Allmänt
Under
slutet av 40-talet började flygvapnet att uppföra LGC (Luftbevaknings
Grupp Centraler) som benämndes LGC m/48. Det var en typ av
filtercentraler som ett antal luftbevakningstorn rapporterade till.
Tidigt 50-tal gjordes en modifiering av LGC konceptet som fick
benämningen LGC m/50 där flertalet installerades av CVA. I LGC erhölls
en relativ snabb information om annalkande flyg varför beslut togs om
att varje LGC skulle förses med en Luftförsvarssändare (Lufor) för att
lämna information om fientliga och okända
flyg- och robotföretag. Dessutom lämnades annan information, t ex
luftlandsättningar, bombfällningar, kärnladdningsexplosioner och
radioaktivt nedfall. Även eget långsamt gående flyg (<360 km/h)
rapporterades. Denna luftlägesbild meddelas militära förband,
civilförsvar, industri och allmänhet.
Inom
landet fanns 91 LGC:n och det erfordrades 89 operativa sändare då två
LGC:n var utan. Även flertalet av dessa installerades av CVA som blev
Central verkstad för dessa och även utförde översyn av LGC med
Radiostation RT-01. Det var under lång tid en stor arbetsuppgift för CVA
och radiodetaljen där dess chef Evert Bengtsson utförde mycket av
översynerna.
RT-01 Sändare
Sändaren som var kristallstyrd var placerad i en hydda en bit från
sändarantennen som i vissa fall kunde vara upptill 1 km från LGC. Den
var tillverkad av G.E.C, General Electric Co Ltd, England med den äldre
flygvapenbeteckningen FR 43500. Frekvensområdet var 250 - 450 kHz, med
uteffekten 150 Watt samt var amplitudmodulerad (A3).
Antennavstämningsenheten var också tillverkad av GEC. För att inom vissa
LGC områden kunna täcka en större yta skaffades ett effektsteg på 1000 W
som tillsammans med en ny antennavstämningsenhet tillverkades av SRT i
Sverige.
Antennavstämningsenheten fick placeras på ett stativ vid rörmasten.
Luforsändaren kunde dels moduleras från tillhörande LGC samt även från
LFC m/50 via ett manöverstativ som tillverkats av
Svenska Reläfabriken AB, Stockholm.
Antenn
Antennen utgjordes av en stålrörsmast med
paraplyantenn. Den fanns i två varianter 36 och 55 m hög som
installerades på en porslinisolator. Antennen benämndes Rörmast RT-01.
Luforinformationen
Luforbandet var en del av långvågsbandet på
gränsen till mellanvågsbandet och var oftast uppmärkt på de kommersiella
radiomottagare med civilförsvarets symbol och ordet ”Lufor”. Även om
flygvapnet höll sändarnas positioner någorlunda hemliga så var inte
sändningarna det. Det var den delen av LGC-verksamheten som allmänheten
kände till. Flygvapnet uppmuntrade intresserade att skicka in
lyssnarrapporter efter övningar för att få en uppfattning om
täckningsområdena.
För att kunna ställa in mottagarna rätt
sändes det pausmusik från en bandspelare i LGC. Musiken avbröts var
tredje minut av igenkänningssignalen (IK) som indikerade att man hittat
rätt sändare.
Även om informationen från LS-tornen kom
direkt till LGC så kunde flygvarningarna gå ut sent.
Undertecknad som gjorde värnplikten vid
Signalbataljonen i Boden 1957/58 minns:
”På vinterövning upprättade vi en Främre
fördelningsstab i Kalixtrakten som var mitt i övningsområdet. Först kom
J 29 flygplan på låg höjd och dundrade in över oss. Sedan kom
Luforvarningen ”Fientligt flyg riktning Kalix” men då hade flygplanen
redan passerat”.
Luformottagning
På
varje LGC fanns en Radiola typ 2553V rundradiomottagare för
avlyssning och kontroll av den egna LUFOR utsändningen. Mottagaren fanns
även monterad i flygvapnets KPL-bilar (Kommandoplatsbil
flygtrafikledning vid krigsflygplatserna för mottagning av radiolufor)
Radiomottagare 930 var en civil bärbar
transistoriserad radiomottagare avsedd för mottagning av
luftförsvarsorientering (lufor). Radiomottagaren användes vid
flygvapnets fasta anläggningar.
