Svenska Flygvapnets Styrdatasystem

Notis 2

Översiktlig systembeskrivning

TU-160. Det sovjetiska hotet

Anledningen till att styrdatasystemet anskaffades var som tidigare framgått den nya hotbilden med högtgående och snabbare fientliga bombplan som ställde krav på ett effektivt ledningssystem. Styrdatasystemets uppbyggnad med digital information direkt från stridsledningscentral till flygplanet var en revolutionerande förbättring för ledningssystemet.

Tekniskt kännetecknas styrdatasystemet, utöver dess digitala funktion, av stor störsäkerhet och av människa - maskin interface i flygplanet som medgav presentation och lagring av information på flygplanets indikatorer. Ledning med tal från ledningscentral till flygplan bibehölls som ett komplement till styrdatafunktionen.

Störsäkerheten var ett av de grundläggande kraven på styrradion. Många trodde att datakommunikation i sig skulle vara mer störsäker än tal. Så är dock inte fallet utan en enkel datasignalering är störkänsligare än tal. Vid ett signal­brus­förhållande = 1 är felhalten ungefär 50 % och totalt oläsligt för data. Tal vid samma signalbrusförhållande kan läsas av en van signalist utan större svårighet om talet är ”standardiserat” genom att ett begränsat antal meddelanden används. Att styr­data­systemets datasändning var överlägset tal vid kommunikation för stridsledning berodde på följande åtgärder/förhållanden:

·        Meddelandena uppdaterades och upprepades kontinuerligt.

·        Genom sammanlagring sändes meddelandena för ledda flygplan över flera sändare samtidigt på olika frekvenser.

·        I flygplanet valdes automatiskt den först godkända radiokanalen.

·        Styrorder och information presenterades för piloten på instrument och kvarstod tills nästa uppdatering kom. Detta medförde att piloten kunde läsa av en order flera gånger och behövde inte memorera innehållet.
 

Den första installationen av styrdata gjordes vid PS-08 OP‑rum utanför Norrköping. Som radioutrustning användes först de vid anläggningen lokalt installerade Fmr-7- stationerna och därefter de fjärrplacerade större och kraftfullare Fmr-10 radiosändarna. De första flygplanen som utrustades för mottagning av styrdata var flygplan 35B Draken.

PS-08 OP-rum

Styrdatafunktionen började vid radarstationen där ett oidentifierat flygföremål indikerats. I ledningscentralen bedömdes om insats skulle göras. Bijal tilldelade målet till en Rrjal som ställde in adressen till aktuellt jaktflygplan på flygbas samt övriga fasta uppgifter. Med inställningsorgan vid den operativa positionen gjordes inställningar som utgjorde grund för de lägesinformationer som skulle sändas till eget jaktflyg. På trådförbindelsen gavs en muntlig startorder till jaktflygplanets pilot som startade för uppdraget.

På ledningscentralen hämtade styrdatasystemets givar­avsökare in styrdatainformationen från datagivare, inställningsorgan i manöverbord samt höjdinformation som påfördes styrdatameddelandet och utsänds till anslutna sändaranläggningar FMR-10.

Sammanlagrare typ 2

Radiostation FMR-10

Styrdatameddelandet bestod av 103 bitar. Från lednings­centralen gick meddelandet ut på tråd eller radiolänk­förbindelser som frekvensskiftad datainformation. Det var ett binärt seriemeddelande bestående av ettor och nollor som överfördes med två toner.

På sändaranläggning FMR-10 togs styrdatameddelandet emot i en sammanlagrare. Till varje radioanläggning kunde upp till tre ledningscentraler anslutas. I sammanlagraren sammanlagrades de inkommande styrdatameddelandena från de tre centralerna till en dataström med en konstant datahastighet av 3000 bitar per sekund. Det vill säga 30 styrdatameddelanden i sekunden. Om det till exempel var 30 jaktflygplan i samma område skulle var och ett få ett uppdaterat meddelande i sekunden.

I en radiotonsändare frekvensskiftades styrdata­meddelandets ettor och nollor. Det frekvensskiftade styrdata­meddelandet anslöts till FMR-10 sändaren där meddelandet fas­modulerades. FMR-10 sändaren, som arbetade inom frekvens­området 103-156 MHz, kunde avge en bärvågseffekt av 10 KW som vid denna tidpunkt var en mycket hög uteffekt. Över markplacerade riktantenner kunde bärvågen förstärkas upp till 11 ggr. Maximal bärvågseffekt var i riktantennernas huvud­riktning 100 KW ! Detta var en nödvändig bärvågseffekt för att kunna undertrycka fientlig störsändning inom jaktflygplanens operationsområde.

Fpl 35B. Styrdatameddelandet presenteras för piloten

I flygplanet togs radiosignalen emot av en av dess två flyg­radiomottagare som i exemplet är flygradio Fr-14. I flygplanet användes för styrdatamottagning normalt dess stjärt­antenn som hade en bakåtriktad mottagningslob som dämpade signaler framifrån och som hade en förstärkning för signaler som kom bakifrån. Detta var ytterligare en önskad parameter för att undertrycka förväntad störsändning. Styrdatameddelandet innehöll en specifik adresskod. När denna överensstämde med flygplanets individuella adress togs meddelandet om hand i dataomvandlaren för bearbetning. Piloten kunde även ta emot ett speciellt test­meddelande för kontroll av funktionskedjan. I data­omvandlaren omvandlades styrdatameddelandet till signaler som över flygplanets datacentral presenterades på flyg­planets indikatorer med följande information till piloten.

·        Målets höjd

·        Avstånd från flygplanet till målet

·        Flygplanets bäring till målet

·        Flygplanets kurs för att styra mot målet

·        Kommandon till piloten

Med styrdatainformationen kunde flygplanet ledas mot målet till att dess egen radar fick låsning på målet och kunde ta över ledningen.

Arne Larsson

För den som vill läsa en utförlig beskrivning av styrdata-systemets framväxt från tidiga principbeslut fram till färdig produkt, finns ett dokument som Arne Larsson skrivit för FHT (Försvarets Historiska Telesamlingar).

 Dokumentet innehåller underlag för beslut, teknikval, intervjuer med nyckelpersoner mm. mm.

Hela dokumentet kan läsas under denna länk.

Dokumentet är i pdf-format och 9 MB stort.

Dokumentet finns även att köpa på Flygvapenmuseét i Linköping.

Arne Larsson anställdes 1964 vid dåvarande Centrala Verkstaden i Arboga (CVA). Han kom att tillhöra kommunikationsavdelningens radiosektion där han var verksam i olika roller till dess att han gick i pension 40 år senare. Verksamheten under de senaste 20 åren omfattade de flesta av flygvapnets markradiosystem som FYL-radio, Stri-radio, Bas-radio, Lufor och LV-order samt navigations­system.