1956 kommer den första "helsvenska" (delvis kopia av fransk) flygradiostationen PS-43. Tidigare har man kört, dels markradar ERIIIB, dels flygradar PS-20 i den s k radarbaracken.

För flygradarstationer inrättas under 1956 en verkstad i Hall 6, östra läktaren. Denna förses med stora perspektivfönster med plexiglas istället för vanligt glas för bättre resultat när mikrovågseffekt passerar igenom! Antenner för PS-20 och PS-43 samt senare PS-42 överses och repareras i Tu I nv elverkstad.

Flygradarverksamheten sväller ytterligare, läktaren är fullbelagd med körning av PS-20, PS-43, PE-46 och PS-29 som var amerikansk flygradar men användes här som väderradar, mark.

I slutet av 1950-talet startar leveranskontrollverksamhet för FMV:s räkning av flygradarmateriel. Denna bedrivs hos leverantörerna, SRA i Stockholm och LME Mölndal. Materiel som kontrollerats: PS-431/432, PS-42, PS-03, PS-01/011, PS-37, PS-46, PN799.

På senare tid, början av 80-talet, har vår personal i Mölndal även arbetat med kontroll av viss materiel till Ariane-projektet som tillverkats av SAAB Göteborg.

När så FV sätter upp F1 1958 med J32B som är utrustade med flygradar PS-42 och sikte 6A räcker utrymmena inte till utan delar av fälthangaren tas i bruk för detta. Under åren 1959 - 1963 användes fälthangaren för körning av PS-42, PS-02, sikte 6A samt PQ-17.

1963 tas Tu IV, södra delen, i bruk som flygradarverkstad. Verksamheten i fälthangaren och på östra läktaren i Hall 6 flyttas till Tu IV. Antennverksamheten i Tu I nv elverkstad flyttas också till Tu IV.

Internt underhåll av telemätinstrument sysselsätter i början av 1950-talet ca 2 man. 1960 omdisponeras Tu II öv "mellanplanet" från tekniskt kontor till televerkstad. Därvid skapas utrymme för en växande verkstad för underhåll av instrument, nu också åt externa beställare, flygradio samt navigeringsutrustningar, PN-50, som börjar underhållas vid denna tid.

Underhåll av telemätinstrument expanderar sedan under åren för att snart helt disponera "mellanplanet" och den senare överbyggnaden. Inom telemätinstrumentverkstaden bildas en separat enhet 1959 som överser och kalibrerar provningsutrustningar. I början av 1960-talet startar dessutom underhåll av servicebilar till fpl 35 som placerades i fälthangaren 1963 efter det flygradarverksamheten flyttat därifrån. Underhåll av servicebilar och provningsutrustning flyttas 1971 till By 7, södra skeppet.

1967 inleds verksamhet med verkstadsbil som åker över hela landet, i början enbart till militära kunder, förband eller motsvarande, för att utföra ett enklare underhåll på telemätinstrument. 1972 är verksamheten mogen att expandera och därefter har man full beläggning för 2 verkstadsbilar. Kunderna har också i ökande grad blivit civila så att företag med sortiment liknande våra militära kunder besöks.

Parallellt med flygradiounderhållet fanns tidigt en mindre tillverkningsverksamhet. Grunden för denna var flygvapnets behov av provningsutrustningar. I takt med att elektronikutrustningen i fpl blev alltmer vanliga och komplexa växer denna verksamhet. Bland större arbeten som tidigt utfördes kan nämnas provbänk FR/FD för B-nivåunderhåll fpl 35 ca 15 stycken, utrustning av SB405 (ServiceBil) avsedd för testning av fpl 35, samt TTB avsedd för fpl AJ37.

Kampen för att få disponera utrymme för denna skrymmande verksamhet förtjänar egentligen ett eget kapitel! Kampen fördes dock till ett slut då verksamheten fick disponera norra delen av fälthangaren då den motorverksamhet som vid tillfället fanns där överfördes till den nya motorreparationsverkstaden 1975.

Underhåll av telemätinstrument är en verksamhet som hela tiden expanderar. Så småningom tar verksamheten hela "mellanplanet" och södra överbyggnaden i anspråk och tränger därvid upp flygradiounderhållet helt på det övre planet.

Utredning ELIN genomförs vilket medför att Instrumentsektionen upphör att existera. Delar av Instrumentsektionen läggs organisatoriskt ihop med Elsektionen; telemätinstrument läggs samman med flygplaninstrument. Andra delar av Instrumentsektionen läggs samman med Robotsektionen och flyttas från Tu I övre till Tu V. Tu I övre byggs om och telemätinstrument flyttar från Tu II övre till Tu I övre i mitten av 70-talet.

Samtidigt har tillverkningsverksamheten börjat expandera. En naturlig åtgärd då telemätinstrument flyttar ur Tu II övre blir att flygradioverksamheten flyttas till "mellanplanet" och senaste överbyggnaden. Hela övre de l en a v Tu II övre kan då disponeras för tillverkningsverksamhet.

(Bland större tillverkningsobjekt, utöver tidigare nämnda testbilar, kan nämnas: Impulsgivare för fpl 37 raketkapsel, zon rör för 125 kg bomb, kontaktdon och B-faskutlösare för dito, tändrör för artilleriprojektiler, elektronik för minor m m, m m. Dessutom har större modifieringar på senare tid genomförts som tillverkning. Exempel: Enkelskott modif S7B, ökn av minneskapacitet CK37).

Ledningen för Elsektionen fanns under lång tid placerad Tu II övre "mellanplanet". I samband med att Tu IV togs bruk 1963 flyttade dock sektionschef och beredning till Tu IV.

När utrymmesbrist uppstår i Tu IV 1975 flyttar sektionsledningen till Tu VI nedre som tömts då Teknik flyttat till hyrda lokaler i Ekbacken. Ledningen flyttar ur Tu VI under en tid 1976 för att ombyggnad ska kunna genomföras. Tillfälliga, mycket enkla, lokaler anordnas i fälthangaren under denna tid, kallas för Stallet då "rummen" eller båsen skapats genom att spånplattor ställts upp mot ytterväggen mot öster.

Då Tu IV togs i bruk som flygradarverkstad 1963 utgjorde antennverkstaden en stor del av ytan. Andelen har senare väsentligt minskat på grund av minskat antal antenntyper, de äldre och underhållstunga antennerna till PS-43, PS-42 och PS-02, utgick.

I samband med att utredning ELIN fick effekt flyttades luftdataverkstaden från Tu I öv till Tu IV varvid antennverkstaden minskade i motsvarande grad.

Ett exempel på hur delar av verksamheten, till synes planlöst, flyttas fram och tillbaka mellan olika utrymmen är PN50/59. I mitten på 50-talet började underhållsarbetet på PN50, då i Tu II öv, övre delen. Senare, omkring 1960, återfinns den i Tu II öv men nu på mellanplanet. Återigen senare, 1963, flyttas den till Tu IV radarverkstaden. I början av 70-talet flyttas den återigen till Tu II öv övre delen, för att i mitten på 70-talet flyttas till Tu II öv södra delen där den fortfarande, 1984, bedrivs.

Utrymmena i Tu IV räckte så småningom inte till utan större yta skapades genom att bygga över antennverkstaden och DS-verkstaden med ett plan.

Detta gjordes i två omgångar, den första 1972 (antenn) och den andra (DS) 1976. Främst var det de stora automatiska testutrustningarna för fpl AJ/JA37 som ställde krav på utrymmen.