Årtal och händelser
1933 Vid Centrala Flyg-verkstaden i Malmslätt bildades en speciell
försöksavdelning.
1934 Prov av girmätare fpl S6B: ”Instrumenten slutade att
fungera vid 5000 meters höjd och -20 grader C temperatur. Den här
framkomna otillförlitligheten hos girmätaren försvårar eller omöjliggör
höjdflygningar med därefter följande nedgång genom lågt liggande moln”
1936 Försökscentralen, FC blir direkt underställd
flyg-förvaltningen för utprovning av nya flygplantyper, utrustning och
beväpning.
1937 Ett North American NA-16-4M kommer till FC för ut-provning.
135 licensbyggdes senare av ASJA/Saab under FV-beteckning Sk14.
1939 Tysktillverkade skidor provas på B3. Bra funktion och
tillfredsställande flygegenskaper. Problem att komma loss efter
parkering.
1941 De två första av 60 Reggiane Re 2000 Falco, J 20, godkänns
av Försökscentralen efter typutprovning
1944 FC flyttar till egna lokaler vid Noby i Linköping
1945 Vid FFK, Försvarets Prov-plats Karlsborg, påbörjar marinen
prov med en Saab-utvecklad Rb310 inspirerad av V1
1946 FFK, Prov med raket-beväpning till B18 och J21.
18 cm raket
provskjuts
1948 FFK, den första skjutningen av ”Lufttorpeden” Rb 302 från
T18B
1951 Framgångsrik utprovning av startraketer för att förkorta
startsträckan för J21 och J29.
Tp80, Avro Lancaster används som flygande provbänk för STAL:s jetmotor "Dovern"
avsedd för A32.
1955 FFK, prov med Rb 304 påbörjas med fällning från J29.
Vid flertalet av skotten bärgas provroboten med hjälp av fallskärm
Flygmedicin
Undertryckskammaren som anskaffats för höghöjdsprov av apparater
utnyttjas för fysiologiska prov med försökspersoner. Denna primitiva
u-kammare liknade rymdfartens kapslar fast mindre och utan fönster
1957 Utprovning av EBK till RM5 för J34 Hawker Hunter.
Konstruktionen införs inte i flygplanen.
Flygplan 35 flygs till maxfart och max höjd. Mach 2 eller 20 000 meter
är vardagsmat. Förar-utrustning och motor verifieras.
1956 RFN, Robot Försöksplats Norrland etableras inför
utprovningen av flygrobotar, inledningsvis RB 27 och RB28.
Blir huvudprovningsplats för robotsystem
1958 RFN, den första av fyra J33, överförs till Svensk Flygtjänst
för målflygning
1959 RFN. Målflygplanet RB01 Jindivik, Sveriges första förar-lösa
flygplan, i luften.
Beväpningssystemet för J35F provas i samarbete med Saab och LME. I
proven ingår skjutning av ett stort antal jaktrobotar RB27/28.
1964 RFN, målrobot RB02 ersätter RB01. Den första skarpa
skjutningen med luftvärnsrobot RB67 Hawk.
FC, SK35C försedda med antispinnfallskärm provas och verifieras.
Utbildningsprogram för piloter läggs upp, överförs senare till F16 i
Uppsala
1968 RFN Kontrollskjutningar av RB68 Bloodhound inleds.
J32B Lansen civilregistreras på Svensk Flygtjänst, Används för målgång
och målbogsering.
1974 FMV-PROV bildas. Avser FC och försöksplatserna FFK i
Karlsborg och RFN i Vidsel
1977 Delar av ett för flygplan B3LA tänkt beväpningssystem provas
i SK37. FLIR och holografisk siktlinjesindikator är de stora tekniska
nyheterna. Flygplanet används senare för prov med viss elektronik för
JAS39
RFN, Målrobot RB06 operativ
1981 FC, Pansarvärnshelikopter för Armén. Utvärdering genom
tekniska och taktiska prov med ett antal olika helikoptertyper slutförs.
System och skjutprov med det svenskutvecklade siktessystemet
1982 FC, apparater som skall ingå i Marinens sjömålsrobot RBS15M
provas. Liksom vid tidigare sjörobotprov flygs robotlika flygbanor med
en A32.
RFN, Arméns luftvärnsrobot RB 77 provskjuts
1985 FC, inför projektarbete för radarflygplan till Flygvapnet
(PS-890) genomförs flyg-egenskapsprov i USA, med en METRO III, med
antennattrapp monterad på ryggen.
