|
|
Vad hände med CVA/FFV-AS i Norge?
|
|
|
En personlig berättelse skriven av Mats Brewitz för Arboga
Elektronikhistoriska Förening.
Mats arbetade mellan 1962 och 1975 på CVA. 1979 började han på det
nystartade FFV-AS i Oslo och blev kvar där till 1985. Efter olika jobb i
Norge flyttade han som sjukpensionär till Guadalajara i Mexico med sin
mexikanska fru år 2002. Mats håller kontakt med Arboga och Sverige genom Internet som framgår av bilden och är medlem i AEF. |
|
INNEHÅLL
|
Att jag hamnade på CVA var naturligt då min far, Erik Brewitz arbetade där.
Själv var jag i tunnel 4 på radar PS-42, ”Lansen natt-attack-typen” och
blev också utlånad till ”ladan” för mottagningskontroll i Stockholm av
utrustning för FMV. Senare hamnade jag på instrumentavdelningen under
ledning av Stig Holmqvist. Det var ju en fin inspiration då vi ofta
konfronterades med nya instrument och teknologier.
Jag minns när vi var på Såtenäs, och jag tog kontakt med en flyglärarkapten på Viggen, (som jag träffade i Schweiz alper på skidsemester). Han ”fixade” så att jag fick flyga i deras Viggen-simulator, upp gick ju bra men ner,….. tja sådär!
Efter fem intensiva år ”på väg runt Sverige med en massa utslitna resväskor och bortglömda tandborstar/skor mm” så ville jag hitta något nytt. Då fick jag erbjudande från LM Ericsson i Östersund att verka som serviceingenjör på deras serviceavdelning för instrument och datorstyrda testsystem för kretskort och hela växelsystem, mm. Detta tog mig in i den datorstyrda instrumentvärlden. Det blev kurser på Digital Computer i Stockholm, kurser på Guernsey, Tektronix och i Danmark. 3,5 år senare ringde Stig Holmqvist till mig på jobbet på LME och UNDRADE om jag hade lust att flytta till OSLO!!! En del av det som speglade den senare utvecklingen av CVA/FFV var ju vad som blev följden av globalisering av instrumentavdelningen. Jag var ju inte helt förberedd på detta utan jag tog en betänketid. Men så blev det. Tillbaka till FFV/CVA. Men nu i en ny tappning. I Oslo hette vi FFV-AS, alltså ett dotterbolag till FFV i Arboga. Jag kommer ihåg att mina möbler blev först transporterade från Östersund till Arboga med en MILITÄR LASTBIL!! Och senare till Oslo. Jag hade hjälp av den Svenska ambassaden att fixa en lägenhet efter att ha bott på hotell i TRE månader. Och det blev jobb i våra små lokaler tillsammans med TELUB AS som då hade tredjepartsservice av datamaskiner, printrar, skärmar mm.
