Det hexadecimala (sedecimala) talsystemet.

Ur Nationalencyklopedin

hexadecima´l (av hexa och lat. de´cimus 'tioende'), om siffra eller värde: angiven i ett talsystem med basen 16, hexadecimala talsystemet. I detta används vanligen symbolerna A, B, C, D, E och F för att representera siffrorna från 10 till 15. Ett binärt tals framställning i hexadecimala talsystemet fås genom att de binära siffrorna delas in i grupper om fyra, utgående från binärpunkten. Jfr positionssystem

positionssystem, talsystem för representation av heltal med hjälp av siffror. Ett positionssystem definieras av en bas och behöver siffror, inkl. 0, som till antalet är lika med basen. En viss siffras bidrag till ett tal beror på var i talet siffran står, siffrans position. I det vanliga decimala talsystemet, som har basen 10 och siffrorna 0 till 9, tolkas t.ex. 123,45 som 1·10²+2·10¹+ +3+4·10^-1+5·10^-2. Generellt skrivs ett tal i ett talsystem med basen B som:
s_ns_n-1... s₁s₀,d₁d₂... och betyder
s_nBⁿ+s_n-1Bⁿ-1+...+s₁B+s₀+d₁B^-1+ +d₂B^-2+... Baser som ofta används i datorberäkningar är 2 (binärt system), 8 (oktalt) och 16 (hexadecimalt).