En engångsföreteelse för prov och
försök.
Olika utredningar och studier under
1950- talet, bl.a. luftförsvarsutredningen LFRU, hade visat att man
måste satsa på en ny typ av radarstationer. För spaningsradarstationer
skulle eftersträvas sändare av hoppfrekvenstyp för att bl.a. undgå
verkan av smalbandig, och därmed effekttät störning, hög sändareffekt
och större störhållfasthet.
För att få erfarenheter av sådana
utrustningar förde 1960 Flygförvaltningen (FF) underhandlingar med CSF
(Compagnie Generale de Telegraphie sans Fil) i Frankrike rörande en
befintlig station med önskade prestanda. Kodbeteckningen blev ”Arcille”,
en benämning som skulle användas vid all korrespondens med CSF.
Efter förhandlingarna beställde FF
1961/62 en station för prov och försök. Stationen var ursprungligen
framtagen för den franska marinen varför fransmännen via sin
marinattaché i Stockholm krävde vissa garantier redan vid beställningen.
En av dessa var att det svenska flygvapnet inte fick använda stationen
på ett sådant sätt att begränsningar i dess egenskaper kunde avslöjas
genom signalspaning.
Leveranstiden beräknades till två år
följd av en installationstid av 6 månader.
I maj 1963 kunde stationen besiktas i
Paris varefter leverans kunde ske i december samma år.
Stationen arbetade på L-bandet (1 000 –
2 000 MHz) men planerades att modifieras till C- eller X-band. (C-band =
4 000 – 8 000 MHz, X-band = 8 000 – 10 000 MHz). I händelse av krig
skulle stationen kunna användas operativt och länkas till Lfc O 5. Detta
och att utrustningen skulle vara lättåtkomlig för FF och Försvarets
Forskningsanstalt (FOA) vid prov och försök gjorde att den placerades
på F 16, vid södra Björkbygården, med utnyttjande av den gamla PS-16
platsen och dess reservkraftrum.
Stationen kom därför att inrymmas i en
träbyggnad vilket inte var önskvärt, men anläggande av en ny plats med
värn på annat ställe ansågs bli för dyrt.
Antennen var av Microlamdas typ MLG 7.
Den var 14 meter lång och 3 meter hög och monterad på en 12 m hög
roterande mast. Mast och antenn hindermålades (röd/vit) eftersom den
stod intill flygfältet. Antenntypen var densamma som för
spaningsradarstation PS-65.
I samband med installationen begärde FF
mera preciserade uppgifter på vilka inskränkningar man från fransk sida
ansåg nödvändiga för att skydda viktig information. Det var främst
frågor rörande det använda frekvensområdet och sändarens uteffekt som
var viktiga att få klarlagda eftersom FF avsåg prova frekvensområdet
1320 – 1350 MHz med slumpvis frekvensväxling.
1964 togs stationen i drift, nu under
namnet R 168 ”Simon”. Provet avsågs pågå under minst ett år, varefter
stationen skulle inlänkas till Lfc 05 och ingå i Stril 60-systemet.
Installation, drift och underhåll ålades
CVA som för detta ändamål måste anställa mer personal.
PS-68/F hade en fast sändarfrekvens på
1 325 MHz och hoppfrekvenser mellan 1 300 – 1 350 MHz. Uteffekten var
vid fast frekvens 3,2 MW och vid hoppande frekvens 2,5 MW.
Hoppfrekvenspulsema alstrades på
relativt låg effektnivå och förstärktes sedan i flera seriekopplade
klystronförstärkare. Om man inte behövde, eller ville sända med högsta
effekt,
stängde man av spänningsmatningen till
den sista högeffektklystronförstärkaren. Den fungerade då som en öppen
vågledare och uteffekten bestämdes av den näst sista klystronen. För
full effekt kopplades spänningen till sista klystronen på igen.
Hoppfrekvensen kunde också regleras med generatorn på låg nivå.
Störskyddsutrustningen omfattade
slumpvis variabel frekvens och pulsrepeterfrekvens, Log-förstärkare och
s.k. Dicke Fix mottagare.
1965 utfördes prov av
störskyddsutrustningen genom ett antal flygningar med Tp83 ”Pembrok”
utrustad med störsändare. Man flög på radiella kurser mot stationen på
en höjd av 3 000m.
Utvärderingen visade inte någon större
skillnad i upptäcktsavstånd med fast frekvens eller hoppfrekvens där
hela hoppområdet låg inom störsändarens sving. Om hoppområdet däremot
var förskjutet något i förhållande till svinget, så att någon eller
några MHz ej blir störda så upptäcktes målet ända ute vid horisonten.
I oktober 1966 hölls ett driftmöte
rörande PS-68/F. Stationen hade då varit i provdrift i drygt två år och
man hade ännu inte fått definitivt besked om provdriften var avslutad
eller ej.
CVA hade under denna tid skött driften,
varit huvudverkstad och utfört specilauppdrag ex.vis bevakat
garantifrågor. Efter mötet skulle F16 ta över drift och underhåll medan
huvud-verkstadsuppdraget var kvar på CVA (av belastningsskäl på F16).
F16 avsåg att fr.o.m. 8 mars 1967 ta
stationen i operativ drift med en drifttid av 28 – 30 kundtimmar i
veckan. För kriget planerades utbildning för tvåskift även om
livslängden i krig bedömdes som kort. Vissa reservdelar och
utbytesenheter fanns upplagda i anläggningen men
kompletteringsanskaffning hade påbörjats.
Vid överlämningen fanns bara reservkraft
för uppvärmning varför behov för hela anläggningen anmäldes.
1970 var radarstationen fortfarande i
drift men gick bara c:a 30 timmar i veckan. Detta berodde på avsaknad av
höjdmätare, liten tillgång till teknisk personal och restriktioner
beträffande utnyttjande av hoppfrekvens. Stationens störskyddsegenskaper
genom hoppfrekvens var dock en värdefull tillgång i en störd miljö och
var den enda station i drift med denna egenskap.
Tankar fanns att modifiera stationen för
att den skulle kunna vara i drift tills PS-66 i Strömsbergsbruk kom i
operativ drift.
Stationen avvecklades 1980.
Källor:
KrA, Flygstaben, Centralexp. Utgående
H-skrivelser 1961 Ser B 1, Vol 53
KrA, Flygstaben, Centralexp.
H-skrivelser 1966 Ser F 1, Vol 64
KrA, Flygstaben, Centralexp.
H-skrivelser 1970 Ser F 1, Vol 148.
KrA, Flygförvaltningen, Cenralexp. Ink.
och utgående H-skrivelser 1960 Ser F 1, Vol 312.
KrA, Flygförvaltningen, Cenralexp. Ink.
och utgående H-skrivelser 1963 Ser F 1, Vol 581.
KrA, Flygförvaltningen, Cenralexp. Ink.
och utgående H-skrivelser 1966 Ser F 1, Vol 948.
KrA, Flygförvaltningen, Cenralexp. Ink.
och utgående H-skrivelser 1967 Ser F 1, Vol 1069.
KrA, FHT LOS-protokoll 1956 – 1966 Vol
1.
Intervju med Sven Hasselrot, Lidingö
f.d. FOA 3.
Sammanställt av KG
Andersson
|