Historisk Artikel: "Att
vara bra räcker inte, vi måste vara med i VM"
Publicerad i Stockholms Näringsliv feb. 1994.
Av journalisten Kjell Jeppson.
Svenska Mätapparater AB (Swema AB) rymmer, som så
många andra företag, ett stycke mycket lärorik industrihistoria. Lärorik
inte minst i dagens "kris", då allas förhoppningar står till nya,
innovativa tillväxtföretag, vilka kunde lägga grunden för en bättre
industriell framtid för Sverige. Samtidigt är företaget ett paradexempel
på att våra produkter måste baseras på ett i varje marknadssituation
överlägset kunskapsinnehåll.
Min första kontakt med Swema skedde i slutet av
40-talet, när Kalmar Elektriska AB investerade i marknadens då bästa
tongenerator, på den tiden oumbärlig för en radioserviceverkstad. Den
såldes av Philips, men ursprunget var Swema, inrymt i en liten
portvaktstuga på Kungsholmstorg i Stockholm. Långt senare träffade jag
företagets grundare, Axel Carlander. I dag sitter jag tillsammans med
"andra generationen" ägare Gunnar Welinder i företagets
fyravåningsbyggnad i Hökarängen.
Han är stolt över ursprunget: Om Swema hade
uppstått i dag hade man kallat det för ett "groddföretag" och Axel
Carlander hade benämnts "entreprenör".
Han var under kriget assistent på Tekniska
högskolan där han utvecklade en tongenerator. Den kom att bli så
uppskattad att Philips tog upp den på sitt program. Man brukar ju med
beundran tala om de amerikanska företag - Hewlett-Packard till exempel -
som började i ett garage. Axel hittade inget garage utan startade 1944 i
den gamla portvaktstugan.
Bygg fler garage!
Den lärdom man kan dra av detta och många andra exempel är följande:
vill regering och kommunala myndigheter att det ska startas nya
småföretag ute i landet ska man inte bygga påkostade företagsbyar utan
fler garage. Bakgrunden är naturligtvis att det nystartade företaget
måste ha billiga lokaler, hur enkla som helst, men billiga.
Axel Carlander var en utmärkt tekniker som också
förstod att föra ut sina produkter på marknaden och vi lever faktiskt
ännu i dag på några av de marknader han utvecklade. Det gäller bland
annat mätning av cylindertemperatur i pappersmaskiner, där vi
fortfarande är mycket stora.
Det är en liten, smal nisch, men det är lätt att
hitta kunden - en pappersmaskin är ju inte så lätt att gömma undan!
I USA hämtade Axel iden att göra
trådtöjningsgivare, men den tekniken utvecklades snabbt mot etsade
folier, så han kom på att i stället använda nickel- eller platinatråd
och tillverka temperaturgivare. För sina givare behövde han mekaniska
fixturer, och då satte han sig, civilingenjör som han var, i en
yrkesskola för att lära sig mer mekanik. Det var nätt och jämnt han fick
vara med; han ansågs ju överkvalificerad. Vi använder fortfarande en del
av de fixturer han tog fram; det säger en hel del om hans kunnande,
säger Gunnar Welinder.
Nu gäller det VM!
På väggen i VDs rum hänger en minnesplakett över företagets grundare,
som med all rätt hedrats redan i livstiden. Nu njuter han sitt otium cum
dignitate i Frankrike medan vi sitter i ett trivsamt sammanträdesrum i
företagets eget hus, fjärran från 40-talets vaktmästarbostad.
Gunnar Welinder:
Det gick bra för Swema och för ganska precis 25 år sedan byggdes det här
huset. Här har vi kunnat samla allt under en hatt och vi har plats att
expandera om det skulle behövas. Men det är klart att marknaden under
tiden förändrats. Sverige med sina åtta miljoner invånare har blivit för
litet; för vårt industriella fortbestånd måste vi bli medlemmar i EU och
få hela Europa som "hemmamarknad".
Svensk industri har bara en väg att överleva och
det är med ett ständigt ökat kunskapsinnehåll i produkterna. Det räcker
inte längre med att vara bra; vi måste bli bäst. Det är som i idrotten -
målet måste vara en medalj i VM!
För detta krävs först
och främst en utbildningsorganisation som ger mycket goda kunskaper i
matematik och naturvetenskap, men också ett intimt praktiskt samarbete
mellan industrin och de tekniska högskolorna och universiteten. När det
gäller produktutveckling är det numera alltid bråttom, man måste vara
först på marknaden, och då måste industrin snabbt kunna suga upp nya
idéer inom forskningen.
" Kunskapsprodukterna"
Gunnar Welinder lever som han lär. I husets
rymliga källarvåning finns ett "luftlaboratorium" som dragit betydande
belopp att inreda. Här testas nya givare och instrument för mätningar på
inomhusmiljö. Vad vore mer naturligt än att samtidigt låta ett par
blivande civilingenjörer från KTH göra sina examensarbeten? Här kan de i
industriell miljö också mäta och utöka sina kunskaper i direkt
kontakt med konstruktörerna.
Den tongenerator jag under min tid som
radioserviceman hade så stor nytta av, kan ha bestått av några få dussin
komponenter. Den vägde några kilo, inrymdes i en plåtlåda med en volym
på sådär 3-4 liter och drog från 220-voltsnätet en effekt på ungefär 30
watt.
I handen har jag nu ett av
Swemas senaste universalinstrument för mätning av temperatur, luftflöde,
fuktighet och tryck. Man håller det med lätthet och det drivs med ett
litet 9 volts batteri. Alla funktioner styrs av en mikroprocessor och
det har ett minne som rymmer 2 Mb, mer än 200.000 tecken (siffror och/
eller bokstäver).
Antalet enskilda komponenter är inte så mycket
större än i 40-talets tongenerator. Enbart de integrerade
halvledarkretsarna i dagens lilla "burk" innehåller dock miljontals
transistorfunktioner. Men trots mikroprocessor och minne skulle
ingenting fungera utan en programmering, som kräver djupa insikter i
data- och systemteknik. Byter man givare anpassar sig systemet
automatiskt till den nya situationen. Alla insamlade mätvärden lagras i
minnet. När sedan en mätserie är avslutad kopplas instrumentet till en
liten elektronisk skrivare, som automatiskt "tömmer" minnet och skriver
ut protokollet. Mellan tongeneratorn och "Swema Air 300" ligger ett
halvt århundrade av teknisk och industriell utveckling.
Den fortsätter obönhörligt, driven av faktorer
som ett enskilt industriföretag, stort eller litet, numera knappt kan
påverka. Men man kan följa med, sträva efter att alltid ligga längst
framme vid fronten - att, med Gunnar Welinders ord, "komma med i VM".
|