Den köptes in av flygvapnet i ett stort antal
och under Evert Bengtssons ledning utfördes leveranskontroll vid CVA och
i samband med detta skulle en märkskylt sättas på. Platsen bestämdes
noggrant och en borrmall togs fram. Före leveranskontrollen skruvades
skyltarna fast. Leveranskontrollen konstaterade nedsatt funktion på
flera radiomottagare och felsökning överenskoms med Luxor. Den visade
att en av märkskyltens skruvar kommit in i mottagarens ferritantenn.
Mycket pinsamt för CVA men sådant kan hända. Lägg märke till märkningen
”Lufor” på skalans högra undre del.
Luforinformationen
Luforbandet var en del av långvågsbandet på
gränsen till mellanvågsbandet och var oftast uppmärkt på de kommersiella
radiomottagare med civilförsvarets symbol och ordet ”Lufor”. Även om
flygvapnet höll sändarnas positioner någorlunda hemliga så var inte
sändningarna det. Det var den delen av LGC-verksamheten som allmänheten
kände till. Flygvapnet uppmuntrade intresserade att skicka in
lyssnarrapporter efter övningar för att få en uppfattning om
täckningsområdena.
För att kunna ställa in mottagarna rätt
sändes det pausmusik från en bandspelare i LGC. Musiken avbröts var
tredje minut av igenkänningssignalen (IK) som indikerade att man hittat
rätt sändare.
Även om informationen från LS-tornen kom
direkt till LGC så kunde flygvarningarna gå ut sent.
Undertecknad som gjorde värnplikten vid
Signalbataljonen i Boden 1957/58 minns:
”På vinterövning upprättade vi en Främre
fördelningsstab i Kalixtrakten som var mitt i övningsområdet. Först kom
J 29 flygplan på låg höjd och dundrade in över oss. Sedan kom
Luforvarningen ”Fientligt flyg riktning Kalix” men då hade flygplanen
redan passerat”.
Luformottagning
På
varje LGC fanns en Radiola typ 2553V rundradiomottagare för
avlyssning och kontroll av den egna LUFOR utsändningen. Mottagaren fanns
även monterad i flygvapnets KPL-bilar (Kommandoplatsbil
flygtrafikledning vid krigsflygplatserna för mottagning av radiolufor)
Radiomottagare 930 var en civil bärbar
transistoriserad radiomottagare avsedd för mottagning av
luftförsvarsorientering (lufor). Radiomottagaren användes vid
flygvapnets fasta anläggningar. Den köptes in av flygvapnet i ett stort
antal och under Evert Bengtssons ledning utfördes leveranskontroll vid
CVA och i samband med detta skulle en märkskylt sättas på. Platsen
bestämdes noggrant och en borrmall togs fram. Före leveranskontrollen
skruvades skyltarna fast. Leveranskontrollen konstaterade nedsatt
funktion på flera radiomottagare och felsökning överenskoms med Luxor.
Den visade att en av märkskyltens skruvar kommit in i mottagarens
ferittanten. Mycket pinsamt för CVA men sådant kan hända.
Lägg märke till märkningen ”Lufor” på skalans
högra undre del.
Det fanns ett antal olika radiomottagare för mottagning av
Luforinformationen som var avsedd för militära förband, samhället och
allmänheten. För militärt bruk fanns bland annat Radiomottagare Mt 910 B
som var en batteridriven rörbestyckade mottagare tillverkad av Svenska
Radio Aktiebolaget (SRA) med två våglängdsband, LUFOR (långvåg) och
under åren som gick modifierades Luforsystemet ett antal gånger såväl
apparatmässigt som systemmässigt och 1987 avvecklades långvågssändarna.
Det blev en lång period för CVA med Lufor som såväl tekniskt stöd som
Centralverkstad/Huvudverkstad.
Under åren som gick
modifierades Luforsystemet ett antal gånger såväl apparatmässigt som
systemmässigt och 1987 avvecklades långvågssändarna.
LGC och Radiostation RT-01
blev stora arbetsuppgifter för CVA med installationer av LGC:n,
Radiostation RT-01, införande av Effektsteg samt förebyggande underhåll
på anläggningarna.
Teknisk data
-
Sändare för
luftförsvarsorientering (Lufor).
-
Fabrikat GEC.
-
Uteffekt 150 W med
effektsteg 1000 W.
-
Frekvensområde långvåg
250-450 kc.
Skrivet av Arne Larsson
Senast uppdaterad 2025-04-11 |