Senare flyttade vi till större lokaler där vi också kunde inrätta ett klimatstyrt normalmätrum. Det var då Hans Åkerhjelm kom in som styrande i firman. Då började vi också konkurrera med de stora inom kalibrering, LFK = luftforsvarets forsyningskommando, Telenor och deras utmärkta laboratorium. Vi var ju prismässigt billigare och det retade dom. Dessutom hade vi kalibrerad spårbarhet till internationell standard via FFV/CVA:s lab i Arboga. Denna kalibrering av våra standarder gjorde vi var tredje månad i Arboga. Vet inte hur många gånger jag hade problem med den norska tullen. Man kom ju där med instrument för flera miljoner i bilen, och varenda serienummer mm, mm skulle vara undertecknat. En proforma-faktura var dokumentet som jag måste visa i fyra exemplar vid varje passering av gränsen, både in och ut. Vad hette landet som hade tillverkat instrumentet, pris i norska kronor, och hur mycket kostade kalibreringen, (den var ju gratis)? etc, etc. Ibland hade man lust att vända bilen tillbaka till Arboga. Vårt största problem var att övertyga den Norska industrin om nödvändigheten av KALIBRERING OCH SPÅRBARHET. Det var på den tiden bara de producenter av material/produkter till försvaret i Norge som hade intresse av vår tjänst. Resten tyckte att, ”tja, kalibrering var något lyx som inte behövdes” därför att ingen av deras kunder krävde detta. Till exempel då vi gjorde ett besök hos en ganska stor elektronikproducent. Där var inställning att deras instrument alltid hade visat samma spänning/ström/resistans mm. Så varför skulle man kontrollera dem? Så, våra trogna kunder var SIMRAD SUBSEA, sonar och andra sökverktyg för försvarets ubåtar och korvetter och mycket av det gick på export. Fabriken låg i Horten söder om Oslo. SIMRAD OPTRONIC, med placering i Oslo, tillverkade nattkikare och andra mörkersökare. De hade också en betydande export. Den tredje var AME, också i Horten, en tillverkare av hybridkomponenter för försvaret och andra, som också var pålagt (norskt uttryck) av försvaret att ha en kalibrerad spårbarhet till internationell nivå. Precis som SIMRAD. SIMRAD SUBSEA i Horten, bl.a. krävde att vi skulle åka dit med kalibreringsinstrument och kalibrera ”på plats” och det gjorde jag i ”Mätbuss á la Mats Brewitz”. Det var ju inte ”kalibreringsmässigt” riktigt, men kunden blev ”happy”, Till saken hör att det bara handlade om ”lågnivåinstrument”. Labbet i Oslo, FFV-AS var det som AME mest använde. De hade konstruerat egna mätinstrument för testning av sina hybridkretsar. Även de skulle kalibreras. En episod som speglar våra problem på den tiden. Ett stort, av AME hemtillverkat mätinstrument för test av analoga hybridkretsar, kom till oss för reparation. Ingen dokumentation och inga ritningar fanns. Jag satte Eilert på jobbet. OK, en halvtimma senare ser jag Eilert med lupp på högra ögat och vår boss Hans Åkerhjelm göra en djupdykning in i denna instrumentkoloss. Där var det ett motstånd som hade ”brunnit”, och problemet var att bestämma färgkoden. Då jag såg dessa två huvuden inne i detta instrument tänkte jag, ”ok en blind leder en blind”. Våra konkurrenter var ju alltid närvarande. Det var LUFTFORSVARETS FORSYNINGSKOMMANDO, LFK, på KJÄLLER norr om Oslo. Så heter en gammal flygplats från andra världskriget. Och på samma område utanför flygplatsen fanns den största av dom alla, TELEVERKETS, ”TELENOR” UTVECKLINGS AVD, med forskningsavdelningar och ett högklassiskt lab, för kalibrering och reparationer. SINTEF, motsvarigheten till vårt nationella ”LAB” i Borås Sverige, ville aldrig samarbeta med oss. Vi var ju inkräktare på deras domäner. Så vi hade en hel del ”motvind” i Norge.
Vi klarade också att etablera oss inom den civila industrin. Häpna blev vi när HP kom och ville testa vår kapacitet. Vårt lab blev dom mycket imponerade av!! Men på den tiden hade vi inte kapacitet att testa digitala "bittestare" och andra digitala instrument. En annan bra kund var fransk-engelska SCHLUMBERGER på den tiden. De importerade datalogger av hög klass. Datalogger-instrument för mätning av bl.a. vibrationer på oljeplattformar. Dessa instrument var stora i volym och kapacitet och klarade av att mäta "streng" volt och andra storheter på ett stort antal kanaler. Max 512 st. på mindre än en sekund. T.o.m. VERITAS, (Norskt kontrollorgan för den norska industrin) drog fördel av vår kapacitet. Deras verksamhet omfattade användning av SCHLUMBERGER:s instrument för undersökning av säkerheten på oljeplattformarna och inom den marina verksamheten. Det var ju en ”fjäder i hatten” för vår verksamhet.
