CVA på 1950-talet

En redigerad version av denna artikel är publicerad i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok 2019. Huvuddelen av innehållet finns även på annan plats på AEF:s webbplats.

Flertalet bilder är klickbara till större format.

CVA på 1950-talet

I slutet av 1942 började utsprängningen av den bergverkstad som skulle bli CVA, Centrala Flygverkstaden i Arboga. CVA startade officiellt sin verksamhet den 17/8 1945. Men redan i oktober 1944 hade CVA fått sin första beställning på reparation av delar till det svensktillverkade jaktflygplanet J22.

CVA tillhörde Försvarsmakten fram till 1/7 1967 då verksamheten överfördes till FFV, Försvarets Fabriksverk.

Artikeln handlar om verksamheten vid CVA under 1950-talet och baserar sig på artiklar i personaltidningen Bergtrollet, underlag från Arboga Elektronikhistoriska Förening, Robothistoriska Föreningen och CVA arkiv vid Krigsarkivet.

Bergtrollet kom ut med sitt första nummer 1950. Bergtrollet riktade sig till personal vid CVA och vid CFA, Centrala Flygmaterielförrådet, som var beläget i samma bergsutrymme som CVA. Bergtrollet upphörde 1973 och ersattes av andra personaltidningar då verksamheten delades upp i olika bolag.

Verksamheten under 1950-talet

Under hela 1950-talet leddes företaget av styresmannen Otto Dahlin. Han anställdes 1/7 1944 och avgick 30/6 1961.

1 januari 1950 var CVA organiserat i ett antal sektioner, nämligen Kontor, Flygplan, Motor, El, Vapen, Instrument, Kontroll, Anläggning och drift, Konstruktion och slutligen en Materielsektion. Utöver dessa sektioner fanns Läkarmottagning, Mob- och verkskydd, Flygsäkerhetsledning och Materiellaboratorium. Organisationen var intakt fram till 1 januari 1958 då man på grund av ökad andel tekniska tjänster delade organisationen i en teknisk del och en produktionsdel.

Vid halvsekelskiftet den 1 januari 1950 rapporterades att verksamheten på alla sektioner och avdelningar var stabil. Personalanställningar pågick men med stora svårigheter, bland annat orsakat av bostadsbrist i Arboga. Sammanlagt var 842 personer anställda inom CVA av vilka 598 var anställda enligt kollektivavtal. Nya arbetsuppgifter hade tillkommit såsom radar och robot och lokalbristen var stor, särskilt på den expanderande Elsektionen.

Här nedan beskrivs kortfattat de arbeten som bedrevs inom några av sektionerna under 1950-talet.

Flygplansektionen

Installation av katapultstol i flygplan T18 och B18 och automatkanon i T18 pågick under 1950. 400-timmarstillsyn av flygplan J21 utfördes under åren 1950 till 1953.

1951 startade nytillverkning av bland annat nos, fena, roder och stabilisator till flygplan J29, Flygande Tunnan i byggnad 6 och pågick fram till 1955.

Tillverkning av stabilisator och höjdroder till flygplan 32, Lansen startade 1955 och pågick fram till 1960.

Elsektionen

Elsektionen startade troligen redan 1946 med reparationer av radio- och radarutrustningar i berget men flyttades 1951 till ”snickarbaracken”. Där startade även montage- och underhållsverksamheten. Ett av de första montagearbetena var installation av Fast Markradio (FMR5) på F11 i Nyköping. Underhållsarbetena som utfördes av servicegrupper bestod av översyn av radio- och radarutrustningar och hundlarm på flottiljer. På tekniska avdelningen togs föreskrifter för underhåll fram.

1954 flyttades verksamheten till Byggnad 6, som kom att kallas ”Telehallen”. Här skedde under 50-talet, men framför allt under 60-talet en kraftig ökning av underhålls- och installationsverksamheten inom områdena radio, radiolänk och radar.

Motorsektionen

Den första jetmotorn, RM2 för J29 Tunnan, anlände i september 1951 till CVA. Motorn användes för intern utbildning och för framställning av produktions- och kontrollföreskrifter.

Motorn provkördes för första gången 11 mars 1952 i den ombyggda provbocken i byggnad 10.

