Artikel publicerad i Hembygdsföreningen Arboga Minnes Årsbok 1995 med anledning av CVA:s 50-årsjubileum.


Bearbetad för AEF:s hemsida av Roland Persson.

 

 

50 år med "Flyget" i Arboga

Av Bengt Nilsson

 

 

Bengt Nilsson (1929- 2002)

Bengt kom att ägna sitt yrkesverksamma liv åt flyganknuten teknisk och kommersiell verksamhet dels på Aerotech i Arboga (före detta CVA) samt vid flygförvaltningen i Stockholm som kontrollchef och förbindelseingenjör i England för robot 68 (Bloodhound). I Arboga var Bengt verksam som chef för EL- och Robotsektionen, därefter marknadschef och informationschef för Aerotech-koncernen. Bengt var också hårt engagerad i regionens näringslivsfrågor. Bland annat etablerade han kontakter med Kina  för Länsstyrelsen och Arboga kommun. Han var även ledamot av Mälardalsrådet. Åren 1969 - 1973 var Bengt platschef vid CVAÖ i Östersund.
 

 

 

Femtio år är en milstolpe i många sammanhang, kanske speciellt för ett företag inom flygindustrin, där utvecklingen går mycket snabbt.

Den 17 augusti 1945 invigdes dåvarande Centrala flygverkstaden i Arboga, CVA. I år 1995 är det således ett halvt sekel sedan starten. Företaget har givetvis förändrats i många avseenden, bl a genom nya ägare, företagsform och namnbyten. För många arbogabor är det dock fortfarande "Flyget" som gäller oavsett vad verksamheten handlar om idag.

Här tecknas några av huvuddragen i utvecklingen. Glimtar ges från olika människoöden inom företagen liksom betydelsen av etableringen i och för Arboga med omnejd.

 

Bakgrund

Året var 1941. Sverige hade lyckats hålla sig utanför andra världskriget som pågått i två år. Efter 30-talets nedrustning togs 1936 ett försvarsbeslut som för flygvapnets del innebar att de existerande sex flottiljerna utökades med ytterligare tre och vid krigsutbrottet planerades ytterligare sex stycken.

I flygvapnet ingick då bl a följande flygplan: B3, B4, B5, J6, J7, J8, S5, S6, SK6, SK10, SK11, SK12, SK14, SK15 samt T2.

SAAB hade börjat producera bl a flygplan B18 och flygvapnet importerade i övrigt det som var möjligt att få köpa. Ytterligare utveckling och tillverkning bl a av J22 startade provisoriskt i Flygförvaltningens Verkstad i Ulvsunda (Stockholm) (FFVS). SAAB hade dock varken kapacitet för eller intresse av detta projekt.

Svenskt militärflyg hade startat 30 år tidigare på Malmslätt med flygarbaronen (Cederström). En verkstad etablerades där och kom att ingå i flygvapnet när detta bildades 1926. En motsvarande verkstad (ursprungligen för det marina flyget) flyttade från Stockholm till Västerås 1927. Dessa verkstäder blev Centrala flygverkstaden på Malmen (CVM) respektive Centrala flygverkstaden i Västerås (CVV).

 

INNEHÅLL

 

 50 ÅR MED "FLYGET" I ARBOGA

CVX blev CVA

Historisk minut

Åtaganden

CVA bygges upp

"P-tunneln"

Flytten från FFVS

Utlokalisering

Första beställningen

Invigningen.

FRÅN CENTRAL VERKSTAD TILL BÖRSBOLAG

FATU

Nedläggningshot

CVA ökade

FFV Underhåll

FFV Aerotech

RM8-motorn

Ägande och resultatansvar

Aktiebolag

Börsen 

FÖRÄNDRING I VERKSAMHETEN

Apparater

Radar

Robot

Ingenjörsbyrå

Autotest

Civilt och internationellt

Varsel

Exotiska marknader

JAS

Egna produkter

Förvärvade dotterbolag

Nystartade dotterbolag

143 byggnader

Kunder

Namn och profil

PERSONAL OCH ORGANISATION

Uppgång och nedgång

Organisation

Boende och pendling

Dahlin första styresman

Överingenjörer

FFV Underhåll och FFV Aerotech

"Balken" och "Blötis"

Uppställning för företaget

Operation Engelbrekt

Östersund

Telub

Utredningar

Motor RM8

Lärlingsskola för CVAare

Bergtrollet

Föreningsliv

"FLYGET" I ARBOGA

Betydelse

Samhället

Arbogabornas syn på företaget

MÄNNISKORNA PÅ "FLYGET"

Birger Haglund:

Bertil Henriksson:

Människan på arbetet

EVENEMANG

Flygdagar

FRAMTIDEN

AVSLUTNING

 

50 ÅR MED "FLYGET" I ARBOGA

 

 

Sprängningarna i bergsinfarten påbörjades 1943

CVX blev CVA

Behovet av ytterligare en verkstad blev akut 1941. Den 9 maj togs de första kontakterna inom flygledningen beträffande den tredje verkstaden, då kallad CVX.

Flygvapnet begärde officiellt hos KM:t den 30 augusti att få påbörja förberedelserna. Kraven var bland annat tillgång till berg samt mark för flygfält. Preliminärt ansågs Arboga, Köping, Eskilstuna och Örebro kunna komma ifråga. Förhandlingar upptogs med representanter för dessa städer och 1941 års försvarsutredning tillstyrkte behovet av CVX.

Efter förslag från flygvapnet beslutade riksdagen den 20 juni 1942 att förlägga verkstaden till Arboga. CVX blev då Centrala flygverkstaden i Arboga (CVA).

Totala kostnaden angavs till 9,5 miljoner kronor, d v s c:a 700 miljoner kronor i dagens prisläge (uppräknat efter industriarbetarlönernas utveckling).

Historisk minut

Av handlingarna från Arboga stads drätselkammare och stadsfullmäktige framgår det att under vintern 1941/42 lades ned ett mycket omfattande arbete för att få CVX till staden. Beslut togs så 1942 i DK den 31 maj och i SF den 10 juni med disponent Anders Göransson som ordförande.

Debatten i lokalpressen dessförinnan var omfattande och inläggen från de konkurrerande städerna var inte alla gånger så sanningsenliga. I samband med beslutet fanns följande dikt i DN:

 

"Historisk minut

På Arboga möte var knappast betydelsen

så väldig som samhällets gårdagsbeslut.

Den senare haver i korthet den lydelsen

att flygverkstan flyttar till Arboga ut.

Från Arboga möte som Engelbrekt går jag

och disponent Göransson lyckönska får jag

ty detta är allt en historisk minut."

Åtaganden

Avtalet med Arboga stad innebar bl a:

  • försäljning av mark och exploatering av verkstadsområdet.

  • uppförande av bostadshus om 30 lägenheter, klara 1 juli 1943.

  • stimulans av enskild byggnadsverksamhet för bostäder (preliminärt för 3000 personer).

  • framdragning av en nio tums vattenledning samt kabel för el.

  • breddning av Herrgårdsgatan.

  • grundförstärkning av Hamnbron.

  • medverkan till ny lösning av riksvägen mot Kungsör.

  • inkorporering av delar av Säterbo socken till staden.

Den totala kostnaden för staden beräknades till 667 500 kr (i dagens prisläge 45 Mkr).

Allt detta måste anses som fantastiska åtaganden för den lilla staden. Då avtalet slöts rådde en kännbar bostadsbrist. Det gällde således att på mycket kort tid skapa en nybebyggelse av för Arboga mycket stora mått; helt nya stadsdelar måste tillkomma. Åtagandet utökades ytterligare den 21 oktober 1942 med 15 lägenheter eftersom då frågan uppkommit att även till Arboga förlägga Centrala flygmaterielförrådet (CFA).

Notabelt är att där även fanns uppsägningsklausul innebärande att om verkstaden ej fanns kvar efter 30 år d v s 1972 skulle ersättning utgå! Jämför Operation Engelbrekt år 1967.

 

Avtalet med staden, undertecknat 10/7 1942 och innehållande 19 paragrafer,
finns att läsa här. (Tillägg av AEF)

CVA bygges upp

Det egentliga planerings- och konstruktionsarbetet startade 1942 och samma år började förberedelserna för själva bygget.

År 1944 inledde de första CVAarna sitt arbete i mycket begränsad omfattning. Först efter krigsslutet kunde CVA 1946 i full utsträckning utföra sitt arbete.

De fastigheter, som kom att ingå i CV A, var i huvudsak Åsby gård, Igelsäters gård, Ektorp samt Zakrisberg. Totalt blev arealen 526 hektar. Inköpspriset var totalt 554 000 kr (dagens prisnivå 40 miljoner kr).

Ett konsortium, Arbogaarbetena, bildades med AB Skånska Cement och AB Armerad betong. Platschef var ingenjör Lennart Hägglund. För flygfältet antogs AB Bergendahl & Höckert som entreprenör.

Byggnadsfolk började nu strömma till Arboga och bostadsfrågan var akut. I Vasastaden blev under hösten ett bostadshus med 20 lägenheter klart och ytterligare tre påbörjades. Stadsplaner för söder och Kungsörstullen utarbetades.

För transport av schaktmassor och sprängmassor anlades en dubbelspårig järnväg till en stentipp vid vägen mellan Igelsäter och Åsby. På åkern mellan nuvarande vaktbyggnad och bergsinfarten växte en barackstad i Klondykestil upp. I skogskanten vid nuvarande flygfältsgrinden byggdes ett marketenteri "Futten", där byggarna kunde äta. Boningshuset vid Karlslund blev logement och vid Peterstorp användes skjul, baracker och tält som tillfälliga bostäder. Zakrisbergs bostadshus blev kontor för flygförvaltningens representanter.

"P-tunneln"

De första insprängningarna i berget skedde i april 1943 och provtunneln "P-tunneln" kom till och därefter anlades tunnel 1.

Detaljplanerna för bygget utarbetades av flygförvaltningens verkstadsbyrå. Direktör Otto Dahlin, som då var chef för Flygförvaltningens verkstad i Ulvsunda (FFVS), deltog även aktivt i arbetet. Givetvis utnyttjades den mångåriga erfarenheten från de andra verkstäderna CVM och CVV.

Under 1944 fortsatte sprängningarna i snabb takt och i oktober var alla CVA-tunnlarna utsprängda. Ovan jord byggdes bl.a. monteringshallen (hall 6), oljeförråd samt vaktbyggnad. Administrationsbyggnaden (byggnad 1) påbörjades i september 1944 med Henry Ståhl som entreprenör. Vidare byggdes under året garage, brandstation och mäss.

Flygfältet besåddes våren 1944 och den 16 november landade det första flygplanet fört av chefen för flygvapnet, den legendariske generallöjtnanten Bengt Nordenskjöld.

Arboga stad genomförde sin del av avtalet genom att bl.a. bygga bostäder på Ekbacken och i november flyttade 17 CVA:are in. Tyvärr blev bostäderna inte vad man tänkt sig och redan från början rönte dessa byggen en stark kritik, som ledde till långvariga utredningar och förhandlingar. Inne i staden byggde HSB bl.a. kvarteret Vreten på söder.

 

 Otto Dahlin, styresman 1944 - 1961

Anders Högfeldt, styresman och verkstadsdirektör 1961 - 1973

 

Flytten från FFVS

CVA-starten var nära förknippad med flygförvaltningens verkstad i Ulvsunda (FFVS) och dess avveckling.

FFVS tillkom som en tillfällig organisation främst för tillverkning av J22.

I början av 1944 sysselsatte FFVS 815 personer och totalt i landet med underleverantörer var c:a 2500 personer engagerade i projektet J22. Lokaler hyrdes av AB Aerotransport på Bromma. Maskiner, utrustning och personal anskaffades med målet att senare flytta allt till CVA.

Efter tillverkning på FFVS var avsikten att reparation och underhåll av J22 skulle ske på CVA. All planering var inriktad på detta och flygdirektör Otto Dahlin tillträdde som styresman för CVA den 1 juli 1944.

