CVA roll i projekt VEGA
Sammanställt av Roland Persson
BakgrundUnder 50-talet var anfall mot Sverige med atombomb ett stort, dimensionerande hot. Våra flygbaser byggdes ut med uppställningsplatser utspridda över stora ytor för att förhindra effekten av ett atombombsanfall, bergsanläggningar dimensionerades för att kunna motstå ett angrepp, Radiakgrupper bildades för att mäta strålning och anläggningar med telemateriel försågs med EMP-skydd. För att studera stötvågens påverkan på utrustningar, byggnader och terräng utfördes en sprängning som skulle simulera en tänkt atombomb. Den 28/8 1957 bringades 36 ton nitrolit att detonera på låg höjd på försöksplatsen Nausta i Övre Norrland. Denna laddningsvikt ger skadeverkningar som motsvarar stötvågsverkan av en nominell atombomb om 20 kton trotyl på c:a 8 ggr större avstånd. I försöket deltog Flyg-, Armé- och Marinförvaltningarna, FOA och Televerket med personal för att planera sprängningen samt för att utplacera viss materiel på vilken stötvågens verkan skulle studeras.
CVA Arboga hade en stor roll vid sprängningen. I den stora studiegruppen på 90 personer deltog CVA med tre personer.
CVA hade uppdrag att inför provet gjuta fundament, montera master och antenner för radar, radiolänk, radio och att förlägga kablar i marken samt efter provet besiktiga och rapportera skadorna. CVA:s uppdrag var även att fotografera utrustningarna före och efter sprängningarna. En mängd foton togs i samband detta som dels finns i CVA:s rapport och vars negativ fortfarande finns i Arboga. Bilderna i denna artikel är skannade från dessa negativ.
CVA utförde också en stor arbetsuppgift med nedtagning av materiel och uppstädning av försöksplatsen.
Kartskiss över all materiels placering KällorEfter besiktningen utfärdade CVA en rapport med redogörelse för skadorna på utrustningarna och innehållande en stor mängd fotografier. Denna rapport tillsammans med rapporter om rekognosering, arbetsmiljön, fundamentgjutning, uppsättning av FF-materiel, observation, mätning och nedtagning av utrustningar och materiel samt vissa andra rapporter och skrivelser finns samlade i en arkivvolym "VEGA, Hemliga handlingar, Styresmannens expedition" i CVA H-arkiv hos Krigsarkivet (Kra). Däribland finns även en rapport från FOA.
Uppgifter i denna artikel bygger i huvudsak på innehållet i denna arkivvolym. Utöver detta finns ett personligt kåseri skrivet av Bengt Rask, CVA som deltog i förberedelsearbetet. Artikeln har kallats "En sörlännings upplevelse av Nausta på 50-talet" och finns att läsa på AEF:s webbplats.
Personal från CVAFöljande personer från CVA deltog i arbetet: Ing. A Norberg (vars reserapport refereras nedan) Afm 1872 Evensen 1330 Persson 1374 Malmkvist 1608 Löfstrand 1755 Jansson 1956 Carlsson 2205 Forsberg 2209 Lundberg 2211 Tallqvist Från Tekniska avdelningen deltog: Ing E Ericsson Ing P-O Nilsson RekognoseringPlatsen som utvalts för försöket ligger ca 30 km söder om Jokkmokk och ca 10 km NV om sjön Naustajaure.
1. Försöksplatsen 2. Förläggningsplats
CVA rekognoserade på platsen 3 – 5/6 1957.
Arne Norberg skriver: Rekognosceringen utfördes medan det ännu var snö delvis kvar på marken. På försöksplatsen, som FF robotbyrå ställt till förfogande fanns ett ståltorn och en betongbunker. Platserna för de olika materieltyperna märktes ut. ArbetsmiljönBilder från arbetsplatsen
FundamentgjutningFundamentgjutningen startade 1/7 1957. Arne Norbergs reserapport beskriver omsorgsfullt de svårigheter som mötte CVA-personalen i form av långa avstånd, dåliga vägar, avsaknad av gjutgrus mm. För att bygga en 100 m lång väg fick vägmaterialet hämtas 11 km bort. Utlovad hjälp från inhyrd arbetskraft, maskiner och lastbilar uteblev. Trots svåra förhållanden göts 9 mastfundament, 12 stagfundament och 25 staglänkar på två veckor.