1986 FC, Provflygare deltar i
utvecklingsarbetet med JAS39 i de simulatorer som utnyttjas. Stora delar
av styr- och presentationssystemen kan "torrflygas" på ett realistiskt
sätt.
Prov genomförs med vapen-, sambands- och spaningsutrustning samt
motmedel.
1989 FFK, Miljöprovanläggning klar. Stridsvagnar kan frysas ner
till -40 och sedan värmas till +40.
Större bild
2010 De kvalificerade resurser och den kompetens som byggts upp
under årtionden är numera organiserade i
FMV Test and Evaluation
|
I flygets tidiga barndom bör sannolikt varje uppstigning ha varit att
betrakta som en provflygning. Modifieringar gjordes ofta på känn, ibland
utan avsedd verkan, ibland med olyckliga bieffekter. Även sedan
konstruktionsnormer och beräkningsmetoder etablerats och förfinats var
praktisk flygutprovning det enda sättet att till slut få fram en
ändamålsenlig produkt. Erfarenheterna på vägen dit var ibland dyrköpta.
I dagens läge är provningens roll i huvudsak att verifiera beräknings-
och simuleringsresultat.
Behovet av en egen kompetens inom flygvapnet uppkom för att prova:
-
Nya flygplan i samband med anskaffning
-
Modifieringar av flygplan
-
Tillkommande utrustningar och beväpning
Att samla erfarenheter och resurser för flygutprovning i en organisation
var en naturlig åtgärd.
Exempel på flygutprovning
Flygutprovning, i en eller annan form, har genomförts med praktiskt
taget samtliga flygplan, helikoptrar, utrustningar och vapen som
anskaffats av FMV-F och dess föregångare.
Provning sker inte bara av ny materiel. Moderna flygsystem är i tjänst
under lång tid och det är många systemförbättringar som införs och som
kräver provning. En annan orsak till provning, av materiel som är i
tjänst, kan vara haverier eller andra driftstörningar. Där kan provning
krävas, för att definiera problemet, och verifiera vidtagna åtgärder.
FC arbetar huvudsakligen på uppdrag från FMV:s olika sakenheter. Även
andra kunder utnyttjar FC kompetens.
Bland andra, Flygtekniska Försöksanstalten (FFA) och Försvarets
Forskningsanstalt (FOA). Härigenom har ett antal viktiga
forskningsprojekt kunnat genomföras.
Flygprov
är inte bara flygning
Själva
flygprovet är egentligen en mycket liten del av provflygverksamheten.
Innan en ny apparat kommer upp i luften har mycket hänt, exempelvis:
-
Planering av verksamheten
-
Projektering och genomförande av installation i provflygplanet
-
Konstruktion och installation av mätsystem
-
Analys av säkerheten för personal, ingående materiel och tredje
person
-
Utarbetande av flygprovprogram
-
Iordningsställande av målplats eller förberedelser vid försöksplats
där inmätning skall ske
-
Klargöring av flygplan och provobjekt
-
Genomgångar med berörd personal
Om utrustningen fungerar och vädret är gynnsamt tar sedan
provflygningarna i regel inte så lång tid.
Därefter ska:
Så småningom utvärderas mätdata, besättningen skriver protokoll, alla
erfarenheter från provserien sammanställs, bearbetas och diskuteras.
Allt utmynnar slutligen i en rapport som anger resultat, slutsatser och
rekommendationer.
Tiden i luften var kanske 1/2 procent av alla mantimmar som lagts ned.
Teknisk
utveckling/speciella resurser
När utprovning av flygmateriel påbörjades var provflygarens egna
observationer det enda underlaget för bedömningar och rapportering.
Noteringar gjordes på ett knäblock och kompletterades efter flygning med
förarens känslomässiga uppfattning av flygningen. Några
markutrustningar, annat än handkikare
och stoppur, fanns inte. Fotografering och i enstaka fall filmning,
skedde exempelvis av bombbrisader.
Under 1940-talet började oscillografer att användas. Dessa registrerade
elektriska förlopp på fotopapper.
Detta medgav flera och noggrannare observationer, dessutom avlastning av
besättningen.
Fotografering av flyginstrument, blev under slutet av 1940-talet en allt
vanligare registreringsmetod.
I samband med att raketer och robotar infördes som beväpning uppkom krav
på filmning av utskjutningsförlopp, siktpunkt etc. vilket medförde att
speciella kamerakapslar eller kamerainstallationer i flygplan
utvecklades.