Redan under 1942 stod det klart att personalbehovet inte enbart skulle kunna erhållas från Arboga med omgivning. Detta gällde i första hand teknisk personal: ingenjörer, arbetsledare och yrkesarbetare. I början lånades därför ett antal specialister över från FFVS bl a ingenjörerna Erik Ejert, Oskar Berggren och Nils Lifvendahl. För uppsättning av maskiner i monteringshallen tjänstgjorde Birger Haglund, sedermera förrådsförvaltare vid CVA.

Utlokalisering

Personalfrågan för CVA var högaktuell hela sommaren och hösten 1944. Arbogas fäder informerade om stadens fördelar och 125 tjänstemän och 160 kollektivavtalsanställda förklarade sig villiga att flytta från Stockholm till Arboga. Detta var en utlokalisering långt innan begreppet var myntat i Sverige.

I oktober 1944 utfärdades antagningsbevis för 55 tjänstemän och 90 kollektivavtalsanställda, som önskade flytta till CVA. Levnadsomkostnaderna, dyrortsklassningen och skatteläget oroade dock många och orsakade tveksamhet. Efter många uppvaktningar till myndigheterna ändrades Arboga dyrortsplacering fr o m den 1 april 1945, dock ej tillräckligt enligt de anställdas uppfattning. Lön för en yrkesarbetare utan ackord, 27 år med 10 år i yrket, var då 1,54 per timma. Ett kontorsbiträde hade 268 kr i månaden och en ingenjör 1.272 kr.

Första beställningen

I oktober 1944 kom den första beställningen från FFVS till CVA och avsåg reparation av J22 delar. Att samtidigt som bygget pågick kunna arbeta med underhåll av flygmateriel var en oerhörd prestation av de anställda. Inga bussar, provisoriska vägar, lervälling, gyttja, cyklar, gummistövlar, mörker, gengasbilar, kylan, vattenbrist o s v. Allt detta var problem som mötte den tidens CVA-are.

Invigningen

Den 17 augusti 1945 invigdes CVA i all enkelhet. Personal och gäster samlades utanför administrationsbyggnaden och Arboga stad representerades av bl a stadsfullmäktiges ordförande Anders Göransson och drätselkammarens ordförande Iwar Andersson. Souschefen för flygförvaltningen, generalmajor Nils Söderberg berörde i sitt invigningstal anledningen varför den nya verkstaden etablerades i Arboga och uttalade sin uppskattning av att staden tagit väl emot verkstaden och dess personal.

FRÅN CENTRAL VERKSTAD TILL BÖRSBOLAG

Efter starten 1945 utvecklades CVA inom flygvapnet men utsattes redan på 40- och 50-talen för utredningar, föranledda av krav från ägaren och kunden flygvapnet. Bl a beslöts 1958 om att uppdela företaget i en produktionsavdelning och en teknisk avdelning.

 

 

CVA:s första arbetsobjekt flygplan J22

Till innehållsförteckning

 

FATU

Det ökande behovet av underhåll av teleteknisk materiel inom försvaret ledde 1963 till att Försvarets Arbetsgrupp för Teleunderhåll (FATU) föreslog ett antal åtgärder och riksdagen beslöt att ett nytt företag AB Teleunderhåll (senare Telub) skulle startas och lokaliseras till Växjö. Det skulle till 51% ägas av staten genom Försvarets Fabriksverk, FFV, och till 49% av nio företag inom elektronikbranschen i Sverige. CVA motsatte sig bildandet av Telub eftersom man ansåg att FATU grovt överskattat behovet av teleunderhåll.

Bildandet av Telub medförde också att arbetsuppgifter fördes över från Arboga till Växjö. Vidare beslöts att CVA skulle föras över till FFV och den 1 juli 1967 genomfördes detta. Det första steget i en renodling av relationerna med kunden togs.

Nedläggningshot

Samtidigt pågick 1966 års verkstadsutredning (V66), som bl a skulle se över det centrala underhållet i försvaret. På flygsidan berördes CVM, CVV och även CVA. I utredningen diskuterades nedläggning även av dessa verkstäder.

Alla kände sig hotade, men CVA blev kvar och CVV lades så småningom ned. CVM och CVV fördes också över till FFV, vilket skedde den 1 juli 1968 efter beslut i riksdagen.

Nedläggningen av CVV medförde att dess verksamhet fördes över till CVM och CVA.

Till Arboga fördes 1968-69 bl a flygplaninstrument och flygelmateriel.

Några anställda flyttade till Arboga men många dagpendlade från Västerås till arbetet i Arboga.

I FATU:s förslag ingick även förslag om ytterligare en verkstad i nedre Norrland. Även här ansågs behovet överskattat och Telub, som först fick uppdraget, vägrade. Budet gick därefter till CVA, som motvilligt etablerade en filial i Östersund med start den 1 december 1969.

Bengt Nilsson, denna artikels författare, utsågs till platschef och verksamheten startade i förhyrda lokaler genom överflyttning av arbetsuppgifter från de andra verkstäderna i Västerås, Linköping och Arboga.

CVA ökade

Telub, som startade 1964 och blev helstatligt 1977, fick ej den planerade beläggningen och samtidigt ökade CVA i storlek.

FFV ledning bedömde att CVA blivit för stort i relation till Arbogas storlek.

Man tillsatte därför en utredning Ag SYFTE, som 1970 föreslog överflyttning av arbetsuppgifter från CVA till Växjö. Detta vållade kraftiga protester i Arboga.

FFV Underhåll

De tre verkstäderna CVA, CVM och CVV men även Telub konkurrerade om tillgängliga arbeten.

FFV generaldirektör Eric Malmberg tillsatte därför en utredning AGORA, ledd av Åke Thorsen, FFV huvudkontor. Förslaget våren 1972 blev att en sammanslagning av CVA, CVM och CVV borde ske. Efter ytterligare detaljutredningar bildades så FFV Underhållssektorn den 1 juli 1973. Arboga utsågs till huvudort för detta nya företag. Gränsytorna till Telub bestod dock.

Först 1983 löstes gränsdragningen med Telub genom att dåvarande elektronikavdelningen inom FFV Underhåll fördes över till det nybildade FFV Elektronik AB (Telub) och jobben blev i huvudsak kvar i Arboga.

FFV Aerotech

FFV Underhåll började redan 1974 en expansion mot utländska marknader. Ett namnbyte blev därför aktuellt och den 1 jan 1986 antogs namnet FFV Aerotech.

FFV-koncernen hade under hela 1970-80-talen fört en kamp med ägaren staten om att få övergå från formen affärsverk till aktiebolag. Bl a för att få samma form som sina konkurrenter.

I 1972 års FFV utredning föreslogs att FFV skulle bolagiseras, men beslutet i riksdagen efter utredningen 1976 blev endast en ändrad organisation med bl a sektorerna Underhåll och Försvarsmateriel. Den 1 juli 1979 började FFV Företagen AB sin verksamhet med de då bolagiserade sektorerna Industriprodukter och Allmateriel. Dit fördes även Telub, Samefa i Kungsör samt det 1981 förvärvade ASE i USA.

Först den 1 jan 1991 kunde bolagisering av hela FFV genomföras. FFV Aerotech blev då FFV Aerotech AB och var formellt ett helägt dotterbolag till FFV AB.

RM8-motorn

Underhåll av motorn RM8 till Viggen påbörjades vid CVA 1972. Redan då fanns en uttalad konkurrens om underhållet mellan CVA och motorns tillverkare Volvo Flygmotor (VFA). CVA segrade i alla de återkommande upphandlingarna, men vid upphandlingen 1990 fanns starka krafter inom kundsidan att arbetet skulle läggas på VFA. Efter många turer bildades Volvo Aero Support (VAS) som dotterbolag till VFA men med FFV Aerotech som ägare av en minoritetspost av aktierna. Detta innebar att division Motor inom FFV Aerotech övergick till VAS och även denna gång blev jobben kvar i Arboga.

Ägande och resultatansvar

Vid starten 1945 ingick CVA som en del i flygvapnet men mottog vissa direktiv och framförallt uppdrag från kungl. flygförvaltningen. Man kan säga att CVA hade samma status som en flygflottilj och chefen, styresmannen, motsvarade en överste i tjänsteställning. Ur marknadssynpunkt hade CVA dock endast ordermottagning. Ansvaret för beläggning och sysselsättning låg helt på flygvapnet.

Övergången till FFV 1967 innebar att motsvarande ansvar då kom att åvila FFV, som ingick i försvarsdepartementets ansvarsområde men som den 1 jan 1970 fördes över till det nybildade industridepartementet. FFV var dock fortfarande ett affärsverk och ingen självständig juridisk person. För CVA innebar det att ett mera marknadsmässigt synsätt började införas. En marknadsenhet sattes upp på FFV Huvudkontor med bl a Christer Nilsson, Arne Norberg, Ingemar Andreason och Arne Carlsson.

 

Marknaden började breddas utanför flygvapnet bl a mot armen och marinen men snart även mot Finland och Danmark när dessa länder köpte Draken-flygplanet från Sverige. CVA var dock ej särskilt betrott eftersom alla offerter lämnades från Eskilstuna på underlag från Arboga. En central planering med vissa funktioner beträffande försäljning infördes vid CVA den 1 juli 1970.

 

I och med bildandet av FFV Underhållssektorn den 1 juli 1973 blev CVA tillsammans med CVM och CVV så självständiga att man fick fullt resultatansvar och rätt att lägga offerter och ta ansvar för sysselsättning och beläggning. Men genom FFVs ställning som affärsverk måste man fortfarande leverera in sitt överskott till ägaren staten och via riksdagen begära medel för investeringar. I sanning ett tungrott system. Sektorns avdelningar Flygplan, Motor, Elektronik, Tillverkning och Materiallaboratorium kunde själva offerera sina arbeten. Centralt bildades en marknadsstab med uppgift att bl a sammanhålla strategisk planering, marknadsplanering, produktplanering, säljhjälpmedel m m.

Grundläggande för det ekonomiska resultatet har varit de ramavtal, som tecknats mellan försvarets myndigheter och FFV i olika omgångar sedan 1968. Från att kunden i början garanterade viss del av omsättningen är företagen nu utan dessa garantier och verkar på en konkurrensutsatt marknad. De ekonomiska resultaten för företagen har varit goda.

Aktiebolag

Några smärre lättnader för FFV beträffande relationen med staten infördes i slutet av 1980-talet, men det var först sedan FFV blev aktiebolag den 1 jan 1991 som koncernen blev en självständig juridisk person och kunde hantera sina vinster och investeringar i egen regi. FFV ägdes då av förvaltningsbolaget FORTlA, som ingick under industridepartementet.

Denna situation varade dock endast några månader. I maj 1991 överläts FFV till Celsius Industrier AB och sedan dess är FFV Aerotech ett helägt dotterbolag till Celsius. I denna koncern ingår f n även Telub, Bofors, Kockums, CelsiusTech m fl. Resten av "gamla" FFV ingår dels i Bofors och dels i Celsius Invest.

Börsen

Det f n sista steget i denna utveckling togs i juni 1993, då Celsius Industrier AB introducerades på börsen.

Av det ursprungliga CVA har således blivit:

  • Börsbolaget Celsius Industrier med dotterbolagen FFV Aerotech och Telub. Dessa har i sin tur dotterbolagen FFV Test Systems, FFV Mätteknik, FFV Aviocomp (Linköping) resp. Telub Teknik, Telub Inforum och Telub Teleanläggningar.

  • Börsbolaget Volvo med dotterbolaget Volvo Aero Group med dotterdotterbolagen Volvo Aero Support (VAS) och Volvo Aero Engine Services, Arboga (f d Scanmotive). FFV Aerotech har en minoritetspost på 9% i VAS.

  • Mellan FFV Aerotech och VAS finns det lokala bolaget Åsby Service AB i Arboga, ägt till 50% av vardera företaget.

Det är begripligt att arbogaborna inte kan hålla reda på allt detta och därför föredrar att kalla allt för "Flyget".