Två provbockar för motorer byggs i berget. Efter viss försening på grund av pengabrist blev provbockarna klara i december 1959. Den första RM6-motorn för flygplan J35, Draken kommer till CVA i slutet av 1959 och därmed börjar en ny epok för CVA:s motorunderhåll. Den första provkörningen av RM6 sker i början på 1960 i den först färdigställda provbocken.

Robot

CVA kom från 1949 att bli centrum för utveckling och provtillverkning av svenska robotar. Ett stort antal typer tillverkades och vissa, bl.a. Robot 315 med en pulsmotor, provades under ett öronbedövande dån på CVA. Av dessa typer blev det dock endast attackroboten 304 (senare kallad Robot 04) som ledde till serietillverkning vid CVA.

I robotverksamheten i Arboga på 1950-talet deltog bl.a. J-A Källberg, Arne Rydeborg och Stig Jäderlund.

Instrumentsektionen

Instrumentsektionen startades på våren 1946 och förlades då i berget i Tunnel 1, övre våningen. Där inrymdes både verkstad och kontor, tillsammans med tekniker och kontrollavdelning . I Tunnel 1:s södra del låg Aneroid, El- och Urmakarverkstaden där översyn och reparation av olika typer av flygplansinstrument utfördes. Denna verksamhet sysselsatte 15 man. I tunnelns mitt var gyro- och siktesverksamheten förlagd och ett 10-tal man var verksamma med underhållet.

På övre plan i tunneln var underhållet av de olika kameratyperna placerad. Underhållet bestod mest av översyn och reparation.

År 1952-53 kom Styrautomaterna och en ny underhållsverksamhet startades. Underhållet utgjordes av de pneumatiska enheter som ingick i styrautomaten som var avsedd för robot 315. Det blev en kraftig ökning av översynsverksamheten då nya robotar och styrautomater kom till CVA.

Som en följd av den ökade verksamheten flyttades hela verksamheten till tunnelns mitt, där tidigare Sikte-, Gyro- och Kameraverksamheten varit placerad. Den ökade verksamheten medförde rationalisering och som ett led av denna infördes MTM-metoden vid översyner. Det var den första avdelningen på CVA som provade på denna ackordsform.

Vapensektionen

Vapenavdelningen vid FFV-U startades redan 1 jan 1946 som en avdelning vid CVA för centralt underhåll av Flygvapnets vapenmateriel.

Lokalerna i Tunnel 5 övre botten kom att utnyttjas av vapenavdelningen i ca 10 år. Vapenavdelningen fick lämna Tunnel 5 och den tekniska personalen placerades så småningom i administrationsbyggnaden och lediga lokaler i motorprovbocken. Vapenverkstaden inhystes i en från FortF införskaffad barack vid 100 metersskjutbanan och vid 200 metersskjutbanan uppfördes likaledes en likadan barack för skjutbaneverksamheten. Dessa byggnader tillkom i början av 1950-talet och hyste såväl verkstadsutrymmen som ammunitionsförrådet.

Omkring 1957 ersattes den gamla ammunitionsverkstaden med en ny byggnad vid Igelsäter där arbeten med olika ammunitionseffekter utfördes.

Arbetena med den specialammunition som används i flygplanens räddningssystem började ta form redan vid skiftet mellan 1940- och 1950-talen med omladdning av s.k. tryckkammare för flygplan 29:s katapultstol och huv och erforderliga provanordningar togs fram. När sedan flygplan 32 tillverkades under början av 1950-talet tillverkades tryckkamrarna på CVA och laddades av vapenavdelningen.

Lärlingskolan

1946 startade en inbyggd lärlingskola med varvad teoretisk och praktisk utbildning under fyra år. Antalet elever de första åren var 14 årligen intagna. I denna skola utbildades montörer inom tele, mekanik och instrument. Utbildningen var seriöst upplagd och många av eleverna blev kvar i företaget medan andra fortsatte sin utbildning till exempelvis ingenjör. Efter ett avtal med KFUM byggdes ett elevhem vid Ekbacken, där den legendariske Werner Larsson i många år svarade för elevernas fostran. Skolan upphörde 1969.

