En redigerad version av denna artikel är publicerad i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok 2020.

Huvuddelen av innehållet finns även på annan plats på AEF:s webbplats.

CVA på 1960-talet

Skrivet av Roland Persson

I tidigare årsböcker har verksamheten vid CVA skildrats från verkstadens tillkomst fram till 1960. Vi är nu framme vid 1960-talet som var en mycket händelserik tid i företagets historia. Oron i vår omvärld var stor och svenska försvaret rustades för att skydda våra gränser. CVA som tillhörde Flygvapnet tillfördes mycket resurser och verksamheten gick på högvarv.

Som underlag till den här artikeln har jag i huvudsak använt personaltidningen Bergtrollet, underlag från Robothistoriska Föreningen och Arboga Elektronikhistoriska Förening samt en del egna erfarenheter.

Företaget CVA

Under 1960-talet pågick Kalla kriget för fullt. Delningen av Europa i två militärblock permanentades genom Berlinmuren 1961, Kubakrisen 1962 och Pragvåren med Sovjets invasion av Tjeckoslovakien våren 1968 var några av de händelser som spädde på oron för ett nytt storkrig.

I Sverige rustades det militärt och flygvapnet nådde sin högsta kvantitativa nivå någonsin. CVA påverkades i högsta grad av denna utveckling. Ännu i början av 1950-talet var CVA i huvudsak en verkstad inriktad på översyn och reparation av apparater och motorer.

Materielen blev alltmer komplicerad och behovet av tekniska specialister ökade starkt. Flygförvaltningen fick inte möjlighet att anställa dessa i Stockholm och dessutom var tillgång till själva materielen en stor fördel.

Berlinmuren byggs under bevakning.

Lösningen blev att CVA alltmer utvecklades till att även bli en stor ingenjörsbyrå med tekniska tjänster och konsultationer som en produkt. Vikten av ett effektivt underhåll blev också alltmer uppmärksammat i flygvapnets anskaffningsprocess och kraven på driftsäkerhet och tillgänglighet ökade. Begrepp som Life Cycle Cost infördes.

Även uppdatering och åtgärder för att öka tillgänglighet och minska underhållskostnaderna för äldre materiel blev allt viktigare.

Personalbehovet

Under början av 1960-talet var rekryteringen av personal en huvudfråga för företaget. I en rekryteringsbroschyr från ca 1960 sökte man till tekniska avdelningarna teletekniker, eltekniker, konstruktörer, beskrivnings och katalogingenjörer och ingenjörer. Till produktionsavdelningarna sökte man produktionsberedare, verktygskonstruktörer, arbetsstudieingenjörer och rationaliseringstekniker.

Efter en intensiv rekrytering i början av 1960-talet hade CVA den 1 oktober 1963 1500 anställda, varav 775 var anställda enligt kollektivavtal och 725 tjänstemän med månadslön. Rekrytering skedde i huvudsak av unga, nyutbildade ingenjörer. Av de månadsavlönade var vid den tidpunkten 45 % under 30 år.

Författaren själv började vid CVA 1962 på ”Trådtransmissionsdetaljen”, avdelning 516 och blev företaget trogen till pensioneringen 2004. Under hela tiden jobbade jag som konsult med telekommunikationer inom Försvarets Telenät. Som nyanställd tjänsteman hade jag en lön på 1277 kr/månad. Efter ingenjörsexamen 1964 var lönen 2037 kr/månad.

En fråga inställer sig då: hur fick man tag i alla dessa medarbetare? Inte genom att sitta och vänta på ansökningar i alla fall, utan företaget låg verkligen i för att finna nya medarbetare.

Lärlingsskolan

Redan 1946 startade en fyraårig lärlingsskola vid CVA där teori och praktik varvades. Skolan inrymdes till början i ett elevhem vid Ekbacken men flyttade 1963 till ett nybyggt hus inne på CVA-området. Som mest tog man 1963 in 60 elever samtidigt. Den sista elevintagningen skedde 1966 och den sista examen var 29 augusti 1969 då 20 elever fick sina avgångsbetyg.

