Översikt
Telekommunikationssystem som byggdes ut för Stril- (Stridsledning och
Luftbevakning) och Flygbasverksamheten kom under många år att utformas
med fast utbyggda kablar och radiolänkar.
Det finns dock några
tidiga undantag. Det första exemplet på transportabel radiolänk
anskaffades till vissa Ls (Luftbevakningsstation) som ingick i den
optiska luftbevakningen och som var placerade på öar i skärgården som
saknade fast teleanslutning.
Ett annat exempel är
den radiolänk som ingick i Robot 68 förbanden som utnyttjade förberedda
grupperingsplatser – där taktisk teleanslutning saknades
Under 60- och 70-talet
bedömdes att det var stor risk för kraftig förbekämpning av
ledningssystem vid krig. Behov uppstod att möta detta hot med spridd
gruppering och hög rörlighet hos Flygvapnets STRIL- och BAS förband.
För detta utvecklades
transportabla sambandssystem med radiolänkar som en viktig
transmissionsresurs.
För att vid skador på
de fasta anslutningsnäten öka uthålligheten hos radarstationer,
stridsledningscentraler, radiostationer och baser planerades
inledningsvis att ersättningslänkar skulle ingå i dessa förband. Utöver
detta planerades anskaffning av en allmän strilreserv.
Samtliga dessa
radiolänkar blev sammanförda till den gemensamma allmänna strilreserven
– som bildade stommen för den rörliga transmissionskapaciteten.
Vid utvecklingen av
den allmänna strilreserven etableras ett samarbete mellan Armén och
Flygvapnet där operationer-/taktik/teknik sammanhölls för FTN
(Försvarets Tele Nät), milosambandsförbanden, rörliga luftvärnsförband,
FRA (Försvarets Radio Anstalt) -enheter och den allmänna strilreserven.
Vid framtagning av
TTEM (Taktisk Teknisk Ekonomisk Målsättning) för ny milosambandsbataljon
bildades en arbetsgrupp under ledning av Fst/sb.
Kostnaden för
transmissionsmaterielen som ingick i milo-sambandsbataljonerna
inplanerades med fördelningen:
FV 20 %, A och Fst 40 % vardera. För länkar avsedda att ingå i stomnätet
var fördelningen: FV 60 % och Fst 40 %.
|
