Potentiometer vad är det?
Potentiometer är en benämning på en vanlig elektrisk komponent.
En gängse beskrivning är, att en potentiometer är en typ av reglerbart motstånd,
som har tre anslutningar. Den har en vridbar glidkontakt som ligger an mot en
resistiv bana. Den skiljer sig från ett reglerbart motstånd (reostat) genom att
den fungerar som en spänningsdelare.
  
Men håll med om att det är ett namn som inte stämmer med funktionen.
Namnet verkar ha något att göra med potential eller hur, och något med meter,
rentav potential meter.
Alldeles riktigt, det var ursprungligen en potentialmeter
En
potentiometer, på svenska kompensator, är i mättekniksammanhang ett
instrument för att mäta potential (spänning) i en krets, dessutom utan att
belasta mätobjektet.
Före introduktionen av vridspoleinstrumentet (Edward Weston 1888)
och
digitalvoltmetern, (NLS 1952) var potentiometrar det instrument som användes för
noggranna spänningsmätningar.
Metoden beskrevs av Johann Christian Poggendorff omkring 1841
I en potentiometer jämförs en okänd spänning med en känd spänning
vanligen en Standardcell (Weston 1891). En
potentiometer måste kalibreras före mätning av en okänd spänning
Figuren nedan avser en konstantströmspotentiometer.

Kalibrering med standarcell
ansluten i serie med galvanometern
R1 är resistansen i hela
motståndstråden. R1 är anslutet till en variabel
likspännings aggregat. Potentiometern kalibreras genom att placera den
rörliga kontakten utefter R1 tråden i det läge som motsvarar den
spänning som en standard cell ger (1,0183
volt).
Matningsspänningen VS justeras sedan tills galvanometern
visar noll, som anger att spänning över R2 är lika med cellspänningen.
Mätning av okänd
spänning som kopplas i serie med galvanometern
En okänd likspänning, i serie med galvanometern, ansluts
till den rörliga kontakten, som justeras utefter motståndsledningen tills
galvanometern visat noll. Denna position ger resistansen R3 och spänningen över
den valda R3 delen av tråden är då lika med den okända spänningen. Allt som
återstår är att beräkna den okända spänningen från den del av längden på
motståndstråd som var ansluten till den okända spänningen.
Om längden på R1 motståndstråden är AB, där A är (-) änden och B är(+) änden,
och den rörliga kontakten är i position X på distans AX på R3 delen av
motståndstråd när galvanometerutslag ger noll utslag för den okända spänningen.
Avståndet AX mätts genom att läsa av den förtryckta skalan utefter
motståndstråden.
Den okända spänningen kan då beräknas:
Vu =Vs x
AX/AB
Detta förfarande underlättades senare genom att motståndsledningen utgjordes av
dekader men för produktionsmätningar var metoden alldeles för långsam och
ställde stora krav på operatören.
Fram till 1952 var potentiometern den enda metoden som gav hög mätnoggrannhet.

En ”modern” Potentiometer från Otto Wolff Berlin 1901
Ur AEF samlingar
Andrew Kay startade 1952 företaget Non Linear Systems med målsättningen
att åstadkomma en ersättning för 1800-tals lösningar i form av en Digital
Voltmeter.
Den första 4 siffriga digital voltmetern levererades 1953.
Med fyra siffror och 0,1 % noggrannhet

Den första
Digital-readout voltmetern som den då kallades
Detta var inledningen till automatiserade mätningar som ledde fram till autotest
Skrivet av: Stig Hertze
Senast uppdaterad: 2012-05-03
|