Intern och extern utbildning

Vid CVA fanns ett utbildningskontor med fyra heltidsanställda lärare och egen administration. Utbildningen prioriterades högt. Bara under 1968 utbildades 755 elever vid 213 interna eller externa kurser vilket motsvarade 25 utbildningstimmar per anställd. De interna kurserna var från 1963 förlagda till kursgården i Åsby. Utbildning i mjuklödning skedde i den särskilda kurslokalen inom fabriksområdet.

CVA stöttade också elever vid Arboga Stads Tekniska Aftonskola med ersättning för kurslitteratur och viss tid för grupparbete under arbetstid. Även korrespondenskurser bekostades av företaget.

Teknikkurs i Åsby.	Lödutbildning

Organisation

Ny personal och nya arbetsuppgifter krävde en omfattande organisation. Under åren har många omorganisationer skett, men under 1960-talet var organisationen ganska intakt. Den interna organisationen inom CVA var i stort oförändrad under tiden 1945-1959. Den första stora förändringen kom 1959 då alla de centrala verkstäderna organiserades med en produktions- och en teknisk avdelning. Marktele hade även blivit en egen sektion i samband med uppbyggnad av stridsledningssystemet Stril 60 mm.

Företaget leddes av en styresman och två överingenjörer. Under hela 1950-talet och fram till 30 juni 1961 hette styresmannen Otto Dahlin. Han efterträddes av Anders Högfeldt som avgick med pension 30 juni 1973.

Organisationsplanen från augusti 1964 visar en Teknisk avdelning med Nils Åkerblom som chef och en Produktionsavdelning med Lars-Harry Larsson som chef. Tekniska avdelningen var sedan indelad i 11 kontor och produktionsavdelningen i 10 kontor eller sektioner. Direkt under styresmannen fanns Läkarmottagning, Ekonomiavdelning, Materielavdelning, Driftavdelning, Mob- och verksskydd och Flygfältet.

En annan stor förändring skedde den 1 juli 1967 då CVA fördes över från Flygvapnet till Förenade Fabriksverken och fick namnet FFV/CVA. Omorganisationen föregicks av stor oro hos personalen. En utredning (FATU) hade förutspått ökat underhållsbehov på telesidan med påföljd att ett nytt företag, Telub, bildades i Växjö. CVA motsatte sig bildandet av Telub, eftersom man ansåg att behovet av teleunderhåll grovt överskattats. Det visade sig senare också att det blev problem med beläggningen vid Telub.

Beslut togs 1970 att flytta verksamheter från CVA till Telub. Detta förorsakade massiva protester i Arboga och relationerna mellan Växjö och Arboga var frostiga under lång tid.

En senare utredning (V66) föreslog sammanslagning av CVV i Västerås med CVM i Malmslätt och CVA. CVA tillfördes då arbetsuppgifter från CVV som började avvecklas. Utredningen föreslog också att en filial under CVA skulle startas i Östersund vilket också skedde. Östersundsfilialens lokaler färdigställdes i början av 1970.

Verksamheten inom CVA medförde mycket resande såväl inom landet som till leverantörer i många länder. Bergtrollet innehåller många reseberättelser från dessa ibland exotiska platser.

Motorunderhåll

Tillverkning av delar till flygplan 29 startade vid CVA 1951. 14 januari 1960 levererades den sista delen, en stabilisator. Därmed var en epok som tillverkare av flygplansdelar avslutad. Personalen omskolades till elektriker och radarmontörer.

Motor RM2 till flygplan 29 (Tunnan) och flygplan 33 (Venom), började underhållas vid CVA 1952 och detta pågick fram till 1966, då underhållet flyttades till CVM. Då hade 3 500 översyner gjorts på RM2 och dess varianter.