Några av eleverna har skrivit om sina upplevelser i skolan. Här är några citat:

Sven-Erik Hult, elev 1955-1959

”Allt detta tillsammans med en kamratskapande boendeform på elevhemmet där man klart kan säga att eleverna uppfostrade varandra gav djupa och positiva spår för livet hos de flesta. Eleverna lärde sig tidigt att klara sig själva och hantera de svårigheter som alla ungdomar genomgår i detta utvecklingsskede av livet. Mobbing fanns inte.

Vi bodde två eller tre stycken elever på varje rum. Föreståndaren som hette Werner Larsson, bodde sällan på elevhemmet och på nätterna fanns inga direkta restriktioner eller bestämmelser när man skulle vara hemma. Det generella kravet var att man skulle sköta skolan och uppträda så att man fick fortsätta utbildningen. Husmor, som hette Tekla Isaksson, skötte tillsammans med en kokerska, som hette fröken Karlsson, om det lekamliga och serverade frukost, lunch och middag varje dag även på helgerna. Vissa kvällar förekom samkväm och då brukade föreståndaren Werner Larsson spela piano och sjunga och eleverna drack kaffe tillsammans. Den sociala kontrollen fanns men var varken organiserad eller tydlig. Eleverna hjälpte varandra om någon hamnade i svårigheter.”

”Gossarna från elevhemmet hade även många intressen i Arbogas sociala liv. Ett starkt minne från den första tiden var när tre av oss besökte det som skulle vara en ungdomsgård men som visade sig vara hemvist för stadens raggare. Vi kände oss inte speciellt välkomna även om det inte gick till handgripligheter. Handgripligheter inträffade däremot ganska ofta när vi var ute på dans i regionen eftersom Arbogapojkarna hade förutfattade meningar om oss som flicktjusare och gärna bjöd upp till fajter. Kanske berodde svartsjukan på att vi ibland bjöd in stadens flickor till samkvämskvällarna på elevhemmet där det utvecklades en del parrelationer.”

Flygfältet

J21A och andra tyngre flygplan medförde att CVA:s gräsfält inte var lämpligt att använda utan en hårdbelagd bana krävdes. 3 april 1952 påbörjades arbetet med att schakta för en permanent bana på CVA flygfält. Utvidgningen av flygfältet innebar att en större kulle öster om f.d. ålderdomshemmet i Säterbo fick sprängas bort. Ett flertal på kullen liggande forngravar utgrävdes under ledning av landsantikvarie Sven Drakenberg, Västerås.

Första landningen på den nya banan skedde den 4 december 1952 och den första starten gjordes av CVA:s provflygare Ulf Dahlqvist den 17 januari 1953 med en J21.

I juni 1955 fick CVA uppdrag att installera radarstationen PS-43 i flygplan A32 Lansen. För kontroll av full funktion av radarutrustningen krävdes slutprov i luften.
CVA:s permanentade bana var för kort för Lansen och behövde förlängas. Den 10 september 1956 började schaktningsarbeten för förlängning av banan söderut och för en ny taxibana. Den färdiga banan besiktigades den 3 september 1957.

Den 3 januari 1949 anställdes Georg Molander som flygtrafikledare. Molander innehade tjänsten till den 31/11 1981 då F1 övertog flygtrafikledningen. Flygtrafikledningen sköttes under 1950-talet från trafikledartornet i Byggnad 198, Fälthangaren.

Sjuk- och Hälsovård

Företagshälsovård har funnits vid FFV-U sedan starten av verksamheten 1944. Arbetet på den tiden dominerades av behandling av de anställdas sjukdomar och mindre av förebyggande åtgärder i arbetsmiljön. Bidragande orsak till detta var att man var tvungen att söka "sjukan" om man ville ha fri sjukvård.

Doktor Gunnar Bergquist kontrakterades redan 1944 som tjänsteläkare vid CVA och tjänstgjorde fram till 1972.

Bergquist var en flitig resenär och bidrog med många reseberättelser i Bergtrollet.

Vakt och driftvärn

CVA Hemvärn bildades hösten 1945 av dåvarande mobiliseringsofficeren Sven Hambn och Bertil Blomqvist.

