Bakgrund.
Under 50-talet
konstaterades att ett radionät för det interna sambandet för det
planerade Bas-60 behövdes. Det skulle vara ett radiosystem för
flygbasens interna samband med en basstation i KC och
fordonsinstallerade- och bärbara radiostationer.
Radiosystemet
skulle ha fyra radiokanaler att nyttjas för:
-
Operativt nät
för samband mellan Kc och banändar, räddningsfordon och
snöröjningsfordon
-
Förbindelsenät
mellan Kc och Stnkompch (Upl), Signalexpedition, Batch,
Batint, Tpc och Tpfordon
-
Klargörningsnät
mellan Kc och Stnkompch (Upl), Stnförråd, Stnkomp,
Eltroppfordon, Bogserfordon och Stnkompch.
-
Försvarsnät
mellan Kc, Vakt, Radiakcentral, Radiakptr och Basförsvar.
För att operatören i Kc ska slippa störande trafik från andra
stationer skall selektivt anrop, med signallampa och summer,
finnas för trafik in mot huvudstation.
Utveckling och leverans
En offertförfrågan
på ett basradiosystem skickades ut till 11 företag 1956-12-07.
Av dessa kom fyra företag in med offerter som kunde accepteras.
SRT offererade en
modifierad dansk taxiradio från sitt systerföretag i Köpenhamn
och fick i augusti 1957 en beställning på utveckling av
basradiosystemet.
Här utnyttjade SRT taxiradion som
tillverkats av ITT företaget Standard Elektric A/S i Köpenhamn
(senare Storno) och som modifierades och anpassades vid
Ulvsundafabriken till KFF krav. I modifieringsuppdraget ingick
bland annat att införa 50 kHz kanalseparation.
Efter
provmodifiering och utprovning på flygbaser beslutades att
basradiosystemet skulle anskaffas till flygvapnets samtliga
Flygbaser och flottiljflygplatser. Basradiosystemet utgjordes av
en basstation (Fmr-12A) placerad i KC, portabla radiostationer
(Fmr-12B) samt fordoninstallerade radiostationer (Tmr-12).
Sändare, mottagare
och kraftenheter tillverkades i Köpenhamn och levererades till
SRT i Sverige.
Vid SRT monterades
enheterna i för sitt ändamål speciella kabinett som SRT
tillverkade. Vid SRT utfördes slutprovning före leverans.
Samma version av
sändare och mottagare användes i samtliga radiostationer varför
skillnaden var ”skalen”.
Leveranserna
började tidigt 60-tal till flottilj varefter personal från SRT
installerade. Den sista leveransen skedde 1964.
Utförande
Radiostation Fmr-12A
Fmr-12A var
basstationen som installerades i KC- och TWR apparatrum. I denna
utrustning ingick två sändare, fyra mottagare, tre kraftenheter
och två manöverenheter.
I Kc var
manöverenheterna installerade vid positionerna TL (trafikledare)
och Vb (vakthavande befäl). Till dessa två manöverenheter var
varsin sändarenhet anslutna som vardera var bestyckade med fyra
kanaler för samband med funktioner enligt ovan.
De fyra mottagarna
var bestyckade med var sin kanal för parallell passning av TL
och Vb. Mottagarna innehöll tonmottagare som medgav selektivt
anrop till de två positionerna.
Sändarna var
anslutna till varsin antenn medan mottagarna var anslutna till
en gemensam antenn.
Radiostation Fmr-12B
Fmr-12B var en flyttbar, nätansluten
radiostation i basradiosystemet avsedd att användas vid
förberedda platser inom basområdet. Radiostationen var
portabel med en vikt som medförde att den med viss svårighet
kunde flyttas.
Den bestod av en sändare, en
mottagare, en kraftenhet och en antenn med kortare mast.
Innanför det främre locket fanns en manöver- och betjäningsdel
där valfri kanal kunde väljas och tonuppkallning göras.
Radiostationen fungerade som sändtagare.
På radiostationens utsida finns en
kontakt märkt Tfn 5. Den kunde anslutas till en motsvarande
kontakt på baskabelskåp för att ersätta utslagen baskabeldel.
Radiostation Tmr-12
Radiostation Tmr-12 var den
fordonsmonterade versionen i basradiosystemet.
Den bestod av en sändare, en
mottagare, manöverenhet och två typer av fordonsantenner. Som
strömförsörjning användes fordonenets 6 eller 12v batteri.
Sändarna och mottagarna var bestyckade
med fyra kanaler som kunde väljas från manöverdelen. Från
manöverdelen kunde tonuppkallning ske.
Sammanlagt anskaffades följande antal
radiostationer:
-
Radiostation
Fmr-12A 61 st
-
Radiostation
Fmr-12B 549 st
-
Radiostation
Tmr-12 549 st
Avveckling
Basradiosystemet var i operativ drift
från mitten av 60-talet till slutet av 80-talet då det ersattes
av ett nytt basradiosystem som benämndes Basledningsradio.
CVA:s roll
CVA utförde
prototyp- och leveranskontroll av utrustningen samt tog fram
installationsunderlag och utförde driftsättningar.
Som Central verkstad utarbetades
underhållsföreskrifter och modifieringsförslag samt upprätthöll
funktionen som tekniskt underhållsstöd till förbanden.
1967 övergick funktionen som central
verkstad till Växjö.
Tekniska data
Frekvensområde
Kanalavstånd |
149-174 MHz
Max
0,8 MHz |
Kanaldelning |
50 kHz |
Frekvensstabilitet |
± 25
kHz mellan -10 C och +40 C |
Modulering |
FM (Fasmodulation) |
Uteffekt |
5 W
Nominellt |
Känslighet |
1µV vid 20dB brusundertryckning |
Tonfrekvenser |
2340, 2580 och 2820 Hz |
Skrivet av: Arne Larsson AEF
Senast uppdaterad: 2015-11-27
Källor:
:Dokument från Krigsarkivet, CVA samt personliga minnen
|