RM2 följdes av RM5 och RM6 i olika versioner för flygplan 32 (Lansen), flygplan 34 (Hawker Hunter) och flygplan 35 (Draken).

För provkörning av RM6 byggdes två nya provbockar genom utsprängning av tunnlar i berget. Provbockarna fick numren 5 och 6. Provbock 5 togs i bruk 1960 och nr 6 1962.

I april 1962 gjordes ett TV-inslag i Aktuellt för att visa upp provbockarna med deras imponerande dimensioner.

Den stora ljuddämparen till provbocken.	En av de första RM6 för test.	Provning av RM6.

Instrumentunderhåll

Volymen av mätinstrument och antalet olika typer inom flygvapnet ökade i sådan omfattning att det krävdes en helt ny organisation för instrumentunderhåll med spårbarhet, mindre sårbarhet och högre effektivitet. Vid CVA inrättades ett normalmätrum för kalibrering av instrument. Centralt underhåll på verkstad och mobilt underhåll med mätbussar och regionala resurser med instrumentmätbord infördes efter förslag från CVA.

CVA Teleservice på väg.	Interiör från en mätbuss.

Robot

Redan år 1958 började tillverkningen av robot 304 vid CVA. Tillverkningen skedde fram till 1964 i tunnel 13 då den flyttades till byggnad 6, telehallen. Den sista robot 04 levererades under pompa och ståt med inbjudna gäster och middag på Stadskällaren den 18:e augusti 1964.

Under 1960-talet växte robotverksamheten med regelbunden tillståndskontroll och underhåll av många robottyper såsom robot 24 Sidewinder, robot 27/28 Falcon, robot 69 Red Eye och robot 68 Bloodhound. Verksamheten förlades till nyuppförda byggnader vid Ektorp då explosiva delar nu började hanteras.

Robot 68 skulle ursprungligen underhållas vid CVA men flyttades 1966 till Telub i Växjö av kapacitetsskäl.

Robotmuseet i Arboga visar de flesta av de robottyper som underhölls vid CVA.

Montering av robot i berget.	Prestandaprovning av Rb27.

Marktele

Inom markteleområdet var 1960-talet intensivt. Utbyggnad av de stora ledningssystemen inom Stril-60 och Bas-60 pågick för fullt. Nya radarstationer byggdes och Försvarets Telenät moderniserades med transmissionsutrustningar och växlar.

CVA var verksamt inom alla delar av processen med anskaffningar, leveranskontroller, installation, föreskrifter för drift och underhåll, driftsättningar m m.

Paradoxalt nog så ledde Wennerströms spioneri till många extrajobb för CVA med att reparera skadorna han förorsakat. Medlen för detta kallades för ”Wennerströmspengar”.

Arbete på hög höjd.	Installationsarbete	Kontroll efter installation.

Testteknik

Den moderna elektroniken krävde förfinade rutiner för provning. Manuella metoder tog ofta för lång tid att använda och var beroende av operatörens skicklighet. Under ledning av Lennart Thornström m fl utvecklades nya idéer kring datastyrd provning av elektronik,  autotest. Här blev CVA ledande i Europa.

Autotestare från LM Ericsson.	Autotestare från Elliot.

Radar

På en höjd inom CVA-området byggdes i mitten på 1960-talet en provplats för den fransktillverkade spaningsradarstationen PS-66. Efter leverans från Frankrike måste stationsdelarna funktionsprovas och samtrimmas innan de monterades på sin operativa plats. Dessutom skulle man demontera stationerna efter samtrimningen, förrådsförvara utrustningen samt inför slutmonteringen transportera materielen till monteringsplatsen.

Med stationen på plats på höjden, som kom att kallas Fanny Hill, blev den en siluett som syntes vida omkring och föranledde många nyfikna frågor. Sista PS-66 på Fanny var sannolikt 1974.

Efter det har provplatsen använts för utprovning av senare tiders radarstationer.

