Flygdator CK 37 Sammanställt och fotad av Göran Gustafsson HISTORIK om utveckling och funktioner.I början av 1960 – talet beslutades att Fpl Saab 37 Viggen skulle bestyckas med en centralkalkylator CK37. En centraldator och head-up display gjorde det möjligt att ersätta en människa som navigatör. Datorn var den centrala beräknings- och integreringsenheten för alla elektronisk utrustning för att stödja piloten. Denna dator, CK37 som används i Saab AJ37, var den första luftburna datorn i världen.
BakgrundDen första elektroniska rördatorn i Sverige var BESK (Binär Elektronisk Sekvens Kalkylator). Strax efter denna dators introduktion blev Saab en av dess största användare. Men datorkapaciteten räckte inte till och Saab byggde en egen avancerad kopia. Denna dator användes från 1957 och var den andra kraftfulla elektroniska datorn i Sverige. Flygvapnet och Saab gjorde en undersökning och kom fram till att en flygburen systemdator kan ersätta navigatörens funktioner i AJ 37 Viggen. En viktig fördel med att använda en dator var flexibiliteten i program och taktiskt funktioner som lätt kan ändras. Samspelet mellan pilot och datorn (bildskärm) är ett mycket viktigt område som också måste noggrant utvecklas.
PrototypMan insåg att det var nödvändigt att bygga en praktisk digital dator som använder transistorer, kärnminne och analoga/digitala komponenter. Flygvapnet gav Saab i uppdrag att bygga en prototyp och visa om det skulle vara möjligt att använda en sådan dator i flygplan.
Prototypen var färdig 1960. Datorn arbetade med en ordlängd på 20 bitar och hade en beräkningshastighet på ca 100 000 instruktioner/sek. Den var utrustad med två ferritkärnminnen, ett för program och ett för variabeldata och de hade snabba omvandlare för analoga in/ut - signaler. Det visades också att en mer kompakt design var tvungen att utvecklas för en flygburen användning. Den här prototypdatorn var ursprungen avsedd till Saab CK37 och Saab D21. (D21 för civilt bruk.)
Elektronikutrustningen i Viggen
SystemfunktionerDet var också mycket intressant att se hur en dator kunde hantera navigering och information från andra elektriska utrustningar. Nödvändig information visas på en head-up display och presenteras för piloten. En viktig del av utvecklingen var hårdvaran och mjukvaran och bestämma datorns hastighet, instruktionstyper och minnesstorlek. Hastigheten är beroende av kravet på att hela programmets skriv och läsfunktioner bör utföras inom max 100 millisekunder. Minnesstorlekarna blev en kompromiss mellan fysisk storlek och programmets volym. Flera gånger måste programkoden optimeras för att passa in i minne och tid. Systemarkitekturen och relaterade rutiner överfördes och förbättrades sedan från attackversionen, Saab AJ37, till jaktversionen, Saab JA37, och även till nästa generation, Saab JAS39 Gripen.
DatorutvecklingDet var en svår uppgift att utveckla en dator till flygplan AJ37 Viggen. Kraven och designen för en flygburen dator var nästan okända. Komponenttillförlitlighet, logikkretsdesign, transistorfunktioner, kärnminne och en stabil kraftenhet måste undersökas och bestämmas. Hantering av A/D- signaler och av in/ut -signaler var nödvändigt. En kompakt och stabil konstruktion som tål mekaniska och klimatiska påkänningar måste konstrueras. Detta pionjärarbete sträckte sig över flera år med många reviderade specifikationer och två generationer av prototyper. År 1961 kom den första generationen av integrerande kretsar (IC) för användning. Användningen av IC gav en betydande minskning av antalet komponenter, vikt och volym.
Genom att byta från transistor till IC-design blev enheten lättare och snabbare.
IC- krets från 1961 inmonterad i en TO5 kapsel med 7st terminaler. Chippet är 2x2 mm.
En datorenhet består
av fyra ramar och några är försedda med förbindningsdon. Fyra datorenheter
bildar en optimal dator för installation i flygplan.
Konstruktion av elektronikenhet med transistorer (IC) och kablar
FerritkärnminneDatorn är försedd med två lika ferritkärnminnen, ett för program och ett för datavariabler.
Minnesplan med ferritkärnor. Kärnminne 1960.
Ferritkärnminnet har hög tillförlitlighet och lagrar information under en lång driftperiod. De krävde många elektroniska kretsar för att läsa och skriva data. Minnet bevarar lagrad data även vid avstängd matningsspänning.
|