Många inkluderar i detta även överskottsbolaget Ö & B samt Försvarets Materielverk RESMAT, FMV konsultgrupp och kanske även Ekbackshälsan och VM-data, f d Försvarsdata!

 

 

Verkstadsdirektör Anders Högfeldt till höger överlämnar den serietillverkade robot 304 till generalmajor Greger Falk, flygförvaltningen

 

Till innehållsförteckning

 

FÖRÄNDRING I VERKSAMHETEN

Det CVA, som startade 1945, var inriktat på underhåll av flygplan och däri ingående enheter s k apparater eller delsystem. Tanken var att flygplanen skulle landa på flygfältet, bogseras ned till berget och där i den s k "P-tunneln" plockas isär, varefter apparaterna skulle överses och repareras i sidotunnlarna.

Efter montering skulle planen åter bogseras till fältet för provflygning och leverans.

På det sättet fungerade CVA endast några år. Man arbetade med bl a J22, J21, SK16, T18B. Det sista flygplan som i större serie var på CVA, var Lansen, Flygplan 32, som i slutet av 1950-talet försågs med radar i en modifieringslinje.

Den stora ändringen i CVA inriktning kom redan efter några års drift. Baserat på amerikanska erfarenheter beslöt flygförvaltning att det mesta av arbetena på själva flygplanskroppen skulle ske på flottilj och enbart arbetet på apparater och motorer skulle ske på de centrala verkstäderna. Detta innebar att flygplan blev sällsynta i Arboga och flygfältet användes allt mindre.

Apparater

I stället blev underhållet av apparater och motorer den huvudsakliga inriktningen. Detta innebar arbeten på radio och annan flygtele, instrument samt motorer typ DB och TWC3. Så småningom kom den första jetmotorn RM2.

På CVV och CVM förekom dock ombyggnader och modifieringar på själva flygplanen. Konkurrensen om apparat- och motorunderhållet ökade mellan CVA, CVM och CVV och ledde bl a till bildandet av FFV Underhåll med gemensam ledning av dessa verkstäder.

Radar

I försvaret av Storbritannien under andra världskriget utvecklades radarområdet. I Sverige kallades utrustningen för Ekoradio. Flygvapnet kunde 1946 köpa begagnad materiel från England och stationer av typ ERlIlb kom till Arboga och CVA.

Lennart Thornström var ledande inom radarområdet på CVA och ledde uppbyggnaden av verksamheten med såväl markbaserad som flygburen radar i den s k radarbaracken.

På 1960-talet delades området upp i flygradar, som nu ingår i FFV Aerotech och markradar, som finns inom Telub. Under 1960-1970-talen drevs från CVA även två av flygvapnets regionala markteleverkstäder i Örebro och Östersund. På motsvarande sätt drev CVM verkstäder i Linköping och Visby.

Robot

Under andra världskrigets sista år upplevde London tyskarnas angrepp med långdistansvapnet V2. En av dessa flög vilse och landade i Sverige. Detta blev starten till en svensk utveckling av stridsrobotar.

Efter vissa försök på CVM 1946 kom CVA från 1949 att bli centrum för utveckling och provtillverkning av svenska robotar på uppdrag av försvarets robotbyrå. Ett stort antal typer tillverkades och vissa, bl a ROBOT 315 med en pulsmotor, provades under ett öronbedövande dån på CVA. Av dessa typer blev det dock endast attackroboten 304 (numera RB04) som ledde till serietillverkning vid CVA. Sedan dess har dock allt centralt underhåll av flygvapnets robotar skett i Arboga. På en avdelning i Växjö (Åryd) under FFV Aerotech sker underhåll av armé och marinrobotar.

I robotverksamsamheten i Arboga på 1950-talet deltog bl.a. J-A Källberg, Arne Rydeborg och Stig Jäderlund. Karl Boström var chef för ett förbindelsekontor med Robotbyrån, RFi och Anders Gernandt för en utprovningsenhet, RU. CVA fick även en rad uppdrag med installation mm av de från England köpta luftförsvarsrobotsystemen Bloodhound I och II.

Ingenjörsbyrå

CVA var ännu i början av 1950-talet i huvudsak en verkstad inriktad på översyn och reparation av apparater och motorer. Materielen hade nu blivit allt mer komplicerad och behovet av tekniska specialister ökade starkt. Flygförvaltningen fick ej möjlighet att anställa dessa i Stockholm och dessutom var tillgång till själva materielen en stor fördel.

Lösningen blev att CVA alltmer utvecklades till att även bli en stor ingenjörsbyrå med tekniska tjänster och konsultationer som en produkt. Vikten av ett effektivt underhåll blev också alltmer uppmärksammat i flygvapnets anskaffningsprocess och kraven på driftsäkerhet och tillgänglighet ökades. Begrepp som Life Cycle Cost infördes.

Även uppdatering och åtgärder för att öka tillgänglighet och minska underhållskostnaderna för äldre materiel blev allt viktigare. Många ingenjörer anställdes och redan på 1970-talet var andelen tjänstemän större än antalet kollektivavtalsanställda. I sin marknadsföring på 1980-talet hävdade därför FFV Aerotech att man var Europas största oberoende ingenjörsbyrå inom flygområdet.

Autotest

Den moderna elektroniken krävde förfinade rutiner för provning. Manuella metoder tog ofta för lång tid att använda och var beroende på operatörens skicklighet. Under ledning av Lennart Thornström m.fl. utvecklades idéer kring datastyrd provning av elektronik, s k autotest. Även här blev CVA och senare FFV Aerotech ledande i Europa. Denna ide ledde senare till bildandet av FFV Test Systems i Arboga och Stockholm, där den senare delen övertogs från Ericsson.

 

Motorer

CVA fortsatte sitt arbete inom området flygmotorer och tillfördes RM6 till Lansen och Draken samt efter en hård kamp med Volvo Flygmotor även RM8 till Viggen. Som en följd av v66 hade allt motorarbete flyttats till CVA från CVM. Arbete med motorer till helikoptrar m m började på 1970-talet och ledde senare till företaget Scanmotive (numera Volvo Aero Engine Services, Arboga).

 

 

Spaningskapseln Red Baron såldes med framgång till flera länder.

 

Civilt och internationellt

Efter övergången till FFV 1967 gjordes några civila satsningar bl a i form av utställningar t ex Instrument & Mätteknik 1968 i Stockholm och Expo 69 i Arboga.

Internationellt började CVA synas i början av 70-talet genom utländska underhållskontrakt när Sverige sålde Draken till Finland och Danmark. Den första egentliga satsningen skedde sedan 1975 vid flygutställningen i Paris (Le Bourget), där FFV Maintenance visade underhåll och egna produkter bl a flygburna s k kapslar (yttre behållare att hänga under flygplanskroppen) med värmekännande kamera, den s k Red Baron. Denna såldes bl a till Danmark och ett antal andra länder.

Efter bildandet av FFV Underhåll 1973 påbörjades ytterligare ansträngningar till breddning av marknaden. Försök gjordes med underhåll av civila helikoptrar i Norge men med dåligt resultat samt med underhåll av sjukvårdens och folktandvårdens utrustningar m m. Under 1982 samlades ett antal sådana satsningsområden i divisionen COMPRO (Commercial Products). Där ingick underhåll åt industrin, system för klimatstyrning (CMR) i stora byggnader samt utveckling av produkter för provning av motorer. Dessa har nu samtliga sålts, förts över till andra företag inom Celsius eller avvecklats. Kvar inom FFV Aerotech är underhåll av mätinstrument i FFV Mätteknik samt civila flygplansapparater inom FFV Aviocomp.

Varsel

FFV Underhåll tvingades 1983 varsla 550 personer, varav 290 vid CVA. FFV Elektronik varslade samtidigt 235 personer, varav 100 i Arboga. Anledningen var att Försvarets Materielverk aviserade om drastiska minskningar av beställningarna. I största utsträckning skulle möjligheten till avgång med förtida pension utnyttjas. Även omplaceringar samt nya satsningar planerades. Detta ledde så småningom till att drygt 100 personer lämnade företagen i Arboga.

Exotiska marknader

Bland de idéer till nya satsningar som studerades var att utnyttja det kunnande som fanns inom företaget, bl a från hjälpen till Finland och Österrike med Draken, till att aktivt söka sig till andra utländska marknader i syfte att hjälpa vissa länder bygga upp eget underhåll, d v s hjälp till självhjälp. Likaså ingick såväl FFV Underhåll som Telub i ett svenskt konsortium, som offererade underhåll av den nya storflygplatsen i Riyadh, Saudiarabien. Det var då viktigt att de mest kunniga medarbetarna behölls i företaget.

Detta ledde till Vikingaträffen, då aktiva anställda inbjöds, informerades och diskussion togs upp om dessa sk exotiska marknader. Ett antal förstudier gjordes om underhållsprojekt för flygplan bl a i Tunisien, Egypten, Tanzania, Kina, Indonesien m fl länder. Några projekt ledde till avslut men de flesta rann ut i sanden, dels beroende på att beläggningen snart blev bättre från den svenska militära marknaden, dels att finansiering av projekten ej kunde lösas.

JAS

Nästa stora förändring i verksamheten kom med JAS-projektet. CVA och FFV Underhåll hade av tradition varit flygförvaltningens och materielverkets neutrala konsult- och verkstadsföretag. När nu politikerna i samband med projekt JAS önskade att industrin skulle ta ett samlat grepp på landets nya militära storsatsning ansåg FFV att man borde ställa sig på industrins sida och medverka till att JAS blev ett så bra projekt som möjligt med låga underhållskostnader. FFV önskade givetvis även på detta sätt få bättre chans att komma ifråga för det kommande underhållet.

Beslut togs därför att FFV (FFV Underhåll) skulle ingå i Industrigruppen JAS (IG JAS) tillsammans med Saab-Scania, Volvo Flygmotor och Ericsson. Detta ledde till en något ändrad relation till huvudkunden, Förvarets Materielverk. Man kunde nu inte på samma sätt som tidigare vara en neutral konsult. Detta steg, som även påverkades av materielverkets önskan att i nya projekt få åtaganden om livskostnaden, har lett till andra kopplingar främst till utländska leverantörer.

 

 

Satelliten Freja monterades i Arboga

Egna produkter

CVA och dess efterträdare har i stort hållit sig kvar till affärsidén underhåll och tekniska tjänster. Egen produktutveckling som kunnat störa relationerna till de företag, vars produkter man underhåller, har i regel undvikits. Den egna produktutvecklingen har därför begränsats till det s k kapsel programmet samt olika hjälpmedel i underhållet och för utbildning. Några undantag har dock funnits. Ett mera spektakulärt är satelliten Freja, där FFV Aerotech på uppdrag av Rymdbolaget utvecklade antenner, gjorde slutmontering och markprovning i Kiruna, Tyskland och Kina och deltog i uppskjutningen från en bas i Gobiöknen. Freja är fortfarande 1995 i funktion i rymden och levererar data till vetenskapsmän om norrsken m.m.

 

 

FFV Aerotech medverkar till att JAS 39 blir enkel att hantera av värnpliktiga.

 

Förvärvade dotterbolag

Inom FFV-koncernen uttalades i början av 1980-talet en stark strävan att expandera genom förvärv inom eller nära då pågående verksamhetsområden. Dilemmat var dock företagsformen, vilket ledde till att förvärven ej kunde ske direkt inom t ex FFV Underhåll som då var affärsverk.

Förvärven gjordes därför via FFV Företagen AB, senare FFV AB, och någon direkt koppling skedde ej till berörd verksamhet förrän senare. De företag, som förvärvades och senare kom att ingå i FFV Aerotech-gruppen, var:

 

I Sverige:

  • Ostermans Aero AB,

  • från Swedair: GenAir, Hans Püttgen, Aerotech trade, Svea Diesel och Air Target Sweden.

I Storbritannien:

  • ATEL/Qualitair/FFV Aerotech Ltd.

I USA:

  • Aero Systems Engineering (ASE), AeroThrust och AeroServ.

