Bakgrund
TILS är ett
landningssystem som anskaffades för fpl 37 Viggen. TILS beställdes 1970
från AIL (Airborne Instrument Lab, numera Telephonics) Long Island USA.
Beredning och specificering utfördes mellan åren 1965-1968. TILS
inköptes i ett antal av 48 utrustningar och installerades på samtliga
militära flygbaser som tilldelade flygplan 37, 39, S100, S100B och
Hercules. Det användes även av flygplan 39 JAS med en ny typ av
mottagare. Landningssystemet ingick i Viggenaffären och inköptes av
SAAB. AJ mottagaren tillverkades i USA medan JA mottagaren
licenstillverkades i Sverige.
Funktion
Systemet består av
en markplacerad sändarutrustning och en flygplansinstallerad mottagare.
Med hjälp av svepande mikrovågsantenner identifierar markutrustningen
flygplanets läge i höjd och sidled som fortlöpande översänds till
flygplanet som presenterar flygplanets position för piloten.

TILS Landning
Vid landning med
TILS användes ”rakbanemetoden”, där navigeringssystemet ombord först
leder flygplanet till en landningsbrytpunkt (LB) på avståndet 20 km från
sättpunkten. Navigeringssystemet ger flygföraren styrorder om en
standardsväng in mot inflygningslinjen när LB passerats. När flygplanet
kommit in i TILS ”uppfångningsfönster” sker inlåsning på TILS, som ger
ledningsinformation mot landningsbanan.
TILS skiljer sig
från det civila landningssystemet ILS, dels genom att det använder en
betydligt högre frekvens samt dels att det har två smala svepande lober
för höjd och sidlägesinformation.
Modifieringar
Ett antal
modifieringar har utförts där den mest omfattande modifieringen utfördes
på sändaren/modulatorn 1990 med modifieringssatser som köptes från USA
Installation
Markutrustningen
är placerad c:a 30 m från landningsbanan i höjd med sättpunkten.
Sändaren fjärrmanövreras med hjälp av en fjärrmanöverenhet som
installerades vid flygtrafikledaren. Den kunde även användas för
funktionsövervakning.
44 marksystem
driftsattes mellan åren 1972-1976.
”CVA” roll
Under anskaffningsperioden medverkade ”CVA” under
beredningsperioden samt med framtagningen av den tekniska
specifikationen, prototyp- och leveranskontroller, projektering och
driftsättning. 1972 utsågs ”CVA” till huvudverkstad där den tekniska
konsultdelen var hos FFV Aerotech och reparationsdelen hos
FFV-Elektronik.
Teknisk data:
Frekvens |
15,4 – 15,7 GHz |
Effekt |
2 kW |
Räckvidd |
0,2 – 100 km vid fri transmission
0,2 – 25 km vid 5 mm regn/timma |
Täckningsområde: |
|
--Sidlägessändare |
Sidled ± 35º
Höjdled + 10º över horisontalplanet |
--Höjdlägessändare |
Sidled + 20º
Höjdled + 10º över horisontalplanet |
Antal kanaler |
20 st. |
Modulation |
PPM (Pulspositionsmodulation) |
Övrigt |
Noggrannhet för hela systemet
(sändare + mottagare) = + 0,25º |
Skrivet av Arne Larsson
Senast uppdaterad 2019-09-28
Källor:
Dokument vid CVA/FFV/AEF och personer vid CVA som varit aktiva med
systemet.
Läs mer:
Mottagaren i
flygplanet |