Radarverkstaden i tunnel 4.	Radarstationen PS66 på Fanny Hill.

Sport och fritid

Idrottsföreningen IFFA var mycket aktiv med att arrangera olika typer av tävlingar inom orientering, fotboll, bandy, tennis, badminton, skidor, skytte och varpa där resultaten noggrant redovisas i Bergtrollet.

Under 1969 övertog företaget torpet Fohlingtorp ”en idyll vid Kvarnsjön” efter förslag från idrottsföreningen IFFA. Torpet upprustades och ställdes till personalens förfogande för fritidsaktiviteter. Torpet används än idag flitigt av de anställda.

Driftvärnet

CVA hemvärn var under åren 1945-1948 underavdelning till Arboga Hemvärn. Efter Kungl Maj:ts medgivande år 1947 organiserades CVA hemvärn om till driftvärn och i samband med detta ändrades namnet om till CVA-UHF driftvärn.

År 1968 slutade driftvärnet att vara underställt Flygvapnet och gick över till FFV driftvärn.

Driftvärnet har under årens lopp deltagit i en mängd rikshemvärnstävlingar, bland annat i Visby, Strängnäs, Boden, Karlstad och Sollefteå, där resultaten har varit såväl topp som bottenplaceringar.

Ett bevis på bra tävlingsresultat är det fina vandringspris som CVA-UR tog hem för evigt år 1960. Detta pris hänger i mässbyggnadens matsal.

Driftvärnet har under alla år haft egen spalt i Bergtrollet där övningar och tävlingsresultat refererats.

Personalfester och familjedagar

Bergtrollet rapporterade flitigt om personalfester och familjedagar. Här är ett urval.

Familjedag 11 september 1960

Omkring 2000 besökare vandrade runt på området. En forskningsrobot stod uppställd och man kunde även skärskåda ett Lansenplan på marken. Två Lansenplan från F1 i Västerås svarade för en flyguppvisning.

Besökare anländer till familjedagen.	Lansenplan visas upp
		Forskningsroboten

”Vi visste att de skulle komma, men upptäckte det inte förrän de helt plötsligt svepte fram över oss. Absolut ljudlöst, jetvrålet kom långt efter sitt upphov. Blixtsnabbt med vingspets intill vingspets steg jättefåglarna mot den klarblå himlen. Så följde en uppvisning, som kom den flygbitne att falla i trance och alla andra att ideligen anfäktas av magpirr. De två tunga planen uppförde sig som fallande löv i höststormens virvlar. Lika överraskande, som de kom, lika överraskande var de borta. De försvann i ett stort snöbollsliknande moln, som förmodligen med avsikt rullat in över fältet för att gömma de två flygarna och deras plan.”

CVA-festen 1961

På CVA-dagen 27 oktober 1961 hade 600 personer bänkat sig i Folkans biosalong för att skratta åt Acke och Stickan från Stockholm och lyss

na på Gösta Kling och hans Jet Stompers. Styresmannen delade ut medaljer för ”Nit och Redlighet i Rikets Tjänst” för 30 års tjänst till målarmästare Gunnar Jonsson och korade Inger Kühne till ”Årets CVA-flicka” framröstad som ”Duktig i arbetet och en god kamrat”. Ingenjör Anders Wadström var konferencier och ledde allsången. Efter kaffe spelade Jet Stompers upp till dans som företogs under stor trängsel.

Publik i salongen på CVAfesten 1961.

Den glada höstfesten 1962

På hösten 1962 var det dags igen för en personalfest. Den här gången var det ”Gösta Kling och hans Chock-orkester” som stod för musiken, systrarna Iréne och Ann-May stod för sången, broder Eveborg gjorde monologer och Mari-Ann Söderström skönsjöng. Ficktjuven Svedino visade färdigheter och Mats Bahr gjorde imitationer. Den här gången uppges att det var 550 personer i publiken.

