/-----------------------/
--|----|----|----|----|----|----|----|----|----|--
      1950      1960      1970      1980      1990

Radiolänkutrustning RL-14

Svenska Radio AB (SRA)

RL-14 Stativ
Bild FHT

RL-14 Stativ
Bild FHT

RL-14 Huvudenheten
Bild FHT

RL-14 Antennfilter
Bild FHT

RL-14 Antenn
Bild FHT

Allmänt

RL-14 var en av de första reguljära radiolänkarna som anskaffades för anslutning av abonnenter till FFRL. Utrustningen är rörbestyckad och är den enda länk som ligger i band 1 280-330 MHz

Beskrivning

Allmänt

RL-14 är en frekvensmodulerad radiolänkutrustning, avsedd för länksystem med ett fåtal relästationer. Den arbetar på frekvenser i området 280 till 330 MHz. Frekvensavståndet mellan sändare och mottagare är normalt 16 MHz.

Utrustningen är avsedd att samarbeta med bärfrekvensutrustningar för bärfrekvenser upp till 108 kHz, medgivande upp till 24 samtalsförbindelser. I de fall då endast ett mindre antal samtalsförbindelser erfordras kan mottagarens bandbredd minskas så att ett gynnsammare signal/störningsförhållande och minskat radiofrekvent kanalavstånd uppnås.

Sändarens uteffekt är lägst 15 W. Mottagarens brusfaktor är högst 10 dB. Uppnåelig räckvidd bestäms dock i hög grad av antennutförande, antennplacering, mellanliggande terräng, lokala störningar m m. Räckvidden är i allmänhet något över optisk räckvidd. Antennen, som förekommer i två utföranden, är gemensam för sändare och mottagare.

Utrustningen är avsedd att arbeta utan daglig tillsyn och innefattar därför utrustning för övervakning och lokalisering av felaktig relästation från endera terminalstationen.

RL-14 matas med enfas växelspänning 220 V, 50-60 Hz. Effektbehovet är ca 450 W.

Utrustningen är monterad i ett 19" standard stativ med totala höjden 1840 mm exklusive anslutningsdon. Totalvikten är ca 150 kg.

En komplett terminalstation består av ett stativ RL-14 jämte bärfrekvensutrustning. En komplett relästation består av två stativ RL-14.

Drifterfarenheter, kommentarer

Fungerade så bra man kunde begära med så många rör.

Vanligaste felet var att de så kallade divisorstegen tappat låsningen och därmed åkte sändaren iväg i frekvens.

På en flygbas hade vid en övning militären troligen använt utrymmet som sovrum. Fläktfiltret var tilltäppt av ludd så utrustningen stannade.

Det fanns effektsteg som gav c:a 70W med rör 4CX450. Dessa var vanskliga, kunde bli SWR så koaxialkablarna brann av.

Nättransformatorn, inklusive likriktarbrygga havererade emellanåt. Ibland gick dock bara högspänningssäkringen. Ett sådant effektsteg hade bytts ut och jag tog hem och reparerade likriktarbryggan. Körde med effekt. Jag stod och tittade på det. Efter några minuter small det till. Då såg jag var en gnista på ca 5-6 mm slog över och då förstod jag vad det var som hände. Hade en gång läst att RCA på 30-talet skrivit om att ett fenomen med jonisering kunde uppstå i elektronrör. Därför brukar det sitta ett motstånd på 20-100 ohm i högspänningledningen till röret. Vi satte in motstånd i alla våra plus Gotland och varskodde en Norrlänning om problemet. Efter det brann inga transformatorer upp hos oss eller på Gotland.

RL-14 – standarutrustning för många olika abonnentanslutningar. Vi hade tre flottiljer inom vårt område och alla hade RL-14 och TM-2A som anslutning. På den tiden hade Kgl Telegrafverket monopol så försvaret fick endast ansluta s.k. flygsäkerhetsförbindelser till flottiljens televäxel. Så den stora abonnenten Flygflottiljen hade bara fyra förbindelser till FFRL.
RL-14 användes också för anslutning av LGC till LFC och anslutning av flygbaser samt styrdatasändare (B160) till FFRL. Även här med TM-2A – fyra kanaler. Även anslutning av FV radarstationer (ej bredbandsöverföring naturligtvis) använde ibland RL-14.

Vår mest extrema användning av RL-14 var som bärare av dåvarande huvudstråket till Gotland. Här med ett hemmabygge från SRA som effektsteg. Här var det inte svårt att trimma till max rökutveckling då det lätt blev stående vågor med efterföljande värmeutveckling/brand i utrustningen.
Under första tiden användes TM-1 på förbindelsen och Televerket hyrde in sig på några kanaler för abonnenttrafik mellan Gotland och fastlandet.

RL-14 (och framförallt effektsteget) var väldigt känsliga för fläktbortfall vilket innebar att smörjning av fläktarnas lager var en normal serviceåtgärd för en länkgubbe.
På Gotlandsstråket ersattes RL-14 så småningom med RL-21 med effektsteg – en utrustning som var mer professionellt utförd. Den kvarstod tills stråket avvecklades – skulle tro runt 1985.

Tekniska data

Rörbestyckning

Konstruktion

Allmänt

Radiolänkutrustning RL-14 utgörs av ett stativ med sju enheter. Enheter är, uppifrån räknat, mellankopplingspanel, antennfilter, huvudenhet med sändare och mottagare, kontroll utrustning, två kraftpaneler och en fläkt. Huvudenheten har fyra underenheter, nämligen sändarpanel 1, sändarpanel 2, mottagarpanel och mottagarpanel 2. Kontrollutrustningen har normalt fyra underenheter, nämligen talpanel, tonpanel S, tonpanel M och larmpanel.

Alla yttre anslutningar med undantag för antennens anslutning sker till mellankopplingspanelen högst upp i stativet. Nätet ansluts där till ett apparatintag ("strykjärnsbrunn"), jord till en särskild klämma och övriga anslutningar till en lödplint. Antennen ansluts direkt till antennfiltret med ett koaxialdon typ N.

All kontroll, manövrering och översyn kan utföras från framsidan, varför stativet utan olägenhet kan placeras med baksidan mot en vägg.

Stativet

Stativet är utfört enligt LM Ericssons standard för telefonstativ med 19"-paneler. Det är 1840 mm högt. Panelernas höjd är multiplar av 1 3/4". Enheterna är utförda framförliggande. Stativets baksida är täckt med skyddsplåtar.

Bottenbalken i stativet bär upp en tryckfläkt, som pressar luft genom en platt trumma i stativet till huvudenheten med avgreningar till kraftpanelerna. I huvudenheten fördelas luften mellan de båda sändarpanelerna. Luften blåses ut genom en öppning på stativets baksida. Till utblåsningsöppningen samt till en insugningsöppning längre ned på stativet kan en central ventilationsanläggning anslutas. Luftmängden regleras i båda fallen med spjäll som manövreras från stativets framsida. Om stationen levereras för anslutning till yttre ventilationsanläggning är den inbyggda fläkten ersatt med en täckplåt.

Källor:

• FV Beskrivning M7773-420250 Libris-ID 3380691

• Uppgifter från FHT

• Drifterfarenheter och kommentarer från Bengt Eliasson och Kenth Kindström

Sammanställt av Roland Persson

Senast uppdaterad 2014-04-17