Att mera i detalj beskriva alla dessa företag faller utanför ramen för denna artikel. Självklart var företagsledningen fullt upptagen med att utveckla och styra alla dessa företag under 1988-1991. Samtliga dessa har nu försålts med undantag av ASE och AeroThrust, som nu ingår i Celsius Invest.

Nystartade dotterbolag

FFV Aerotech utredde behovet av och startade i egen regi ett antal dotterbolag i Sverige och utomlands. Dessa har varit:

  • FFV Aerotech Inc i Nashville, Tennessee, USA, för underhåll av medelstora flygplan, s k commuters. Företaget ingår numera i Celsius Invest.

  • Försäljningsbolaget, FFV A/S i Oslo, Norge. Bolaget är nedlagt och den norska marknaden bearbetas från Sverige.

  • Försäljningsbolaget FFV Aerotech Asia, ]akarta, Indonesien. Även detta är nedlagt och bearbetning av sydostasien sker från Sverige.

  • Produktbolaget FFV Sjövärme, Östersund. Knoppades av från divisionen där för utveckling av värmepumpsteknik. Det såldes senare.

  • Produktbolaget FFV Aeroport Technology, Östersund. Även detta knoppades av från östersundsdivisionen. Utvecklade produkter för flygfält och såldes senare.

  • Intressebolaget Deicing KB, Luleå. FFV Aerotech ägde 20% av detta bolag, som utvecklade en produkt för avisning av trafikflygplan före start. Även detta såldes.

  • Produktbolaget CMR/Vanadis Elektriska, Arboga. Startades som Civila Mät och Reglersystem för styrning av klimat i stora byggnader. Såldes senare till Vanadis Elektriska.

  • FFV Aviocomp, Linköping. Startade 1982 som en enhet inom divisionen i Linköping och är nu ett helägt dotterbolag till FFV Aerotech för underhåll av apparater till civila flygplan bl a SAAB 340, FOKKER 50 m fl.

  • Scanmotive, Arboga. På motsvarande sätt började civilt flygmotorunderhåll inom avd Motor. Under 1989 etablerades Scanmotive som dotterbolag till FFV Aerotech i Arboga. Det ingår numera i Volvo Aero Engine Services.

  • FFV Test Systems AB, Arboga och Stockholm. Företaget bildades 1987 genom sammanslagning av sektionen Autotestteknik i Arboga och delar av Ericsson Telecom som FFV köpte. TSAB arbetar med utveckling av datorstyrda provningsutrustningar för bl a JAS och Ericssons telefonväxlar AXE samt säljer konsulttjänster. Huvudkontoret är i Stockholm men 37 personer finns i Arboga.

  • FFV Mätteknik AB, Arboga m fl orter. Verksamhet med underhåll och kalibrering av elektroniska mätinstrument har bedrivits i Arboga sedan 1950-talet. Företaget har nu mer än 100 anställda (varav 79 i Arboga) och har c:a 50% civila kunder. Från den 1 jan 1994 drivs verksamheten som helägt dotterbolag till FFV Aerotech.

143 byggnader

De första byggnaderna inom det ursprungliga CVA var berglokalerna, monteringshallen (telehallen), provbocken ovan jord, vaktbyggnaden, administrationen och mässen. Dessutom tillfördes några baracker.

Under 1970-80-talen tillkom ett stort antal nya byggnader ovan jord bl a två byggnader för division Avionik, robotverkstäderi övre Ektorp, godsterminal, reparationverkstad för motordetaljer, ny markteleverkstad (Telub), ny vaktbyggnad med hälsocentral, byggnad för provning av motorapparater mm.

Totala byggnadsytan inom Åsbyområdet är f n c:a 130.000 m2 fördelat på 143 byggnader. Inom området finns 12 km vägar, 10.000 m dag- och spillvattenledningar, 45.000 m teleledningar för 2.100 st anknytningar samt 19.000 m fiberoptiskt nät.

I samband med bolagiseringen gjordes även uppdelning av ägandet av lokalerna. Detta innebar bl a att Volvo Aero Support äger berglokalerna och FFV Aerotech är hyresgäst. I övrigt äger respektive företag sina lokaler. Mässen ägs av Åsby Service.

Mycket stora investeringar har under åren även gjorts i maskiner och utrustningar. I likhet med andra försvarsindustrier har kunden Försvarets Materielverk bekostat mycket av specialutrustningarna t ex inom motor­ och robotområdena. Övrigt har finansierats genom FFV och Celsius.

Kunder

Beslutet om att etablera CVA 1942 avsåg att skapa en tredje central verkstad för det snabbt expanderande flygvapnet och den ende kunden fram till slutet av 1950-talet var också flygvapnet.

Den första egentliga breddningen mot nya kunder skedde på 1960-talet genom att instrumentunderhåll startade även för armen och marinen i Sverige.

Övergången till FFV 1967 medförde en ambition att utveckla företaget i första hand mot andra delar av krigsmakten men även mot civila delar av totalförsvaret.

Sammanslagningen till FFV Underhåll innebar en starkare marknadsorientering och ett stort antal områden prövades som möjliga för satsning. Under temat "Vi kan tekniken" sökte FFV komma in på helt nya marknader.

En åtstramning av affärsidéen skedde 1983 och FFV Aerotech återvände till sina rötter genom att ha i huvudsak enbart FLYG som sin affärsidé. Detta inledde också den omfattande internationella satsningen med förvärv och etableringar utomlands.

Efter ett stort bakslag i främst England med FFV Aerotech Ltd 1990 skedde ytterligare kraftsamling till svenskt militärt flyg för det nu bildade FFV Aerotech AB. Den civila verksamheten sker därefter för FFV Aerotech i huvudsak genom FFV Aviocomp i Linköping och FFV Mätteknik i Arboga. På motsvarande sätt sker civila satsningar genom Volvo Aero Engine Services och Telub Teleanläggningar i Arboga. VAS har också ett program kring s k miljöhus samt stationära gasturbiner.

Målet för FFV på 1980-talet var att söka åstadkomma en 50/50-fördelning mellan försvars inriktade verksamheter och civila. Som mest var FFV Aerotechgruppen uppe på 60/40 och i nuläget har FFV Aerotech AB ca 20% icke militär verksamhet.

Namn och profil

Från starten 1945 har namnet Centrala flygverkstaden i Arboga, CVA, använts. Efter övergången till FFV 1967 blev namnet Försvarets fabriksverk, Centrala Verkstaden Arboga, FFVICVA.

Bildandet av FFV Underhåll medförde att företagets namn blev detta medan arbetsplatsen fortfarande kallades CVA. När så namnändring till FFV Aerotech skedde 1986 blev kravet att CVA-namnet ej längre skulle användas eftersom detta ej svarade mot någon organisations enhet inom företaget. Den regeln har även tillämpats i de nya företag, som från 1991 nu finns på platsen. För att ändå kunna ha ett gemensamt begrepp har namnet Åsby industriområde införts efter namnet på en av de fastigheter, som inköptes till det ursprungliga CVA.

Någon egentlig profilering fick ej ske under flygvapentiden och behövdes kanske inte heller. Så gott som allt var hemligt och knappast något finns dokumenterat i rörliga filmbilder från den tiden. På 1960-talets mitt började CVA-symbolen att användas i några reklamblad men först 1973 byggdes en omfattande profil- och informationsverksamhet upp kring företagets namn och produkter. Nationell och internationell annonsering i form av företagsprofilering startade i mitten av 1980-talet och FFV Aerotech började bli välkänt i Sverige och bland flygintresserade i västvärlden. I sökandet efter arbetskraft i slutet av 1980-talet gjordes också stora satsningar mot studerande på högskolorna och FFV Aerotech blev uppmärksammat i flera imagemätningar.

Ett antal slogans har använts internt och externt under de senaste tjugo

åren:

  • Vi kan tekniken

  • Förändring är tidens lösen

  • Vår linje är flyg

  • We keep you flying

 

Till innehållsförteckning

 

 

Koncernbesök vid CVAÖ, f.v. Anders Högfeldt, Henry Jersby, Erik Malmberg och Christer Nilsson studerar Bror Öjeholms renovering av en motor.

 

PERSONAL OCH ORGANISATION

Anställningen av personal ökade snabbt 1944-45 bl a genom att många flyttade från FFVS i Stockholm till CVA.

Den 1 maj 1945 hade CVA 74 anställda. Bland dessa fanns bl a följande kända arbogabor:

Arne Hultman, Arne Rydeborg, Stig Larelius, Karl Dahlbom, Erik Larsson, Lise-Lotte Myhrberg, Gunnar Seth, Rune Sirby, Charles Fernsten, Olof Norman m fl.

Under tiden maj-juli 1945, d v s i samband med krigsslutet, flyttade ytterligare 147 FFVS-anställda till CVA.

Den 31 dec 1945 hade CVA totalt 363 anställda som anställts från:

 

FFVS

135

CVM och CVV

27

Flygflottiljer

13

Arboga med omnejd

81

Övriga orter

107

 

Under 1946 ökade personalen vid CVA med ytterligare 229 personer till 592 personer. Expansionen mattades av under 1947 genom att stora förseningar uppstod i leveranser av utrustningar till nya arbetsplatser. Totalt ökade CVA med 37 personer det året. CVA passerade 1000 anställda omkring 1950.

Under 1960-talet började så omställningen från en ren verkstad till verkstad och teknikkonsultföretag så att i slutet av 60-talet var antalet tjänstemän större än antalet kollektivavtalsanställda.

CVAÖ startade den 1 december 1969 med 77 anställda inklusive 19 inom TV1N och hade den 1 februari 1973 159 anställda i anläggningen i Lugnvik.

Vid fyrtioårsjubileet 1985 var antalet anställda totalt 2100 personer i Arboga. Efter förvärv av dotterbolag m m nåddes toppen inom FFV Aerotech 1990 med totalt 4852 anställda fördelade på:

  • Arboga 1977 plus Telub 300

  • Malmslätt 1014 plus Materiallaboratoriet

  • Östersund 262

  • Övriga orter i Sverige 160

  • Utomlands 1439

Antalet anställda per den 1 november 1994 var i Arboga:

  • FFV Aerotech med dotterbolag 819

  • Volvo Aero Group 789

  • Telub-gruppen 350

  • Åsby Service 55

  • Totalt således 2013

Att beräkna totala antalet personer, som under någon tid under dessa 50 år varit anställda vid CVA eller dess efterföljare, är inte lätt men överslagsmässigt har c:a 6-8000 personer haft anställning över denna period.

Uppgång och nedgång

Tillgången på arbetsuppgifter har givetvis varierat över tiden beroende på försvarsanslagen, tillgången på medel inom materielverket samt inte minst behovet av underhåll hos materielen.

Under hela 1940-talet var arbetstillgången hela tiden god och ständigt växande.

Under tiden efter 1967, d v s FFV-tiden, var det främst överflyttningen av arbeten till Telub som påverkade utvecklingen inom CVA. Denna period följdes av etableringen av CVAÖ 1969 samt flyttningen från CVV under 1968-70.

En besparingskampanj från Försvarets Materielverk under 1972 orsakade stora problem i såväl Arboga som Östersund. Det var till och med tal om att avbryta det då pågående nybygget av CVAÖ-s nya permanenta verkstad men ännu en gång lyckades man klara sysselsättningen.

Det var först 1983 som problemen med tillgång på arbetsuppgifter i en minskande försvarsram blev problematisk och inte mindre än 390 personer i Arboga varslades om avsked. Genom omplacering och förtida avgång kunde antalet dock begränsas.

I nuläget finns viss övertalighet men samtidigt råder brist på kvalificerade ingenjörer och yrkesarbetare!

Organisation

Den interna organisationen inom CVA var i stort oförändrad under tiden 1945-1959 med

  • styresmannen

  • överingenjören och

  • sektionerna: motor, instrument, el, radio, radar, flygplan, kontroll, anläggningsdrift, konstruktion, materiallaboratorium, kontor samt materiel.

Den första stora förändringen kom 1959 då alla de centrala verkstäderna på förslag av konsultföretaget EF organiserades med en produktions- och en teknisk avdelning.