CVA hemvärn lydde då under Flygvapnet. Under Flygvapentiden var Bertil driftvärnsledare och svarade även för utbildningen.

Efter Kungl Maj:ts medgivande år 1947 organiserades CVA hemvärn om till driftvärn och i samband med detta ändrades namnet till CVA-UHF driftvärn.

Den första vaktbyggnaden inrymde både vaktlokal, bostad åt vaktchefen och en lägenhet om ett rum och kök. I byggnaden var även sjukavdelningen inrymd. Efter det man grävt ut grunden under vaktlokalen fick vaktpersonalen sina personalrum där. Cykel var det enda fortskaffningsmedel som vaktpersonalen hade till sitt förfogande ända till år 1959 då vakten fick möjlighet att använda bil vid inspektionen av ytterområdena. Sedermera tillkom även el-grindar, trafikljus och TV-övervakning.

För övervakning av södra grinden fanns vaktkur med manuell bevakning. Under de första åren fick vakten själv såga och hugga sin ved som skulle användas för uppvärmning av vaktkuren.

År 1958 drogs den manuella vakten in då det installerades TV-övervakning av grinden. År 1950 var personalstyrkan 12 man.

Arbetsmiljön på CVA

Radarbaracken

Utvecklingen av el- och radiomaterielen fortsatte i rask takt. Bl.a. blev ”ekoradio”, som senare omdöptes till radar, ett viktigt arbetsobjekt för CVA. En ekoradioprovbyggnad behövdes omedelbart; frågan löstes genom att till en plats i närheten av vaktbyggnaden släpa ett byggnadsskjul som provisoriskt inreddes. Skjulet ersattes 1948 med två baracker och fick namnet Radarbaracken och revs först i september 1979.

”Arbetsmiljön var primitiv men uppvägdes helt av en påtaglig pionjäranda (”inget var omöjligt bara olika svårt”).

Radarbaracken hade ett sanitärt problem som ibland kunde vara mer eller mindre störande, RÅTTOR.

Man lade ut råttgift som kanske gjorde viss verkan, men doften av döda råttor i huset, särskilt på måndagsmorgnar glömmer jag aldrig. Det gick så långt att vi ”tog saken i egna händer”. En råttfälla med viss kapacitet konstruerades. Med hjälp av företagets snickarverkstad, som gjorde träarbetet, togs produkten fram. Den visade sig vara funktionsduglig.”

”Raster förutom lunch fanns inte och kaffekokning var förbjuden. Att man blev kaffesugen gick dock inte att förbjuda. Kaffekokning förekom därför två gånger om dagen. För att minska risken för upptäckt hade vissa rutiner införts. Barackens läge inom området var gynnsamt, fri sikt i alla riktningar. Skärpt vaksamhet mot inkommande oönskat besök var då beordrad. Larm kunde då ges via snabbtelefonen som hade en ”allmänt anrop-funktion”. Kaffe kokades i en skrubb där fönstret öppnades och vädrade ut kaffelukten. Kokningen gjordes med doppvärmare och i nödfall med lödkolv”

CVA skriver order till sig själv!

”Vid denna tidpunkt, d.v.s. i mitten och slutet av 50-talet, var Flygförvaltningens underhållsavdelning i Stockholm klart underdimensionerad på elektroniksidan i förhållande till sakbyråerna. CVA fick därför i stor utsträckning representera Flygförvaltningen i underhållsfrågor. Detta gick i vissa fall till och med så långt att vi skrev order till oss själva, d.v.s. vi skrev brev till CVA i Flygförvaltningens namn, givetvis undertecknade av en tjänsteman på KFF.”

Att jobba i fält

1957 var CVA anläggningsavdelning under ledning av Arne Norberg engagerade i förberedelser för en spektakulär provsprängning i Nausta utanför Jokkmokk. Projektet som gick under kodnamnet VEGA skulle studera verkningarna av en atomsprängning. Förhållandena för personalen var synnerligen besvärliga och har utförligt beskrivits av Arne Norberg. Här några utdrag om fundamentgjutningen:

”Grundvattennivån låg endast 20 - 30 cm under markytan. För grävningen lejdes en traktorgrävskopa med maskinist. Maskinisten beräknade ha arbete i 3 dagar. Det tog 10 dagar, enär marken var frusen från 70 cm till 150 cm djup. På grund av den höga grundvattennivån fick groparna göras 3 - 4 gånger så stora som normalt brukar vara fallet.