Den firman som representerade DATRON, Norsk Marconi, blev också vår kund, med sina fina volt/ström/ohm, mm, instrument. De kalibrerade jag i vårt 'lab'. Då blev LFK sura på oss och senare när jag representerade Norsk Marconi, ville de inte veta av dessa "avancerade" instrument inom kalibrering. Jag nämner detta som ett litet exempel på den norska hållningen till utländsk verksamhet i landet. Denna attityd mötte vi många gånger under den tid vi verkade där. Minns också att vi var på besök hos Metric AS. Dom ville att vi skulle ta servicen av deras powersupply av alla storlekar. Som de sålde till firmor som ville ha ”backup” på sina datorer. Då sa jag och Eilert, nix. Det att hela dagarna sitta och felsöka och reparera istället för att kalibrera avancerade mätinstrument, det gör vi inga pengar på. Till saken hör, lustigt nog, att jag senare i karriären ”hamnade” på Metric-AS som säljingenjör och sålde deras instrument i hela Norge.
En del andra mindre industrier och importörer av mätinstrument var också våra kunder, men minnet sviker lite på den punkten. Jag kommer ihåg att vi ”servade” en del mätinstrument för pappersindustrin i Norge. Men den största kunden i Norge kom vi aldrig i god kontakt med, nämligen oljeindustrin. Där vimlar av både analoga och digitala instrument för kontroll av mekaniska och elektriska/elektroniska storheter. Det hade och har VERITAS monopol på. Det vet jag, för jag besökte Plattform A på Nordsjön när jag skulle demonstrera mörkerkameror, som vi på Norsk Marconi sålde till ”brannforsvaret” i Norge. Andra potentialer som aldrig kom till oss var t.ex. SAS och Braatens SAFE, de två största flygbolagen i Norge. SAS hade huvudservice, på den tiden, av alla DC-9:or utanför Oslo. Och Braatens SAFE, med huvudbas i Stavanger, skötte all service. De hade en stor instrumentpark precis som SAS. Likaså Helikopterservice hade en hel armada av helikoptrar för operationer på oljeplattformar i Nordsjön. Den civila stora marina delen av Norge hörde vi aldrig av. Dom är ju efter Japan den största fartygsnationen i världen. Att hela vår FFV-AS historia i Oslo till slut blev "goodnight" hade väl att göra med att det ”klickade” en hel del med MARKNADSFÖRINGEN. Men det är en annan del av historien. Men som jag nämnde tidigare, också mycket pga. den ”väldigt naiva” synen på kvalitet i Norsk industri på den tiden.
För mig personligen så slutade FFV-eran med att jag började som säljingenjör på MARCONI INSTRUMENT i Oslo i 6 år. Där var det en hektiskt anda och massor av resor runt hela Norge, speciellt då introduktionen av mobiler blev aktuellt. Min första ”nalle” vägde 9,2 kilo !! Marconi Instrument hade ju den första digitala ”testboxen” för mobiltelefoner på marknaden. Vi sålde över 300 stycken för 82.000 norska kronor per styck !!!
Senare jobbade jag på Metric AS som säljingenjör med massor av resor runt Norge. Där small jag till med firmans största kontrakt på instrument, 2,6 miljoner. Det var instrument från Wavetec i USA för test av kabel-TV, som Norska Telenor-Avidi köpte.
Efter en massa problem med bypassoperationer mm blev jag sjukpensionär och det var då vi, (min mexi-fru) och jag, beslöt oss för att flytta "hem" till Mexico. Men det är en annan historia.
Solvarma hälsningar från, "han som flyttade västerut".
Mats Brewitz Cuautitlan 649 Col. Chapalita 45040 GUADALAJARA Jalisco MEXICO
Tel.0052 33031230456
|