Skjut- och bombfällningsplatserna fick möjligheter till baninmätning av
flygplan och vapen. Från början endast enkla kikare försedda med
kameror, för fotografering av höjd och sidskalor, senare genomanvändning
av kinoteodoliter.
En annan registreringsmetod som utvecklades för såväl flygplan som
robotar var telemetri, där mätdata från olika givare överförs genom
radiosignaler till en markstation. Under 1970- och 1980-talen har mät-
och registreringsutrustningarna utvecklats i takt med övrig teknisk
utrustning.
För inmätning av flygbanor finns numera mätradarstationer och
TV-teodoliter som automatiskt och samtidigt kan följa flera flygplan,
robotar, till och med artilleriprojektiler. Telemetritekniken har
utvecklats till krypterad sändning av mätvärden och sensorbilder.
I takt med att registrering av data förändrats har även utvärderingen
utvecklats från manuell bearbetning till nästan uteslutande
databehandling. Numera kan provledaren/provflygaren vid dataterminaler
få tillgång till 10 000-tals mätvärden efter varje prov, vilket ger en
helt annan och säkrare grund för slutsatser och bedömningar än som
tidigare varit fallet.
Kraven på provning av den alltmer komplicerade försvarsmaterielen har
även medfört behov att anskaffa speciella provningsresurser, som
laboratorieflygplan och laboratoriehelikoptrar. Dessa har förberetts för
provning av olika apparater och utrustningar, genom en grundinstallation
omfattande såväl registreringsutrustning som möjlighet till olika
placeringar av provobjekt. FC disponerar flera flygfarkoster för dessa
ändamål.
Fördelen med dessa resurser är att provning av nya objekt kan genomföras
utan tidsödande nykonstruktioner och installationer.
Laboratorieflygplanen har vanligen längre aktionstid och större utrymme
för operatörer/observatörer än krigsflygplan.
Provflygarens roll
När Försvarsmakten anskaffar ett flygplansystem sker detta normalt efter
det att en teknisk-taktisk-ekonomisk målsättning (TTEM) upprättats av
respektive försvarsgrensstab. TTEM omsätts sedan i tekniska termer i
form av en specifikation. Flygutprovningen av aktuellt system sker mot
de krav som anges i specifikationen.
Många av de taktiska och operativa krav som anges i TTEM kan vara svåra
att uttrycka i konkret tekniska termer. Det är bland annat därför som
provflygarens subjektiva uppfattning och bedömning av systemets funktion
vid flygprov är utomordentligt viktig.
Han skall inte bara kunna svara på frågan om systemet fyller angivna
krav, utan också bedöma om det är vad respektive försvarsgrensstab
egentligen tänkt sig.
Provflygarna rekryteras till största delen från flygvapnets divisioner,
eller helikopterförare från Armén och Marinen för att alla försvarets
flygande system skall kunna utprovas av förare med rätt taktisk
bakgrund.
Risker
Definitionsmässigt innebär provning alltid ett visst mått av osäkerhet.
Syftet är ju att undersöka om provobjektets funktion och prestanda är de
förväntade. Ett tämligen ofta förekommande utfall av provning är att så
inte var fallet.
Hur riskabel är då provflygning?
Under de gångna decennierna har haverier inträffat under flygprov, en
del med omkomna besättningsmedlemmar. Statistiskt sett bedöms dock inte
frekvensen ha varit högre än för annan militär flygning.
Det kan noteras att under de senaste decennierna har inget haveri
orsakats av felaktig provuppläggning, något som vittnar om framsynthet
och säkerhetsmedvetande hos berörd personal.
Det må tillstås att incidenter och tillbud inträffat och som vid all
flygning, kan marginalen mellan ett haveri och en lyckligt genomförd
flygning vara liten.
Samarbete med industrin
FC kontaktytor gentemot flygindustrin har varit och är helt olika
beroende på om aktuell anskaffning inneburit en nyutveckling hos
industrin, exempelvis flygplan vid Saab, eller om den varit ett köp av
redan färdigutvecklade typer exempelvis helikoptrar.
Nyutveckling
I fallet att FMV-F beställer nyutveckling av ett svenskt flygplan
innebär detta att FMV-F och FC nära kan följa och delta i industrins
arbete. Framför allt har det visat sig att definition av
kabinutformning, presentation och manöverlogik krävt stora insatser i
attrapper och simulatorer samt vid skriv- och konferensborden.
Återföring av aktuell, praktisk och taktisk erfarenhet till
typutvecklingsarbetet har varit mycket lönsam och svenskutvecklade
krigsflygplan är i dessa avseenden mycket väl föraranpassade, även vid
en internationell jämförelse.