Arne Norberg skriver: Markförhållandena var i början av juni helt annorlunda än en månad tidigare. Grundvattennivån låg endast 20 - 30 cm under markytan. För grävningen lejdes en traktorgrävskopa med maskinist. Maskinisten beräknade ha arbete i 3 dagar. Det tog 10 dagar, enär marken var frusen från 70 cm till 150 cm djup. På grund av den höga grundvattennivån fick groparna göras 3 - 4 gånger så stora som normalt brukar vara fallet.
Väg fick byggas 100 m från tornet till arbetsplatsen. Vägmaterialet fick köras 11 km. På försöksplatsen var en underlig jordmån. I torrt tillstånd var jorden som damm i fuktigt som lera. Detta gick ej att använda till vägmaterial.
Från CVA erhölls monteringsfärdiga gjutformar av trä och färdiga armeringskorgar. För blandning av den betongmängd 35 m3 som erfordrades för 9 mastfundament och 12 stagfundament kunde inte arbetskraft erhållas på platsen. Den arbetskraft från bygden som FOA 2 lejt in fick inte disponeras under första arbetsetappen utom i undantagsfall och då på övertid. Gjutgrus fanns ej att få på närmare avstånd än 6 mil. Därför gjordes ett avtal med en cementfabrik i Jokkmokk om leverans av färdig betong. Tyvärr fick inte kronans bilar användas för betongkörning och tillräckligt antal lastbilar kunde inte engageras, varför betonggjutningen måste pågå 28 tim i ett sträck. Tidspressen var hård då FOA 2 mindre försök skulle kunna ske f o m den 16/7, varför vårt arbete måste vara klart den 15. Lastbilar fick även engageras för transporter av utrustning och materiel från järnvägsstation till arbetsplatsen, en sträcka på 6 mil.
De förutsättningar som erhölls vid rekognosceringen, hölls inte. Den hjälp som skulle erhållas i form av inlejd arbetskraft och hjälp av diverse maskiner och lastbilar uteblev på några få undantag. Därför fick övertid uttagas av vår egen personal, så långt deras krafter stod bi och lastbilar inlejas. Naturligtvis blev alla lejda transporter dyra. De stora avstånden, dåliga vägarna och väldiga materialmängderna gjorde att två lastbilar praktiskt taget fick helengageras under den första etappen.
På de två veckorna kunde första etappens arbeten färdigställas, trots att det till börja med verkade omöjligt. Trots allt hade under denna tid 9 mastfundament, 12 stagfundament och 25 staglänkar kommit på plats.
FOA 2 hade under denna tid med en ingpluton reparerat en bro, förstärkt en observationsbunker belägen 1 km från centrum, huggit en skogsgata från bunkern till centrum och byggt ett 15 m högt trätorn, som senare försågs med 5 ton nitrolit och utgjorde det mindre försöket. FOA-personal hade förberett mätningar av olika slag. FF/F hade genom F21 påbörjat fundamenten för de 6 fpl-skydden i betong i skala 1:7.
Bilder från fundamentgjutningen
Uppsättning av FF-materiel mm.Under tiden 22/7 – 10/8 1957 utförde CVA följande arbeten för olika intressenter (KFF, KMF, KTS, FOA2):
Arne Norberg skriver CVA-personalen anlände till platsen, då det första försöket var utfört och samtliga utom kökspersonalen och de inlejda arbetarna hade tagit semester. En åsk- och regnperiod satte in. Telefonen var ur funktion varje dag p g a åsknedslag. Arbetet utfördes i så snabb takt som rimligen kunde tänkas. Tyvärr var det svårt att få materielen från järnvägsstation i den takt som hade varit önskvärt p g a avståndet, det tog större delen av första veckan innan all materiel var på försöksplatsen. Efter uppsättningen visade det sig att bottendelen i länkmasten var feltillverkad. Efter samråd med FF /ELB 4 och CVA tekn avd beslöts att masten skulle fällas och bottendelen bytas ut, vilket verkställdes. Övriga intressenter placerade ut sin mtrl på försöksplatsen. KATF hade placerat ut olika typer av mtrlslag såsom ammunition, lättare och tyngre vapen, fordon, stridsvagnar, elverk, minor, kabel, bärbara radiostationer, m m. KMF utprovade pjäskupoler. FF hade förutom den mtrl CVA satte upp även fpl-skydd i skala 1:7 samt 2 st fpl J 29. KTS provade en automatväxel i funktion samt blanktrådslinjer. FortF provade bunker samt dessutom skalprov med skyddsrum. KAFI provade dockor med uniformspersedlar, bränsletankar av gummi, camouflagenät, m m. FOA provade bl a atomskyddsgropar, vilka tyvärr visade sig odugliga p g a rasrisken. Vidare utfördes djurförsök med hänsyn till tryckskador i lungor. Skogsskador uppmättes noggrant. Centrumtornet var avsett att förses med 50 ton nitrolit. Tyvärr visade det sig att laddningen fick stanna vid 36 ton p g a tornets hållfasthet. Genom CVA försorg försågs tornet med åskskyddsledning. Den 23/8 var allt klart för försöket.