Väg fick byggas 100 m från tornet till arbetsplatsen. Vägmaterialet fick köras 11 km. På försöksplatsen var en underlig jordmån. I torrt tillstånd var jorden som damm i fuktigt som lera. Detta gick ej att använda till vägmaterial.”

”De förutsättningar som erhölls vid rekognosceringen, hölls inte. Den hjälp som skulle erhållas i form av inlejd arbetskraft och hjälp av diverse maskiner och lastbilar uteblev på några få undantag. Därför fick övertid uttagas av vår egen personal, så långt deras krafter stod bi och lastbilar inlejas.

Naturligtvis blev alla lejda transporter dyra. De stora avstånden, dåliga vägarna och väldiga materialmängderna gjorde att två lastbilar praktiskt taget fick helengageras under den första etappen.

På de två veckorna kunde första etappens arbeten färdigställas, trots att det till börja med verkade omöjligt. Trots allt hade under denna tid 9 mastfundament, 12 stagfundament och 25 staglänkar kommit på plats.”

Speciella händelser under 1950-talet

CVA flygdag 24 augusti 1952

”Succé är en lindrig beteckning på KSAK:s och Arboga flygklubbs flygdag vid CVA-fältet på söndagen dit inte mindre än 8-9000 personer sökt sig i det vackra sensommarvädret för att bevittna en demonstration av flyg i alla dess former. Det blev också en uppvisning i hög klass där åskådarna både tjusades, roades och hölls i spänning av de olika programpunkterna som i rask takt avlöste varandra i det mest perfekta arrangemang som tänkas kan. Utan tvekan var det dock ”Tunnan” som lämnade det starkaste intrycket efter sig genom den 10-minutersuppvisning som blev programmets höjdpunkt. Redan entrén blev effektfull värre och det dröjde inte mycket mer än fyra minuter efter det att speakern annonserat att nu har tunnan startat från Norrköping förrän det silverglänsande fartvidundret på låg höjd svepte fram över fältet.

Publiken fick tävla om den höjd som ett flygplan av typen Tiger Moth (SK-11) låg på, ett signalpistolskott markerade när flygplanet låg på en konstant höjd. Tre Arbogabor gissade rätt på höjden 765 m.

Stig Holmgren från AB Jordbruksflyg visade manövrar på lägsta höjd och speakern förklarade att inga andra än jordbruksflygarna kan behandla sina flygplan på motsvarande sätt.

Två skolflygplan av typen Sk-25 visade upp sina kunskaper i ballongjakt och en jaktdivision med åtta Vampire visade upp anfall mot CVA fältet.

Festligheterna

Tillfällen till festligheter saknades inte. Dessa uppmärksammades givetvis av Bergtrollet. Året 1955 var särskilt begåvat med evenemang. I augusti slog man på stort för att fira CVA/CFA:s tioårsjubileum. Följande stod att läsa i nr 3 av Bergtrollet:

”En härligt varm augustilördag - den 27 aug. var det, - hissades friskt fladdrande flaggor i topp inom CVA-området. Flaggorna varslade om fest - och fest var det. CVA - CFA firade 10-årsjubileum. Ett minnesrikt jubileum. Den stora hallen i Berget fylld till sista plats av personal och anhöriga jämte inbjudna gäster från Flygförvaltningen och staden, samt representanter från personalorganisationernas förbund. Jubileumstal av anständig längd. Jubileumsprolog. Klatschig festrevy. Utställning i Bergsinfarten. Fest i Berget.

Se där en del av det som gav värdighet och glans åt CVA-CFA 10-årsjubileum.

Jubileet blev samtidigt CVA:s första personalfest. Den första av den anledningen, att man ej tidigare hittat någon lokal tillräckligt stor för att rymma personalen med anhöriga, påpekade styresman Dahlin i sitt välkomstanförande. Nu hade detta lyckats tack vare välvillig inställning från överordnade i Stockholm.”

