Evert Bengtsson (1920 - 2001)

 

 

Evert Bengtsson anställdes vid CVA 1952. Evert var ingenjör inom starkström och var behörig elektriker när han anställdes. Denna behörighet nyttjades vilket innebar att han var ansvarig för de starkströmsinstallationer som utfördes såväl på hemmaverkstaden som ute vid anläggningar. Han hade en stor praktisk läggning som kom väl tillpass när tillfälliga lösningar skulle utföras.

 

En av dessa improvisationer, som han själv pratade mycket om, var vid en övning i Småland på 60-talet. Övningsledningen önskade en bildmässig övervakning av ett skjutområde. Uppdraget gick till Kaj Eriksson som var gruppchef för radiolänk vid CVA. Efter en rekognosering avböjde Kaj då det inte fanns starkström vid platsen för kamerorna. Gösta Almberg, som då var detaljchef för Kommunikationsdetaljen, tyckte inte att det var bra av oss att tacka nej varför han kontaktade Evert. Evert rekognoserade och med sin praktiska läggning såg han att det på stolpar gick en telefonlinje med blanktråd fram till platsen och som inte användes. Evert kopplade loss ändarna på blanktråden och anslöt 220 v. Saken var klar, TV-övervakningen fungerade utmärkt. Evert hade jour på ett intilliggande värdshus under hela övningen. Allt fungerade bra och mycket nöjd åkte Evert hem när allt var demonterat. Men nöjdast var nog Gösta Almberg för till chefen CVA kom ett brev från en överste som var övningsledare. Han uttryckte sin stora belåtenhet med TV-lösningen och angav även att han var mycket lugn efter att ha träffat Evert. Sådant hände kring Evert Bengtsson på 50- och 60-talen.

 

Evert Bengtsson blev gruppchef för markradio under Gösta Almberg under en period och det var flera av oss på radio som han anställde och som minns honom bra även om han mest var ute på tjänsteresor.

 

Evert Bengtsson gick i pension 1985 och gick bort 5 juni 2001.

I samband med ett jubileum om CVA på 80-talet tog Evert Bengtsson fram underlaget om markradiohistorien vid CVA. Text och bilder är enligt Everts manus med en försiktig revidering.

 

Arne Larsson

Skrivet i april 2014