När flygplansystemet i huvudsak är färdigutvecklat och snart skall
introduceras på förband, genomförs normalt teknisk taktiska prov vid FC.
Avsikten är att så realistiskt som möjligt verifiera systemet i så
taktiskt riktig miljö som möjligt. Samtidigt utvecklas den teoretiska
taktikansats som redan tidigare satts på pränt och riktlinjerna för
kommande förarutbildning i FV dras upp - ett ansvar som också åligger
FC.
När systemet introducerats i Flygvapnet genomför normalt den först
utbildade divisionen en taktisk utprovning, där taktik och stridsteknik
ytterligare förfinas. Framför allt kan förbandsuppträdande utvecklas
vidare, eftersom detta normalt inte kan provas vid FC.
Anskaffning av "hyllvara"
Vid anskaffning av andra flygplansystem än krigsflygplan är det redan
färdigutvecklade typer som kommer ifråga. I upphandlingsprocessen ingår
normalt en flygutvärdering av aktuella typer där deras egenskaper
värderas gentemot specifikationen. Utvärderingen är i regel avgörande
vid beslutet om vilken typ som skall väljas.
Ofta integreras system som är unika för Sverige i aktuell typ.
Utprovningen av dessa genomförs normalt i samarbete mellan aktuell
industri och FC.
Inte
bara flygplan
Provningsavdelningen har genom åren tagit på sig en mängd uppgifter som
inte direkt har med anskaffning och vidmakthållande av flygplansystem
att göra. Att så skett torde bero på att metodik och arbetssätt, som
utvecklats vid flygutprovning, med fördel kunnat tillämpas även på andra
teknikområden.
Två exempel på detta är tillkomsten av resurser för provning av skydd
mot elektromagnetisk puls, EMP som uppkommer vid vissa typer av
kärnvapenexplosioner.
Vidare placeringen av en mycket kvalificerad radarsimulator vid FC.
Den organisatoriska samordningen av flygplan- och robotprov vid RFN med
provning vid FFK har också varit ömsesidigt utvecklande och lärorik.
Försöksplatser
FFK, Försvarets Försöksplats Karlsborg och RFN
RobotFörsöksplats Norrland underställdes FMV:PROV vid 1974 års
omorganisation efter att tidigare ha ingått i FMV Robotbyrå. Samarbetet
mellan organisationerna förändrades inte så mycket genom denna åtgärd,
men på sikt var det lyckligt att alla FMV provresurser samlades i en
avdelning inom FMV.
FFK och RFN är på många sätt väldigt lika och samtidigt väldigt olika.
De har tillgång till var sitt skjutområde, FFK norra Vättern och RFN ett
område i Lapplands inland.
Båda försöksplatserna disponerar system för inmätning av flygplan och
robotar, baserade på radar och optiska- eller
TV teodoliter.
Verksamheten vid FFK går tillbaka till 1910- talet då som provplats för
Arméns ammunitionsprovning.
Sedan 1940-talet utbyggd för utprovning av Flygvapnets och Marinens
sjömålsrobotar i samarbete med FC. Resurserna har dessutom med fördel
kunnat utnyttjas för många andra flygprov, både av FC och SAAB.
RFN byggdes upp i slutet av 1950-talet med sikte på kommande
jaktrobotutprovning. Resurserna har därutöver kunnat utnyttjas för
attack- och luftvärnsrobotprov. RFN område 70x35 km - är Europas största
skjutfält över land.
För jaktrobotutprovning vid RFN engagerades initialt Svensk Flygtjänst
för att ha hand om flygande mål. Målrobotar kan flyga i flygplanlik
envelop och utgör realistiska mål vid jaktrobotprov. Normalt ska de inte
skjutas ner utan landas på ett kontrollerat sätt för återanvändning.
Det nordliga läget gör RFN till en lämplig plats även för att prova
materielens funktion vid sträng kyla.
Båda försöksplatserna har sina speciella geografiskt betingade
förhållanden och problem.
Vid FFK störs provningen ibland av fritidsbåtar och yrkesfiske i
Vättern.
Inom RFN skjutområde, som kringgärdas av ett 165 mil långt renstängsel,
bedrivs rennäring av samer som vid vissa skjutprov måste evakueras med
helikopter. Vid renskiljning och renslakt förekommer avtalsenligt ingen
provverksamhet i området.
Källor:
Sammanställt av Stig Hertze
Senast uppdaterad: 2012-02-04
|