”Revyorkestern spelade upp och revystämningen steg. Conferencier Birger Haglund snackade ytterligare upp humöret och så kom Claire Eliasson och jagade bort alla eventuellt kvarvarande dystra pannveck med sin behagliga uppenbarelse i svart, blått och vitt. Hon sjöng "I Bergakungens sal" och publiken serverade kvällens första applådåska. Vackra Irene Lindström svävade förbi med sina humoristiska reklamplakat med sådan grace och charm, att man hade svårt att hinna läsa texten”.

Kungabesök 10 september 1955

Knappt hade man hunnit hämta sig från jubileet, så var det dags för en ny högtidlighet. Två veckor senare gjorde Kung Gustaf VI Adolf CVA/CFA den äran med ett besök.

”Under sin Eriksgata genom Västmanlands län besökte Konungen lördagen den 10 september CVA och CFA. Han uppvaktades av chefen för Konungens stab generallöjtnant Cederschiöld, förste hovmarskalken Wetter och adjutanten major Bergh samt åtföljdes av landshövding Casparsson, landskamrerare Westin, landssekreterare Lorichs och landsantikvarie Drakenberg. Konungen kom från Kungsör och anlände till CVA vaktbyggnad kl. 16.05, där han hälsades välkommen till Arboga stad av stadsfullmäktiges ordförande Jonas Carlsson och kommunalborgmästare Daniel Ekelund. Därefter anmälde sig styresman Otto Dahlin, varefter färden gick vidare med bil till CVA bergsinfart, varifrån Konungen med uppvaktning ledsagades genom P-tunneln och tunnel IV. Vid ingången till CFA i tunnel VII anmälde sig förrådsdirektör Erik Nyberg, som ledsagade genom CFA. Under besöket vid CVA skrev Konungen sitt namn på en minnessten.”

303 Nystedt får köra servicefordon

”Enligt VoB 64/56 av den 4/10 1956 äger 303 Nystedt, avd.280, behörighet att framföra CVA servicefordon.

Ja, en liten komplettering av namnet kanske klarlägger. Nystedt heter också Astrid och det märkvärdiga i saken är att hon faktiskt är den första kvinna, som fått behörighet för förande av CVA motorfordon. Vilket celebreras med ovanstående bild, där Nystedt kör en Willys-jeep.”

Säkerhetsele?

Hur länge skall det dröja, innan skyddsingenjören får upp ögonen för fördelen med säkerhetssele i CVA fordon?

På anmodan av redaktören för Bergtrollet vill jag här söka besvara "En man i ledet" beträffande säkerhetsselar i CVA motorfordon.

Spörsmålet är värt allt beaktande och kommer säkerligen också att bli föremål för behandling. Varför skyddsingenjören inte fått upp ögonen härför är dock en annan historia.

Nu är det väl dock så att frågan om säkerhetsselar ännu är föremål för vissa kannstöperier. Man må ha vilken uppfattning som helst, en sak är emellertid klar; det är ytterst få bilister som hittills skaffat sig dessa utomordentliga skydd i sina vagnar.

Det synes mej också egendomligt att om "En man i ledet" tillmäter denna fråga så stor betydelse när det gäller CVA-fordon, han då väntar för att föra fram detta i en tidning som kommer ut c:a 3 gånger om året. Hade det inte varit lämpligare att omedelbart framföra denna begäran direkt till vederbörande arbetsbefäl f.v.b. till verkstadsledningen. Det är ju så man överenskommit att skyddsärenden skall behandlas. Man ska således inte vänta med goda förslag utan snarast ta upp dem med den som närmast har att föranstalta härom och detta är alltid arbetsbefälet. Lämna dem alltså ej utanför när det gäller skyddsfrågor av något slag. Dom är säkert lika intresserade härav som vi andra.

Skulle mot förmodan en arbetsledare ej visa förståelse för förslaget och kanske ignorera framställningen äger förslagsställaren att hänvända sig till berörda skyddsombud, som då har att ta upp ärendet enligt för skyddsombuden gällande regler.

