får i huvudsaktillskrivas sekreterare Erik Thunås, som med ihärdighet och intresse målmedvetet genomdrivit att behoven av större och modernare lokaler tillgodosetts inte bara rationellt utan även så att trivseln främjats.

Vår husmor Tekla Isaksson avtackades 31 mars 1965 och efterträddes av fröken Inga-Märta Axelsson.

Avvecklingen

I regeringen motionerades om förändringar inom försvarsverkstäderna som kom att påverka yrkesskolan och som en följd av detta även elevhemmet. CVA överfördes den 1 juli 1967 till Försvarets Fabriksstyrelse och enligt en tillsatt lärlingsutredning fanns inte längre anledning att bedriva yrkesskoleutbildning!

Den sista julen.

Kring festligt dukade julbord samlades den 18 december 1968 elever från CVA yrkesskola och inbjudna lärare, CVA-representanter m fl. tillsammans 60 personer, i KFUM:s elevhem på Ekbacken. Föreståndaren, Sten Westerman, hälsade alla välkomna och startade därmed en glädjens fest. Som vanligt var där mycket mat och mycket god mat. För att smälta denna motionerades med lekar. Även julklappsutdelning förekom. För musiken svarade K. E. Persson från UHF.

Då verkstadsdirektör Anders Högfeldt tackade för maten riktade han sig även till sekreterare Erik Thunås, som skulle avgå vid årsskiftet, och berömde hans stora insats inte minst för Arbogahemmet. En ljusstake, komponerad och utförd av en elev, överlämnades som minnesgåva. Sekreterare Thunås besvarade talet med några tankar tillbaka hur detta elevhem skapats av en ide som tog 15 år att få helt förverkligad. Detta hem skall vara en länk mellan föräldrahemmet och det ansvarstunga livet. En betraktelse hölls till förre föreståndaren Werner Larssons minne. Slutligen avslutade sekreteraren Nils Björkholm, Erik Thunås efterträdare, julfesten med en kort julbön.

Den sista examen.

Den 29 augusti 1969 lämnade de sista eleverna skolan. På restaurang Gyllene Balken samlades på avslutningsdagens kväll de elever som för tre år sedan började sina studier vid CVA:s yrkesskola, som den absolut sista årskursen. Detta sista år hade man bedrivit endast praktisk verksamhet. Den teoretiska undervisningen slutade för ett år sedan, då yrkeslärarna avtackades.

Nu återstod således bara rektor Söderberg och tjugo elever. CCVA, verkstadsdirektör Anders Högfeldt överlämnade avgångsbetyg till samtliga elever, samt värdefulla premier till dem som kunnat visa större kunskaper. Överingenjör Lars-Harry Larsson lämnade välgångsönskningar med goda råd till eleverna. Han tackade föreståndaren för elevhemmet, Sten Westerman, för den tid som han förestått detta samt överlämnade blommor till fru Westerman. Paret flyttade nu till Jönköping.

Elevhemmets saga var all - och vid den här tiden hade pojken som steg av tåget blivit verkmästare på Navigeringsverkstaden i tunnel 4.