Klicka här för att komma till AEF:s Startsida! 

 

Operativ Tidsperiod

 

 

 

Basradio Fmr-12/Tmr-12
 

 

 

Radiostation Fmr-12 A

 

 

 

 

 

Fmr-12 manöverpanel

 

 

 

 

 

Radiostation Fmr-12B

 

 

 

 

 

Radiostation Tmr-12

 

 

 

 

 

Tmr-12 manöverenhet

 

Bakgrund.

Under 50-talet konstaterades att ett radionät för det interna sambandet för det planerade Bas-60 behövdes. Det skulle vara ett radiosystem för flygbasens interna samband med en basstation i KC och fordonsinstallerade- och bärbara radiostationer.

Radiosystemet skulle ha fyra radiokanaler att nyttjas för:

  • Operativt nät för samband mellan Kc och banändar, räddningsfordon och snöröjningsfordon

  • Förbindelsenät mellan Kc och Stnkompch (Upl), Signalexpedition, Batch, Batint, Tpc och Tpfordon

  • Klargörningsnät mellan Kc och Stnkompch (Upl), Stnförråd, Stnkomp, Eltroppfordon, Bogserfordon och Stnkompch.

  • Försvarsnät mellan Kc, Vakt, Radiakcentral, Radiakptr och Basförsvar.

För att operatören i Kc ska slippa störande trafik från andra stationer skall selektivt anrop, med signallampa och summer, finnas för trafik in mot huvudstation.

Utveckling och leverans

En offertförfrågan på ett basradiosystem skickades ut till 11 företag 1956-12-07. Av dessa kom fyra företag in med offerter som kunde accepteras.

SRT offererade en modifierad dansk taxiradio från sitt systerföretag i Köpenhamn och fick i augusti 1957 en beställning på utveckling av basradiosystemet.

Här utnyttjade SRT taxiradion som tillverkats av ITT företaget Standard Elektric A/S i Köpenhamn (senare Storno) och som modifierades och anpassades vid Ulvsundafabriken till KFF krav. I modifieringsuppdraget ingick bland annat att införa 50 kHz kanalseparation.

Efter provmodifiering och utprovning på flygbaser beslutades att basradiosystemet skulle anskaffas till flygvapnets samtliga Flygbaser och flottiljflygplatser. Basradiosystemet utgjordes av en basstation (Fmr-12A) placerad i KC, portabla radiostationer (Fmr-12B) samt fordoninstallerade radiostationer (Tmr-12).

 

Sändare, mottagare och kraftenheter tillverkades i Köpenhamn och levererades till SRT i Sverige.

Vid SRT monterades enheterna i för sitt ändamål speciella kabinett som SRT tillverkade. Vid SRT utfördes slutprovning före leverans.

 

Samma version av sändare och mottagare användes i samtliga radiostationer varför skillnaden var ”skalen”.

 

Leveranserna började tidigt 60-tal till flottilj varefter personal från SRT installerade. Den sista leveransen skedde 1964.

 

Utförande

Radiostation Fmr-12A

Fmr-12A var basstationen som installerades i KC- och TWR apparatrum. I denna utrustning ingick två sändare, fyra mottagare, tre kraftenheter och två manöverenheter.

I Kc var manöverenheterna installerade vid positionerna TL (trafikledare) och Vb (vakthavande befäl). Till dessa två manöverenheter var varsin sändarenhet anslutna som vardera var bestyckade med fyra kanaler för samband med funktioner enligt ovan.

De fyra mottagarna var bestyckade med var sin kanal för parallell passning av TL och Vb. Mottagarna innehöll tonmottagare som medgav selektivt anrop till de två positionerna.

Sändarna var anslutna till varsin antenn medan mottagarna var anslutna till en gemensam antenn.

 

Radiostation Fmr-12B

Fmr-12B var en flyttbar, nätansluten radiostation i basradiosystemet avsedd att användas vid förberedda platser inom basområdet. Radiostationen var portabel med en vikt som medförde att den med viss svårighet kunde flyttas.

Den bestod av en sändare, en mottagare, en kraftenhet och en antenn med kortare mast. Innanför det främre locket fanns en manöver- och betjäningsdel där valfri kanal kunde väljas och tonuppkallning göras. Radiostationen fungerade som sändtagare.

På radiostationens utsida finns en kontakt märkt Tfn 5. Den kunde anslutas till en motsvarande kontakt på baskabelskåp för att ersätta utslagen baskabeldel.

 

Radiostation Tmr-12

Radiostation Tmr-12 var den fordonsmonterade versionen i basradiosystemet.

Den bestod av en sändare, en mottagare, manöverenhet och två typer av fordonsantenner. Som strömförsörjning användes fordonenets 6 eller 12v batteri.

Sändarna och mottagarna var bestyckade med fyra kanaler som kunde väljas från manöverdelen. Från manöverdelen kunde tonuppkallning ske.

Sammanlagt anskaffades följande antal radiostationer:

  • Radiostation Fmr-12A                  61 st

  • Radiostation Fmr-12B                  549 st

  • Radiostation Tmr-12                     549 st

Avveckling

Basradiosystemet var i operativ drift från mitten av 60-talet till slutet av 80-talet då det ersattes av ett nytt basradiosystem som benämndes Basledningsradio.

 

CVA:s roll

CVA utförde prototyp- och leveranskontroll av utrustningen samt tog fram installationsunderlag och utförde driftsättningar.

Som Central verkstad utarbetades underhållsföreskrifter och modifieringsförslag samt upprätthöll funktionen som tekniskt underhållsstöd till förbanden.

1967 övergick funktionen som central verkstad till Växjö.

 

Tekniska data

Frekvensområde

Kanalavstånd

 149-174 MHz

 Max 0,8 MHz

Kanaldelning

 50 kHz

Frekvensstabilitet

 ± 25 kHz mellan -10 C och +40 C

Modulering

 FM (Fasmodulation)

Uteffekt

 5 W Nominellt

Känslighet

 1µV vid 20dB brusundertryckning 

Tonfrekvenser

2340, 2580 och 2820 Hz

 

Skrivet av: Arne Larsson AEF

Senast uppdaterad: 2015-11-27

 

Källor: :Dokument från Krigsarkivet, CVA samt personliga minnen