Marktele hade även blivit en egen sektion i samband med uppbyggnad av ledningssystemet STRIL 60 m m.

Nästa stora förändring kom den 1 juli 1973 då FFV Underhåll bildades och dess ledning placerades i Arboga, som därmed blev centralort för verksamhet även i Malmslätt, Västerås och Östersund. Under sektorchefen bildades i Arboga centrala staber samt operativa avdelningar kallade:

  • Flygplan (Arboga, Malmslätt och Västerås)

  • Elektronik (Arboga och Östersund) (Östersund egen avdelning 1976)

  • Motor (Arboga)

  • Tillverkning (Malmslätt)

  •  Materiallaboratorium (Malmslätt och Arboga)

Utvecklingen fortsatte 1983 med decentralisering och ambitionen att enbart ha små centrala staber.

De operativa avdelningarna blev nu kallade divisioner och bestod av:

  • Avionik (Arboga) (Engelska: Aviation Electronics)

  • Flygteknik (inkl Tillverkning) (Malmslätt)

  • Motor (Arboga)

  • Basmateriel (Östersund)

  • Service (Arboga och Malmslätt)

  • COMPRO (Arboga) (Engelska: Commercial Products)

  • Speciella affärer (Arboga). Senare division Export

Materiallaboratoriet bröts ut ur FFV Underhåll under 1984. De dotterbolag, som FFV då förvärvat och som hörde till FFV Aerotechs verksamhet, blev 1987 också organisatoriskt kopplade till detta företag.

År 1988 infördes åter en ny organisation med en affärsområdeschef placerad i Arboga med sina staber. De operativa enheterna blev:

  • Avionik (Arboga)

  • Motor (Arboga)

  • Ground Support (Östersund) (Engelska: Basmateriel)

  • Flygteknik (Malmslätt)

  • Commercial Aircraft (Arboga) (Engelska: ungefär civila flygplan)

Under 1989 valde affärsområdeschefen att flytta sitt kontor till lokaler på Linnegatan, Stockholm, och flertalet av staberna flyttade likaså dit. Ledningen för det gamla "CVA" satt således i Stockholm. Det var till och med tal om att flytta ledningen till Stansted i England för att komma närmare FFV Aerotech Ltd, som då var under uppbyggnad med målet att bli Europas största oberoende företag för civilt flygunderhåll. Så blev dock ej fallet!

Den nytillträdande koncernchefen Bo Södersten valde i juni 1990 att direkt under sig organisera FFV Aerotech Sverige samt FFV Aerotech International med alla dotterbolagen. För FFV Aerotech Sverige blev Arboga åter huvudorten och för FFV Aerotech International först Bromma och sedan Malmslätt.

Aktuella företag i Arboga efter bolagiseringen och bildandet av Volvo Aero Support samt övergången till Celsius våren 1991 har beskrivits tidigare i denna artikel.

Boende och pendling

Arboga stads åtagande på 1940-talet vad gäller bostäder genomfördes i huvudsak enligt planerna och merparten av de anställda bosatte sig i staden. Den kraftiga expansionen på 1960-talet med allt fler ingenjörer gjorde att tomtbrist för egna villor uppstod. Kungsörs kommun lockade många att bosätta sig där och sedan dess pendlar många därifrån till Arboga. Efter hand kom dock även nya områden med villor till i Arboga t ex Brattberget, Strömsnäs, Sverkesta m fl.

Den fortsatta expansionen och internationaliseringen på 1980-talet ledde till många anställningar av akademiker och högre utbildade tekniker. Dessa har ofta fruar eller sambos som även de har högre utbildning. De söker då arbeten som ej finns i Arboga. Dessutom önskar många ökat utbud av sjukvård, nöjen, detaljhandel m m, vilket allt lett till att många av de senast anställda valt att bosätta sig på andra orter. I 1980-talets högkonjunktur och kampen om arbetskraften drog därför Arboga ibland kortaste strået. En undersökning gjord 1988 visade på följande bostadsorter för anställda vid företagen inom CVA-området: Kungsör, Fellingsbro/Lindesberg, Köping, Örebro, Västerås och Eskilstuna. Totalt 700 personer pendlade dagligen in från dessa orter.

I dag finns anställda som dagligen pendlar från orter på 10 mils enkel resa från Arboga t ex Karlskoga och Strängnäs.

Dahlin första styresman

Chef för CVA vid starten var flygdirektören och styresmannen Otto Dahlin. Han kvarstod i den rollen till sin pensionering den 30 juni 1961, då han efterträddes av dåvarande överingenjören och sedermera verkstadsdirektören Anders Högfeldt, som avgick med pension den 30 juni 1973.

Dahlin hade sin tjänstebostad på Åsby gård intill Säterbo kyrka. Efter Dahlins avgång har gården nyttjats som utbildningslokal och används nu av Säterbo hembygdsförening.

Övriga chefer efter Dahlin fram till 1980-talet har varit bosatta inne i Arboga.

Överingenjörer

Under styresmannen fanns fram till 1973 en överingenjör, civilmilitär.

Dessa har varit:

  • K E Lindson 1946-49

  • Nils Björkstrand 1949-51

  • Kjell Jälltoft (tf 1951-52)

  • Jarl F-son Holmgren 1952-54

  • Anders Högfeldt 1954-61

  • Lars-Harry Larsson 1961-73

 

 



Elmer Axelsson, sektorchef 1973 - 1982

 



Tommy Johansson, sektorchef 1982 - 1990

Efter den nya organisationen 1959 blev vederbörande produktionsöveringenjör.

Från 1959 tillkom även en teknisk överingenjör. Dessa har varit: Sixten Granath 1959-60, Nils Åkerblom 1960-63, Carl-Rikard Ekblad 1963-73.

FFV Underhåll och FFV Aerotech

Skapandet av FFV Underhåll 1973 medförde att ledningsgruppen kom att vara stationerad i Arboga där ny tillsatte sektorchefen Elmer Axelson och hans stab placerades liksom cheferna för avdelningarna Motor och Elektronik. Cheferna för avd Flygplan, Tillverkning och Materiallaboratorium hade Malmslätt som sin stationeringsort.

Elmer Axelson avgick med pension den 30 juni 1982. Som ny sektorchef anställdes Tommy Johansson från Vägverket.

Efter bolagiseringen 1991 kom ledningsgruppen för FFV Aerotech AB åter till Arboga med Jan Eiborn som VD . Av medlemmarna i ledningsgruppen var det endast författaren som var bosatt i Arboga. Alla andra pendlade dagligen från andra orter.

Företagscheferna för de olika företagen inom Åsby industriområde är när detta skrives:

  • Jan Eiborn                         FFV Aerotech AB

  • Kurt Höglund                     FFV Test Systems AB (Stockholm)

  • Gilbert Wahlen                  FFV Mätteknik AB

  • Gunnar Cegrell                 Volvo Aero Support AB (efterträds under 1995 av Anders Wincent)

  • Leif Pettersson                 Volvo Aero Engine Services, Arboga AB

  • Bengt Antonsson              Telub Teleanläggningar AB

  • Lennart Andersson           Åsby Service AB

Övriga enheter inom Telub har sina chefer i Växjö.

 

 

Lottdragning med fr.v. Margareta Lindberg, Ingvar "Blötis" Johansson, Birger Åhlin, Anders Högfeldt och sittande Edvard Bäck.

 

"Balken" och "Blötis"

De fackliga organisatorerna har spelat viktiga roller i utvecklingen av företagen redan från starten 1944-45. Rollfördelningen mellan företag och fack har givetvis förändrats över tiden. Från att de första åren mest ha gällt löneförhandlingar kom facken att via produktionsnämnder och företagsnämnder och senare via medbestämmandelagen att få möjlighet till information, insyn och beslutspåverkan inom allt fler områden.

l dagens aktiebolag ingår självklart representanter för de anställda i respektive bolagsstyrelse. Utöver detta finns sedan länge partsammansatta kommittéer för skyddsfrågor och förslagsverksamhet.

På det som tidigare kallats arbetarområdet kan den fackliga organisationen spåras till 1942, då Försvarsverkens Civila Personalförbund, FCPF, bildade en lokalavdelning (nr 52) i Arboga med främst anställda vid Armens lntendenturförråd i Arboga, AlA, som medlemmar. Den 20 april antogs 3 nya medlemmar, som då fått anställning vid CVA och den 6 februari 1945 bildades CVA verkstadsklubb och i slutet av året var 222 anställda vid CVA organiserade i FCPF.

 

Gustav "Balken" Johansson har fått ge namn åt mässen Gyllene Balken.

Siv Boström undervisas om teleinstrument på Åsby gård.

 

                                                    

Klubben engagerade sig under dessa första år bl a i Arbogas placering inom dyrortssystemet, busstrafiken mellan Arboga och CVA, arbetsmiljön i bergverkstäder, mässen m.m. Den senare övertogs av de fackliga organisationerna gemensamt den 1 jan 1955.

Som ordförande verkade under många år den legendariske Gustav A Johansson "Balken". Han efterträddes av Ingvar Johansson "Blötis" under 1955, vilken kvarstod till juni 1979, då han i sin tur efterträddes av Börje Sturk, som i skrivande stund nu avgår.

FCPF uppgick 1970 i Statsanställdas Förbund, SF, och avdelningen fick beteckningen SF 2152. Den byter nu namn till SEKO.

På tjänstemannaområdet bildades en interimsstyrelse av civila tjänstemän vid CVA och CFA den 18 april 1945. Namnet blev Försvarets Civila Tjänstemanna Förbund FCTF och avd nr 107 bildades. FCTF fick representation i företagsnämnden 1959. Ordförande genom tiderna har varit: O. Bromark, Birger Åhlin och Erik Werner.

Tidigt togs kontakter mellan FCPF och FCTF för gemensamt uppträdande i många lokala frågor bl a fria lördagar (detta infördes i viss utsträckning under 1956), flextid (startade 1987).

I och med bolagiseringen av FFV Aerotech och bildandet av VAS och Åsby Service 1991 övergick de där anställda från FCTF till Svenska Industritjänstemanna Förbundet, SIF, med John Westman som lokal ordförande för tjänstemannaklubben vid FFV Aerotech AB. Tjänstemän vid bl a FMV RESMAT organiseras dock av FCTF.

Statsanställdas förbund organiserar fortfarande anställda inom FFV Aerotech och VAS.

Arbetsledarna har vid olika tillfällen ingått i FCTF men ingår f n i Svenska Arbetsledare förbundet, nu kallat Ledarna, med Anitha Andersson som ordförande.

Civilingenjörer och andra akademiker har organiserats inom Svenska Akademikers Centralorganisation, SACO, och det finns en Civilingenjörsförening med Christer Gustafsson som nuvarande ordförande.

Ett antal smärre strejker har uppstått under åren - de flesta spontana och utan stöd av avtal eller från den fackliga ledningen. Det kan ha gällt busstransporter, mässen, arbetsstudier etc.

Den enda egentliga strejken, som genomförts och i stor utsträckning påverkat verksamheten, inträffade i oktober 1986 då först SF anställda strejkade och följdes av FCTF. Totalt varade strejken i 15 dagar.

Strejken gällde de offentliganställdas krav på följsamhet med löneutvecklingen bland industriarbetarna under då rådande högkonjunktur. Parterna accepterade till sist förhandlingskommissionens bud den 30 oktober och strejken avblåstes. Resultatet blev en löneökning på 8,8 % fördelad på två år samt en skrivning om att följa löneutvecklingen under 1986-87. Verksamheten inom FFV Aerotech i Arboga stod i stort helt stilla trots att en del dispenser beviljades och endast en liten frikrets fick arbeta.

Uppställning för företaget

Vid de kriser, som inträffat och då hot om radikala förändringar i sysselsättningen befarats, har facken aktivt ofta i samarbete med Arboga kommun bevakat företagets och ortens intressen. En tillgång har då varit dels goda kontakter med den centrala fackliga organisationen dels att Arboga haft riksdagsledamöter med nära anknytning till företagen, t ex Olle Göransson (s), Anders Gernandt (c) och Berit Oskarsson (s).

