Radiostation RK-11

Radiostation RK-11

RK-11 antenn

Upphandling

56 radiokanaler beställdes 1970 från ITT Fort Wayne USA för att ingå i det nordiska Svenorda projektet. Det var en enkanalsutrustning med sändare och mottagare på UHF-bandet 220-400 MHz med amplitudmodulering (AM) för talsamband med flygplan.

Utrustningen var utvecklad i USA för att bland annat användas i det då pågående Vietnamkriget. Det var en mycket stor beställning på 20 000 kanaler som den Amerikanska förvarsmakten beställt och utvecklingskostnaden var med svenska mått mycket hög.

En prototypkontroll utfördes i USA varefter utrustningen levererades och tämligen omgående installerades.

Installationen skedde vid flottiljer, några flygbaser och strilanläggningar.

Två kanaler installerades vid varje plats varav en kanal bestyckades med den internationella nödfrekvensen på UHF 243,0 MHz och den andra kanalen med en allmän frekvens 257,80 MHz. Vid flottiljerna integrerades utrustningen i radiomanöversystem MARA.

Sändaren

Sändaren var kristallstyrd och kristallen kunde ersättas med en signalgenerator till exempel av typ HP 608. Med instrumentet på frontpanelen kan sändaren avstämmas och också felsökas ned till kretskortnivå. Med de två omkopplarna under instrumentet kan 23 olika mätpunkter kontrolleras.

Mottagaren

Mottagaren var liksom sändaren kristallbestyckad men behövde ett externt instrument för avstämning och felsökning. Den var konstruerad för att kunna arbeta i närheten av radiosändare och radarstationer utan att överstyras eller störas. Den innehöll bland annat ett högselektivt HF-filter, en ANR-styrd variabel ingångsdämpare och en effektiv störbegränsare.

Den hade LF-utgångar för linje och hörtelefon.

Antennen

Antennen är en NATO-godkänd diskonantenn tillverkad av företaget TACO i USA. Den var vertikalpolariserad med ett SVF < 1,6:1 över frekvensområdet 220-400 MHz

CVA:s roll

CVA deltog som teknisk konsult under upphandlingen samt utförde prototypkontroll vid fabriken i Fort Wayne Indiana USA 1970 samt utförde leveranskontroller av radio och antenner.

Installationerna var mycket brådskande och CVA utförde installation och driftsättning med start vid Kiruna flygplats 1971.

CVA var också tekniskt underhållsstöd och central verkstad samt utförde vissa mindre modifieringar.

Vid reparation av sändarens bredbandiga effektförstärkare, t.ex. vid byte av transistor (transistorer) måste effektförstärkaren trimmas. För att få en uppfattning om uteffekten över hela frekvensbandet måste bredbandsförstärkaren svepas kontinuerligt från 225 till 400 MHz vid trimning.

Trimningen består i att justera vissa induktanser och kapacitanser (spolar och kondensatorer) så att en så jämn uteffekt som möjligt erhålls över hela bandet, och med en inte alltför hög strömförbrukning. Detta kan vara en något besvärlig uppgift. Det kan vara lätt att t.ex. få hög uteffekt på övre delen av bandet men sedan i stället få för låg, eller ingen uteffekt, på den lägre delen av bandet. Ibland kan det bli en hel del ”cut and try” för att få ett acceptabelt resultat.

Detta var en ny teknik och vår kompetens på CVA imponerade på teknikerna vid ITT USA.

Tekniska data

Skrivet av: Arne Larsson och Henry Fellhammar

Källor: Dokument FFV/CVA och Krigsarkivet

Senast uppdaterad: 2021-01-11