I det här aktuella fallet har ingen officiell framställning gjorts med begäran om säkerhetsselar i CVA-fordonen efter vad som framkommit vid förfrågan hos berörda instanser. Det är dock inte uteslutet att man på sina håll diskuterat frågan man och man emellan. Med det kan väl hänföras till rena önsketänkandet, om impulsen att vidarebefordra synpunkterna uteblir.

I anslutning härtill frågar man sig: Hur kommer det sig att av alla de, som äger rätt att framföra CVA motorfordon, ingen tidigare kommit på denna nu så vitala idé? Kan det månne bero på att sele-tänkandet ännu ej blivit rotat i det allmänna medvetandet?

Den försynthet "En man i ledet" här visat genom att ligga på ärendet tills Bergtrollet kommer ut och dessutom är så blyg att han gömmer sig bakom en signatur tycker jag är synd "på så rara ärter". Frågan som väckts är ju i alla fall värd en viss prioritet.

Simtävling i Villabadet -58

Ett par hundra personer hade samlats vid Villabadet för att följa ett program, som tydligen var tilltalande, ty alla trotsade det hällande regnet och stannade tills det hela var slut.

Einar Frändberg hade plockat med sig ett snabbsimmargäng från Västerås och Olle Böhlmark ett dito från Kungsör, som tog en hård dust med arbogasimmarna.

Det visade sig, att Arboga var farligast i vattnet på spinnsidan, när det gällde fartsim. Så var det korpsim 5x25 m, där tre lag från Flyget kämpade mot Affärsanställda och Arboga Maskiner. Med ett nödrop vann Flygets lag 1 med Affärsanställda endast en halv sekund efter! Jumbopriset kommer att tilldelas Ritkontorets lag under högtidliga former vid prisutdelningsceremonien i Folkets hus den 15 november, då Personalfesten äger rum. Vi hoppas, att vi då får se laget i sin säregna utstyrsel – polkagrisfärgade baddräkter från en svunnen tid och långa, stiliga pröjsare under näsan - stiga upp på prispallen medförande badfotograf. Man kan inte neka till att dom grabbarna satte färg på lagkappen.

Bosse Engdahl behövde inte be om applåder, när han gjorde uppvisning i sportdykning. I sin AGA-utrustning försvann han i det mörka åvattnet och kom upp med allehanda underliga föremål från åbotten.

Smågrabbarna Krister Petersson, Björn Andersson och Göran Svartberg applåderades också livligt under sin korvätartävling i det våta.

Polomatchen mellan Staden och Flyget slutade 2-2. Einar Frändberg skötte domarpipan med den äran. Flygets lag har all anledning glädjas över resultatet, då man kämpade mot ordinarie serielaget. Och så här såg laget ut: Bo Hula Wernersson, Bengt Halén, Hans Knutsson-Hall, Anders Andersson, Gösta Karlsson, Björn Haglund och Göran Andersson.

Vi fick också en intressant och skickligt genomförd livräddningslektion. Einar Frändberg och Bo Hedlund gav demonstration i vattnet och Olle Böhlmark kommenterade.

Äran av att publiken hängde med till slutet faller säkert till en icke ringa del på tävlingarnas trevliga speaker Olle Wallström.”

Löner 1956

Kompetenstillägg infördes vid avtalsförhandlingarna 1946. Dylikt kunde tilldelas sådana yrkesarbetare i högsta lönegruppen som ägde särskilt hög kompetens.

Ackordskompensation infördes avtalsperioden 1951-1952 och i avtalet 1955-1956 ändrades bestämmelserna för kompetenstillägg så, att högre ackordskompensation kunde utgå till arbetare som visat särskild duglighet och kunnighet i arbetet. Denna ändring innebar, att högre lön än den i lönetabellen angivna vid tidlönsarbete ej blev enbart förbehållen yrkesarbetare.

Tjänstebenämning	Lönegrad	Månadslön
Kanslibiträde	Ce 11	762:-
Verkstadsförman	Ce 17	940:-
Verkmästare	Ce 19	1.023:-
Kontorsskrivare	Ce 19	1.023:-
Bitr. ingenjör	Ce 19	1.023:-
Verkmästare	Ce 21	1.135:-
Ingenjör	Ce 23	1.272:-
Driftingenjör	Ce 25	1.424:-
Driftingenjör	Ce 27	1.594:-

Boende

Av de bostäder, som under föregående år färdigställts på försvarets byggnadskvot, har CVA och CFA personal kommit i åtnjutande av 30 st. lägenheter och 20 st. rum med kokskåp.