Operation Engelbrekt

FCTF tog i samråd med FCPF och Arboga kommun initiativ till en omfattande diskussion i Medborgarhuset den 8 februari 1967 inför hotet från 1966 års verkstadsutredning om nedläggning av en central flygverkstad. CVV kontra CVA och CVM diskuteras intensivt. Över 900 personer deltog i mötet som kallades Operation Engelbrekt.

Östersund

Försvarsministern och statssekreteraren uppvaktades den 6 december 1966 i syfte att stoppa planerad etablering i Östersund eller i varje fall få den att sortera under CVA. I konselj beslöt dock regeringen den 9 december att låta Telub etablera verkstaden. Så blev dock ej fallet och i maj 1969 fick CVA uppdrag starta verkstaden. I samband med detta uppvaktades regeringen på nytt om personalpolitiken, bl a nedläggningen av CVV. De fackliga protesterna mot starten i Östersund fortsatte.

Telub

Telub bildades under 1963 som ett halvstatligt aktiebolag med 51 % av aktierna ägda av staten via FFV. Verksamheten startade i liten skala bl a genom att ändra planerna på en regional robotverkstad från F17 i Ronneby till Risinge vid Växjö. Denna byggdes ut under 1964-65. Översyn av fjärrskriftmaskiner överfördes från CVA till Växjö under 1965. Under 1966 överförs så huvudansvaret för Robot 68 från CVA till Telub. Oron för fortsatta överföringar från CVA till Telub bestod och relationerna blev ansträngda mellan Arboga, Växjö och Eskilstuna (FFV). Diskussion upptogs 1973 om att kräva att centrala verkstäderna skulle återgå till försvarsmakten. Så blev ej fallet, men flera utredningar om fördelning av materiel mellan CVA och Telub gjordes. Uppvaktning skedde av riksdagsman Thage G Pettersson i frågan. Frågan löstes 1982 genom bildandet av FFV Elektronik AB i Arboga, ägt av Telub men med en stor del av personalen kvar i sektor FFV Marktele, som genomförde produktionen. Samtidigt övertog FFV Underhåll Telubs verksamhet inom robotområdet.

Utredningar

I samband med den politiska debatten inför JAS-projektet genomfördes ett flertal utredningar bl a Militära flygindustrikommitten (MFK) samt Flygindustrikommitten (FLIK). Facken deltog intensivt i dessa utredningar. Hot fanns bl a från de tillverkande industrierna, som inför utsikten om stopp av utveckling av nytt flygplan visat intresse för underhåll av befintliga flygplan. Facken framförde att underhållsverksamhet bäst bedrevs med full insyn från regering och riksdag. Sedan riksdagen beslutat om JAS och IG JAS bildats ingår facken i en gemensam facklig referensgrupp inom JAS-projektet.

Motor RM8

Försvarets Materielverk beslöt 1973 att förlägga underhåll av RM8 till CVA. Under de närmaste tjugo åren återkom frågan om Volvo Flygmotors intresse för detta arbete regelbundet. FFV Underhåll vann ett antal upphandlingar i konkurrens men 1982 ansågs frågan så akut att facken tillsammans med FFV generaldirektör uppvaktade riksdagens försvarsutskott. Liknande uppvaktningar gjordes bl a 1989 hos försvarsministern.

I ett skede 1990 önskade FFV Aerotech bilda aktiebolag av division Motor separat. Facken motsatte sig detta, men när den totala lösningen med bolagisering av hela FFV samt uppgörelsen med Volvo Flygmotor och bildandet av Volvo Aero Support blev denna accepterad av facken bl a genom att jobben blev kvar i Arboga.

 

 

Personalchef Folke Ericsson t.h. gästar Elevhemmet.

Lärlingsskola för CVAare

Kunskapsföretag som FFV Aerotech, VAS och Telub är givetvis beroende av att personalen har en aktuell och djup utbildning. Detta styr företagens rekrytering men även den löpande verksamheten, där mycken tid avsätts till fortbildning och utveckling.

Detta uppmärksammades redan under CVA-s första år, då den 9 september 1946 en inbyggd lärlingskola startade med varvad teoretisk och praktisk utbildning under fyra år. Antalet elever de första åren var 14 årligen intagna. I denna skola utbildades montörer inom tele, mekanik och instrument. Utbildningen var seriöst upplagd och många av eleverna blev kvar i företaget medan andra fortsatte sin utbildning till exempelvis ingenjör. Efter ett avtal med KFUM byggdes ett elevhem vid Ekbacken, där den legendariske Werner Larsson i många år svarade för elevernas fostran. Inom CVAområdet uppfördes en särskild byggnad för yrkesskolan, som togs i bruk 1963, och en ny matsal och kök invigdes på Ekbacken 1964.

Bland de som fortfarande är kvar inom företagen märks bl a Charles Karlsson och Wincent Liljeqvist, VAS, Inge Wallen, Stig Pettersson och Kjell Nilsson, FFV Aerotech.

Den sista examen i yrkesskolan hölls 1969. Sedan dess har samhället ansvarat för den yrkesinriktade utbildningen. Elevhemmet på Ekbacken är numera hotell.

Bergtrollet

Redan tidigt uppmärksammade företagsledningen vikten av regelbunden och saklig information till de anställda. Dessa gavs också möjlighet att medverka i tidningar av skilda slag.

År 1950 i juli utkom Bergtrollet med sitt första nummer. Avsikten var att tidningen skulle vara ett gemensamt organ för anställda vid CVA och CFA. Den utkom under tiden fram till bildandet av FFV Underhåll 1973. Initiativtagare och utgivare var Arne Boström, CVA, och Bo Engström, CFA. I början var tidningen inte gratis utan kostade 50 öre per exemplar, vilket de anställda villigt betalade! Arne Boström efterträddes 1952 av John Eklöf, "Old Jim", som redaktör. Han efterträddes 1964 av Ragnar-Fredrik Bengtsson. Redaktör under Bergtrollets sista år var Gunnel Rydeborg.

Efter bildandet av FFV Underhåll 1973 blev personaltidningens namn U Nytt samt löpsedeln U Aktuellt. Utöver detta fanns periodvis lokala blad i bl a Arboga, CVA-Nytt.

Från december 1985 utkom TECH-IN som gemensam tidning för FFV Aerotech.

Lokala blad fanns från tid till annan t ex Eiborns blad, Telegrammet och Avionikbladet. TECH-IN kom även tidvis ut i en engelskspråkig utgåva för de utländska dotterbolagen.

Numera heter personaltidningen för FFV Aerotech Aerogrammet. På senare tid har den kompletterats med en videoversion.

På motsvarande sätt har Telub tidningen Inblicken och VAS täcks av Volvo Aero Group:s tidningar. FMV: RESMAT har sin tidning IRMA.

Utöver dessa mera interna tidningar har även ibland funnits kundtidningar såsom Översyn och TECH-IN Kundextra, Telub Access m fl.

Föreningsliv

I alla större företag brukar det finnas föreningar som tillvaratar de anställdas fritidsintressen. Så är det även inom "Flyget" i Arboga.

Redan 1948 gav KM:t tillstånd att satsa 1000 kronor till social verksamhet inom CVA.

Verksamheten inriktades på studier och rekreation och en särskild grupp 'utsågs att handha dessa pengar.

CVA idrottsförening bildades den 5 september 1945 men gick tillbaka för att 1950 återuppstå. Den rekonstruerades på nytt den 19 mars 1952 och blev då gemensam med CFA under namnet Idrottsföreningen Flyget Arboga (IFFA). IFFA vann många segrar och en omfattande prissamling finns bevarad i montrar på mässen Gyllene Balken. Efter övergången till FFV återtogs namnet CVA IF 1970. Föreningen har nu namnet FFV-A IF, Arboga.

För fritidsaktiviteter har företaget sedan 1968 ställt stugan Fohlingstorp vid Kvarnsjön till de anställdas förfogande.

 

 

Generaldirektör Erik Malmberg, FFV, och Nils Peterson, CVA, inviger den nya tennisbanan.

 

Inom Telub finns en motsvarande förening Telub Fritid.

En annan förening, som haft många medlemmar, var konstklubben Färgtrollet, bildad 1967, vars medlemmar mot erläggande av en årsavgift deltog i utlottning av konstverk.

Självklart har även många av "Flygets" anställda deltagit i Arboga Flygklubb och dess verksamhet med motor-, segel- och modellflyg.

Försvarsinriktade aktiviteter finns inom Driftvärnet och FBU d v s Centralförbundet för befälsutbildning. Driftvärnet startades som CVA hemvärn av Sven Hambn och Bertil Blomqvist.

Många bilägare bland de anställda är medlemmar i Försvarets Motorklubb eller Flygets Motorklubb.

 

Till innehållsförteckning

 

"FLYGET" I ARBOGA

När beslutet togs 1942 om att etablera CVA hade Arboga haft en långvarig tillbakagång i förhållande till Sveriges övriga städer. Arboga hade den 1 januari 1900 5254 invånare och den 1 januari 1942 5216 invånare. Nedläggningen av glasbruket hade drabbat staden hårt. Den allt snabbare avfolkningen av landsbygden gav inget tillskott till Arboga.

De industrier som fanns 1942 var:

  • Rapps konfektionsfabrik

  • C A Carlsson

  • Elektroskandia

  • Nylunds snickeri

  • Kvarnen

  • Mek verkstaden

  • Bryggeriet

  • Centralföreningen

  • Margarinfabriken

  • Arboga Maskiner

Idag 50 år senare finns av dessa egentligen endast Elektroskandia kvar i form av ABB Switchgear. De övriga är antingen nedlagda eller kraftigt reducerade i storlek.

Under tiden har industrier som Seco Tools, Arboga Hårdkrom, Arboga Stämp, ASOMA, Haglinds Svets m fl tillkommit. Andra har kommit och försvunnit t ex företag inom fordonspåbyggareområdet och inom byggmaterialbranschen.

Arbogas utveckling gick snabbt under 1940-50-talen och 1955 passerade man 10000 invånare, den 1 januari 1960 11000 och 1980 tangerades 15000. Sedan dess har utvecklingen stagnerat.

Av Arbogas idag totalt 14647 invånare är c a 7400 förvärvsarbetande.

Av dessa svarar "Flyget" för 2000 och industrin totalt för 3200. Minst varannan av invånarna är på något sätt beroende av företagen på Åsby. Utan dessa hade Arboga säkerligen varit en medeltida idyll. Kanske hade Arboga utan "Flyget" haft 7000 invånare idag. Stadsfullmäktiges beslut 1942 var därför ytterst betydelsefullt för staden. Genom den inpendling som sker har etableringen även gynnat hela den gemensamma arbetsmarknad som KAK-regionen utgör.

Om nu "Flyget" bidragit till en stabil och säker utveckling för Arboga har detta samtidigt inneburit att staden tagit en risk att förlita sig i stor utsträckning på att staten och försvaret för lång tid framåt skulle förbli en säker ägare och kund till industrin. Som tidigare berörts är så inte fallet. Staten är inte längre huvudägare av försvarsindustrin och statsfinanserna och avspänningen i Europa gör att "Flyget" inte är samma säkra arbetsgivare som tidigare.

Nedskärningar är vanligare än tidigare och även övriga industrier har drabbats i rådande lågkonjunktur. Enligt kommunens statistik har sedan 1990 tio företag helt försvunnit med mer än 500 anställda och företagen inom Åsby industriområde minskat med 300 personer och inom handel och privat service har 300 jobb försvunnit. Totalt således 1000 jobb.

I detta läge har kommunen sett sitt ansvar och nyligen bildat ett Utvecklingsråd tillsammans med företag och fack för att söka komma till rätta med situationen.

I den nu rådande statsfinansiella situationen med antydda anslagsminskningar på försvaret med flera miljarder kronor förbereder kommun och fack uppvaktningar för regeringen. Många insatser görs även av staten, länsstyrelsen, företagarföreningarna m fl. Inom några år måste dock Arboga för att kunna utvecklas ha ny verksamhet eller en fortsatt utveckling av "Flyget" inom nya områden.