ObservationArne Norberg skriver: Efter 2 dagars molnighet klarnade vädret upp och sprängningen utfördes den 26/8 kl 1155. Alla tänkbara skydds- och säkerhetsåtgärder hade dessförinnan vidtagits. Bl a hade ett stort område kring försöksplatsen sökts av med helikopter. Detonationen utlöstes av personal från FOA 2, vilka var placerade i en bunker på 1000 m avstånd från centrum. Personal från FOA, som hade hand om djurförsöken, var placerade i en bunker på 3 km avstånd från centrum.
Övriga, i vilka bl a repr från CVA och FF ingick, var placerade på 1 mil från centrum. På sistnämnda avstånd var laddningen synlig och detonationens utveckling kunde följas. Civilbefolkningen hade evakuerats utanför en radie av 4 mil från centrum.
SkaderapporterArne Norberg skriver: Efter försöket studerades försöksplatsen. Skadorna var inte i den väntade omfattningen. För att få fram representativa skador borde materielen ha varit placerad 50 m närmare centrum än vad som nu var fallet.
Nedanstående bilder och bildtext är ur en CVA-rapport som erhållits från Krigsarkivet men som saknar registreringsnummer. Dessa bilder och fler därtill återfinns i en annan CVA-rapport där skadorna på antenner och master beskrivs oerhört detaljerat i text och bild. Även denna rapport är oregistrerad.
Mätning och nedtagningArne Norberg skriver: Enär endast FF hade fast mtrl på platsen i någon större utsträckning, fick CVA personal stanna kvar långt efter de övriga för att utföra nedtagning av materielen. Förman Evensen fick därför ansvara för försöksplatsen och förläggningsplatsen under denna tid. Nedtagning skedde efter anvisningar av ing P-O Nilsson, som samtidigt mätte upp och registrerade skadorna. Svårt skadad mtrl sänktes i ”Foajaure", medan övrig mtrl sändes till CVA per järnväg. ÖvrigtBilder som visar att det inte bara var arbete.
Övriga observationerAvsnittet innehåller utdrag ur FOA2 Rapport H2453-2092 med datum 10.10.1957. Rapporten har varit hemligstämplad. Utdrag ur rapportenINLEDNINGI föreliggande rapport ges en preliminär redogörelse för av FOA 2 under sommaren 1957 utförda större sprängningar för atomvapenstudier. Det redogöres vidare för de därvid utförda mätningarnas art och omfattning, i viss utsträckning för deras resultat och för planerade rapporter om de enskilda studieobjekten. Vidare beskrivas kortfattat de i samarbete med MVC, FOA 1, FOA 3, Vetenskapsakademien och Vattenfallsstyrelsen utförda undersökningarna. Rapporten ger även en överblick över de prov av stötvågsverkan på materiel som i samarbete med FOA utfördes av KATF, KAIF, KMF, KFF, FortF och Telestyrelsen. En plan för sprängningarna har tidigare utsänts från FOA 2 som dnr H 2294-2092 av den 19/6 1957. INNEHÅLLSFÖRTECKNING
AVSIKTAvsikten med Vega är att ge praktisk erfarenhet av: 1) förhålladevis långvariga stötvågors verkan på i krig aktuell materiel 2) stötvågens verkan på skog 3) verkan på skyddsgropar 4) partikelspridning vid detonation nära marken 5) stötvågens fysiologiska verkan
|