En del av de bostäder, som f.n. äro under byggnation i punkthusen vid Kapellgatan, byggas på försvarets byggnadskvot. Dessa bostäder har CVA och CFA-personal förhandsrätt på. I likhet med de bostäder, som byggdes föregående år, är det här fråga om lägenheter med kontantinsats (bostadsrättsförening).

Inflyttning beräknas ske successivt 1 april, 1 maj, 1 juni 1953. Kontantinsatsen skall erläggas före inflyttningen.

Lägenhetstyp	2 r.o.k.
Storlek:	55 m²
Beräknad kontantinsats:	1800:-
Beräknad årshyra:	1800:- jämte bränsle enligt värmemätning

De som äro intresserade kan sätta sig i förbindelse med CVA eller CFA personalavdelning.

Lägenheter som äro byggda på försvarets kvot skola i första hand utbjudas till CVA och CFA när någon avflyttar därifrån.

Kuriosa

Tankar vid en skrivmaskin

tänk att det behövs professorer för att cheferna ska tro att det är skrivmaskinen det är fel på och inte mig. Psykoteknisk kongress! När vi stackars maskinskriverskor säger, att tangentbordet är felkonstruerat då tror gubbarna bara att vi skämtar.

tänk, två mil om dagen tillryggalägger vi med fingrarna på en enda dag, är det då underligt, att vi behöver ta igen oss någon minut då och då.

skrivneuroser och skrivkramp blir resultatet av att tangentbordet felkonstruerades 1873, men säg det till chefen -

Så där ja. var är sudden? Är det ingen som sett radérgummit1 Jag hade det ju alldeles nyss. Å jag blir tokig, var är radérgummit!

Annons

Hålkortsspråkets mysterier.

Hålkortstexten saknar prickar över å, ä och ö. Det kan därför vålla en del bekymmer i förråd, när man t.ex. får en beställning på ventilsate, när det gäller ventilsäte. För att inte tala om öskar som oskar och hörtelefon som hortelefon!

Nytt i Telehallen

Fina fiskar har flyttat in i det nybyggda akvariet i Telehallen. Svärdfisken Ingvar och bågfisken Börje och deras många andra närsläktade bläckfiskar kan beskådas utan kostnad. De ser just nu en aning slokörade ut på grund av dålig ventilation (syrebrist). Ett råd till besökare: Medtag ej matpaket vid besök, ty fiskarna får ej matas.

Vitsar

Personaltidningen Bergtrollet var under alla år rikligt försedd med roliga historier och vitsar.

I Arboga där det är praktiskt taget omöjligt att få tag på en våning, lyckades en ung man en vacker dag få korn på en lya. Han tiggde och bad värden att han skulle bli den lycklige.

-- Nej, sade mannen olyckligt, men jag har en reservoirpenna som skrapar litet. .. .

Det har varit möte i kapellet där den besökande predikanten lagt ut texten. Mötet är slut och folket har gått men gamla mor Brita sitter kvar och snyftar och gråter. Predikanten, en gammal man med långt skägg och darrande röst, går ner till gumman, klappar henne på axeln och säger:

-- Nej, svarar gumman, men min gamla bock har dött, och han hade samma skägg och samma läte som pastorn.

Jag har hört att farbror kungen ska komma hit på sin Eriksgata nästa år, men skulle det inte kunna ordnas så, att han kommer hit i år. Vi behöver faktiskt få lite städat redan nu.

En dag före jul kom en liten grabb in till en radiohandlare och bad på grabbars vis att få några radiobroschyrer. Radiohandlaren vädrade affär och frågade:

Tea står och tittar fånigt en lång stund på gästen och tänker komma med något dräpande.

En man får formalinlösning för fotsvett. Han kommer tillbaka dagen efter och klagar bittert.

- På flaskan stod ju "Farligt för tära" och det var väldigt svårt att klara sej, så man inte fick någe på tära

Lärarinnan: Kan någon av er barn nämna namnet på någon av de tre vise männen?