Betydelse

Företagen inom Åsby-området har på en mängd områden drivit på utvecklingen för Arboga. Främst gäller det utvecklingen inom infrastrukturen vad gäller kommunikationer såsom motorvägar, järnvägar, teleområdet m m. Allt detta på grund av behovet, som en modern industri och dess anställda har av resor, transporter m m. Vi hade knappast haft utbyggnaden av E18/E20, Mälar- och Svealandsbanan om inte industrin i Mälardalen varit pådrivande. Samma gäller teleområdet med AXE, ISDN, mobiltelefoni o s v.

Även för utbildningen vid Wasagymnasiet har industrin varit pådrivande.

Detta har bl a lett till speciellt inriktade kurser för motormontörer och tele och datatekniker.

Genom utvecklingen av de högteknologiska tjänsterna inom företagen på Åsby har Arboga blivit en av Sveriges ingenjörstätaste kommuner med över 1000 ingenjörsjobb. Detta har även medfört att antalet datorer i Arboga ligger långt över riksgenomsnittet. Stadsbiblioteket i Arboga har bland de högsta utlåningsfrekvenserna i Sverige o s v

Självklart har även sådana områden som utbyggnad av nya bostadsområden varit en naturligt följd av Arbogas expansion.

Samhället

Anställda från Åsbyföretagen deltar i de flesta föreningar i kommunen och tillför kunnande och intresse. Många ideella, politiska, idrotts- och fritidsföreningar har startats eller fått ökad aktivitet genom detta.

Anställda vid CVA engagerade sig tidigt i Arbogas politiska liv. Vid val till stadsfullmäktige 1946 invaldes bl a Harry Hammarloo (s), Gustav A Johansson (s) och Nils Lifvendahl (fp) och till kyrkofullmäktige bl a Stina Hambn (h) och Harry Jandren (s).

I den kommunfullmäktigeförsamling, som styrt Arboga åren 1992-94, har av 41 ledamöter inte mindre än 16 eller 40 % haft koppling till "Flyget". Fullmäktiges ordförande Börje Sturk, är facklig ordförande inom Statsanställdas förbund.

I kommunstyrelsen är inslaget ännu mera markant med 9 av 13 ledamöter eller 70 % med anknytning till "Flyget". Styrelsens ordförande, kommunalrådet P-O Nilsson, är f n tjänstledig från FFV Aerotech.

På många sätt har således en symbios uppstått mellan företag och kommun till gagn får båda parter.

De fackliga organisationerna främst då FCPF/SF bidrog även aktivt till att Arboga fick ett Folkets hus 1947, numera Medborgarhuset. Sedan dess har SF sin expedition där.

Det direkta ekonomiska bidraget från företagen till kommunen har dock inte varit stort. Först sedan FFV Aerotech gått in i en expansiv period i mitten av 1980-talet och fått problem med rekrytering av nyckelpersoner har ekonomiskt stöd lämnats främst till AFS, Arbogaföretag i samverkan. Vid AFS riksmöte 1988 utmanade FFV Aerotech kommunen. Om företaget satsade en miljon kronor och kommunen lika mycket skulle ett program för Arbogas utveckling kunna genomföras. Målet för detta projekt "Arboga 1999" var bl a att göra Arboga trivsammare och trevligare att bo i. Avsikten var att så många arbogabor som möjligt skulle engageras, enskilda som föreningsaktiva. Tyvärr strandade detta initiativ p g a politiska motsättningar och rädsla för konsultstyrning.

Behov av välutbildad personal har under hela tiden varit ett viktigt inslag i kontakterna mellan företag och kommun. Den inbyggda lärlingsskolan på 1940-60-talen var värdefull vad gällde försörjning med montörer etc. till företaget.

 

Den kraftiga teknikerexpansionen på 1960-talet ökade behovet av ingenjörspersonal snabbt. När den sista kullen vid samrealskolan våren 1963 avlade sin examen hade skolan förvandlats till en kommunal teknisk skola. Denna tekniska aftonskola startade bl a genom insatser från rektor Bror Gustafsson m fl. Skolan drevs under tiden fram till 1972, då utbildningen till viss del övertogs av gymnasierna i Arboga och Köping. Två linjer fanns dels en mekanisk dels en teleteknisk. Aftonskolans utbildning var femårig, där dock en del valde att läsa sista året på dagtid. Dagskolan var 2,5 år. Rektorer genom åren var Sture Larsson, Gösta Ekström och Åke Bergström. Totalt c:a 600 elever passerade genom utbildningen, som var förlagd till Nicolaiskolan. Många av eleverna var eller blev anställda vid CVA.

Arbogabornas syn på företaget

Vad tyckte då arbogaborna om att CVA etablerades i staden?

Vid tioårsjubileet 1955 uttalade de ledande kommunalmännen Jonas Carlsson och Nils Brodin bl a:

”Från att ha varit en liten idyll sjuder nu staden av ett allt mer ökat tempo.

Emellertid har utvecklingen varit på både gott och ont och till det goda måste samarbetet med de ledande männen vid CVA och CFA givas en framskjutande plats. Därtill kommer att stadens ekonomiska möjligheter stigit avsevärt genom de anställdas inkomster, som givit staden skattekronor i ganska omfattande mängd. I stort kan man säga att näringslivet i staden blomstrar på ett alldeles utomordentligt sätt. Nackdelarna, om man i detta sammanhang som detta kan tala om dem, äro att staden utvecklats alldeles för fort.”

I en intervju i Bergtrollet 1960 uttalade några kommunalmän bl a beträffande situationen om "Flyget" ej kommit till Arboga:

  ”De kommunala investeringarna hade kunnat hållas nere, t ex hade knappast vattenledningen från Hjälmaren ej behövts.”

  ”Stureskolan hade ej blivit byggd.”

  ”Bostäderna på Ekbacken och delar av Brattberget hade ej kommit till, ej heller Munkgatan eller Sverkesta.”

  ”Den kommunala skatten hade varit högre utan "Flyget".”

Vid tjugofemårsjubileet 1970 yttrade fullmäktiges ordförande Jonas Carlsson bl a:

”För stadens utveckling betyder denna anläggning en fullständig revolution, en katastrof skulle inträffa därest den upphörde.”

Vad anser då kommunalrådet Per-Olof Nilsson, kommunstyrelsens ordförande om dagens läge?

  ”Betydelsen av det som hände i Arboga för femtio år sedan kan inte överskattas. Det var flygets centrala verkstad, som väckte Arboga ur törnrosasömnen. Det var försvarets olika verksamheter som gav den kraftiga expansionen under 40-, 50- och 60-talen. Under 70- och 8O-talen har de stått för stabiliteten vid kriser i andra företag. Det är först nu på 90­talet som även "försvarsindustrin" dragit ner sin verksamhet. Det har försatt oss i en svårare sysselsättningssituation än tidigare. Styrkan för framtiden är det avancerade kunnande som finns i dessa företag. Svagheten är det stora beroendet av försvaret. Arbogas framtid beror i hög grad på i vilken utsträckning minskningen av arbeten för försvaret kan kompenseras aven ökad civil produktion. Jag hoppas alla goda krafter vill bidra till en sådan utveckling. I så fall kan Arboga om ytterligare 25-50 år fortfarande vara en ganska välmående idyll.”

 

Till innehållsförteckning

 

MÄNNISKORNA PÅ "FLYGET"

Begreppet "Ur-CVAare" innefattar personer som redan 1944 började sin anställning i företaget. De uppgick till 41. Av dessa är fortfarande fyra i livet, nämligen Artur Wadstedt, Artur Jönsson, K-G Andersson och Birger Haglund.

Följande anställdes 1944 och är s k "Ur-CVAare": Otto Dahlin, Oskar Berggren, Erik Ejert, Axel Herts, Gunnar Jonsson, Nils Lifvendahl, Inga Segerklint, Folke Sjökvist, Rolf Nylander, Karl Abrahamsson, Åke Fagerberg, Folke Svensson, Harry Söderström, Birger Westerberg, Nils Ericsson, Knut Jansson, Alvar Nordström, Artur Wadstedt, Karl Andersson, Josef Eklund, Curt Friman, Malte Olsson, Arthur Axelsson, Lennart Andersson, Gunnar Dahlman, Birgit Engström, Artur Jönsson, Greta Lifvendahl, Lars Matson, Bengt Pihlgren, Tage Wallqvist, Bengt Nilsson, Kerstin Pettersson, Anna-Lisa Asplund, Folke Ericsson, Olof Kling, K-G Andersson, Josef Karlsson (CVA förste ålderspensionär 1958), Lennart Berglind, Sven Hambn, Bertil Andersson, Birger Haglund och Gunnar Bergquist.

Otto Dahlin var mycket intresserad att hålla kontakt med denna grupp av pionjärer i CVAs utveckling och ordnade under många år långt in på 1950-talet träffar med dessa.

 

 

Birger Haglund, Ur-CVAare

Birger Haglund:

”Jag kom till Stockholm och arbetade där på ammunitionsfabriken i Marieberg (senare del av FFV!). Sedan anställdes jag på FFVS som filare och kom med i projektet kring J22. Där fick jag uppdraget att hjälpa till med flytten till CVA och kom till Arboga första gången den 10 juli 1944. Jag bodde på Stadshotellets vind p g a den stora bostadsbristen och veckopendlade till Stockholm. På CVA arbetade jag med att installera maskinerna i monteringshallen.”

Birger Haglund blev sedan den förste kollektivavtalsanställde i berget och kom efterhand att få hand om verktygsförrådet och blev 1951 utsedd till förrådsförvaltare. I den rollen som chef för materielavdelningen var han kvar till sin pensionering den 28 februari 1976.

Stämningen i Arboga på 1940-talet var fin och inga större motsättningar fanns mellan de ursprungliga arbogaborna och de inflyttade.

Birger Haglund fick bl a till uppgift att medverka i uppbyggnaden av det s k fördelningsförrådet åt flygförvaltningen tillsammans med bl a Arne Norberg. Till det förrådet på CVA levererades all den materiel, som sedan skulle ut till olika anläggningar runt om i landet för att ingå i STRIL 60 och andra marktelesystem.

Ett axplock bland anställda som började 1944 och senare:

 

 

Bertil Henriksson, vapeningenjör

Bertil Henriksson:

”Jag började den 1 jan 1946 och flyttade till Arboga från flygförvaltningens försökscentral, FC i Linköping.

Det var flygdirektör Nils Thorson, som tog med mig till CVA. Han hade från flygförvaltningens sida förberett vapenverksamheten vid företaget. Mina första jobb gällde 13,2 mm kanon M/39 i J22 och senare till B17 och J9. Jag deltog även i flygprov i B17 och råkade en gång av misstag släppa en lucka från planet över havet. Flera andra gjorde samma fel!

I mitt arbete ingick ofta besök ute på flottiljerna. Jag kom också på 1950­talet att vara en del i England för studier av nya vapen. Vi hade även många kontakter per telefon med Schweiz, men reglerna på CVA var stränga. Styresmannen måste ge sitt tillstånd innan man fick ringa till utlandet. (Författarens anm: Jämför dagens läge - med kortnummer och via satellit är man i USA på 3 sekunder!). Överhuvudtaget var telefoner ett problem med väntetider till Stockholm på flera timmar. För att inte missa ett beställt samtal fanns t o m telefon på toaletten!

 

Ingmarie Andersson har den
längsta  anställningstiden
 bland kvinnorna på FFV Aerotech

Stina Hambn började som
sjuksyster 1944

 

Sjuksyster Stina Hambn flyttade från FFVS och började den 2 juni 1944.

Till en början fick hon en tillfällig bostad i vaktbyggnaden. Även hennes man, kapten Sven Hambn, kom till CVA och som säkerhetschef. Hon fann sig snart tillrätta i Arboga trots de primitiva förhållandena och trots t ex gratis jourtjänst på söndagarna när flygprov av J22 pågick. Hon skreven dikt:

 

- och våren kom år fyrtiofem med lärkans glada drill.

