|
1948 överfördes Luftbevakningen från armén till flygvapnet som fick
uppgiften att bygga ut luftbevakningen över hela landet. Detta gjordes
genom att ett antal luftförsvars sektorer infördes samt ett antal
Luftförsvarscentraler LFC m/50. Sedan krigsåren fanns att mycket stort
antal Luftbevakningstorn (Ls-torn) och Markradar hade börjat införas med
radarstationerna ErIII-B och PJ-21. Detta system benämndes Stril 50.
1944 anges i vissa dokument att c:a 1400 Ls fanns inom landet som
rapporterade till 23 Ledningscentraler (Lc) i landet. Detta var inte
hanterbart varför beslut togs om att införa filtreringscentraller (LGC,
Luft Grupp Centraler). Antalet LGC varierar i äldre dokument från
planerade 134 st. till troligt installerade 77 st.
Bilden
tv. ovan visar Stril-50 systemet med ingående utrustningar. Här kan
noteras att CVA medverkade med installation vid de flesta av platserna
där det kan nämnas Radarstation PJ-21, Spaningsradar, Radioutrustning
RK-01 C/R, LGC och LFC-m/50.
I LGC
erhölls en relativ snabb information från Ls-tornen om annalkande flyg
och kunde skicka ut flyglarm. Beslut togs om att varje LGC skulle förses
med en Luftförsvarssändare (Luforsändare RT-01) för att lämna
information om fientliga och okända flyg- och
robotföretag. Dessutom kunde annan information ges om
luftlandsättningar, bombfällningar, kärnladdningsexplosioner och
radioaktivt nedfall. Även eget långsamt gående flyg (<360 km/h)
rapporterades. Denna luftlägesbild meddelades militära förband,
civilförsvar, industri och allmänheten
1951
får CVA en beställning ”Beträffande montage av radioutrustning för
luftförsvarsorientering (Radiolufor RT-01)” på att färdigställa 4
provanläggningar för Radiolufor med manövrering från LGC. I
beställningen angavs att närmare uppgifter om arbetets omfattning och
art har underhand meddelats Fld. Gussing som då var chef för CVA
Elsektion. Kostnaderna beräknades till c:a 10 000 kr per anläggning.
Arbetet kom att ledas av verkstadsförman O Ottosson CVA och startade i
april 1951.
Efter
färdigställandet och utvärdering av framkomna erfarenheter skall
ytterligare 13 anläggningar färdigställas. Därefter fortsatte
utbyggnaden och inom landet fanns 89 operativa sändare. Flertalet av
dessa installerades av CVA.
Arbetet
dokumenterades av Rune ”Foto Lasse” Larsson CVA och finns sparade i ett
stort antal glasplåtar. Bilderna kännetecknas av att det står CVA årtal
och ett nummer. Vissa bilder har beskurits och då saknas denna
information.
Masterna, som benämndes Rörmaster, fanns i två längder med höjderna 36
respektive 55 m. Luforsändaren arbetade på långvågsbandet och masten
utgjorde antenn som var en paraplyantenn med topplinor. Antennmasten
stod på en isolator med isolerade antennlinor.
Antennavstämningsenheten var placerad i en nedgrävd bunkerlåda vid
masten. Med en diameter på 100 m fanns ett motviktsnät bestående av
nedgrävda kopparlinor som grävts ned med hjälp av kabelplogen.
Sändaren som var kristallstyrd var placerad i en hydda en bit från
sändarantennen som i vissa fall kunde vara upptill 1 km från LGC.
Sändaren var tillverkad av G.E.C, General Electric Co Ltd, England med
den äldre flygvapen beteckningen FR 43500. Frekvensområdet var 250 - 450
kHz, med uteffekten 150 Watt och var amplitudmodulerad (A3).
Antennavstämningsenheten var också tillverkad av GEC. För att inom vissa
LGC områden kunna täcka en större yta skaffades ett effektsteg på 1000 W
som tillsammans med en ny antennavstämningsenhet tillverkades av SRT i
Sverige, även dessa installerades av CVA.
Under åren som gick modifierades Luforsystemet ett antal gånger såväl
apparatmässigt som systemmässigt och 1987 avvecklades långvågssändarna.
Det blev en lång period för CVA med Lufor som såväl installatör,
tekniskt stöd som Centralverkstad/Huvudverkstad med översynsarbeten vid
anläggningarna som gav mycket stora arbetsuppgifter.
Luforsändarna fanns utspridda över landet som bilden nedan visar.
Skrivet av Arne Larsson
Senast uppdaterat 2025-03-31 |
