Bakgrund
Under
övningar och inför skarpt läge fanns Lv-batterier utplacerade kring
flygbaserna.
För att
informera luftvärnet om eget flyg var en Lv-oruoff
(Luftvärnsorienteringsunderofficer) placerad i flygbasens KC-bunker i
samma rad som TL. Avsikten var att han på tråd skulle informera
LV-batterierna om eget flyg. Lv-batterierna hade också tillgång till
radiomottagare för att lyssna på Lufor.
Under
de första övningarna under mitten av 60-talet visade det sig att ett
antal egna flygplan blev ”nedskjutna” då informationen inte fungerade
bra.
Under
1969 utfördes prov med radioförbindelse mellan LV-oruoff och
LV-batterier vid Uråsa och Kalmar flygbaser vid Lvö 69. En radiostation
installerades i KC och LV-oruoff försågs med en manöverpanel. LV-oruoff
kunde avlyssna TL trafik med flygplan i luften och härigenom blev oruoff
snabbt orienterad då föraren anmälde t.ex. ”kommer” (40 km avstånd från
basen).
Under
övningen rapporterades att Lufor delvis var av dålig hörbarhet och hade
delvis låg följsamhet. Lvförbanden kunde därför inte skilja på egna och
oidentifierade (fi) företag som flög in mot basen. Förfrågningar hos
oruoff resulterade i tveksamma eller felaktiga svar med vådaskjutning
som följd.
Erfarenheterna av det provade radiosambandet blev positivt och utgjorde
grunden till att radiosystem Ra-758 skulle anskaffas och som nu kallades
för Lvoribefradio (Luftvärnsorienteringsbefälsradio).
Beställning och
leverans
Radioutrustningen beställdes av Ericsson Radio Systems AB (SRA) 1972 med
ett tillägg 1974.
Radiostation 758 bestod av:
-
Betjäningsenhet Ra-758
-
Sändtagare Ra-758
-
Jordplanantenn
Utrustningen användes för radiokommunikation mark-mark mellan lvoribef i
KC och luftvärns- och robotförband grupperat inom 30 km från basen samt
i andra hand för samverkanstrafik med arméförband. Systemet är ett
komplement till tidigare trådförbindelser. Vid behov kunde medhörning
från TL väljas.
Manöverenheten var installerad vid Lvoribef arbetsposition i KC.
Sändtagaren var installerad i radiostativet i KC sändarhydda FSS som var
placerad 500 m från KC-bunkern.
Leveranserna startade 1978 och bestod av 65 Sändtagare 758 och 70
Betjäningsenheter 758
Utveckling och tillverkning
Sändtagaren var en frekvensmodulerad heltransistoriserad radiostation
inom frekvensområdet 43,0 till 45,0 MHz. Den kunde inställas med 10
förvalda frekvenser som valdes från sändtagarens frontpanel (kunde inte
väljas från betjäningsenheten).
Sändtagarens antenn var installerad i D-masten vid sändarhyddan FSS.
Sändtagaren var dimensionerad för att kunna vara i kontinuerlig drift
under långa perioder
FFV Underhåll:s
roll
FFV Underhåll var tekniskt stöd till FMV och
la ned en stor arbetsinsats vid den tekniska och operativa beredningen
av radiosystemet. FFV skrev den tekniska specifikationen och deltog vid
upphandlingen. Prototyp- och leveranskontroller samt driftsättning av
utrustningen utfördes.
FFV var Centralverkstad för system och
utrustning där det bland annat ingick att ta fram underhållsföreskrifter
och att vara tekniskt underhållsstöd till förbanden.
Teknisk data
Frekvensområde |
43,05 – 44,35 MHz |
Kanalseparation |
50 kHz |
Kanaler |
10 förvalda |
Modulation |
FM (Fasmodulering) |
Uteffekt |
>20W |
Känslighet |
<0,8 µV för 12 dB SINAD |
Skrivet
av: Arne Larsson AEF
Källor:
Dokument vid
Krigsarkivet och personliga minnen
Senast uppdaterad: 2015-03-27
|