Vid Arboga central en dag

ett ångtåg vissla' till.

Stockholmare av alla slag

sen denna dag här bor,

osäkrar stan

och flygverkstan

jag tror

 

Nils Peterson började den 18 september 1945 som flygplanelektriker på flygplan J22. Till skillnad från många andra som arbetat på CVA är Nils född i Arboga. Under ledning av honom och under medverkan av bl a Harry Jacobsson utbildades närmare 10000 elever i mjuklödningens svåra konst. Det var inte bara anställda vid CVA som gick dessa kurser utan hela svenska försvarsindustrin fick denna utbildning så att svenskbyggd elektronik efter detta håller hög kvalitet vad gäller förbindningar. Nils besökte i detta ärende även många utländska leverantörer.

Bland de som fortfarande är anställda idag och som började tidigt finns:

Sven A Norgren, VAS började 1946, Karl Gard, Telub började 1951,

Tord Trygg, FFV Aerotech började 1947, Ing-Marie Andersson, FFV Aerotech började 1952

 

Anders Högfeldt kom till CVA som produktionsöveringenjör och efterträdde Otto Dahlin som styresman 1 juli 1961. Han avgick med pension den 30 juni 1973. Efter sin pensionering verkade Högfeldt som konsult och ledde resursuppbyggnaden för det kommande underhållet av motor RM8. Liksom Otto Dahlin månade Anders Högfeldt om "Ur-CVAarna" och arrangerade träffar med dem under sin aktiva tid.

Människan på arbetet

De flesta som arbetar på "Flyget" har givetvis ett arbete på hemmaplan måndag-fredag kl. 07.30 - 16.12 eller de tider, som man i vissa fall själv kan välja genom flextidsystemet. Vissa arbeten kan vara enformiga och monotona, men de flesta upplever nog att arbetet är innehållsrikt och utvecklande med stort utrymme för självständighet inom ramen för vad flygsäkerhet och andra regler kan kräva.

 

Arbetet på en underhållsverkstad är med nödvändighet betydligt mer omväxlande än t ex en serietillverkning av samma produkt. Kraven på utbildning har ökat hela tiden sedan 1940-talet. Nu krävs ofta ingenjörskunskaper på verkstäderna där det förr räckte med en montörskunskap. På de tekniska enheterna är ingenjörsarbetet minst lika kvalificerat som det som utförs inom den ny tillverkande industrin. Den långa livslängden på försvarsmateriel, ofta 40 - 50 år, innebär även att såväl gammal som ny teknik möts inom företagen. I Sverige flyger fortfarande Lansen från 1940­talet samtidigt som 1990-talets JAS nu utprovas.

 

Nu sker inte allt arbete på hemmaplan. Många anställda har uppdrag på andra orter. Det kan vara besök på Försvarets Materielverk i Stockholm, Linköping eller Karlstad för tekniska sammanträden. Det kan vara besök ofta under långa perioder på våra förband runt om i landet. När det gäller flygvapnet från F21 i Luleå till F5 i Ljungbyhed. Det kan gälla besök hos tillverkande industrier och partners runt om i Sverige för sammanträden om materielen eller samarbetsfrågor. Det kan gälla kurser på många olika orter. På marktelesidan d v s idag Telub kan det röra sig om att installera utrustningar ute i obygden, bygga master på hundratals meters höjd.

 

Mycket sker också utanför Sveriges gränser. Besök hos utländska tillverkare i t ex Storbritannien, Tyskland, Frankrike, USA, görs ofta som utbildning men även för kontroll av materielen före leverans till Sverige och för att klara ut eventuella fel. Vissa perioder var Silicon Valley i Kalifornien ett lika vanligt resmål som Luleå för en del ingenjörer.

Expansionen under 1970 - 80-talen mot en mera internationell marknad ledde snabbt till ytterligare behov av kontakter med nya kundgrupper. Att resa till Tikkakoski, Tampere och Rovaniemi i Finland för att besöka finska flygvapnet, till Vaerloese och Hjoerring i Danmark och Oslo och Stavanger iNorge blev snart vanligt för både tekniker och säljare. Men även nere på kontinenten i Tyskland, Holland, Belgien, Storbritannien, Irland, Spanien, Italien, Schweiz träffade man på folk från flygindustrin i Arboga. Utanför Europa kunde man också möta arbogabor i t ex Mauretanien, Algeriet, Tunisien, Egypten, Saudiarabien, Indien, Pakistan, Malaysia, Burma, Singapore, Indonesien, Japan, Kina, Papua Nya Guinea, Australien, Nya Zeeland, flera av länderna i Söderhavet, Kanada, Mexiko, Peru, Brasilien för att inte tala om USA. Totalt besöktes säkerligen nära femtio länder. Utöver produktkännedom kräver dessa arbeten goda språkkunskaper och känsla för andra kulturers särprägel.

 

Reglerna för resandet förenklades snabbt. Det som på 1950-talet krävde godkännande i konselj av regeringen kunde på 1980-talet beslutas av divisionschef i företaget.

Trots det stora tekniska innehållet i verksamheten och det myckna resandet har olyckor och tillbud varit sällsynta. Ett omfattande arbete läggs ner på förebyggande åtgärder bl a genom skyddskommittéer och arbetsmiljön på hemmaplan är bland de bästa i landet.

Personalomsättningen har normalt legat på 4-5 % per år och sjukfrånvaron c:a 5 % per år. Allt detta är mycket låga siffror jämförda med annan svensk industri.

 

Till innehållsförteckning

 

 

Tjugofemårsjubileet 1970 firades bl.a med kundmiddag på Gyllene Balken.
Många välkända arbogaansikten skymtar i vimlet.

EVENEMANG

Ett antal jubileer har uppmärksammats med festligheter. Tioårsjubileet 1955 firades gemensamt med CFA den 17 augusti med en stor fest i berget, där "P-tunneln" var utrymd. En kabare framfördes med Birger Haglund som konferencier och med lokala förmågor. Mat och dryck bjöds och dansen tråddes till flygvapnets i Västerås F1 musikkår. På söndagen hölls en flygdag på flygfältet. Den 10 september samma år besökte kung Gustav VI Adolf CVA under sin Eriksgata och skrev sitt namn på en minnessten.

 

Den tjugoåriga verksamheten firades den 5 september 1965 med fest och familjedag liksom 25 år den 29 augusti 1970, då också en del kundinriktade aktiviteter förekom.

 

 

Generaldirektör Rune Nyman, FFV, talar till kungaparet
 och talman Ingemund Bengtsson vid jubileet 1985.

 

Nästa stora begivenhet var firandet av de fyrtio åren 1985. Detta kombinerades med att riksdagen firade sitt 550-årsjubileum i Arboga samma år.

 

Den 25 maj var kungaparet, regeringen och riksdagen inbjudna till Arboga. FFV Aerotech och FFV Elektronik medverkade genom att i samband med lunchen i Sturehallen visa ett bildspel om Arboga och företagen. Gästerna bussades sedan ut till industriområdet, där en utställning var uppbyggd. Kungen skrev sitt namn på en minnessten och flygvapnet bjöd på en uppvisning. De flesta av gästerna reste därefter från Arboga med flyg.

 

Firandet fortsatte sedan på eftersommaren med besök av olika kundgrupper och organisationer. För de anställda med anhöriga hölls en familjedag i augusti, då också årets upplaga av FFV Aerotechs utställning från Paris (Le Bourget) visades upp på hemmaplan.

 

Nu 1995 är det så dags för att fira de femtio åren och planer inför detta läggs nu upp.

Flygdagar

Arboga flygklubb, AFK, bildades 1940 och efter CVA tillkomst och bygge av flygfältet har många gemensamma arrangemang hållits. Mer om AFK finns i en annan artikel i denna årsbok.

Den 15 juni 1947 hölls den första flygdagen på CVA-fältet. Den finns till viss del dokumenterad i filmen "Arboga i helg och söcken".

 

Andra flygdagar hölls t ex den 1 oktober 1950 och den 24 augusti 1952, varvid Tunnan flygplan 29 visades för första gången i Arboga.

 

Vid en flyguppvisning med en kringresande flygshow den 25 maj 1976 inträffade tyvärr en svår olycka vid flygfältet. Ett flygplan typ SK 16 störtade och föraren omkom.

 

Ett alldeles speciellt evenemang var orienteringstävlingen O-Ringen, som 1991 hölls i Arboga med flygfältet som centralort. Mer än 20 000 personer deltog och de flesta bodde på fältet i ett husvagnsläger. Vid invigningen bjöd FFV Aerotech och flygvapnet på uppvisning och underhållning.

 

Till innehållsförteckning

 FRAMTIDEN

När detta skrives i december 1994 har Sverige upplevt den svåraste lågkonjunkturen på länge. Arbetslösheten är 15%, budgetunderskottet och statskulden mycket stora. Sverige har valt att ansluta sig till EU och avspänningen i Europa ökar.

 

Försvaret har en brist på sex miljarder kr och ÖB anser att den allmänna värnplikten inte kan behållas eller också måste beställningarna till försvarsindustrin minskas.

 

Hur ser då cheferna på företagen inom Åsby industriområde på de närmaste åren:

 

 

Jan Eiborn, VD FFV Aerotech AB 1991 -

 

Jan Eiborn, VD FFV Aerotech AB:

”Rent allmänt tror jag att 1995 blir ett bra år. Uppgången i exportkonjunkturen drar med sig företag med en mer hemmabetonad marknad.

Konjunkturen påverkar ju oss annorlunda, men vi väntar bra fart för de företag, som arbetar mot den civila marknaden. Detta gäller då bl a FFV Mätteknik och FFV Test Systems i Arboga. Det ser något så när stabilt ut när det gäller moderbolaget FFV Aerotech, men där är vi litet avvaktande beroende på diskussionerna mellan ÖB och försvarsministern.”

 

 

Gunnar Cegrell, VD Volvo Aero Support AB 1991 - 1995

 

Gunnar Cegrell, VD Volvo Aero Support AB:

”VAS militära beläggning kommer att minska över tiden. De militära jobben kommer ändock att vara basen i VAS verksamhet. På denna bas byggs VAS framtida affärer. Dessa affärer är de speciellt utvalda satsningsområdena såsom stationära gasturbiner, reparationer och provning.”

 

 

Bengt Antonsson, VD Telub Teleanläggningar AB

 

Bengt Antonsson, VD Telub Teleanläggningar AB:

”Telub står just nu på tröskeln till en ny och utmanande utveckling. Inom ramen för Celsius satsning på Informations Teknologi området (IT) går Telub på allvar in i den snabbt växande civila IT-marknaden. Här har Telubföretag som Teleanläggningar redan fått ett fotfäste på t ex teleoperatörsmarknaden.

Telub kommer naturligtvis att fortsätta att vara en stor aktör på försvarsmarknaden. Genom att agera på båda marknaderna tror vi att vi kan erbjuda våra kompetenta medarbetare såväl en spännande framtidsutveckling som en ökad trygghet.”

AVSLUTNING

I denna artikel har ett försök gjorts att beskriva "Flyget" i Arboga och dess utveckling under femtio år. Samspelet mellan kommun och företag har berörts och en del människors insatser har omnämnts. Tyvärr kan inte alla de insatser, som anställda och andra gjort för utvecklingen, beskrivas här. Möjligen kommer det i framtiden att finnas möjlighet för ytterligare fördjupning av historiken med fler detaljer och dimensioner.

 

 

Källor:

  1. Personaltidningar: Bergtrollet, FFV-Nytt, U Nytt, TECH-IN, Aerogrammet osv.

  2. Det bevingade verket

  3. FFV i förändring

  4. Aspekter på FFV

  5. Arboga Minnes årsbok 1985

  6. Författarens eget arkiv

  7. FFV folk

  8. Alla tiders Arboga

  9. FCPF/SF arkiv

  10. FCTF arkiv

  11. Svenskt militärflyg

Till innehållsförteckning