Någon dans nämns inte i reportaget, men ”Det hela slutade frampå småtimmarna och på söndagsmorgonen kunde ett antal CVA-are vakna med två påtagliga bevis från personalfesten, ömma fötter och en känsla av att personalfest på CVA är årets begivenhet” så dans stod förmodligen på programmet.

Från höstfesten 1962

CVA:s 20årsjubileum 1965

Jubileet startade med en personalfest kallad ”Top Twenty” i Telehallen. Anders Wadström hade skrivit en revy som framfördes av honom själv och primadonnorna Irene Olsson och Birgitta Holmer. Det bjöds på kaffe, varm korv och ”Arboga Canada Dry”. För dansmusiken svarade Roland Jansson, Arne Lindmark, Stig Jäderlund och Sven-Ove Svensson.

Dans på Top Twenty 1965.

Den femte september var det dags för Familjedagen. Nu visades företaget upp för familjer, släkt och vänner med utställningar, motorprovkörning, stolskjutning och för barnen fanns diverse tävlingar. Mässen serverade 500 portioner ugnsstekt skinka för fem kronor. Trots dåligt väder bjöds publiken på flyguppvisning av fyra J35D Draken. En helikopteruppvisning och släckning av en flygplansbrand avslutade dagen.

Alla barn fick ballonger	En stjärnmotor med uppskuret propellerhus	Möte med RymdAnton
Två tuffa flygare	Flygplansvrålet från Draken var högt	Besökare kan se sin röst
Regnet hindrade inte publiken från att komma.

Här kan du se en 21 minuter lång film från Familjedagen 5/9 1965.
Producerad av Sturebild Arboga.

Lyckad FCTF-fest

8 mars 1968 hade FCTF årsfest på restaurangen Gyllene Balken. FCTF var den fackförening som organiserade tjänstemännen.

Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar så vidtog det viktigaste, festen. 180 personer hade gått in för att ha trevligt.

”Herrarna, spirituella och trevliga, tog väl hand om damerna, eller var det kanske tvärtom – det är ju skottår.”

Efter supén på omelett, sill och Janssons frestelse var det dags för dans till Johans show från Köping. Man trängdes, trivdes och kände våryran och dansade till långt efter midnatt.

Ett skottårsoffer?

Kuriosa

CVA-flicka i Hylands hörna? Ur Bergtrollet nr 4 1966:

”Onsdagen den 12 oktober hemsöktes CVA och närmare bestämt Gyllene Balken och trakterna kring vakten av Hylands talangscout Thore Skogman, som sökte en hörnvärdinna från Västmanland. Han gick fram som en virvelvind. Så hade han gjort inne i själva Arboga och så gjorde han även här. Nog fanns det kandidater till platsen och de var kanske villiga. Thore Skogman jagade upp dem innanför och utanför serveringsdisken. Farten var i högsta laget och flickorna blev skrämda. De sprang sin väg allihop.”

Thore Skogman på jakt.

Familjen Hjort. Foto: Valdemar Andersson

Familjen Hjort Ur Bergtrollet nr 4 1969:

”Ovanstående familjeidyll syns numera ganska ofta på CVA. Bilden togs i oktober av vaktman Valdemar Andersson på planen framför administrationsbyggnaden…… Rådjuret Lisa mår också bra”.

Högertrafiken

Högertrafiken infördes i Sverige 3 september 1967. Detta uppmärksammas givetvis i Bergtrollet. I nr 2 1967 kan man bland annat läsa:

”Den som färdas på motorväg bör planera resan så, att han i god tid före kl 4.50 kan lämna motorvägen vid ändpunkten eller köra in på lämplig avtagsväg. Om man skulle råka vara kvar på motorvägen kl 4.50 skall man likväl stanna, men inte på körbanan utan på vägrenen. Där får man sedan invänta anvisningar för fortsatt färd av polis eller annan övervakningspersonal.”

Dessutom måste man ju lära sig att kliva på cykeln från rätt håll.

Cykelövning inför högertrafikomläggningen.